Motivering

Utskottet tillstyrker propositionen utan ändringar.

Syftet är att ändra lagen om statsborgen för ett europeiskt finansiellt stabiliseringsinstrument (EFSF-lagen) så att statsborgen enligt den lagen får ställas även efter juni 2013. Borgensförbindelserna får emellertid bara gälla sådan kapitalanskaffning för Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten (EFSF) som sker för ekonomiska anpassningsprogram som beslutats innan propositionen lämnades, dvs. före den 8 maj 2013. — Det bör också noteras att EFSF avsågs vara ett temporärt stödinstrument och att den över huvud taget enligt sina stadgar inte kan ingå nya avtal om finansiellt stöd efter juni 2013, men den kan finansiera och betala finansiellt stöd som hänger ihop med ekonomiska anpassningsprogram som överenskommits tidigare.

De anpassningsprogram som avses i lagändringen är programmet för Irland från november 2010, programmet för Portugal från maj 2011 och Greklands andra anpassningsprogram från februari 2012.

Varför behövs ändringen?

Det har blivit aktuellt att ändra EFSF-lagen till följd av de eftergifter som gjorts i fråga om det finansiella stödet till Grekland, Portugal och Irland. Den största ändringen gäller förlängningen av lånetiderna, för Greklands del med femton år och för Portugals och Irlands del med sju år. Dessutom har betalningen av räntorna på Greklands lån skjutits upp med tio år. Dessa ändringar har avtalats genom beslut av medlemsstaterna i euroområdet och Europeiska unionens råd, och riksdagen har godkänt dem för sin del i stora utskottet.Besluten räknas upp i propositionen, s. 2.

Längre lånetider underlättar låneåterbetalningen, eftersom de bl.a. gör det möjligt att undvika stora enstaka återbetalningsposter. På motsvarande sätt innebär den uppskjutna räntebetalningen på EFSF-lånen med tio år att Grekland kommer att behöva uppskattningsvis 4,1 miljarder euro mindre i finansiering 2012—2014 och totalt 9,5 miljarder euro mindre 2015—2016. Medlemsstaterna har ansett att dessa lättnader i anpassningsprogrammen är motiverade för att stödtagarländerna ska kunna återhämta sig ekonomiskt och i syfte att undanröja hotet om en samhällskris till följd av alltför stränga anpassningsprogram. Särskilda orosmoment är bland annat den höga ungdomsarbetslösheten och risken för att en hel ungdomsgeneration går förlorad i det strama ekonomiska läget.

De godkända lättnaderna ger således stödtagarländerna en möjlighet att komma på fötter igen ekonomiskt. I sista hand ligger detta också i de medlemsländers intresse som står för garantierna.

EFSF:s upplåning och Finlands exponeringar

Förändringar i det finansiella stödet påverkar också EFSF:s upplåning. I praktiken är det fråga om att förbereda sig på den möjligheten att räntenivån stiger betydligt från dagens läge. I propositionsmotiven konstateras förvisso att finansieringen av EFSF är möjlig inom ramen för EFSF:s nuvarande finansieringsprogram på 241 miljarder euro och den statsborgen som ställts för det. Eftersom räntorna just nu är rekordlåga kan en betydande räntehöjning leda till att programmets maximibelopp behöver höjas. Det kan å sin sida kräva ändringar av statsborgen för programmet. För tillfället ligger genomsnittsräntan på 1,65 procent.Av det garantibelopp på 241 miljarder euro som bygger på gällande fullmakter har tills vidare 172,7 miljarder euro aktiverats för Greklands, Portugals och Irlands anpassningsprogram (RP, s. 3). Finlands kalkylerade borgensandel av det beloppet uppgick, inklusive den faktiska räntan och den andel av överborgen som är i användning, till ca 5,17 miljarder euro. — Finlands andel av exempelvis den finansiering som behövs för ytterligare lättnader i det grekiska programmet, uppskattningsvis 44 miljarder euro åren 2013—2022, är ca 1,6 miljarder euro enligt Finlands nuvarande garantiandel på 1,9288 %, när snitträntan för upplåningen antas vara 3 % och den genomsnittliga lånetiden 5 år.

Den föreslagna lagändringen ökar emellertid inte direkt beloppet på den statsborgen som Finland ställt. Den har således inga direkta ekonomiska konsekvenser eller konsekvenser för statsbudgeten.

Eventuella nya garantier skulle däremot öka Finlands exponeringar med tillhörande risker. Risken är som störst år 2021 och 2022, dvs. då all låneposter i programmen är utbetalda och återbetalningen av lånen ännu inte har börjat. Efter det kommer behovet att höja det högsta beloppet i EFSF:s finansieringsprogram och att ge nya garantier så småningom att börja avta. De sakkunniga som utfrågats har i och för sig ansett att den temporära riskökningen är stor, men däremot finns det alltid en risk för den som garanterar stödarrangemang. I detta avseende hänvisar finansutskottet till sitt betänkande om godkännande av EFSF-ramavtalet (FiUB 30/2010 rd—RP 95/2010 rd), där garantiexponeringarna och deras inverkan på hållbarheten i våra offentliga finanser har granskats närmare. Utskottet har dessutom i sitt betänkande FiUB 30/2012 — RP 34/2012 rd om inrättandet av ESM fäst avseende vid de begränsade statsfinansiella möjligheterna för Finlands del att stödja andra länder samt vid att sköta sysselsättningen och finansieringen av välfärdssamhället på hemmaplan.

Till riskerna hör också de förändringar i de garanterande ländernas exponeringar som beror på borgensmän som utträder enligt EFSF-ramavtalet. Det bör ändå noteras att de inte påverkar beloppet på de olika ländernas borgensåtaganden. Finlands borgensåtagande för lånekapitalet och den avtalade överborgen är således alltid högst de 13 974,03 milj. euro som riksdagen godkänt, oavsett antalet borgensmän som utträder. Detta är alltså fallet oberoende av om Finlands relativa borgensandel har ökat från 1,849 % från början av EFSF:s verksamhet till dagens nivå, ca 1,9288 %. Häri beaktas de förändrade borgensandelarna till följd av Greklands, Irlands, Portugals och Cyperns utträde och Estlands deltagande.

Riskbedömningen måste senast nu också ske med beaktande av de säkerheter Finland fått av Grekland. De övriga euroländerna har godkänt dem och deras ställning garanteras av den enhällighet som krävs för allt EFSF-beslutsfattande. Beloppet på Finlands säkerheter påverkas inte heller av att några euroländer senare blir borgensmän som utträder. Också Europeiska centralbankens accentuerade ställning när det gäller att hantera skuldkrisen bör noteras.

Slutsatser

Utskottet anser att den föreslagna ändringen är motiverad både med tanke på att säkerställa social och ekonomisk utveckling i de stödtagande länderna och med tanke på att trygga se stödgivande ländernas fordringar. Dessutom är ändringen sakligt sett oundviklig sedan Finland godkänt de bakomliggande lättnaderna i besluten om finansiellt stöd. Det är också viktigt att påpeka att propositionen inte gäller hur länge borgensförbindelserna ska gälla, utan bara när statsrådet får besluta om statsborgen. Vidare anser utskottet att den tilläggsrisk som en större temporär borgensexponering innebär är acceptabel.