Motivering

Ekonomiutskottet föreslår att statsrådets principbeslut av den 18 september 2014, vilket kompletterar statsrådets principbeslut av den 6 maj 2010, förblir i kraft.

Komplettering av principbeslutet

Riksdagen godkände den 1 juli 2010 statsrådets principbeslut av den 6 maj 2010 angående Fennovoima Abp:s (nedan Fennovoima) ansökan om att få uppföra ett nytt kärnkraftverk. I principbeslutet ansåg statsrådet det förenligt med samhällets helhetsintresse att ett nytt kärnkraftverk och de kärnanläggningar som behövs för kraftverket uppförs på kraftverksområdet i Pyhäjoki eller Simo. Enligt beslutet skulle kärnkraftverket få bestå av en kärnkraftverksenhet, som har en termisk effekt av högst 4 900 megawatt, och av en slutförvaringsanläggning för det låg- och medelaktiva kärnavfall som uppkommer vid kärnkraftverket. De kärnanläggningar som behövs på samma anläggningsplats för att den nya kärnkraftverksenheten ska kunna drivas och som omfattas av beslutet används för lagring av färskt kärnbränsle, mellanlagring av använt kärnbränsle samt för hantering och lagring av låg- och medelaktivt driftavfall.

Efter riksdagsbehandlingen, dvs. den 4 mars 2014, har Fennovoima begärt komplettering av statsrådets principbeslut i fråga om kärnkraftverket. Det nya kärnkraftverket avviker från de kärnkraftverk som tillhandahölls av de bolag som enligt ansökan betraktades som möjliga leverantörer och utgörs i stället av en kärnkraftsenhet med tryckvattenreaktor (typ AES-2006Termisk effekt högst 3 220 megawatt och nettoeleffekt cirka 1 200 megawatt.) samt av lagerbyggnader och andra byggnader som behövs för kärnbränsleförsörjningen och kärnavfallshanteringen. Dessutom preciserade Fennovoima sin ansökan den 27 augusti 2014 till följd av förändringar i bolagets ägarstruktur och den 10 september 2014 genom en redogörelse för direktörsbyten inom bolagets huvudägare. Till skillnad från vad som var fallet i den ursprungliga ansökan som behandlades i det gällande principbeslutet ska nu verket levereras av ryska Rosatom Overseas CJSC, vars dotterbolag RAOS Voima Oy har blivit minoritetsägare i Fennovoima med ett aktieinnehav på 34 procent. De viktigaste förändringarna är alltså att reaktortyp och leverantören av kärnkraftverket byttsAlternativen enligt den ursprungliga ansökan var följande: fransk-tyska Arevas EPR (European Pressurized Water Reactor) och Kerena (tidigare SWR 1000, Siederwasserreaktor) samt Toshibas ABWR (Advanced Boiling Water Reactor)., att anläggningens maxeffekt sänkts och att det skett förändringar i minoritetsägandet i bolagetÅr 2010 var tyskägda E.ON Kärnkraft Finland AB minoritetsägare med ett aktieinnehav på 34 procent.. Efter beslutet 2010 har bolaget dessutom beslutat om var anläggningen ska placeras. Av de alternativ som godkändes i principbeslutet utsågs Pyhäjoki kommun.

Statsrådets principbeslut av den 18 september 2014 kompletterar det gällande principbeslutet från 2010 till de delar det gäller kärnkraftverket och de kärnanläggningar som behövs för kraftverket uppförs på samma kraftverksområde (lagring av färskt kärnbränsle, mellanlagring av använt kärnbränsle samt hantering och lagring av låg- och medelaktivt driftavfall). Kompletteringen gäller däremot inte det gällande principbeslutet till de delar det i beslutet lämnats godkännande på principbeslutsnivå för slutförvaring av låg- och medelaktivt driftavfall. Också de tidsfrister som fastställdes i det ursprungliga principbeslutet förblir i kraft. I enlighet med det förfaller principbeslutet om byggnadstillstånd inte söks senast den 30 juni 2015. När Fennovoima lämnar in sin ansökan om tillstånd att uppföra anläggningen ska bolaget lämna en preciserad utredning över sina planer för ordnandet av kärnavfallshanteringen. I fråga om slutförvaringen av kärnbränsle ska bolaget senast den 30 juni 2016 förelägga arbets- och näringsministeriet antingen ett avtal om ett sådant samarbete kring kärnavfallshanteringen med de nuvarande avfallshanteringsskyldiga som föreslås i den ursprungliga ansökan om principbeslut eller ett program för bedömning av miljökonsekvenserna av en egen slutförvaringsanläggning för använt kärnbränsle. Bolaget kan inte beviljas byggnadstillstånd utan de nämnda tilläggsutredningarna om kärnavfallshanteringen och slutförvaringen av använt kärnbränsle. En ny sak som införts i principbeslutet är tillägget om bolagets ägarunderlag. Enligt statsrådets syn kräver styrbarheten av landets energipolitik och därmed landets försörjningsberedskap att en klar majoritet av det faktiska innehavet i bolaget ska ligga i inhemska aktörers händerSom framgår av motiven till principbeslutet avses med detta att de aktörer som har sin bostadsort eller hemvist inom EU eller EFTA-området ska ha ett sammanlagt innehav på minst 60 procent..

Ekonomiutskottet konstaterar att det i den gällande kärnenergilagen inte finns några direkta bestämmelser som tillåter komplettering av ett redan utfärdat principbeslut. Å andra sidan utesluter inte lagen heller möjligheten till komplettering. Vid behandlingen av det tidigare principbeslutet bedömde utskottet de omständigheter som tas upp i kompletteringsansökan (reaktortyp, leverantör och bolagets ägarunderlag) på ett tämligen allmänt plan. Å andra sidan är de förändringar som skett så betydande att de kan påverka bedömningen av hur projektet sammanfaller med samhällets helhetsintresse. Utskottet menar att det finns åtskilligt som talar för det förfarande statsrådet valt, dvs. att den kompletterande ansökan ska gå igenom samma beredningsprocess och beslutsförfarande som en helt ny ansökan om ett principbeslut. Relevant är bland annat den väl förankrade principen om bred politisk prövning av en utbyggnad av kärnkraften liksom även det faktum att de förändringar som skett inom projektet kan vara av betydelse för allmänintresset. Hänsyn måste också tas till den sökandes rättsskydd.

