Motivering

Utskottet föreslår att lagförslaget godkänns enligt propositionen.

I lagen finns detaljerade bestämmelser om säkerheten hos leksaker som barn under 14 år använder för att leka med. Lagen betonar tillverkarens ansvar. Innan en leksak släpps ut på marknaden måste tillverkaren analysera dess egenskaper och eventuella faror och visa att den uppfyller de lagfästa säkerhetskraven. Det vilar på tillverkarens ansvar att bedöma om en leksak överensstämmer med kraven. Tillverkaren är också skyldig att säkerställa att leksaken kan spåras och att lämna sina kontaktuppgifter. Även importören och distributören är skyldiga att försäkra sig om att leksaken överensstämmer med kraven. Båda har skyldighet att informera tillverkaren om brister och risker.

Enligt 17 § 2 mom. ska distributören se till att tillverkaren har utarbetat nödvändig dokumentation. I direktivet finns motsvarande regel i artikel 7.2 som säger att distributörerna ska kontrollera att leksaken är försedd med erforderlig märkning och att den åtföljs av erforderliga dokument.

Vid sakkunnigutfrågningen påpekades det att den föreslagna lagen är strängare mot distributören än direktivet när det gäller skyldigheten att hålla koll på tillverkarens dokument. Utskottet konstaterar att 5 § föreskriver om tillverkarens skyldighet att utarbeta teknisk dokumentation, påvisa överensstämmelse med kraven samt bevara handlingarna. Det finns bestämmelser om tillverkarens skyldigheter också i många andra paragrafer. Enligt den som berett propositionen beror skillnaden mellan lagen och direktivet på skrivningen.

Inte minst för små distributörer ställer det sig omöjligt att få reda på om tillverkaren har tagit fram de obligatoriska dokumenten. Utskottet understryker att det är importörens sak att vid importen försäkra sig om att tillverkaren bedömt överensstämmelsen med kraven korrekt och utarbetat teknisk dokumentation och att leksaken åtföljs av de dokument som krävs. Varken importören eller distributören är skyldig att bedöma överensstämmelse med kraven. Den skyldigheten har tillverkaren. Importören har bättre resurser och sakkunskap än distributören att övervaka och kräva att tillverkaren fullföljer sin skyldighet. Om 17 § 2 mom. godkänd enligt propositionen leder till problem, måste lagen ändras.

Det är Säkerhets- och kemikalieverkets, Tullverkets, regionförvaltningsverkets och den kommunala tillsynsmyndighetens uppgift att övervaka att den aktuella lagen följs. På tillsynen tilllämpas lagen om konsumtionsvarors och konsumenttjänsters säkerhet. I den lagen föreskrivs bl.a. om tillsynsmyndigheternas skyldigheter och befogenheter, om tillsynsmetoder och om straff.

Tullaboratoriet uppger att ungefär 20 procent av de leksaker som testats på laboratoriet strider mot bestämmelserna. Med erfarenhet på hand ser tullaboratoriet det ytterst angeläget att utifrån riskbedömning forsätta med tillsyn och testning av produkter för att säkerställa att leksakerna är säkra. En leksak som tillhandhålls på marknaden ska vara försedd med CE-märkning. Om den är försedd med denna märkning anses den överensstämma med kraven. Enligt tullaboratoriet har praktiskt taget alla leksaker som konstaterats bryta mot kraven varit försedda med CE-märke. Att bara kontrollera att varan har ett CE-märke ger inga garantier för att den uppfyller bestämmelserna. Den stora mängden leksaker som strider mot bestämmelserna och bland annat felaktiga CE-märken visar att tillsyn behövs.

Utskottet menar att tullen och Tullaboratoriet behöver adekvata resurser för övervakning och testning av att leksaker som importeras från länder utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet överensstämmer med kraven.