Motivering
Allmänt om den institutionella uppbyggnaden
Redogörelsen
Förslaget från konventet innehåller
vissa frågor som är problematiska med avseende
på institutionerna, eftersom de rubbar den institutionella jämvikten,
försämrar medlemsstaternas jämlikhet
och grusar möjligheterna att i stor omfattning tillämpa
gemenskapsmetoden i unionens beslutsprocesser. Inte minst Europeiska
kommissionen som spelar en viktig förberedande och verkställande
roll för unionens politikområden kommer att få se
sin status ändrad, när det kommer till nya institutioner
och bestämmelserna om kommissionens sammansättning
och utnämningsförfarandet för kommissionen ändras.
Statsrådet
Statsrådet anser att vissa av de institutionella bestämmelserna
bör ses över för att jämvikten
mellan institutionerna, medlemsstaternas jämlikhet och
en bred tillämpning av gemenskapsmetoden kan tryggas. Enligt
statsrådet är det viktigt att kommissionen kan
behålla sin handlingsförmåga och neutrala
ställning. Vidare anser statsrådet att kommissionen
skall ha en röstberättigad ledamot från
varje medlemsstat och att varje medlemsstat bara skall ställa
upp en kandidat för sin kommissionärspost.
Ekonomiutskottet
Utskottet omfattar statsrådets hållning. En
välfungerande institutionell uppbyggnad och beslutsprocess är
ett absolut måste för att unionen skall kunna
utveckla den inre marknaden och sin konkurrenskraft och därigenom
fullfölja unionens värderingar och mål.
Kommissionen spelar en viktig roll i den institutionella ramen i
och med att den förbereder lagstiftning och genomför
unionens beslut. Det ingår i kommissionens arbete att se
till att Europa betraktas som en enhet och den måste ta
hänsyn till särdragen i alla medlemsstater. En
stark kommission är en utjämnande faktor och kommissionen
kan länka samman divergerande nationella intressen dels med
hänsyn till de små medlemsstaterna, dels med avseende
på ett samlat unionsintresse.
Kommissionen kan vara stark och välfungerande bara
förutsatt att den också är oberoende och
representativ. Därför bör kommissionen
ha en fullvärdig, men oberoende ledamot från varje medlemsstat.
På så sätt kan de garanteras att allas
synpunkter får komma fram på lika villkor i kommissionens
beslutsprocess. Det medverkar till att kommissionens beslut är
lättare att förankra i alla medlemsstater.
Handelspolitik
Redogörelsen
I konventets förslag anförs det att den gemensamma
handelspolitiken är ett område där unionen
ensam har befogenhet. Utkastet till fördrag innebär
en utvidgning av unionens handelspolitiska befogenhet till alla
tjänster samt till direkta utländska investeringar.
Inom ramen för detta ingås handelspolitiska avtal
med tredje land i ministerrådet tillsammans med Europaparlamentet.
Avtalen förutsätter inte längre någon
nationell ratificeringsprocess i likhet med den som Nicefördraget
kräver. Däremot inverkar ändringen på behörighetsfördelningen
mellan unionen och medlemsstaterna i EU:s interna frågor.
I fördraget ingår dessutom ett s.k. harmoniseringsförbud.Utövandet
av den handelspolitiska befogenheten innebär inte att medlemsstaternas lagar
eller förordningar måste förenhetligas inom
områden där detta inte är möjligt
enligt fördraget.
För tryggande av den offentliga basservicen ansåg
Finlands representanter i konventet att det är nödvändigt
att det finns bestämmelser om att det inte genom handelspolitiken
skall vara möjligt att internt inverka på behörighetsfördelningen
mellan unionen och medlemsstaterna eller att förenhetliga
nationella regelverk på områden där det
enligt det konstitutionella fördraget inte är möjligt
att förenhetliga medlemsstaternas lagar och förordningar.