Rättsläget i frågan är dock oklart och för att i fortsättningen kunna undvika liknande situationer ser utskottet det som viktigt att statsrådet börjar utreda om kärnenergilagen skulle behöva ändras. En översyn av lagen behövs också av författningstekniska skäl, med tanke på att det gjorts över tjugo partiella revideringar av den. Utskottet föreslår längre fram att riksdagen godkänner ett uttalande om detta. (Utskottets förslag till uttalande)

Liksom statsrådet har också riksdagen behandlat den kompletterande ansökan utförligt. Utskottet har hört ett stort antal sakkunniga och olika intressentgrupper och fått utlåtanden av fackutskotten (miljöutskottet och social- och hälsovårdsutskottet). Med hänsyn till det oklara rättsläget och för att säkerställa den sökandes rättsskydd har ekonomitutskottet behandlat principbeslutet i större detalj än enbart de förändringar som skett inom projektet skulle ha förutsatt. Vid prövningen av frågan måste man komma ihåg att de principbeslut om utbyggnad av kärnkraften (såväl Fennovoimas som Teollisuuden Voima Oyj:s ansökningar) som riksdagen godkände 2010 fortfarande är i kraft.

Som bakgrund till ställningstagandena om principbeslutet 2010 behandlade ekonomiutskottet i sitt betänkande (EkUB 13/2010 rd) tämligen omfattande energisektorn och dess förutsättningar samt regleringen av användningen av kärnenergi. Eftersom situationen till dessa delar i huvudsak är oförändrade hänvisar utskottet till det tidigare betänkandet och koncentrerar sig i det följande på de delområden som påverkar bedömningen av i vilken grad Fennovoimas projekt, i den form det har i den kompletterande ansökan, fortfarande är förenlig med samhällets helhetsintresse.

Förutsättningarna och hur de uppfylls

Utskottet konstaterar att statsrådet i sin prövning av principbeslutet har följt kärnenergilagen och först kontrollerat att förutsättningarna för ett principbeslut uppfylls. Först därefter är det möjligt att gå vidare och bedöma om projektet är förenligt med samhällets helhetsintresse.

En förutsättning för ett principbeslut är (14 § 1 mom. i kärnenergilagen) att den planerade kärnanläggningens förläggningskommun tillstyrkt uppförandet av kärnanläggningen och att sådana omständigheter inte har framkommit som visar att det inte finns tillräckliga förutsättningar för att uppföra anläggningen så som förutsätts i 6 § i kärnenergilagenEnligt 6 § i kärnenergilagen ska användningen av kärnenergi vara säker och får ej orsaka skada på människor, miljö eller egendom..

Statsrådet konstaterar att förläggningskommunen, Pyhäjoki, har tillstyrkt projektet. Det har inte heller i den preliminära säkerhetsuppskattningen från Strålsäkerhetscentralen, miljökonsekvensbedömningen eller i givna utlåtanden framkommit några sådana omständigheter som visar att det inte föreligger tillräckliga förutsättningar för att uppföra ett nytt kärnkraftverk eller att bygga ut eller uppföra de kärnanläggningar som behövs på samma anläggningsområde för att kraftverket ska kunna drivas så som det förutsätts i 6 § i kärnenergilagen.

Samhällets helhetsintresse

I 14 § 2 mom. i kärnenergilagen föreskrivs om de omständigheter som ska beaktas när projektet prövas utgående från samhällets helhetsintresse. Lagen förutsätter att man vid bedömningen ska beakta kärnanläggningens fördelar och nackdelar, varvid avseende ska fästas speciellt vid 1. om kärnanläggningen behövs med tanke på landets energiförsörjning, 2. hur lämplig kärnanläggningens tilltänkta förläggningsort är och anläggningens inverkan på miljön samt vid 3. hur kärnbränsleförsörjningen och kärnavfallshanteringen är ordnade.

Ekonomiutskottet konstaterar att bedömningen utifrån samhällets helhetsintresse till syvende och sist är en övergripande politisk bedömning där projektets fördelar och nackdelar måste prövas på många plan. Vilka omständigheter som ges störst vikt förändras i takt med samhället och de rådande förhållandena. Utskottet fäster i det följande uppmärksamhet vid de omständigheter som särskilt lyfts fram genom sakkunnigyttrandena och utskottsbehandlingen i övrigt.

Det ökande behovet av el.

Elförbrukningen har under det innevarande årtiondet varierat mellan 83,9 och 87,7 TWh. Enligt de preliminära siffrorna var elförbrukningen 83,9 TWh år 2013. Förbrukningen var som störst 2007 och uppgick då till 90,4 TWh. Förbrukningen har påverkats kraftigt av lågkonjunkturen och den genomgripande strukturförändringen inom industrin.

