Allmän motivering

Ekonomiutskottet föreslår att lagförslaget godkänns med anmärkningarna och ändringarna nedan.

Lagen om paketresor avser att skydda resenärerna mot ekonomiska risker. Bestämmelserna är tvingande till resenärernas fördel om ingenting annat sägs i lagen. Genom avtal kan resenärerna få större fördelar än de lagstadgade. Syftet med ändringarna är att undanröja de problem som kommit fram vid tillämpningen av lagen. Det är viktigt att framhålla researrangörernas och reseförmedlarnas ansvar och se till konsumenternas intressen.

Tillämpningsområde (1 §)

Vid utfrågningen av de sakkunniga föreslogs det att resor för utbyteselever som ordnas av icke-vinstdrivande organisationer inte ska ingå i tilllämpningsområdet.

Utskottet påpekar att 1 § 1 punkten föreskriver att lagen gäller då resetjänster mot vederlag bjuds ut av en näringsidkare. Regeringen föreslår inga ändringar i tillämpningsområdet.

Begreppet näringsidkare är identiskt med samma begrepp i konsumentskyddslagen. Med näringsidkare avses i konsumentskyddslagen (1 kap. 5 §) en fysisk person eller en privat eller offentlig juridisk person, som yrkesmässigt saluför, säljer eller i övrigt mot vederlag överlåter konsumtionsnyttigheter.

I begreppet näringsidkare ingår alltså vinstsyfte och professionalitet. Följaktligen ingår vanligen inte allmännyttiga föreningar eller stiftelser i begreppet, men det förekommer att de bedriver näringsverksamhet. Det hör i första hand till tillsynsmyndigheterna och i sista hand till domstolarna att bedöma om föreningars resor för utbyteselever och båtresor eller liknande verksamheter ska klassas som näringsverksamhet.

För konsekvensens skull bör tillämpningsområdet för lagen om paketresor inte ändras, anser ekonomiutskottet.

Begreppet paketresa (2 §)

Med paketresa avses en i förväg ordnad kombination av tjänster som bjuds ut till ett gemensamt pris och som består av åtminstone 1) transport och inkvartering, eller 2) transport eller inkvartering och dessutom en annan turisttjänst som är väsentlig med hänsyn till helheten. I 2 mom., som ändras, föreskrivs det när en resa anses vara ordnad i förväg och i ett nytt 3 mom. om gemensamt pris.

Vid utskottsutfrågningen kom det fram en viss oro för tolkningen av det nya 3 mom., det vill säga att lagen kan kringgås genom att alla delar av en paketresa prissätts separat och i princip också kan köpas separat trots att researrangören är ute efter att sälja paketresor.

Vid tillämpningen av definitionen av paketresa och i synnerhet begreppet gemensamt pris är det viktigt att sätta fokus på dels den sammanhållna tjänsten, dels vad enskilda tjänster som tillhandahålls separat innefattar på riktigt. Om en researrangör eller en reseförmedlare marknadsför samlade tjänster som tidsmässigt eller i övrigt är kopplade till varandra, är det en paketresa trots att delarna prissätts separat. Detsamma gäller situationer då transport och inkvartering är tänkta att säljas tillsammans. Ett tecken på att så är fallet är det när flygen och hotellalternativen till populära resmål är få.

Resenärers rätt att frånträda avtal (15 §)

I 1 mom. anges det när resenärer har rätt att avboka resor. I ett nytt 2 mom. begränsas avbokningsrätten av kostnadsskäl eller andra liknande skäl med samma innebörd.

Ekonomiutskottet har blivit uppmärksamgjort på att det finns så kallade specialresor på marknaden. De saluförs till allmänheten men efterfrågan är mindre eftersom resmålet eller programmet är mycket speciellt. I dessa fall tillämpar arrangörerna avtalsvillkor som i viss mån avviker från de allmänna villkoren för paketresor, bland annat för avgifter vid avbokning. Det är oklart om den avbokningsmöjlighet som lagen tillåter också gäller den här typen av resor som saluförs bland allmänheten.

Det primära kriteriet för begränsningen är enligt lagförslaget att en resa inte går att sälja till någon annan på grund av resans egenart, speciella karaktär eller något annat liknande skäl med samma innebörd. Det måste noteras att begränsningen inte beror direkt på lagen utan att den kräver ett avtalsvillkor. Därför måste det redan när avtal ingås vara klart att resan är avsedd och planerad för en enda person eller en begränsad personkrets och inte kan säljas eller lämnas över till någon annan. Begränsningsvillkoret kan alltså inte tillämpas vid resor som saluförs till allmänheten.