Syftet med de bestämmelser som föreslås
ingå i det konstitutionella fördraget är
att säkerställa att det inte går att
genom handelspolitiken minska den nationella befogenheten i fråga
om välfärdstjänster och kulturella tjänster.
De offentliga tjänsterna är skyddade i och med
att de entydigt inte ingår i WTO:s tjänstehandelsavtal
GATS, som i första hand reglerar tjänstehandeln.
Finland har inte tillträtt åtagandena om social-,
hälsovårds-, utbildnings- och kulturtjänster
i GATS-avtalet eftersom de flesta av tjänsterna i Finland
ingår i den offentliga servicen.
Enligt statsrådet är det viktigt att staterna
får utöva inflytande på de handelspolitiska
besluten i ministerrådet. Ministerrådet skall
besluta med enhällighet om ett handelspolitiskt avtal omfattar
bestämmelser för vilka enhällighet krävs
för att interna regler skall kunna antas. Denna princip
finns inskriven i fördraget om en konstitution. I redogörelsen
menar statsrådet att fördraget måste
förtydligas eftersom bestämmelsen kan tolkas så att
principen inte gäller över hela linjen.
Statsrådet
Konventets syn på handelspolitiken stämmer överens
med statsrådets grundläggande syn i frågorna.
Statsrådet anser att fördragsbestämmelserna
måste garantera att besluten om offentlig basservice, till
exempel utbildning och kultur samt social- och hälsovård,
fattas på nationell nivå.
Vidare anser statsrådet att kravet på enhällighet
när unionsinterna akter antas och samma regler i handelspolitiska
sammanhang måste förtydligas. Bestämmelserna
ska vara entydiga.
Utkastet till fördrag bör också ses över
när det gäller Europaparlamentets roll i den handelspolitiska
beslutsprocessen. Parlamentet bör besluta om stora lagstiftningsfrågor
och inte till exempel om enskilda tillämpningsfrågor.
Ekonomiutskottet
Ekonomiutskottet omfattar statsrådets ståndpunkt.
När unionen utvidgas och världshandeln utvecklas
blir det allt viktigare att unionen effektiviserar sin handelspolitik.
Unionen måste kunna förhandla fram och genomföra
handelsavtal effektivt och snabbt. Detta talar för exklusiv
behörighet för unionen inom alla sektorer av handelspolitiken.
Med hänvisning till expertutlåtanden framhåller
utskottet att den gemensamma handelspolitiken inte syftar till att
harmonisera de unionsinterna reglerna, utan till att öppna
avtalsparternas och unionens marknader på ömsesidiga
villkor. I sitt förslag förbjuder konventet explicit
att interna regler harmoniseras med hjälp av handelspolitiska
instrument. Om ett handelspolitiskt avtal tillåter konkurrens
inom en sektor utan harmonisering måste utländska
aktörer på den finländska marknaden följa
nationella bestämmelser i vårt land.
När beslutsreglerna förtydligas så att
det klart framgår att kravet på enhällighet
i rådet gäller de områden där
de unionsinterna besluten kräver enhällighet och
de föreslagna befogenhets- och beslutsreglerna ses över
på det sätt som beskrivs nedan, påverkar
inte den föreslagna bestämmelsen om handelspolitiska
avtal den basala servicen inom ramen för unionens rättsordning.
Den inre marknaden
Redogörelsen
Enligt det konstitutionella fördraget ingår
den inre marknaden i områden med delad befogenhet. Bestämmelserna är
i stora drag identiska med de tidigare utom att ett vanligt lagstiftningsförfarande
har införts. Finlands företrädare i konventet
föreslog att underavsnittet om fri rörlighet för
tjänster skulle kompletteras med en bestämmelse,
där det sägs ut att kapitlet om den inre marknaden
inte gäller medlemsstaternas skyldigheter att finansiera,
ordna och tillhandahålla hälsovård.
Statsrådet
Statsrådet är beredd att godta de föreslagna ändringarna.
