Motivering
Ekonomiutskottet har behandlat de delar av propositionen som
gäller slutgiltig preskription av fordran och minderåriga
gäldenärer.
Slutgiltig preskription av fordran
För utsökning föreskrevs en tidsfrist
(15 eller 20 år) redan genom den lag som trädde
i kraft den 1 mars 2004. Domstolen kan som sagt förlänga tidsfristen.
Bestämmelserna om tidsfristen tilllämpas retroaktivt
så att de första gäldenärerna befrias
från utsökning den 1 mars 2008.
I 2 kap. 24—27 § i förslaget till
utsökningsbalk finns föreskrivs om tidsfrister
för verkställbarhet. Bestämmelserna om
tidsfrist, beräkning av tidsfristen och förlängning
av tidsfristen svarar mot bestämmelserna i gällande
lag.
Nu föreslår regeringen att utsökningsbalken kompletteras
med bestämmelser om slutgiltig preskription av fordran.
En fordran preskriberas slutgiltigt samtidigt som utsökningsgrundens tidsfrist
löper ut. En fordran kan inte heller längre utmätas
i ett dödsbo. Slutlig preskription av fordran verkar på samma
sätt retroaktivt som utsökningsgrundens tidsfrist,
dvs. de första fordringarna preskriberas den 1 mars 2008,
om inte talan om förlängning har väckts.
Den 1 mars 2010 får man slutgiltigt visshet om att talan
om förlängning inte har väckts.
Borgensmannen befrias från sitt ansvar samtidigt med
huvudgäldenären. När huvudförpliktelsen
har preskriberats har borgenären inte längre rätt
att driva in sin preskriberade fordran hos borgensmannen heller.
När ett utsökningsärende väcks
ska utmätningsmannen ex officio kontrollera att fordringen
inte har preskriberats. I oklara fall ska utredning begäras
av parterna.
Tidsfristen för en verkställbar utsökningsgrund
rör enligt gällande lag bara en fysisk persons
personliga betalningsförpliktelse. En sammanslutnings betalningsskyldighet
upphör inte utifrån bestämmelserna i
utsökningsbalken. Inte heller en fysisk persons fordran
upphör att gälla om det inte finns någon
dom om den.
Enligt lagen om skuldsanering för privatpersoner kan
en gäldenär befrias från ett skuldbelopp
som överstiger hans eller hennes betalningsförmåga
genom att binda upp sig vid ett flerårigt betalningsprogram.
Skuldsanering för privatpersoner är avsedd för
att hjälpa upp en sådan fysisk persons ekonomiska
situation som bedöms ha betalningsförmåga.
Enligt lagen om företagssanering handlar det om ett
saneringsförfarande som ska hjälpa ett livsdugligt
företag i ekonomiska svårigheter att trygga sin
fortsatta verksamhet. Vid saneringsförfarande upprättas
i vanliga fall ett flerårigt saneringsprogram som anger
olika saneringsåtgärder och bestämmer
om bl.a. skuldreglering.
I lagen om preskription av skulder föreskrivs att den
allmänna preskriptionstiden för en skuld är
tre år, men fem år från en lagakraftvunnen dom
eller annan utsökningsgrund. För att hindra att
en skuld preskriberas inom den allmänna preskriptionstiden
ska borgenären se till att avbryta preskriptionstiden innan
den löper ut. Från avbrytandet börjar
en ny, lika lång preskription löpa.
Preskriptionskommittén föreslog i sitt betänkande
(kommittébetänkande 2001:4) att det ska föreskrivas
om slutgiltig preskription av en penningskuld i lagen om preskription
av skulder. En penningskuld ska preskriberas inom 15 år
från en lagakraftvunnen dom eller någon annan
utsökningsgrund gällande skulden. Kommittén
föreslog vidare en sekundär tidsfrist som räknas från
förfallotidpunkten. En penningskuld ska preskriberas senast
inom 20 år från det skulden förföll
till betalning. Syftet var att hindra att borgenären kunde
ha förlängt preskriptionstiden genom att skjuta
fram ansökan om utsökningsgrunden. I regeringens
proposition (RP 187/2002 rd) föreslogs inte och
togs inte heller in bestämmelser om preskription av skulder.
I lagmotion 133/2003 rd, som lagutskottet har under
behandling, föreslås en likadan bestämmelse
om slutgiltig preskription av penningskuld i preskriptionslagen
som i preskriptionskommitténs betänkande.
Arbetsgruppen för skuldhantering föreslog
i sin tur (justitieministeriets arbetsgruppsbetänkande
2004:7) att det primärt ska föreskrivas på ett
samordnat sätt om slutgiltig preskription av skulder och
tidsfrister för utsökning (15 eller 20 år).
Sekundärt kan man överväga skuldspecifika förfaranden,
anser arbetsgruppen.
