Motivering
Ekonomiutskottet föreslår att lagförslagen
godkänns utifrån propositionen och lagförslag
1 med vissa ändringar av teknisk natur.
Utgångspunkter
Syftet med propositionen är att effektivisera det allmännas
tillsyn över näringsverksamheten genom att utöka
Konkurrens- och konsumentverkets befogenheter. Verket skulle kunna
ingripa om den offentliga sektorn snedvrider konkurrensen på marknaden
eller hindrar konkurrens från att uppstå. Såväl
staten som kommunerna omfattas enligt förslaget av tillsynen.
Verket ska i första hand förhandlingsvägen
försöka undanröja missförhållanden
och först i andra hand utfärda förbud
eller ålägganden som kan förenas med
vite.
Ekonomiutskottet anser att utgångspunkterna i förslaget är
motiverade. Enligt utredning har man kunnat iaktta betydande snedvridningar
på marknaderna som en följd av att aktörer
inom den offentliga sektorn har kunnat erbjuda tjänster
på klart konkurrenskraftigare villkor bland annat genom
att utnyttja det s.k. konkursskyddet och vissa skatterelaterade
fördelar. Den nya regleringen ger Konkurrens- och konsumentverket omfattande
befogenheter att ingripa i de mest betydande missförhållandena
med tanke på konkurrensneutraliteten. Det är fråga
om en tillsyn i enskilda fall som grundar sig på en viss
prioritering och avsikten är inte att ingripa i verksamheten
i bestraffningssyfte utan att i första hand genom förhandlingar
hitta lösningsmodeller som återställer
konkurrensneutraliteten.
Propositionen har ett nära samband med en proposition
med förslag till lag om ändring av kommunallagen
(RP 32/2013 rd
EkUU 13/2013 rd).
Enligt den aktuella propositionen kan Konkurrens- och konsumentverket utöva
tillsyn över att bolagiseringsskyldigheten iakttas i den
mån en kommuns ekonomiska verksamhet snedvrider konkurrensneutraliteten
när den utövas i andra former än i bolagsform.
Verket kan likaså övervaka att prissättningen är marknadsmässig
i situationer där en kommun inte enligt lag behöver
bolagisera sin verksamhet men ändå bedriver den
i konkurrens på marknaden.
Förvaltningsutskottet anser i sitt utlåtande
att syftet att förbättra konkurrensneutraliteten är viktigt.
Med hjälp av den kan man skapa förutsättningar
för att dels lösa problemet med konkurrensneutralitet
på ett kontrollerat sätt på nationell
nivå, dels minska antalet klagomål till kommissionen,
menar förvaltningsutskottet. Förvaltningsutskottet
anser att Konkurrens- och konsumentverket ges rätt omfattande
prövningsrätt och framhåller behovet
av en tät uppföljning av lagstiftningens konsekvenser.
Även social- och hälsovårdsutskottet
har i sitt utlåtande tillstyrkt de viktigaste förslagen
i propositionen. Utskottet noterar särskilt den övergångsperiod
som nämns i propositionen och föreslår
att den förlängs på samma sätt
som utskottet har föreslagit i fråga om förslagen
till ändring av kommunallagen. Utskottet anser att den föreslagna
lagändringen ska träda i kraft först
efter 2016 i stället för redan i slutet av 2014.
Befogenheternas omfattning (30 a §)
Propositionen gäller endast ekonomisk verksamhet, dvs.
verksamhet som bedrivs i marknadsmiljö. Arten av den ekonomiska
verksamheten ska definieras enligt hur verksamheten har reglerats
i lag och i vilken utsträckning den bedrivs enligt marknadens
signaler. Tillsynen gäller inte situationer där
staten, en kommun eller en samkommun utövar offentlig makt
eller handlar i egenskap av myndighet. Regleringen gäller
inte heller köp av produkter eller tjänster eftersom den
verksamheten regleras i upphandlingslagen. Gränsdragningen
mellan ekonomisk verksamhet och myndighetsverksamhet förtydligas
i kommissionens meddelande om tillämpningen av Europeiska
unionens regler om statligt stöd på ersättning
för tillhandahållande av tjänster av allmänt
ekonomiskt intresse. (2012/C8/02).