Bland ändringarna märks övergången till
vanligt lagstiftningsförfarande.
Statsrådet anser att regeringskonferensen bör eftersträva
en lösning som garanterar att hälsovårdstjänster
finansieras, ordnas och tillhandahålls nationellt. Detta
bör i första hand knytas ihop med bestämmelserna
om fri rörlighet för tjänster.
Ekonomiutskottet
Unionen och medlemsstaterna har befogenheter att stifta lagar
och utfärda rättsligt bindande bestämmelser
om den inre marknaden. Medlemsstaterna har rätt att utöva
sina befogenheter i den utsträckning som unionen inte utövar
sin egen behörighet eller har beslutat att inte utöva
den. Klassificeringen i exklusiva befogenheter för unionen,
delad befogenhet för unionen och medlemsstaterna och områden
för stödjande, samordnande eller kompletterande åtgärder
förtydligar behörighetsfördelningen.
Det bör dock noteras att beslutsmekanismerna som bygger
på antalet medlemsstater och deras folkmängd kan
ge ett orättvist slutresultat sett i de små medlemsstaternas
perspektiv. I det hänseendet omfattar utskottet statsrådets
ståndpunkt beträffande beslut med kvalificerad
majoritet.
Ekonomisk och monetär politik
Redogörelsen
Frågor gällande befogenheter, beslutsfattande och
instrument rörande unionens ekonomiförvaltning,
förmåga att garantera stabila ekonomiska förhållanden
i unionen och förmåga att effektivt representera
unionens ståndpunkter i internationella sammanhang ansågs
av konventet vara viktiga utmaningar inför unionens framtid. Konventet
föreslog inga ändringar i befogenheterna inom
den ekonomiska och monetära politiken, utan den ekonomiska
politiken skall fortfarande ingå i medlemsstaternas befogenheter
och den monetära politiken i unionens exklusiva befogenheter.
Enligt redogörelsen förtydligar det konstitutionella
fördraget befogenhetsfördelningen mellan medlemsstaterna
och unionen samtidigt som kommissionen får en starkare ställning
i samordningen av den ekonomiska politiken. Inga ändringar
föreslås i Europeiska centralbankens status.
Konventet gick in för att hålla stabilitets-
och tillväxtpakten utanför fördraget.
Inga bestämmelser om pakten ingår i det föreslagna
fördraget.
Konventet föreslår att lagstiftningsförfarandet
utsträcks till att täcka en överföring
till Europeiska centralbanken av specialuppgifter inom tillsynen
av finansinstitut. Inom ramen för det normala lagstiftningsförfarandet
kan Europeiska centralbanken tilldelas specialuppgifter vid tillsynen över
stabiliteten i kreditinstitut och finansinstitut. Ett undantag är
dock försäkringsföretag. Från
finländskt håll har det enligt redogörelsen
inte ansetts lämpligt att eftersträva ett kombinerat
ansvar för tillsynen i unionen, eftersom det handlar om
mycket känsliga frågor med ekonomiska effekter.
Stadgan för Europeiska centralbanken kan framöver ändras
genom kvalificerad majoritet i ministerrådet på initiativ
av dels centralbanken, dels kommissionen. Det har uttryckts farhågor
om att detta kan försvaga centralbankens ställning.
Av den anledningen motsatte sig de finländska representanterna
förslaget i konventet. Euroområdet får
en starkare yttre representation på internationella arenor.
I sådana fall är det bara euroländerna
som är med och beslutar om frågan.
Konventet föreslår att bestämmelser
om eurogruppen tas in i ett protokoll till fördraget. I
protokollet sägs det att gruppen har en informell karaktär.
Den får välja en ordförande för
en mandatperiod på två och ett halvt år.
Statsrådet
Statsrådet omfattar förslaget att den rådande
befogenhetsfördelningen inom den ekonomiska politiken bibehålls,
men ger sitt stöd till en närmare samordning av
den ekonomiska politiken.
