Allmän motivering

Ekonomiutskottet föreslår att lagförslagen godkänns med ändringar i lagen om försäkringsbolag (det 5 lagförslaget).

De föreslagna bestämmelserna om marknadsföring och förfaranden i kundrelationer i 2 kap. i konsumentskyddslagen svarar i princip mot gällande lag, men de är betydligt mer detaljerade. De klarlägger konsumenternas och näringsidkarnas rättigheter och skyldigheter. Enligt ekonomiutskottet är det helt riktigt att det i lagen i stället för bestämmelser om självreglering finns detaljerade bestämmelser som styr hur näringsidkarna ska planera och genomföra marknadsföring som riktar sig till konsumenterna. Det bidrar till bättre förutsebarhet och rättssäkerhet.

Konsumentombudsmannen har i sin egenskap av tillsynsmyndighet lagfästa verktyg och befogenheter för att stoppa marknadsföring i strid med god sed och otillbörligt förfarande. Konsumentombudsmannen kan genom sin verksamhet bidra till att hindra otillbörliga förfaranden också i framtiden.

Marknadsföring i strid med god sed

Vid utfrågningen i ekonomiutskottet har inställningen till bestämmelserna om marknadsföring som strider mot god sed i 2 kap. 2 § i konsumentskyddslagen varit tudelad. Enligt paragrafen anses marknadsföringen stå i strid med god sed, om den är klart oförenlig med allmänt godtagna samhälleliga värden. Lagen räknar upp i vilka fall marknadsföringen strider speciellt starkt mot god sed. Där anges också när marknadsföring som riktar sig till eller i allmänhet når minderåriga anses strida mot god sed.

Det är främst myndigheter och konsumentorganisationer som har ställt sig bakom den föreslagna lagstiftningen. Däremot har näringslivet föreslagit att bestämmelserna inte ska skärpas. I stället ska det fortsatt finnas bara en generalklausul som förbjuder marknadsföring i strid med god sed i lagen.

En bedömning av marknadsföringen på etiska grunder faller inte inom direktivets räckvidd och därmed inte heller inom ramen för fullständig harmonisering. Därmed är de föreslagna bestämmelserna en rent nationell angelägenhet. Ekonomiutskottet tillstyrker den föreslagna lagfästa detaljregleringen. För utskottet är det speciellt viktigt att det blir ett förbud mot marknadsföring enligt 2 kap. 2 § 2 mom. i konsumentskyddslagen som riktar sig till eller i allmänhet når minderåriga och som står i strid med god sed.

Barn och unga kan ges medieupplysning om hur de bör ställa sig till reklam och marknadsföring, men det oaktat kan de bli utsatta för de skadliga verkningarna av reklam. Undersökningar visar att inte minst små barn har svårt för att särskilja mellan annat innehåll och reklam och att uppfatta reklamens syfte. Medieupplysning kan aldrig ersätta företagens ansvar för att skydda barn och unga mot de skadliga verkningarna av reklam. Lagen ger konsumentmyndigheterna befogenheter att befatta sig med reklam och marknadsföring som strider mot god sed.

Marknadsföring som strider mot god sed är förbjuden redan utifrån gällande bestämmelser, men det kan vara befogat med närmare bestämmelser för att förbättra förutsebarheten och rättssäkerheten. Grundlagen kräver dessutom att bestämmelser som inskränker de grundläggande fri- och rättigheterna, i detta fall alltså yttrandefriheten och näringsfriheten, är noggrant avgränsade och exakta. De föreslagna bestämmelserna utgör en helhet som bygger på marknadsdomstolens hävdvunna avgörandepraxis och bestämmelserna om de etiska principerna för reklam och teleköpsändningar i 23 § i lagen om televisions- och radioverksamhet. Syftet är att undvika oklara tolkningar.

Enligt lagen anses marknadsföringen stå i strid med god sed om den är klart oförenlig med allmänt godtagna samhälleliga värden. Trots att de föreslagna ändringarna inte avser att rucka på gällande praxis för hur marknadsdomstolen i sina avgöranden har preciserat vad som anses stå i strid med god sed och vad som är otillbörligt innehåll, är normen flexibel och tolkningen av den förändras allt eftersom de samhälleliga värdena förändras. Oberoende av de detaljerade bestämmelserna och i takt med förändringarna i samhället lämnar bedömningen av vad som anses stå i strid med god sed och marknadsföringsmetoderna också i framtiden rum för tolkning i enskilda fall. Rättspraxis avgör i sista hand vad som anses strida mot god sed och vara otillbörligt. Marknadsföringen är ofta internationell och därför ser ekonomiutskottet helst att man i tolkningen följer den internationella utvecklingen för att Finland inte i oskälig grad ska avvika från internationell policy inte minst i EU.