Som underlag för beredningen av principbeslutet har Teknologiska forskningscentralen VTT och Statens ekonomiska forskningscentral VATT gjort en utredning om de energi- och nationalekonomiska konsekvenserna av kärnkraftsbeslutetForskningsrapport VTT-R-03704-14.. Uppskattningarna sträcker sig fram till 2035. De uppskattningar av den samhällsekonomiska utvecklingen som användes i beräkningarna baserade sig på finansministeriets bedömningar samt på VATT:s färskaste långtidsscenarier. Den beräkningsmodell som används i utredningens energiavsnitt grundar sig på TIMES-modellen, som utvecklats utifrån Internationella energiorganet IEA:sInternational Energy Agency. ETSAP-program. VTT har tillämpat TIMES på Finlands och de övriga nordiska ländernas energisystem. Beräkningsmodellen tar hänsyn till en stor mängd energiproduktionstekniker och bränslealternativ. Bedömningarna utgår från baslinjescenariet i den nationella energi- och klimatstrategin från 2013. Scenariet har uppdaterats och beaktar nu bland annat EU:s klimat- och energimål fram till 2030. Modellen ger en bred beskrivning av de elproduktionsformer som är väsentliga för Finlands energiekonomi samt för de produktionstekniker som antas vara av betydelse fram till 2050. Modellen har tagits till hjälp vid granskningen såväl av olika elproduktionsformer som av investeringar i effektivare energianvändning.

Beräkningarna bygger på fyra olika scenarier, av vilka en (det s.k. baslinjesscenariet, Base) grundar sig på antagandet att ytterligare kärnkraft inte tas i drift efter det att Olkiluoto 3 står klart, utan att efterfrågan på el i stället täcks genom andra produktionsalternativ. Vid granskningen av energisystemen tillämpades tre olika värden för utvecklingen. Som variabler användes produktionsvolymerna inom skogsindustrin och gruv- och utvinningsindustrin samt värden för hur elintensiva tjänsterna är.

Elefterfrågan ökar enligt VTT:s och VATT:s samtliga scenarier från 2010 till 2035. Industrin fortsätter att bli mer elektrifierad under hela granskningsperioden, vilket innebär att elens andel av den slutliga energianvändningen ökar jämfört med bränsleanvändningen. I de granskade scenarierna ökar totalförbrukningen till 92 TWh år 2020 och till cirka 97—99 TWh 2030. Uppskattningarna är litet lägre än då principbeslutet fattades 2010Den totala elförbrukningen 2020 uppskattas till 98—103 TWh.. Visserligen gjordes då mer omfattande bedömningar endast fram till 2020. De nya kärnkraftverk som godkänts genom principbeslutet är då ännu inte i produktionsdrift.

På basis av VTT:s undersökning kan man konstatera att investeringarna i kärnkraft har stor betydelse för importen och exporten av el och därigenom på landets handelsbalans. De nya investeringarna höjer självförsörjningsgraden i fråga om el. Finland skulle 2025—2030 vara självförsörjande i fråga om eltillförsel enligt scenarierna för den minsta och för den medelmåttiga efterfrågan. Därefter skulle Finland återigen vara nettoköpare av el, också i det fall att båda de projekt som omfattas av principbeslutet 2010 skulle genomföras. Om kärnkraften inte byggs ut ersätts produktionsunderskottet i huvudsak genom elimport men också genom ökad produktion i kommunala kraftvärmeanläggningar (CHPKombinerad el- och värmeproduktion, Combined Power and Heat.). Dessutom skulle produktionen av vindkraft och småskalig vattenkraft öka något, liksom även investeringarna i effektivare elanvändning.

Ekonomiutskottet konstaterar att toppeffektbehovet i Finland är cirka 15 000 MW. Även om hela vår nuvarande kapacitet utnyttjades skulle vi inte ens kunna producera 12 000 MW. Vi importerar redan i dag cirka 20 procent av den totala förbrukningen. Med hänsyn till den ovan nämnda utredningen, enligt vilken totalförbrukningen av el väntas öka, och till att befintlig kapacitet i storleksordningen 3 000 MWDessutom försvinner kraftvärmeproduktion på cirka 2 000 MW. kommer att försvinna fram till 2030 (kondenskraftens andel därav cirka 2 000 MW och kärnkraftens cirka 1 000 MW) står det klart att vår självförsörjningsgrad kommer att försvagas om inte ny produktionskapacitet byggs upp eller om inga betydande energisparande åtgärder eller effektivitetsåtgärder sätts in. Den nationella elproduktionskapaciteten kan höjas antingen genom förnybara energikällor (främst vind- och solkraft) eller genom kärnkraft. Enligt VTT:s bedömning kan potentialen att höja energieffektiviteten vara överdrivet optimistisk redan i bakgrundsantagandena för beräkningarna. I fråga om vindkraften bygger kalkylerna på att den byggs ut till 9 TWh.

Utskottet menar att våra mål i fråga om ökning av energieffektiviteten och av utnyttjandet av förnybara energikällor redan i dag är ytterst högt ställda och har beaktats i VTT:s kalkyler. Med beaktande av behovet av ytterligare elproduktion (cirka 40 TWh år 2030) är det enligt utskottet inte realistiskt att anta att underskottet under de närmaste åren kan fyllas enbart genom ökad energieffektivitet och ökad användning av förnybar energi. Kostnadseffektiva möjligheter att höja energieffektiviteten finns särskilt inom området värmeförbrukning. En utbyggnad av vindkraften till 9 TWh förutsätter å sin sida offentligt stöd och kan, med hänsyn till erfarenheterna av vindkraftsbyggande, möta kraftigt lokalt motstånd och leda till långdragna besvärsprocesser. Vid utnyttjande av bioenergi genereras elektriciteten genom samproduktion av kraft och värme. För att det ska vara kostnadseffektivt att producera mer bioel måste det samtidigt finnas avsättning för mer värme. Det finns inget som antyder något sådant behov. Det mest kostnadseffektiva och mest förnuftiga med hänsyn till miljön är att styra de träbaserade bioenergikällorna till bioraffinaderierna och ersätta de fossila transportbränslena med biobaserade produkter.

Med hänsyn till det som sagts anser utskottet att också kärnkraften måste byggas ut, om Finland vill uppnå målet att bli självförsörjande i fråga om elproduktion. Det må också konstateras att en ny anläggningsstorlek inte förutsätter utbyggnad av ny reserveffekt och därigenom inte heller ökar behovet av offentliga investeringar i infrastruktur.