Statsrådet anser att Europeiska centralbanken bör
få behålla sin ställning och sina uppgifter.
Statsrådet omfattar inte förslaget att utvidga lagstiftningsförfarandet
till att gälla en överföring av specialuppgifter
till Europeiska centralbanken i anknytning till tillsynen över
finansinstituten eller en ändring av vissa artiklar i stadgan
för Europeiska centralbanken. I dessa fall bör
de nuvarande beslutsförfarandena stå kvar.
Statsrådet ställer sig bakom åtgärder
som syftar till att effektivisera unionens och euroländernas
yttre representation och godtar förslaget att beslutsprocessen
för euroområdets yttre representation överförs
från Ecofin till ett separat råd bestående
av enbart euroländer.
Statsrådet motsätter sig att eurogruppen skrivs
in i fördraget eftersom den har en inofficiell karaktär.
Vidare omfattar inte statsrådet förslaget att
tillsätta en ordförande för eurogruppen.
Ekonomiutskottet
Fördraget ändrar inte kriterierna för
den nuvarande ekonomiska och monetära politiken. Den monetära
politiken skall fortfarande ingå i unionens exklusiva befogenheter.
Europeiska centralbanken och centralbankssystemet står
kvar i oförändrad form. Med hänvisning
till ett utlåtande till ekonomiutskottet kan Finlands Bank
omfatta statsrådets hållning i redogörelsen.
De föreslagna bestämmelserna tillåter
att specialuppgifter inom ramen för övervakningen
av finansmarknaden förs över på Europeiska
centralbanken genom vanligt lagstiftningsförfarande. Förslaget
inverkar inte på den institutionella strukturen i tillsynen över
finansmarknaden vare sig i unionen eller i medlemsstaterna, utan
det krävs unionslagstiftning för en överföring.
I dagsläget krävs det enhällighet i rådet
och ett förordande yttrande från Europaparlamentet
för att specialuppgifter skall kunna föras över
på Europeiska centralbanken.
I likhet med statsrådet anser Finlands Bank att den
nuvarande beslutsmekanismen bör kvarstå.
I ett utlåtande till utskottet har Finansinspektionen
ingenting att anmärka mot förslaget från konventet
att specialuppgifter inom ramen för tillsynen över
finansmarknaden kan föras över på Europeiska
centralbanken genom lagstiftning. Genom sitt handlingsprogram arbetar
kommissionen för en gemensam finansmarknad i unionen. När
unionen utvidgas och finansmarknaden genomgår en gränsöverskridande
utveckling, bland annat tillåts Europabolag, måste
tillsynen över finansmarknaden och arbetsfördelningen
mellan de tillsynsansvariga ses över för att motsvara
de förändrade förhållandena.
Då kommer det att vara oklart om principen om övervakning
i hemstaten fortfarande äger legitimitet. Dessutom kan
det bli aktuellt att utreda vad insättningsgarantin skall
täcka. Insättningsgarantin bygger på ett
direktiv om system för garanti av insättningar,
som Finland har genomfört genom lagstiftning.
Finansinspektionens hållning är motiverad när
det gäller tillsynen över kredit- och finansinstitut,
anser ekonomiutskottet. När unionen utvidgas kan det hända
att nivån på tillsynen varierar från
land till land och att finansmarknaden blir gränsöverskridande.
I detta läge tillåter förslaget från
konventet att tillsynen samordnas övergripande och effektivt
genom lagstiftning. Den gällande beslutsmekanismen med
sitt krav på enhällighet kan däremot
vara ett hinder för fortsatt utveckling. På den
punkten anser utskottet att statsrådets hållning
bör omprövas.