Ekonomiutskottet föreslår att lagutskottet
avgör frågan om slutgiltig preskription av skulder också i
de fall som inte berörs av bestämmelserna om tidsfrist
för verkställbarhet i utsökningsbalken.
Ekonomiutskottet förordar bestämmelser om slutgiltig
preskription av skulder i lagen. Tiotals tusen fysiska personers
skulder från lågkonjunkturens tider preskriberas
slutgiltigt. Skulderna uppgår till totalt 1 600 miljoner
euro. Varje år preskriberas fordringar från lågkonjunkturen
för omkring 8 miljoner euro jämfört med
uppskattningsvis 1—2 miljoner euro per år av övriga
lån. De här preskriptionsbeloppen följer
redan av tidsfristen för utsökning i den gällande
lagen. Enligt utredning till utskottet innebär slutlig
preskribering inte stora ytterligare förluster för
borgenärerna.
Bestämmelserna gör läget klarare
genom att skulderna och utsökningsgrunden preskriberas slutgiltigt
samtidigt. Gamla skulder blir inte innestående och de kan
inte längre utmätas i dödsboet heller.
Befrielsen från skulder förväntas uppmuntra
människor att söka arbete och bli företagare
på nytt samt bidra till att bekämpa den grå ekonomin
och minska behovet av exceptionella egendomsregleringar. Det minskar
också samhällets kostnader för skuldproblemen.
Enligt utlåtande till utskottet är situationer där
indrivningen rent konkret kunde fortsätta trots att tidsfristen
för utsökningens verkställbarhet har
gått ut mycket sällsynta. Utskottet emotser därför
inga problem med att tidsfristen och verkställbarheten
slutar gälla samtidigt.
I 2 kap. 26 § i förslaget till utsökningsbalk sägs
att en borgenär kan väcka talan mot gäldenären
i domstol och yrka förlängning av utsökningsgrundens
tidsfrist, om gäldenären under den ursprungliga
tidsfristen väsentligt har försvårat
borgenärens möjligheter att få betalning på det
sätt som anges i lagen. Talan om förlängning
av utsökningsgrundens tidsfrist ska väckas senast
inom två år efter det att den ursprungliga tidsfristen
har gått ut. I 2 kap. 27 § 2 mom föreskrivs
om innehållet i den betalningsskyldighet som ska föreläggas
gäldenären och när den träder
i kraft.
Av propositionens motivering framgår inte om borgen
upphör eller fortsätter att gälla vid förlängning
och inte heller vilken borgensmannens ställning är.
Ekonomiutskottet föreslår att lagutskottet avgör
hur en förlängning av utsökningsgrundens
tidsfrist inverkar på borgen och att ser till att en förlängning
av tidsfristen inte leder till ett oskäligt resultat för
borgensmannen.
Minderåriga gäldenärer
I propositionen finns en utredning (s. 11—12) om personer
under 18 år som drabbas av skuldsättning och utsökning.
Där noteras bl.a. att totalt 4 300 minderåriga
under tiden 1.3.2004—31.1.2005 hade ärenden för
totalt 2,3 miljoner euro i utsökning. De flesta av de minderåriga gäldenärerna
var i åldern 15—17 år. De hade flest
offentligrättsliga fordringar och böter i utsökning.
Merparten av de privaträttsliga ärendena gällde
skadestånd på grund av brott, men det fanns också privaträttsliga
indrivningsärenden i utsökning.
I utsökningsblaken föreslås nya bestämmelser
för att skydda minderåriga gäldenärer.
I föreslagna 3 kap. 113 § föreskrivs
om meddelande gällande minderåriga. Om utsökningsgrunden är en
dom i tvistemål och gäldenären inte har
fyllt 18 år ska utmätningsmannen utan hinder av
sekretessbestämmelserna skicka ett meddelande till förmyndarmyndigheten
i gäldenärens hemkommun om att det finns en person
som uppenbart behöver intressebavakning. Myndigheten ska
utreda behovet och sörja för eventuella fortsatta åtgärder.
Något meddelande skickas inte när det handlar
om skadeståndsfordringar. Verkställigheten ska
vara avbruten så länge det behövs.
För en gäldenär som inte har fyllt
15 år utfärdas inget intyg ur utsökningsregistret
och i lagen avsedda uppgifter lämnas inte ut till den som bedriver
kreditupplysningsverksamhet. Förbudet ska gälla
alla utsökningsärenden oberoende av grund.
Ekonomiutskottet anser att bestämmelserna är motiverade.
Det faktum att förmyndarmyndigheten kan ta kontakt med
den minderårigas vårdnadshavare bör förebygga
att den minderåriga skuldsätter sig. Med anledning
av kontakten kommer en del av de fordringar som redan gått till
indrivning sannolikt att hanteras så att behovet av tvångsindrivning
faller bort. I den mån det gäller privaträttsliga
indrivningsärenden uppmuntrar bestämmelserna finansiärerna
till ännu större försiktighet.