Motivering
Proposition RP 37/2005 rd med förslag till
lag om ändring av lagen om accis på elström
och vissa bränslen motsvarar inte på ett tillfredsställande
sätt de finländska energi- och klimatpolitiska
kraven.
Förslaget om att slopa skatten på torv skulle försvaga
ställningen för förnyelsebara bränslen
i Finland. Likaså skulle sysselsättningsutsikterna försämras
då skogsflis skulle ersättas med torv och möjligheterna
att exportera träenergiteknologi skulle försämras.
Förslaget skulle också göra sänkningen
av drivhusgasutsläpp svårare och dyrare genom
att energisektorn skulle styras att investera i en teknik som försvårar
energiutvinning ur trä. Det skulle handla om ett påfallande
dyrt och opraktiskt sätt att garantera träförädlingsindustrin
tillgång på råmaterial samt torven konkurrensställning
jämfört med stenkol. Att höja accisen
på fossila bränslen och att tilldela de branscher
inom träförädlingsindustrin som lider
av utsläppshandeln ett direkt offentligt stöd skulle
uppfylla målen i propositionen utan att förorsaka
olägenheter.
I propositionen konstateras att torvens försvagade
konkurrenskraft till en början kommer att leda till ökad
efterfrågan på träbränsle med
sämre konkurrenskraft för torven som följd.
Orsaken är den att de kraftverk som använder torv och
trä snabbt kan ändra proportionerna på sina bränslen.
Varje anläggning väljer sådana proportioner
som minimerar kostnaderna. En sänkning av torvskatten arbetar
mot utsläppshandeln genom att sänka det pris som
anläggningarna är redo att betala för
trä. Följden skulle vara att träbränslet
delvis skulle ersättas med torv.
Att slopa torvskatten skulle således få en
negativ effekt på uppfyllandet av de klimatpolitiska målen
i Finland — följden skulle bli att en utsläppsfri
bioenergi ersätts med torv, vilket är det klimatologiskt
skadligaste bränslet som används i Finland. Trots
det påstår regeringen felaktigt att en slopad
torvskatt inte ökar klimatutsläppen.
Att slopa skatten försämrar också sysselsättningen.
Att öka produktionen av skogsflis och åkerbiomassa
hör till de viktigaste åtgärderna för
reducering av klimatutsläpp som ingår i vår nationella
klimatstrategi. Väl genomförd medför
denna produktion ett betydande tillskott av arbetsplatser direkt
inom produktionskedjorna för energi. Utsläppshandeln
beräknas skapa 2 000 arbetsplatser inom träenergibranschen
enbart i östra Finland, där 11 procent av Finlands befolkning
bor. Enligt en utredning på uppdrag av handels- och industriministeriet är
den viktigaste sysselsättningseffekten av de politiska åtgärder
som stöder användning av bioenergi att vi får
cirka 8 500 nya arbetsplatser inom tillverkning av teknologi
för förnyelsebar bioenergi. Exporten inom branschen
väntas uppgå till en miljard euro år
2010. Att slopa skatten på torv hotar genomförandet
av dessa mål genom att träbränslets konkurrenskraft
försämras; att utnyttjandet av trä förändras
syns nämligen uttryckligen i användningen av skogsflis.
Anskaffning av skogsflis skapar 1,5—2 gånger så många
arbetsplatser per energienhet som produktion av torv.
Att slopa skatten på torv i sin helhet skulle också försvåra
bekämpningen av klimatförändringar trots
det som hävdas i propositionen. Det står nämligen
klart att bekämpandet av klimatförändringen
under de närmaste decennierna kommer att kräva
betydligt strängare mål för reducering
av utsläpp än de som ingår i Kyotoavtalet.
I många samproduktionsanläggningar för
el och värme kan man med tillbudsstående teknik
i dag inte på ekonomiskt hållbara grunder öka
andelen träbränsle till över 30 procent,
vilket väsentligt begränsar möjligheterna
att reducera utsläppen. Att slopa skatten på torv
skulle uppmuntra energisektorn att också i fortsättningen investera
i en likartad bränsleteknik vilket bidrar till svårare
och dyrare utsläppsreducering i framtiden.
Skatten på torv är i själva verket
nu ytterst låg: endast en fjärdedel av vad den
enligt kolhalten borde vara. Det innebär ett årligt
skattestöd för torv på cirka 49 miljoner
euro. Torven är orsak till 20 procent av Finlands utsläpp
av drivhusgaser. Utsläppen uppstår där
torven produceras, vid skörd och dränering samt
i själva förbränningsprocessen. Den som
använder torven ansvarar endast för förbränningsutsläppen, 56 procent
av hela utsläppsmängden — för
de återstående 44 procent ansvarar staten. Värdet på dessa
utsläpp i utsläppshandeln skulle vara 200 miljoner
euro till priset 15 euro per koldioxidton på en
utsläppsrätt och även den andel som staten
betalar skulle kosta 90 miljoner euro. Om man adderar skattestödet
och de utsläpp som belastar staten, uppgår det
offentliga stödet för torv till cirka 140 miljoner
euro per år — eller 1 600 euro i månaden
för varje anställd inom torvbranschen.
Åtgärder för att bibehålla
torvbränslets konkurrensställning jämfört
med stenkol kan försvaras ur sysselsättningsperspektiv,
förutsatt att man inte äventyrar den förnyelsebara
energins konkurrenskraft. Den fördelaktigaste helhetslösningen är
därför att höja skatten på stenkol
för att trygga torvbränslets konkurrenskraft också i de
kraftverk som ligger vid kusten.
Enligt den arbetsgrupp för styrmetoder som tillsatts
av handels- och industriministeriet kan man stödja tillgången
på råmaterial inom träförädlingsindustrin
genom metoder som inte äventyrar arbetsplatserna och efterfrågan
på produkter inom den expanderande bioenergibranschen. Ett
direkt stöd vore en fördelaktigare och tillförlitligare
stödform än slopande av skatten på torv för
de branscher inom träförädlingsindustrin, som
lider av den ökade efterfrågan på träbränsle som
följd av utsläppshandeln.
Det är också värt att notera att
i avvikelse från vad som hävdas i propositionen
handlar ökningen av träbränsle om avfall
från hyggen och annat sådant material som inte
konkurrerar med industrins användning av råmaterial.
Inte heller kan man i fråga om torven tala om en kollaps
i användningen eftersom användningen skulle sjunka
från nuvarande rekordhöga nivå högst
med några tiotals procent och även då endast
med ett högt pris per utsläppsrätt.
I stället för det som föreslås
i propositionen är det därför motiverat
att höja skatten på fossila bränslen
och gradera beskattningen av torv enligt hur mycket kraftverken
blandar in torv i förnyelsebara bränslen. Graderingen
behövs på grund av att torv som blandbränsle
ger bättre underhållssäkerhet och förbränningstekniska
fördelar. Det är viktigt särskilt för
små biokraftverk där torven behövs som
blandbränsle för förnyelsebara bränslen.
Graderingen konstrueras dock så att kraftverk av alla storlekar
fortsättningsvis uppmuntras att maximera andelen förnyelsebar
energi.