Ekonomiutskottet håller med statsrådet och Finlands
Bank om att Europeiska centralbanken bör hålla
sin ställning och sina uppgifter i övrigt. Om
stadgan för centralbanken ändras bör den
nuvarande beslutsprocessen ändå stå kvar, besluten
bör alltså fattas med enhällighet i rådet, medan
det föreslagna fördraget har en bestämmelse
om kvalificerad majoritet.
Europeiska centralbankens stadga och protokollen om ekonomiska
och monetära unionen bör införlivas i
det konstitutionella fördraget, anser ekonomiutskottet.
Vad gäller eurogruppen omfattar utskottet statsrådets
hållning. Eurogruppen kan med fördel fortfarande
vara inofficiell. Tolv av de nuvarande femton medlemsstaterna ingår
i euroområdet. När utvidgningen är genomförd
kommer eurostaterna att vara i minoritet i en union med 25 medlemsstater.
Frågan om eurogruppens status kan föras upp på dagordningen
på nytt när merparten av EU-staterna ingår
i euroområdet. Sett i ett längre perspektiv kan
en separat eurogrupp avskaffas när alla medlemsstater har
gått in för den gemensamma valutan.
Konsumentskydd
Redogörelsen
Enligt redogörelsen ingår konsumentskyddet
i den delade behörigheten. Artikeln om konsumentskydd har
inte ändrats i sak.
Statsrådet
Statsrådet kan godta bestämmelserna om konsumentskydd.
Ekonomiutskottet
Enligt ekonomiutskottet är det viktigt att Finland
lyfter fram en hög nivå på konsumentskyddet.
Ambitionen bör vara att unionen med sin lagstiftning inte
försämrar konsumentskyddet i medlemsstaterna.
I fördraget finns en bestämmelse som säger
att en hög nivå i fråga om konsumentskydd
skall tryggas i unionens politik.
Energi
Redogörelsen
I fördraget ingår energi i området
för delade befogenheter. I det gällande fördraget
regleras energiområdet genom bestämmelserna om
den inre marknaden och miljö. Enligt redogörelsen
talar dock målen för en förenkling och
ett förtydligande av fördragen för att
det finns en särskild rättslig grund för
energisamarbetet, förutsatt att energiförsörjningens
struktur och driftssäkerhet, energisystemet och valet av
energikällor, som alla hör till medlemsstaternas
befogenheter, tydligt avgränsas och ställs utanför
unionens befogenheter. Detsamma gäller också beslut
om att ta emot kärnavfall. Vad gäller val av energikällor och
struktur för energiförsörjningen och
kärnavfall nåddes målen i konventet.
De finländska företrädarna föreslog
också att artikeln inte skall tillämpas på driftssäkerhet
i energiförsörjningen.
Statsrådet
Statsrådet anser sig kunna godta den nya rättsliga
grunden för energisamarbete. Enligt statsrådets
uppfattning hör också frågor kring driftssäkerhet
till medlemsstaternas befogenheter vid sidan av valet av energikällor
och strukturen i energiförsörjningen. Artikeln
bör därför inte tilllämpas på driftssäkerheten.
Ekonomiutskottet
Ekonomiutskottet omfattar statsrådets hållning. Det är
viktigt att driftssäkerheten för energi, inte minst
för el, ingår i de nationella beslutsbefogenheterna
vid sidan av energisystem och val av energikällor. I driftssäkerheten
ingår att reservkapacitet snabbt kan sättas in
vid plötsligt påkommen brist på el.
Den gällande kärnenergilagen föreskriver
att kärnavfall inte får föras in i Finland
och att utländskt kärnavfall inte får
hanteras, lagras eller förvaras på ett sätt
som avses bli bestående. Fördraget om en konstitution
får inte bli en rättslig grund som tillåter
att unionen utövar sina befogenheter på ett sätt
som tvingar Finland att ge avkall på denna lagstiftning.
