Motivering
Allmänt
Genom propositionen vill regeringen förstärka företagshälsovården
när det gäller att utveckla hälsa och
säkerhet i arbetet, arbetsmiljön och arbetsgemenskapen
och att bevara och främja arbetstagarnas hälsa
och arbetsförmåga. Avsikten är att göra
företagshälsovården mera planmässig och
understryka verksamhetens karaktär av långsiktig
process.
Utskottet finner propositionens syften lovvärda och
tillstyrker en översyn av lagen om företagshälsovård
utifrån dem. Det lyfter särskilt fram vikten av
ett smidigt samarbete mellan företagshälsovården
och arbetarskyddsorganisationen.
Enligt utskottets uppfattning bör arbetsgivarens principer
för en god företagshälsovårdspraxis
anges i lagen. Arbetsgivaren bör se till att företagshälsovården
har adekvata, yrkesövergripande resurser till förfogande
och möjligheter till självständig verksamhet
för att kunna ta hand om det breda spektrum av uppgifter
som avses i lagförslaget. Arbetsgivaren bör garantera
att företagshälsovården får
vara med och påverka utvecklingen av arbetsförhållandena,
ledningskulturen och arbetsmiljön på arbetsplatsen.
En god företagshälsovård kräver
förebyggande åtgärder och kompetens över
yrkesgränserna.
Företagshälsovården spelar en mycket
viktig roll i att stödja, klarlägga, bedöma
och följa upp de anställdas hälsotillstånd
och arbets- och funktionsförmåga samt för
att bevara arbetsförmågan och konstatera risken
för nedsatt arbetsförmåga på ett
tidigt stadium. Företagshälsovården bör
i högre grad gå in för att förebygga
och behandla psykisk belastning.
Lagen om företagshälsovård innefattar
vissa viktiga bestämmelser om arbetsgivarnas och arbetstagarnas
rättigheter och skyldigheter. Lagen måste tillämpas
på arbetsplatserna och därför bör
man kunna ställa krav på särskild klarhet, konsekvens
och begriplighet, precis som i fråga om annan arbetslagstiftning.
Utskottet menar att lagförslaget på denna punkt är
behäftat med klara brister. Vidare föranleder
förslagets förenlighet med grundlagen och relation
till dataskyddslagstiftningen vissa översynsbehov. Utskottet anser
att bristerna och problempunkterna i lagförslaget bör
rättas till under behandlingen i riksdagen eller också bör
förslaget återremitteras för ny beredning.
Företagshälsovårdens omfattning
Regeringen konstaterar i sin proposition att omkring 80 procent
av löntagarna på 1990-talet har omfattats av företagshälsovård. År
1998 omfattade företagshälsovården omkring
1,5 miljoner arbetstagare. Totalkostnaderna uppgick till 1,5 miljarder
mark, varav staten betalade omkring 655 miljoner mark i ersättning
till arbetsgivarna. Enligt vad utskottet har erfarit bedöms årligen
omkring 1 800 personer i Finland avlida i arbetsrelaterade
sjukdomar jämfört med omkring 400 personer i trafiken.
Det finns brister i den ordnade företagshälsovården
framför allt på små arbetsställen
med färre än 10 anställda och i installations-,
byggnads- och transportbranschen, hos underleverantörer och
i tredje sektorn, bland egenföretagare och arbetstagare
i atypiska anställningar, visstidsanställningar
och deltidsanställningar. Bara en mycket liten del av företagarna,
med undantag för jordbruksföretagarna, omfattas
av företagshälsovården.
Enligt propositionen förväntas företagshälsovården
bli mera övergripande när det gäller
anställda i små företag och företagare.
Under de senaste åren har det i arbetslivet skett en
viss utveckling mot utläggning av verksamheter på entreprenad.
Som följd har vi fått allt fler egenföretagare
och småföretag, som ofta bara sysselsätter
företagaren själv. Också de som arbetar
i visstids- och deltidsanställningar samt i uthyrnings-
och distansarbete har blivit allt fler.
Det är viktigt att utveckla företagshälsovården
i en sådan riktning att också företagare
och de som arbetar i atypiska anställningar kan få tillgång
till företagshälsovårdstjänster,
menar utskottet. Vidare bör företagshälsovården
läggas upp med större hänsyn till särdragen
i dessa människors situation och arbetsförhållanden.
Tjänster som behövs för att bevara
arbetslösas förmåga att arbeta och hitta
arbete
Vissa undersökningar pekar på att de som länge varit
arbetslösa har högre sjukfrekvens än
befolkningen i övrigt. Arbetslösa som insjuknar har
rätt till den basala hälso- och sjukvårdens och
den specialiserade sjukvårdens tjänster. Däremot
står de utanför företagshälsovården som
tillhandahåller konditionsfrämjande tjänster
och friskvårdsservice. Men för att de långtidsarbetslösa
skall kunna bevara sin förmåga att arbeta och
få arbete har de behov av samma typ av i huvudsak förebyggande
friskvårdstjänster som företagshälsovården
erbjuder dem som har arbete. Tjänster av denna typ är
till exempel hälsokontroller, hänvisning till
vård och rehabilitering samt hälso- och konditionsfrämjande
verksamhet.
Enligt vad utskottet har erfarit har arbetskraftsmyndigheterna
och den basala hälso- och sjukvården på flera
orter med hjälp av projektfinansiering tillsammans tagit
fram fungerande modeller för att ordna företagshälsovård
för de arbetslösa. Projekten har gett positiva
resultat. Därför anser utskottet att åtgärder
bör vidtas utifrån dessa försök
för att ordna företagshälsovårdstjänster
för arbetslösa i hela landet.
Omsorg om resurserna
Enligt propositionens motivering förutsätter verkställigheten
av den reviderade lagen om företagshälsovård
fler läkare och hälsovårdare som arbetar
som yrkesutbildade personer inom företagshälsovården.
Efter hand som företagshälsovården blir
mera omfattande och övergripande kommer det att krävas ännu
mer företagshälsovårdstjänster,
framför allt på hälsovårdscentralerna.
Reformen innebär också vissa fortbildningskrav
för personalen.
Enligt utredning till utskottet finns det för närvarande
ett underskott på 350—400 läkare som
specialiserat sig på företagshälsovård.
För att lagen om företagshälsovård
skall verkställas på behörigt vis är
det viktigt att regeringen ser till att hälsovårdscentralerna
har behövliga extra resurser och att en lämpligt
dimensionerad och högkvalitativ fortbildning och kompletterande utbildning
ordnas för yrkesutbildade personer och experter inom företagshälsovård.
Ju fler och ju mångsidigare och mera krävande
företagshälsovårdstjänster som
krävs, desto viktigare är det att se om personalens
hälsa och uthållighet inom företagshälsovården.
Det hör till arbetarskyddsmyndigheterna att övervaka
att företagshälsovården fungerar och är
tillräckligt omfattande. Övervakningen är
viktig och därför menar utskottet att arbetarskyddsmyndigheterna
måste få en accentuerat styrande roll, inte minst
på arbetsplatser där kännedomen om lagen
om företagshälsovård och bestämmelserna
i den är bristfällig. Arbetarskyddsmyndigheterna
bör ha adekvata resurser för detta.