Motivering

Läget på den internationella finansmarknaden är fortsatt instabil, särskilt i Europa där osäkerheten kring de offentliga finanserna i Grekland har försvagat euron och höjt räntenivån. Också de grekiska bankerna befinner sig i en prekär situation. Finlands investeringar i Grekland uppgår till ca 6,5 miljarder euro. Exempelvis har arbetspensionsfonderna placerat ca 1,7 miljarder där. Utöver Grekland verkar också många andra euroländer i Sydeuropa ha ökande ekonomiska problem. Mot denna bakgrund måste vi förhålla oss ännu försiktigare till fortsatta ansvarsförbindelser för skattebetalarna i Finland.

Kapitalstöd till banker måste förenas med stränga krav. Det hade varit extra viktigt att se till att villkoren är förenliga med finska statens intressen i de fall då lånet ges till banker där utländskt ägande är i majoritet. I propositionen klarar regeringen inte av att definiera finländska banker på ett sätt som skulle hindra att kapitalstödet försvinner till utlandet. Propositionen ser inte till bankkundernas intressen. Lagförslaget borde ha haft tydliga och stränga villkor för att bankerna inte ska vältra över kostnader och förluster på kunderna, bland annat genom serviceavgifter och lånemarginaler. Lagen innehåller heller ingenting som skyddar privatkunder och företag i krisbanker. I sådana fall får kundernas krediter inte sägas upp.

Propositionen har en lång rad punkter som inte blev tillräckligt väl klarlagda vid utfrågningen av de sakkunniga. Staten måste få in sina företrädare i bankerna direkt efter stödbesluten och inte ett år senare som regeringen föreslår.

Med regeringens ekonomiska politik har den ekonomiska krisen fördjupats och den sociala ojämlikheten ökat. Det effektivaste sättet att förbättra bankkundernas ekonomiska situation är att sanera omvärlden kring bankerna. Ekonomin borde ha stimulerats mycket effektivare för att stärka den inhemska efterfrågan och stävja den ökande arbetslösheten. Pengar borde ha använts till att bygga ut infrastrukturen och anlägga och sanera byggnader inom vård och skolor. Det är samtidigt den bästa metoden för att sanera omvärlden kring bankerna

Vidare är det viktigt att satsa på bättre kvalitet och större resurser för finansövervakningen. På den punkten brister det i propositionen. Framöver kommer vi att stå inför stora frågor. Så det behövs fortlöpande och heltäckande övervakning här hemma och gott samarbete internationellt. Inte minst centralbankerna och finansministerierna måste öka sitt internationella samarbete för att bekämpa systemriskerna. Finansinspektionen måste genast få utökade personella resurser och tryggad finansiering. Det hade varit nödvändigt med en rad andra tydliga justeringar från regeringens sida, bland annat i internationella samarbetsorganisationer åtgärder för att stärka kapitaltäckningen.

Vi socialdemokrater lämnade en reservation i fjol och föreslog då att motsvarande lagar skulle förkastas.

Motivering

Regeringen föreslår förlängd giltighetstid för den temporära lagen om statens kapitalplaceringar i inlåningsbanker. Lagen går ut på att skattebetalarna ger risklån till banker som kommer på obestånd. Nästa steg för en sådan krisbank är att den övertas av staten via Statens säkerhetsfond.

I själva verket innebär lagförslaget ett kapitallån där återbetalning och ränta är dåligt skyddade. Staten, dvs. skattebetalarna, får alltså inte kompensation för placeringslånet och ingen riktig beslutanderätt heller i den bank som får stöd.

På början på 1990-talet delade staten ut flera tio miljarder mark i bankstöd. Då fick staten tillbaka bara en del av stödet. Stödet hindrade att bankerna gick i konkurs samtidigt som staten räddade närmast ägarnas intressen. Däremot drabbades tusentals bankkunder av stora och långvariga svårigheter. I vissa andra länder övertog staten krisdrabbade banker och räddade på så sätt både företagskunder och privatkunder. Efter krisen sålde staten bankerna och varken skattebetalarna eller bankerna blev lidande. Också i Finland bör det finnas beredskap för ett sådant förfarande.

Myndigheterna har hela tiden försäkrat oss om att bankerna i Finland har god kapitaltäckning. Men samtidigt trädde en bank alldeles nyss oväntat i likvidation. Tillsynsmyndigheten tycks inte ha aktuell och tillräckligt utförlig information om bankernas risker och faktiska kapitaltäckningsgrad. Ekonomiutskottet har trots begäran inte fått detaljerad information om bankernas tillstånd. Vi behöver snabbt stärka tillsynen. Också krisen i Grekland och vissa andra euroländer kräver detta, eftersom också våra banker plus den europeiska penningsmarknaden påverkas.

Förfarandet i lagen om Statens säkerhetsfond måste tillämpas när Finland garderar sig för eventuella kapitaltäckningproblem i bankerna. Övertagande av en krisbank utgör ett mycket bättre sätt att trygga både bankkundernas och skattebetalarnas intressen. Därför ska propositionen om statens kapitalplaceringar i inlåningsbanker förkastas. För det talar också det faktum att ungefär 70 % av bankverksamheten i Finland är i utländsk ägo, och det finns ingen anledning att ens indirekt lägga ut skattebetalarnas pengar på utländska ägare i bankerna. Det har inte påvisats att ett förkastande skulle inverka nämnvärt på bankernas verksamhetsförutsättningar eller penningmarknaden.