Den föreslagna bestämmelsen i kommunallagen
om skyldighet att bolagisera (2 a §) ska betraktas som
speciallag i relation till 30 a § i konkurrenslagen. Verksamhet
som bedrivs av kommunen ska enligt den föreslagna 30 a § i
konkurrenslagen inte betraktas som ekonomisk verksamhet, om det är
fråga om sådan verksamhet som avses i 2 a § 2
mom. i kommunallagen och som enligt bestämmelsen inte kan
betraktas som en uppgift som "sköts i ett konkurrensläge
på marknaden".
Begreppet ekonomisk verksamhet utesluter många av de
uppgifter som hör till kommunernas specialkompetens från
lagens tillämpningsområde. Det finns ändå inga
skäl att kategoriskt lämna dessa uppgifter utanför
tillämpningsområdet, eftersom en kommun i ett
enskilt fall kan tänkas sköta uppgiften på marknadsvillkor.
En förutsättning för att det ska
gå att ingripa i en verksamhet är förutom
dess ekonomiska natur att ett förfarande eller en verksamhetsstruktur snedvrider
konkurrensen eller hindrar den. Den som bedriver tillsyn har
inte rätt att ingripa i verksamheten bara på grund
av dess form eller förfaranden utan det krävs
ytterligare att verksamheten snedvrider eller förhindrar
konkurrensen på marknaden. Verket skulle ha omfattande befogenheter
att utvärdera marknadseffekterna av olika slags förfaranden.
Regleringen ska dessutom omfatta tillsyn över den föreslagna ändringen
av kommunallagen, som gäller marknadsmässig
prissättning (RP 32/2013 rd;
2 b och 66 a §). Tillsynen gäller till denna del
situationer där en kommun agerar på marknaden
men till följd av undantagsbestämmelser i lag
slipper bolagisera sin verksamhet (RP 32/2013 rd; 2 b §).
Ekonomiutskottet konstaterar att det för tilllämpningen
så viktiga begreppet "ekonomisk verksamhet" är
föränderligt i takt med att unionsrätten
utvecklas och att det därför inte är klokt
att försöka ge det en uttömmande definition
i den nationella lagstiftningen. En definition skulle eventuellt
begränsa övervakarens befogenheter för
mycket eller för litet. Tillämpningsområdet
för den nationella lagstiftningen måste därför
tolkas parallellt med EU:s regler och i synnerhet med rättspraxis
inom unionen.
Avgränsningen av befogenheter (30 b §)
Konkurrens- och konsumentverket har inte rätt att ingripa
i verksamhet vars eventuella negativa konsekvenser med tanke på konkurrensneutraliteten
direkt
följer av lagstiftningen, om inte den som är
ansvarig för verksamheten har rätt att avgöra
hur denna ska organiseras. De situationer som kan komma i fråga är
sådana där lagstiftarens syfte är att
förbigå den ekonomiska konkurrensen som styrmekanism
för en enskild verksamhet. Propositionen ger inte myndigheten
befogenheter att förbigå lagstiftningen i övrigt. Myndigheten
kan inte heller bestämma vilka former för serviceproduktion
som kommunerna har rätt att använda när
de fullgör sina lagstadgade uppgifter.
Verksamhet som baserar sig på lag kan inte förbjudas,
men myndigheten kan ingripa i det förfarande som tillämpas
om det snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen, under
förutsättning att förfarandet inte uttryckligen
föreskrivs i lag. Som det konstateras ovan i fråga
om ekonomisk verksamhet är det inte möjligt att utesluta
enskilda sektorer som enligt lag åligger kommunerna från
bestämmelsens räckvidd, utan varje fall måste
prövas för sig.
Myndigheten ska inte heller ha rätt att ingripa när
det gäller hinder för eller snedvridning av konkurrensen
i situationer som kan äventyra tryggandet av ett betydande
allmänt intresse. Ett villkor för att här
göra ett undantag är att det i praktiken vore
omöjligt att tillgodose det allmänna intresse
som avses i bestämmelsen utan konsekvenser för
konkurrensneutraliteten och att syftet inte kan nås på ett
sätt som snedvrider konkurrensen mindre.
Ekonomiutskottet konstaterar att regleringen ger betydande rum
för tolkning också i fråga om undantagsbestämmelserna.
Men också behovet av tillsyn är betydande och
enskilda situationer kan avvika så pass mycket från
varandra att det inte är motiverat att göra en
noggrannare avgränsning av vad som är allmänt
intresse.
Möjligheterna att ingripa (30 c §).