Reklamaffischer eller löpsedlar

Vid utfrågningen i ekonomiutskottet har frågan om att tillämpa konsumentskyddslagen på tidningarnas reklamaffischer, dvs. löpsedlar tagits upp. Det är svårt för gemene man att undvika att se löpsedlar. Inte minst har man uppmärksammat tidningarnas marknadsföring via löpsedlar som når ut till minderåriga.

Det har förts fram olika uppfattningar om löpsedlar bara är löpsedlar och bilagor till en periodisk publikation eller nätpublikation som ska anses som delar av publikationen enligt 2 § 2 mom. i lagen om yttrandefrihet i masskommunikation, då bara lagen om yttrandefrihet är tillämplig på dem, eller om de också är reklam, då det inte finns något hinder för att också tillämpa 2 kap. i konsumentskyddslagen om vad som står i strid med god sed och vad som är otillbörligt på dem.

Ekonomiutskottet delar uppfattningen att löpsedlar dels är det slag av löpsedlar som avses i lagen om yttrandefrihet, dels är reklam som ska främja försäljningen av en tidning. Därmed finns det ingenting som hindrar att konsumentskyddslagen tillämpas på marknadsföring genom löpsedlar. En löpsedel är inte en självständig produkt utan en affisch som inte kan köpas. Också reklametiska rådet har i sina avgöranden betraktat affischer som reklam.

Ekonomiutskottet vill att löpsedelsreklamer övervakas effektivt bl.a. för att skydda minderårigas utveckling mot de skadliga verkningarna av reklam.

Generalklausuler

Sju lagar, bland dem 4 § om god indrivningssed i lagen om indrivning av fordringar, kompletteras med en hänvisning om att bestämmelser om förfaranden som från konsumentsynpunkt är otillbörliga eller strider mot god sed också finns i 2 kap. i konsumentskyddslagen.

Ekonomiutskottet påpekar att hänvisningen till konsumentskyddslagen i lagen om indrivning av fordringar inte i sak ändrar bestämmelserna om god indrivningssed. Hänvisningen förtydligar i informativt syfte att 2 kap. i konsumentskyddslagen och 4 § i lagen om indrivning tillämpas parallellt när det är fråga om ett förfarande som riktar sig till konsumenter. Hänvisningsbestämmelsen ruckar varken på indrivningslagens tillämpningsområde eller på konsumentombudsmannens befogenheter. Konsumentombudsmannen övervakar att bestämmelserna i indrivningslagen följs till den del indrivningen gäller en konsumentfordran.

Förbud och vite

De bestämmelser som föreslås i 2 kap. i konsumentskyddslagen svarar i princip mot det som föreskrivs i gällande lag, även om de är mycket mer detaljerade. I de fall då en näringsidkare vid hot om vite har förbjudits att fortsätta marknadsföring som strider mot bestämmelserna i 2 kap. i konsumentskyddslagen eller att upprepa sådan eller jämförbar marknadsföring och frågan om att döma ut vite kommer upp till behandling i marknadsdomstolen efter det att de nya bestämmelserna har trätt i kraft, kan vite dömas ut oberoende av att de bestämmelser som gällde då vitet dömdes ut har upphävts och ersatts med de bestämmelser som nu ska godkännas i 2 kap. i konsumentskyddslagen.

Konsumentombudsmannens tillsynsmetoder och resurser

I direktivet om affärsmetoder förutsätts det att medlemsstaterna ser till att de har adekvata och effektiva rättsliga medel för att bekämpa otillbörliga affärsmetoder.

I ett utlåtande till ekonomiutskottet framhålls det att konsumentombudsmannen saknar adekvata och effektiva tillsynsmetoder för att få slut på lagstridig marknadsföring när en näringsidkare upprepat bryter mot etablerade spelregler. Ekonomiutskottet instämmer i statsrevisorernas och Statens revisionsverks ställningstaganden till att möjligheten att införa nya metoder behöver utredas. Dessutom måste det ses till att Konsumentverket har tillräckligt med kompetent personal för att behandla tillsynsärenden för att ärendena inte ska hopa sig och för att konsumenternas rättigheter bättre blir tillgodosedda.