Forskning och teknisk utveckling samt rymden
Redogörelsen
Enligt redogörelsen hör forskningen och den tekniska
utvecklingen samt rymden inom befogenhetskategorierna till en särskild
grupp med delad befogenhet. Unionen kan vidta åtgärder utan
att det faktum att den utövar sina befogenheter kan hindra
medlemsstaterna från att utöva sina egna befogenheter.
Bestämmelserna är till största delen
oförändrade i sak, med undantag för en övergång
till vanligt lagstiftningsförfarande i vissa frågor.
Rymden får en ny rättslig grund. Syftet med den är
att tillåta att unionen utarbetar en europeisk rymdpolitik
för att främja vetenskapliga och tekniska framsteg
och industriell konkurrenskraft. De finländska företrädarna
i konventet ansåg att artikeln är alltför
vagt formulerad och att unionens verksamhet bör begränsas
till insatser som kompletterar medlemsstaternas verksamhet.
Statsrådet
Statsrådet kan godta ändringarna i fråga
om forskning och teknisk utveckling och den nya rättsliga
grunden för rymden. Däremot anser statsrådet
att forskning och teknisk utveckling samt rymden bättre
passar in i befogenhetskategorin för stödjande åtgärder.
Ekonomiutskottet
Ekonomiutskottet omfattar statsrådets hållning. Styrningen
av forskning och teknisk utveckling bör i så hög
grad som möjligt omfattas av nationella beslutsprocesser.
Tjänster av allmänt ekonomiskt intresse
Redogörelsen
Enligt redogörelsen ändras inte de nuvarande
bestämmelserna i sak, utom att de kompletteras med en rättslig
grund. Principer och villkor som gäller tjänster
av allmänt ekonomiskt intresse skall enligt fördraget
fastställas i europeiska lagar. Bland medlemsstaterna råder
det olika uppfattningar om definitionen av tjänster av
allmänt ekonomiskt intresse och om förhållandet
mellan dessa och tjänster i allmänhetens intresse.
I gemenskapens rättspraxis avser de ekonomiska tjänster
som är förenade med särskilda villkor för
offentliga tjänster. Begreppet täcker speciellt
in vissa tjänster inom de stora nätsektorerna, till
exempel trafik, post, energi och kommunikation, men kan också omfatta
andra ekonomiska aktiviteter som inte är förknippade
med förpliktelser visavi de offentliga tjänsterna.
Den rättsliga grunden togs med i förslaget
till fördrag trots att företrädarna för
regeringarna i ett flertal medlemsstater motsatte sig, däribland Finland.
Statsrådet
Statsrådet har en avvaktande inställning till
den nya rättsliga grunden för tjänster
av allmänt ekonomiskt intresse.
Ekonomiutskottet
Med hänvisning till erhållen utredning påpekar utskottet
att den nya rättsliga grunden är otydlig och bör
strykas. Bestämmelsen bör formuleras på samma
sätt som i det gällande fördraget. Förslaget
kan ha två olika typer av negativa effekter. För
det första kan den nya rättsliga grunden utvidga
unionens befogenheter till sektorer som i Finland uppfattas som
allmänna välfärdstjänster. I
Finland tillhandahålls många av dessa tjänster åtminstone
delvis av privata tjänsteleverantörer på marknaden.
De arbetar således enligt företagsmässiga
principer, även om det allmänna ansvarar för
tjänsteutbudet och har huvudansvaret för finansieringen.
Vidare kan den nya rättsliga grunden också påverka
unionens handelspolitiska behörighet och beslutsprocess
på ett sätt som utskottet ovan i avsnittet om
handelspolitiken vill motverka.
För det andra kan lagstiftningen om tjänster av
allmänt ekonomiskt intresse medverka till att skydda nationella
monopol på ett sätt som inte är i samklang
med den inre marknaden. Skyldigheterna i fråga om offentliga
tjänster måste skrivas in i en lagstiftning om
tillhandahållande av sådana tjänster
på samma sätt som det gjordes vid avregleringen
av telekommunikationsmarknaden.