Miljöaspekterna.

I samband med förfarandet för miljökonsekvensbedömning har det konstaterats att de lokala miljöolägenheter som projektet medför kommer att vara obetydliga. På basis av VTT:s utredningar uppskattas projektet däremot ha positiva effekter för Finlands utsläpp av växthusgaser. Byggs kärnkraften ut beräknas dessa utsläpp bli cirka 4 procent lägre åren 2030—2035.

Miljöutskottet har i sitt utlåtande granskat principbeslutet med avseende på klimat- och miljöfrågorna. Miljöutskottet konstaterar att kärnkraften, på det sätt som godkänts i den nationella energi- och klimatstrategin, utgör ett centralt element i Finlands energipalett. Strategin utgår från en strävan mot självförsörjning i fråga om eltillförsel, en märkbar minskning av växthusgasutsläppen, en fungerande elmarknad och kostnadseffektiva lösningar. I fråga om de lokala miljökonsekvenserna hänvisar utskottet till NTM-centalens Natura-bedömningar, där centralen kommit fram till att det inte finns något som tyder på direkta, klart försämrande effekter på områdets biotoper och arter, och några sådana uppskattas heller inte uppkomma. Eftersom kylvattenmängden är mindre än tidigare i anläggningen enligt principbeslutet kommer konsekvenserna för vattnen också att vara mindre. Ansökan om vattentillstånd för att anlägga en farled och en hamn och för arrangemangen för intag och utledning av kylvattnet ligger hos regionförvaltningsverket. Närings-, trafik- och miljöcentralen har yttrat sig om detta och då ansett att det inte föreligger några hinder för att bevilja tillstånd. Bolaget har ännu inte ansökt om tillstånd enligt miljöskyddslagen. För miljöskyddets del har en av de viktigaste aspekterna att göra med den årliga värmebelastning (2 000 MW) som kylvattnet orsakar. Miljöutskottet fäste dessutom särskild uppmärksamhet vid konsekvenserna under byggtiden, vilka för fiskets del bedömdes bli betydande. Vidare fäste miljöutskottet uppmärksamhet vid produktionen av kärnbränsle och slutförvaringen av använt bränsle. Dessa frågor kommer att behandlas närmare längre fram.

Statsrådet konstaterar att kärnkraftverkets miljökonsekvenser under normal drift ligger på en acceptabel nivå i förhållande till uppnådda fördelar och är obetydliga i förhållande till miljökonsekvenserna av andra alternativa produktionsformer.

Ekonomiutskottet anser att det genom utredningen inte framkommit några miljörelaterade omständigheter som skulle hindra projektet. När planerna klarnat och ansökan om byggnadstillstånd blir aktuell kommer också denna bedömning att preciseras. Med tanke på de strängare mål för utsläppsminskning som Finland måste beakta, och som också miljöutskottet hänvisar till, ser ekonomiutskottet det som viktigt att kärnkraften bedöms ha en sänkande effekt på utsläppen av växthusgaser.

Konsekvenser för hälsan.

Social- och hälsovårdsministeriet konstaterar i sitt utlåtande att kärnkraftverket av typen AES-2006 är förenligt med samhällets helhetsintresse när man betraktar frågan ur hälsoskyddets och den sociala hållbarhetens synvinkel.

Social- och hälsovårdsutskottet hänvisar å sin sida till sitt utlåtande om principbeslutet från 2010 och konstaterar liksom då att all energiproduktion utsätter människans hälsa för risker, så även kärnkraften. Kärnkraftverk men också kol- och torvkraftverk avger små strålningsdoser till miljön. Även små strålningshalter är alltid förknippade med risk för cancer. I ett folkhälsoperspektiv är användningen av fossila bränslen det sämsta sättet att producera energi, eftersom de partiklar som uppstår vid förbränningen orsakar ohälsa. När kolproducerad energi ersätts med kärnkraftsproducerad minskar mängden luftburna små partiklar. Kärnkraftverken ger bevisligen upphov till mindre hälsorisker än fossila bränslen.

Social- och hälsovårdsutskottet konstaterar vidare att kärnkraftsbaserad produktion är förenad med hälsorisker i samband med anskaffningen av bränsle, dvs. uran, vid en kärnkraftverks-olycka och vid hanteringen och lagringen av använt bränsle. Däremot är ett kärnkraftverk i normalbruk närapå riskfritt i hälsohänseende. Matematiskt kalkylerat är risken liten men måste trots allt tas med i räkningarna. Det medför nya uppgifter för områdets myndigheter och nya krav bland annat på samarbetet mellan räddningsmyndigheterna och hälsovården.

Med hänvisning till de nämnda utlåtandena bedömer ekonomiutskottet att det inte framkommit några hälsorelaterade skäl till att inte godkänna principbeslutet.

Konsekvenser för säkerheten.

Strålsäkerhetscentralen har i sin preliminära säkerhetsuppskattning av projektet koncentrerat sig på det som har förändrats efter den ursprungliga behandlingen av principbeslutet för fyra år sedan. De största nyheterna är att anläggningen nu är en Rosatom AES-2006, att bolaget E.ON dragit sig ur projektet och att ett dotterbolag till Rosatom blivit minoritetsägare. Förändringarna har enligt Strålsäkerhetscentralens uppfattning väsentligt påverkat både projektframskridandet och utvecklingen av Fennovoima Ab:s organisation, resurser och verksamhet.

Centralen anser att det är möjligt att uppföra en AES-2006-anläggning på Hanhikivi udde i Pyhäjoki så att de finländska säkerhetskraven uppfylls. Det kräver dock ändringar i anläggningens konstruktion. Det rör sig framför allt om skydd mot flygplanskrascher, inre översvämningar och bränder och allvarliga olyckor.

