Allmän motivering
Ekonomiutskottet föreslår att lagförslagen
godkänns med en ändring i lagen om statens säkerhetsfond.
Det är viktigt att stabiliteten i och förtroendet för
vårt finansiella system kan säkerställas
under alla förhållanden och det hör i
sista hand till det allmänna. Ett fungerande och pålitiligt
finansiellt system är en grundförutsättning
för smidig samhällsverksamhet.
I dagsläget är läget i vårt
finansiella system det att det inte finns något som tyder
på att lagen om statens säkerhetsfond måste
tillämpas. Det är ändå nödvändigt
att ge det allmänna vissa befogenheter för alla
eventualiteter om till exempel en bank med koncession i Finland
skulle drabbas av problem med kapitaltäckningen och en likvidation
eller konkurs kan leda till allvarliga störningar på finansmarknaden.
På de villkor som anges i lagen kan då aktierna
och kapitallånen i en aktiebank och affärsverksamheten
i andra banker än aktiebanker lösas in till statens
säkerhetsfond.
Begränsning i verksamheten och grundlagsutskottets
utlåtande
Med stöd av 19 b § i lagen om statens säkerhetsfond
kan statsrådet på de villkor som anges i lagen
begränsa den koncessionsenliga eller regelmässiga
verksamheten för aktörerna på finansmarknaden
och besluta om begränsningar och förbud i handeln
med värdepapper för högst sex månader.
Regleringen bygger på ett med tanke på de grundläggande
rättigheterna starkt samhälleligt intresse, säger
grundlagsutskottet. Det faktum att åtgärderna
måste vara nödvändiga och bara får
vidtas under en skäligen kort tid samt att statsrådet
måste höra vissa parter före beslutet äger
också relevans. Överklaganderätten är
inte begränsad utan statsrådets beslut får överklagas enligt
förvaltningsprocesslagen.
Men grundlagsutskottet anser att reglerna för tidsfristen
kunde "trots allt kompletteras med det som nämns i motiven,
att beslutet ska gälla så kort tid som möjligt
och att begränsningarna ska upphävas genast då det
inte längre finns grund för dem. Med hänsyn
till att bestämmelserna ska vara exakta och noga avgränsade är
det inte heller helt oproblematiskt att begränsningarnas
och förbudens innehåll är relativt öppet.
Utskottet ser det som angeläget att båda punkterna
i 19 b § 1 mom. kompletteras åtminstone
med exempel på de begränsningar och förbud
som statsrådet kan lägga fast med stöd
av bestämmelsen".
Regeringen menar att det är en avsevärd brist i
den gällande lagstiftningen att den inte ger myndigheterna
befogenheter att i förebyggande syfte ingripa i finansmarknadsaktörernas
verksamhet eller i mekanismerna på marknaden, trots att
allvarliga internationella störningar på finansmarknaden
och åtgärder av myndigheterna i andra stater kan
hota stabiliteten och aktörernas villkor på den
finländska marknaden.
Med hänvisning till utomstående information håller
utskottet med regeringens uppfattning att det i dagsläget
inte finns något i vårt finansiella system som
tyder på att lagen om statens säkerhetsfond måste
tillämpas. Men det är enligt utskottet bra att
i förebyggande syfte införa befogenhetsbestämmelser
om marknaden någon gång i framtiden skulle hotas
av allvarliga störningar. Finansmarknaden är en
viktig del av de grundläggande samhällsfunktionerna
och det är därför av största
vikt att förtroendet för dem inte vacklar.
Det är svårt att i förväg
komplettera 19 b § 1 mom. 1
och 2 punkten med en tillräckligt tydlig exempelförteckning
eftersom det inte finns något som tyder på att
lagen kan komma att tilllämpas i någon specifik
situation. Händelserna på finansmarknaden kan
vara så nya och annorlunda att det är svårt
att förutse vilka åtgärder som kan behövas. Åtgärderna
från statsrådets sida är villkorade,
det vill säga de ska vara nödvändiga.
Det i sin tur betyder att bestämmelserna bara kan sättas
in om målen med dem inte kan tillgodoses med andra myndighetsbefogenheter. Dessutom
måste finansministeriet först begära yttrande
från Finlands Bank och Finansinspektionen. Beslutet av
statsrådet får överklagas till högsta
förvaltningsdomstolen som är skyldig att behandla ärendet
skyndsamt.
Följaktligen föreslår ekonomiutskottet
att bestämmelsen godkänns enligt propositionen.
Om det blir aktuellt med att tillämpa lagen måste statsrådet
inom ramen för begränsningarna i lagen ha rätt
att bestämma om åtgärder utifrån
det rådande läget.
Detaljmotivering
1. Lag om ändring av lagen om statens säkerhetsfond
11 a §. Åläggande att ansöka
om stöd.
Statsrådet ska ha rätt att ålägga
en bank med koncession i Finland att lämna in
en ansökan till statens säkerhetsfond för
att få finansiellt stöd som statsrådet
anser nödvändigt, om banken har problem med sin
kapitaltäckning.
Grundlagsutskottet anser att förslaget på denna
punkt inte utgör något problem "med avseende på det
grundlagsfästa egendomsskyddet. Men eftersom begränsningar
av grundläggande rättigheter styrs av proportionalitetsprincipen
bör villkoret i 11 a § 1 mom. 1 punkten bindas
till att kapitaltäckningen av grundad anledning kan
väntas bli sämre. Samma krav på grundad
anledning bör fogas till 3 punkten". Enligt 3 punkten kan en
bank åläggas att ansöka om stöd
om dess likvidation eller konkurs kan leda till allvarliga störningar
på finansmarknaden.
Utskottet hänvisar till utlåtandet från
grundlagsutskottet och kompletterar 1 mom. 1 och 3 punkten
med kravet på att det ska finnas grundad anledning.
12 b §. Inlösen av stödtagande bankers
aktier, kapitallån och affärsverksamhet.
Enligt 5 mom. får statsrådets beslut inte överklagas
genom besvär till den del det gäller huruvida
det finns inlösenrätt eller inte. Regeringen anser
besvärsförbudet vara nödvändigt
"eftersom myndighetsbeslut om en bank som övertagits av
Statens säkerhetsfond måste kunna fattas i brådskande
ordning. Dessutom är det skäl att beakta att det
efter att myndighetsbeslutet verkställts i allmänhet inte
längre är möjligt att återställa
den inlösta ekonomiska helheten".
Grundlagsutskottet motiverar sin ståndpunkt och framhåller
att besvärsförbudet måste strykas för
att lagförslaget ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
Följaktligen stryker utskottet besvärsförbudet
i 5 mom. och lägger till ett nytt 6 mom. Det nya momentet
föreskriver att beslutet av statsrådet får överklagas,
men att det kan verkställas trots överklagandet
och måste följas tills överklagandet
har avgjorts. Högsta förvaltningsdomstolen måste
behandla överklagandet skyndsamt.