Tillsynsmyndigheten ska ha rätt att förbjuda
ett förfarande eller meddela ålägganden
för att korrigera de negativa konsekvenserna av ett förfarande,
om parterna inte når resultat genom förhandlingar.
Förbudet eller åläggandena kan förenas
med vite.
Som det konstateras ovan, har myndigheten inte rätt
att förbjuda verksamhet som baserar sig på lag.
Det är däremot möjligt att meddela ålägganden
och vid behov föreslå ändringar i lagstiftningen.
Utifrån den övervakning av att prissättningen är
marknadsmässig som nämns i den föreslagna 30
a § ska det vara möjligt att primärt
meddela ålägganden enligt vilka priserna för
prestationerna i fortsättningen ska uppfylla kriterierna
för marknadsmässig prissättning. En annan
korrigerande åtgärd som kan bli aktuell är
bolagisering, om villkoren för undantagen från
bolagiseringsskyldigheten inte längre är uppfyllda.
Däremot kan verksamheten i regel inte förbjudas,
eftersom den i allmänhet antas ingå i kommunens
allmänna eller särskilda kompetens.
Utskottet anser att de möjligheter att ingripa som
föreskrivs i den föreslagna paragrafen är ändamålsenliga,
i synnerhet när hänsyn tas till att Konkurrens-
och konsumentverket enligt prioriteringsbestämmelsen (32 §)
får ingripa endast i fråga om sådan verksamhet
vars snedvridande effekt är betydande. Utskottet understryker emellertid
att förbud mot en verksamhet, om det överhuvudtaget är
möjligt, och meddelande av ålägganden är
sådana lösningar som kan komma i fråga
först i andra hand. I första hand ska parterna
försöka förhandla sig fram till en lösning.
Ikraftträdelsebestämmelsen
Ekonomiutskottet har korrigerat den föråldrade hänvisningen
(lagförslag 1) till arbetskraftspolitisk vuxenutbildning.
I stället ska hänvisningen gälla lagen
om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012).
Den övergångstid för kommunerna som
anges i ikraftträdandebestämmelsen (lagförslag
1) motsvarar den som föreslås i propositionen
med förslag till ändring av kommunallagen (RP 32/2013
rd). Förvaltningsutskottet har föreslagit (FvUB
10/2013 rd) att övergångsbestämmelsen
i kommunallagen ska godkännas i enlighet med propositionen
i fråga om tidsfristerna. Ekonomiutskottet konstaterar
att den reglering som gäller tillsynen bör träda
i kraft samtidigt som ändringen av kommunallagen, och utskottet
anser därför att det inte är motiverat
att överväga den förlängning
av övergångsperioden som social- och hälsovårdsutskottet
föreslagit.
Avslutningsvis
Ekonomiutskottet konstaterar att räckvidden för de
befogenheter som föreslagits tillkomma Konkurrens- och
konsumentverket är omfattande och i någon mån
inexakt. Den viktigaste orsaken till detta är den nära
kopplingen till unionsrätten, vars innehåll till
stor del grundar sig på rättspraxis. Räckvidden
för regelverket förändras och preciseras
i enlighet med rättsfallen. Utvecklingen på marknaden
styrs för sin del bl.a. av utformningen av begreppet ekonomisk
verksamhet. En delorsak till att frågan regleras på detta
sätt är också komplexiteten hos den verksamhet
som ska övervakas på nationell nivå.
Det är viktigt att regleringen ger den nationella tillsynsmyndigheten
omfattande befogenheter att ingripa i olika situationer så att
den primära arbetsmetoden inte längre är
att framföra klagomål till kommissionen. Det rum
regleringen lämnar för tolkning minskas något
av att tillsynsmyndighetens roll inte är att söka
straffbara förfaranden, utan snarare att ta upp verksamhetssätt
som strider mot bestämmelserna och vägleda aktörerna
inom den offentliga sektorn i att hitta alternativa metoder att
utöva verksamhet med marknadsanknytning på ett
sätt som tryggar konkurrensneutraliteten. Den prövningsrätt som
Konkurrens- och konsumentverket utövar kontrolleras i sista
hand av marknadsdomstolen i dess egenskap av besvärsdomstol.
I likhet med de övriga utskott som avgett utlåtanden
understryker även ekonomiutskottet att rådgivning
och handledning ska utgöra en betydande del av den verksamhet
som riktar sig till den offentliga sektorn.