Fennovoima har enligt Strålsäkerhetscentralens bedömning dock inte lyckats göra framsteg när det gäller att stärka kompetensen och utveckla ledningssystemet i enlighet med planerna i 2010 års principbeslut. Bolaget måste stärka sin kompetens och utveckla sitt ledningssystem för att det ska ha den kapacitet som behövs för att bedöma och sörja för säkerheten i det nya kärnkraftverket och för att ta fram det behövliga materialet för ett tillstånd att uppföra kärnanläggningen. Ekonomiutskottet tar allvarligt på Strålsäkerhetscentralens bedömning, där den ifrågasätter hur bolaget med beaktande av dess nuvarande tillstånd i fråga om resurser och ledningssystem skulle kunna lämna in uttömmande dokumentation samtidigt som det ställer ansökan om tillstånd för uppförande av kärnanläggningen till statsrådet. Liksom miljöutskottet ser ekonomiutskottet det nödvändigt att Strålsäkerhetscentralens bedömning beaktas fullt ut och att bolaget skyndsamt ska se till att uppfylla villkoren för att behandlingen av tillståndet inte ska dra ut på tiden.

Social- och hälsovårdsutskottet har i sitt utlåtande uttryckt oro för att Strålsäkerhetscentralens anslag dras ned. Nedskärningarna uppgår till cirka 2,7—3,0 miljoner euro under perioden 2014—2017. Sparkraven drabbar forskning som finansieras genom statsbudgeten och den vägen i synnerhet övervakningen av strålsäkerheten och beredskapen inför strålningsolyckor. Det finns risk för att nedskärningarna försvagar Finlands kompetens inom strålsäkerhet och försämrar förutsättningarna för att använda utrustningen för strålningsmätning. Det kan i sin tur påverka kärn- och strålsäkerheten i Finland. Ekonomiutskottet instämmer med social- och hälsovårdsutskottet och förutsätter att statsrådet följer effekterna av anslagsnedskärningarna.

Ekonomiutskottet konstaterar att det enligt Strålsäkerhetscentralens bedömning är möjligt att med iakttagande av säkerhetskriterierna uppföra en ny anläggning på den planerade byggplatsen. I samband med ansökan om byggnadstillstånd kommer centralen att i detalj bedöma anläggningens säkerhet. I det här skedet ska säkerheten och dokumentationen rörande säkerheten uppfylla de stränga säkerhetskriterier som gäller i Finland. Ekonomiutskottet anser att det i fråga om säkerheten inte har framkommit något som skulle hindra ett godkännande av principbeslutet.

Försörjningsberedskapen.

Försörjningsberedskapscentralen har i sitt yttrande konstaterat att vår elförsörjning bygger på att den inhemska produktionskapaciteten är tillräcklig och att den nordiska elmarknaden fungerar. Det är för elförsörjningens del av avgörande vikt att den produktionskapacitet som fasas ut kan ersättas, att importberoendet kan reduceras, att produktionskapaciteten sprids geografiskt och i fråga om ägandet samt att konkurrensen och branschkompetensen stärks. Utbyggnad av kärnkraften innebär god förutsebarhet i fråga om baskraftskapaciteten. Fennovoimas kärnkraftverk skulle ersätta importerad el och gammal kondenskapacitet. Försörjningsberedskapscentralen fäster också uppmärksamhet vid det principbeslutet säger om innehavet i bolaget (dvs. 60-procentskravet). Centralen menar att detta krav räcker för att säkra energipolitiken, höja självförsörjningsgraden i fråga om energi och tillfredsställa frågorna i anslutning till försörjningsberedskapen. Hänvisande till de nämnda kriterierna anser Försörjningsberedskapscentralen att kärnkraftverket, så som det beskrivs i den kompletterande ansökan, motsvarar samhällets helhetsintresse.

Ekonomiutskottet delar dessa åsikter. Vidare konstaterar utskottet att Fennovoima ingått ett avtal med Rosatoms dotterbolag TVEL om leverans av kärnbränsle för kärnkraftverkets första tio år. Det är motiverat eftersom det till ett på förhand känt pris tryggar tillgången till bränsle under kraftverkets första år. Å andra sidan är det angeläget att bränsleförsörjningen inte är bunden till en enda leverantör, utan att kärnkraftverket med tiden ska kunna anlita också andra alternativ på marknaden. Till försörjningsberedskapen bidrar också Fennovoimas planer på att på anläggningsområdet upprätthålla ett säkerhetsupplag med bränsle för två omladdningar, vilket motsvarar två års förbrukning.

Under behandlingen av ärendet har det framförts att den förändrade situationen, där kärnkraftverkets leverantör samtidigt är minoritetsägare och leverantör av bränslet, försvagar försörjningsberedskapen. Ekonomiutskottet konstaterar att det på basis av de utredningar som inkommit inte finns orsak att betvivla Rosatoms engagemang i projektet. Som minoritetsägare har Rosatom dessutom ekonomiskt intresse av att anläggningen ger avkastning och att bränsletillgången säkras. Utskottet understryker att anläggningen kommer att uppföras och drivas enligt finländska bestämmelser och under tillsyn av Strålsäkerhetscentralen.

Det rådande spända internationella läget utgör för närvarande en belastning för projektet. Det är dock viktigt att bedöma Finlands energiförsörjning på lång sikt och ta hänsyn till att kärnkraftverket förväntas starta 2024 och hållas i drift i minst 60 år.

I offentligheten har det också framförts att då Fennovoima ska tillämpa Mankalaprincipen kan det hända att RAOS Voima Oy säljer sin andel till Ryssland och äventyrar den finska marknadens tillgång till el i situationer där det råder elbrist på hemmamarknaden. Ekonomiutskottet konstaterar att den el som Fennovoima producerar i likhet med andra producenters el går ut i det finländska stamnätet, som förvaltas av Fingrid. Fingrid ska svara för att det vid varje tidpunkt finns så mycket el i nätet att det täcker förbrukningen. El förs inte ut ur Finland om det råder elbrist i landet.

Kärnbränslet.

Statsrådet bedömer att Fennovoimas anskaffning av kärnbränsle med god säkerhet kan skötas på det sätt som anges i ansökan och att kärnbränsleförsörjningen och den därmed sammanhängande kärnmaterialtillsynen kan ordnas så att de är förenliga med kärnenergilagen och Finlands internationella avtalsförpliktelser.

Enligt kärnenergiförordningen har tillståndshavaren det övergripande ansvaret för att framställningen av och planeringen i fråga om kärnbränsle uppfyller myndighetskraven och tillämpar höga kvalitetskrav. I Strålsäkerhetscentralens anvisningar konstateras vidare att tillståndshavaren ska tillställa centralen de gällande kvalitetshanteringsanvisningarna för kärnbränsleförsörjningen innan anskaffningen av kärnbränsle inleds.

Fennovoima konstaterar i sin ansökan att bolaget valt upparbetat uran som kärnbränsle under de första driftåren. I ansökan sägs dessutom att kärnbränslet i kärnkraftverket ska vara likadant som det kärnbränsle som används i de lättvattenreaktorer som är i drift och att sammansättningen och tillverkningen av bränslet sker med hjälp av etablerad teknik. För tydlighetens skull må det konstateras att upparbetat uran inte är samma sak som ett blandbränsle bestående av uran och plutonium, dvs. MOX (Mixed Oxide Fuel).

Enligt utredning till ekonomiutskottet utreder ett Euratom-verk (Euratom Supply Agency; ESA), som lyder under kommissionen, bränsleupphandlingsavtalen för alla kärnkraftverk i EU i syfte att säkerställa försörjningsberedskapen för kärnbränsle. ESA:s godkännande krävs för alla bränsleavtal. Enligt uppgift godkände ESA Fennovoimas bränsleavtal den 14 april 2014.

Miljöutskottet lyfter i sitt utlåtande fram de problem som TVEL möjligen kan ha att nå upp till internationell säkerhetsstandard vid Majak, den anläggning som ska leverera bränslet. Utskottet understryker i detta sammanhang Fennovoimas ansvar när det gäller att genom granskningar säkerställa att upparbetningsanläggningen för kärnbränsle uppfyller kraven enligt de internationella avtalsförpliktelserna och bland annat enligt ISO 14001-standarden. Verksamheten ska gå korrekt till och då är det väsentligt att bolaget genom avtalsarrangemang ser till att det har möjlighet att inspektera alla fabriker och anläggningar i bränsleproduktionskedjan. Revisionerna ska säkerställa att hela produktionskedjan uppfyller kvalitets- och miljökraven. Ekonomiutskottet instämmer i anmärkningarna om revisionernas betydelse.

Utredningen om bränsleförsörjningen uppfyller enligt utskottet de krav som ställts för denna fas i tillståndsprocessen; i samband med principbeslutet förutsätts att den sökande lämnar en generell plan för bränsleförsörjningen. Utskottet anser att det på denna punkt inte har framkommit något som skulle hindra ett godkännande av principbeslutet.

Kärnavfallshanteringen.

Enligt kärnenergilagen ska tillståndshavaren sörja för att alla avfallshanteringsåtgärder som gäller det kärnavfall som uppkommer vid driften av anläggningen vidtas och vederbörliga förberedelser för åtgärderna görs. Tillståndshavaren svarar för alla kostnader för åtgärderna.

Fennovoima har i sin utredning om kärnavfallshanteringen beskrivit hanteringen och slutförvaringen av det driftavfall som uppkommer vid driften av kärnkraftverket. I utredningen beskrivs kortfattat också mellanlagringen av använt kärnbränsle och de olika alternativen för slutförvaring.

Strålsäkerhetscentralen konstaterar i sin utredning att den inte har kännedom om något som skulle hindra att den av Fennovoima föreslagna hanteringen och slutförvaringen av driftavfallet samt hanteringen, mellanlagringen och transporterna av använt kärnbränsle kan genomföras på det sätt säkerhetskraven förutsätter.

Fennovoimas mål i fråga om använt kärnbränsle är att utveckla och genomföra slutförvaringen i samarbete med övriga kärnavfallshanteringsskyldiga i Finland. I enlighet med 2010 års principbeslut ska bolaget senast den 30 juni 2016 förelägga arbets- och näringsministeriet antingen ett avtal om samarbete kring kärnavfallshanteringen med de nuvarande avfallshanteringsskyldiga eller ett program för bedömning av miljökonsekvenserna av bolagets egen slutförvaringsanläggning.

I samband med principbeslutet 2010 gjorde riksdagen ett uttalande som förutsätter att regeringen på lämpligt sätt arbetar för en gemensam nationell lösning för slutförvaret. I anslutning till detta tillsatte arbets- och näringsministeriet den 13 mars 2012 en arbetsgrupp för att styra kraftbolagens gemensamma utredning om alternativen för slutförvaring av använt kärnbränsle. Arbetsgruppen ansåg i sin slutrapportÖverlämnades 10.1.2013. att en jämförelse av alternativen visade att det skulle vara ändamålsenligt och kostnadseffektivt att utnyttja den kompetens och den erfarenhet som utvecklats på området i samband med Posivas projekt och att försöka nå en optimal lösning för slutförvaringen. Det avgörande är inte om det finns en eller två slutförvaringsanläggningar. Skillnaden mellan en utvidgning av slutförvaringsplatsen i Olkiluoto och genomförande av ett helt separat slutförvaringsprojekt blir omkring 0,9—1,0 miljard euro i 2012 års penningvärde utan diskontering. Om det senare alternativet, dvs. en separat anläggning, genomförs på ett optimalt sätt blir skillnaden cirka 0,2 miljarder euro i 2012 års penningvärde utan diskontering. Kostnadsdifferensen är alltså väsentligt mindre om slutförvaringen genomförs optimalt. Den är liten satt i relation till livscykelkostnaderna för produktion av kärnkraft. Arbetsgruppen konstaterade också att det är rationellt att genomföra en säker slutförvaring vid rätt tidpunkt och på ett kostnadseffektivt sätt. Gruppen rekommenderade att bolagen ska fortsätta förhandla i syfte att finna en lösning och påpekade att kommersiella förhandlingar inte hör till arbetsgruppens arbete.

Miljökonsekvenserna av slutförvaringen är enligt de utredningar som gjorts i samband med MKB-förfarandet små. Strålsäkerhetscentralen konstaterar å sin sida att om en gemensam lösning inte kan nås kommer Fennovoima att ha tid att bygga en egen slutförvaringsanläggning för använt kärnbränsle. Lämplig berggrund för slutförvaring finns också på andra håll i landet.

I ett internationellt perspektiv har Finland nått längst när det gäller slutförvaringslösningar och vi har spetskompetens på området. Liksom miljöutskottet ser ekonomiutskottet det som viktigt att man nu finner en samarbetslösning där branschens hela erfarenhet och kompetens utnyttjas och eftersträvar bästa möjliga slutförvaringslösning. Enligt kärnenergilagen kräver slutförvaringen ett separat principbeslut, så riksdagen får senare tillfälle att behandla frågan i större detalj.

Utifrån inkommen utredning menar ekonomiutskottet att utredningen om kärnavfallshanteringen motsvarar de krav som ställs i principbeslutsfasen och att det inte framkommit några omständigheter som skulle hindra ett godkännande av principbeslutet.

Ekonomiska konsekvenser.

Det är frågan om en privat investering som inte medför ekonomiska kostnader för det allmänna. Däremot beräknas projektet ge avsevärda positiva effekter för samhällsekonomin och den regionala ekonomin.

Fennovoima uppskattar att investeringarna i Finland kommer att uppgå till 1,8—2,7 miljarder euro. Det är i ett finländskt perspektiv en avsevärd investering med stora ekonomiska effekter inte minst för norra delen av landet. Bolaget uppskattar att den sysselsättande effekten, beräknad enligt en inhemsk andel på 45 procent, uppgår till 24 000—36 000 årsverken. Kärnkraftverket byggs av upp till 4 000 arbetare samtidigt och sysselsätter efter starten cirka 400—500 anställda. Byggfasen öppnar såväl direkta som indirekta möjligheter för finländska företag. Det är önskvärt att andelen inhemskt arbete blir så stor som möjligt.

VATT uppskattar att byggandet av nya kärnkraftverk klart höjer efterfrågan på investeringar, vilket ger återverkningar inom såväl byggandet som den inhemska verkstadsindustrin. Investeringarna höjer nationalprodukten och självförsörjningen inom energi förbättrar vår handelsbalans.

Enligt VTT:s kalkyler, som bygger på en global modell för energisystem, skulle elpriset öka med cirka 15 procent fram till 2030, om kärnkraften inte byggs ut. SKM Market Predictor kom år 2012 till liknande resultat med hjälp av en elmarknadsmodell som täcker elmarknaderna i Norden, Baltikum, Ryssland och Centraleuropa. Båda modellerna beskriver överföringskapaciteten mellan områdena, tillgången och efterfrågan på el i områdena och hur dessa parametrar utvecklas under den aktuella tidsperioden. Ekonomiutskottet konstaterar att utredningarna ger vid handen att investeringen har en betydande inverkan på elpriset. Det gagnar såväl vår energiintensiva exportindustri som hushållen i ett läge där elpriset väntas bli utsatt för ett avsevärt kostnadstryck.

Pyhäjoki kommun bedömer att projektet ger ytterst stora direkta och indirekta effekter på kommunens och regionens ekonomi under såväl byggfasen som driftsfasen. Under anläggningens livscykel väntas fastighets- och kommunalskatterna öka till sammanlagt 300—380 miljoner euro. Byggandet av kärnkraftverket ökar pendlingsområdets befolkningsunderlag med cirka 1 000 personer. Kommunen har redan börjat förberedelserna för projektet genom markanskaffning och planläggning samt genom att utveckla företagstjänsterna.

Ägarbasen i Fennovoima.

Fennovoima är ett finländskt aktiebolag som ägs av finländska Voimaosakeyhtiö SFAktieinnehav 66 %. och Rosatoms finländska dotterbolag RAOS Voima OyAktieinnehav 34%..

Arbets- och näringsministeriet bekräftade i sitt beslut av den 3 mars 2014 ett företagsförvärv där en andel av aktierna övergick i RAOS Voima Oy:s ägo. Beslutet gavs med stöd av lagen om tillsyn över utlänningars företagsköp (). I enlighet med den lagen och det ovannämnda beslutet ska en eventuell utökning av det utländska ägandet till mer än nuvarande 34 procent föras till arbets- och näringsministeriet för behandling. Bolaget har dessutom genom delägaravtal säkerställt att Fennovoimas majoritetsinnehav och beslutsmakt stannar hos den finländska ägaren.

Som tidigare konstaterats anser statsrådet i enlighet med principbeslutet att en klar majoritet av det faktiska innehavet i bolaget ska ligga i inhemska aktörers händer. I principbeslutets motivering preciseras detta genom konstaterandet att aktörer som har sin bostadsort eller hemvist inom EU eller EFTA-området ska ha ett sammanlagt innehav på minst 60 procent. Detta krav måste uppfyllas vid den tidpunkt då byggnadstillstånd söks. Utöver den prövning som görs i samband med ansökan om byggnadstillstånd kontrollerar arbets- och näringsministeriet förändringarna i det utländska bolagsinnehavet på det sätt som avses i lagen om tillsyn över utlänningars företagsköp och i beslutet av den 3 mars 2014. En eventuell utökning av det utländska innehavet i bolaget från nuvarande 34 procent ska alltid behandlas av arbets- och näringsministeriet, och när ett ytterst viktigt nationellt intresse kräver det gör lagen det möjligt att genom beslut av statsrådet begränsa överföringen av inflytande till utländska ägare. Ekonomiutskottet anser att kravet på ett inhemskt majoritetsinnehav på 60 procent är ytterst väsentligt vid prövningen av huruvida projektet är förenligt med samhällets helhetsintresse. Utskottet menar att lagen om tillsyn över utlänningars företagsköp tillsammans med arbets- och näringsministeriets beslut av den 3 mars 2014 garanterar att staten har stora möjligheter att säkerställa att det inhemska innehavet förblir på den fastställda nivån såväl under projektiden som när kärnkraftverket färdigställts.

Voimaosakeyhtiö SF bildades för att förvalta majoriteten av aktiestocken i Fennovoima. Bolaget ägs av aktörer inom industrin och handeln och av kommunala energibolag. Kommunernas medverkan i projektet har behandlats i offentligheten. Det har till exempel framförts att projektet innebär stora ekonomiska risker för de kommunala energibolagen. I betänkandet om det ursprungliga principbeslutet beskrev ekonomiutskottet utförligt den s.k. Mankalaprincipen. I det här sammanhanget räcker det att konstatera att det i Finland är vanligt — inom alla energiproduktionsformer — med andelskraftverk som tillämpar Mankalaprincipen. Ett Mankalabolag är i juridiskt avseende ett normalt aktiebolag enligt aktiebolagslagen, vilken också bestämmer delägarnas ansvar. Utan att ta ställning till vilka intressen ägarna till ett privat bolag har att delta i projektet konstaterar utskottet att samtliga delägare har lång erfarenhet av branschen och av företagsverksamhet. Utskottet har ingen orsak att betvivla att de kommunala energibolagen har haft kapacitet att noggrant pröva fördelarna och riskerna med projektet.

Slutledningar

Med tanke på vår samhällsekonomi och invånarnas välfärd är det nödvändigt att garantera tillgången på el och ett skäligt elpris. Det handlar om en viktig produktionsfaktor som för med sig möjligheter till investeringar, företagsamhet och sysselsättning.

Med hänsyn till den kapacitet som försvinner under de närmaste femton åren och det redan i dag befintliga beroendet av importel har vi i landet ett utbyggnadsbehov av cirka 40 TWh fram till 2030. Fennovoimas kärnkraftverk skulle täcka cirka 9 TWh. Projektet kan därför med goda skäl anses utgöra en investering som delvis ersätter kapacitetsbortfallet. Å andra sidan visar siffrorna att en utbyggnad av kärnkraften inte eliminerar behovet av en kraftig ökning av förnybar energi, energieffektivitet, flexibilitet i efterfrågan på el, decentraliserad elproduktion och andra innovationer som höjer självförsörjningsgraden för energi till en för miljön hållbar nivå. Ekonomiutskottet menar att kärnkraften inte utesluter andra produktionsformer utan i stället kompletterar vår energipalett, som också i fortsättningen bör bygga på en mångsidig energiproduktion som säkrar en tillräcklig konkurrens på elmarknaden och tar hänsyn till miljömålen. Kärnkraften ger vårt system stabil baskraft, vilket samtidigt bidrar till utvecklingen av andra klimathållbara produktionsformer.

Fennovoimas kärnkraftverk, sådant det föreslagits i den kompletterade versionen, har här behandlats ingående. Att maxeffekten för anläggningen har sänkts påverkar inte i någon väsentlig grad vår elmarknad. Förändringarna i ägarunderlaget har i principbeslutet beaktats på ett sätt som garanterar försörjningsberedskapen. Vår nationella lagstiftning garanterar å sin sida att de nationella intressena på denna punkt också i fortsättningen beaktas tillräckligt väl. Statsrådets principbeslut lyfter särskilt fram frågor som anknyter till den sökandes kompetens och till säkerställandet av ett tillräckligt stort inhemskt innehav. Bland annat dessa omständigheter kommer att bedömas i detalj i samband med ansökan om byggnadstillstånd. I det sammanhanget är det med tanke på vår nationella energimarknad viktigt att Fennovoima lyckas hitta lösningar som uppfyller de fastställda kraven. När det gäller kompetens inom kärnkraftssektorn lyfte utskottet i sitt betänkande om principbeslutet 2010 fram behovet att se till att det högklassiga kunnandet inom kärnkraftssektorn stannar kvar i Finland. I en utredningRapport från den nationella kompetensarbetsgruppen på kärnenergiområdet; Arbets- och näringsministeriets publikationer, Energi och klimat 2/2012 (endast på finska). gjord av arbets- och näringsministeriet presenteras en rad utvecklingsförslag som enligt utskottet bör föras vidare.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att det under behandlingen av ärendet inte har framkommit några omständigheter som skulle tyda på att det kärnkraftverk som avses i ansökan inte skulle kunna uppföras på ett säkert sätt i enlighet med kärnenergilagen. Däremot har det kommit fram att projektet i många avseenden stöder målen i den nationella energi- och klimatstrategin. Anläggningen ersätter baskraft som utfasas, dämpar trycket på stigande elpriser, ökar konkurrensen på marknaden, underlättar uppfyllandet av våra klimatskyldigheter och säkrar elproduktionen också i norra Finland. Projektet utgör en stor investering som görs på marknadsvillkor och har dessutom stora samhällsekonomiska effekter, för att inte tala om regionala konsekvenser både för sysselsättningen och ekonomin över lag.

Med hänvisning till det som sagts ovan och efter en samlad bedömning av principbeslutet anser ekonomiutskottet att statsrådets beslut av den 18 september 2014, som kompletterar statsrådets principbeslut av den 6 maj 2010, är förenligt med samhällets helhetsintresse.