Motivering
Utskottet tillstyrker lagförslaget utan ändringar.
Syftet med propositionen är att motverka och undanröja
de tolkningsproblem och EG-rättsliga motstridigheter som
nu förekommer när speciallagen om beskattning
av delägare i utländska bassamfund ska tillämpas.
Därför föreslås olika slags ändringar
och preciseringar i lagen, men de gäller inte lagens uppbyggnad
eller sådana avgränsningar som är problemfria
med tanke på EG-rätten.
Den viktigaste ändringen ingår i en ny 2 a § som
beaktar EG-domstolens dom i mål C-196/04 (Cadbury
Schweppes). Avgörandet, som gällde Storbritannien,
innebar i praktiken att lagstiftningen om bassamfund utan hinder
av etableringsfriheten endast kan tillämpas på konstlade upplägg
i syfte att kringgå skatt i gemenskapen. Enligt den nya
2 a § ska lagen inte tillämpas på samfund
med hemvist inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
eller i en skatteavtalsstat som ordnar med tillräckligt
effektivt informationsutbyte, om de faktiskt har etablerat sig i hemviststaten
och de facto bedriver ekonomisk verksamhet där. Hittills
har beskattningen följt EG-domstolens avgörande
utifrån instruktioner från Skattestyrelsen. Nu
ska frågan alltså lagfästas.
Lagen ska innehålla kriterier för hur man
ska bedöma om samfundet är etablerat och de facto bedriver
verksamhet. Kriterierna gäller lokaler och utrustning som
behövs för den typ av verksamhet som samfundet
bedriver, tillräcklig och självständigt
behörig personal och självständigt beslutsfattande
om den dagliga verksamheten. I den samlade bedömningen
har det också betydelse vad som karaktäriserar
branschen och verksamheten.
Paragrafen är för närvarande tillämplig
på alla stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
med undantag för Liechtenstein, och i princip på alla
skatteavtalsstater, med undantag för de länder
som ska finnas upptagna på en s.k. svart lista i en förordning
som ska utfärdas särskilt. Avsikten är
alltså att i fortsättningen för tydlighetens
skull lägga fast i en förordning i vilka skatteavtalsstater
som skattenivån väsentligt skiljer sig från
den skatt som samfund ska betala i Finland. Fullmakten att utfärda
förordning ska tillhöra finansministeriet, som
har möjlighet att tillräckligt intensivt bevaka
utländska skattesystem och relevanta förändringar
i dem.
En annan ändring som har betydelse i sak är definitionen
av utländskt bassamfund. Den ska nu också inbegripa
fasta driftställen. Bassamfundslagen ska således
också vara tillämplig på inkomst hos
ett fast driftställe i en stat med låg skatt,
om de allmänna villkoren i lagen uppfylls. På så sätt
försöker man motverka att bassamfundslagen kringgås
med hjälp av komplext uppbyggda fasta driftställen.
Eftersom det är en ganska stor ändring som tydligen
kommer att påverka många befintliga strukturer,
blir övergångstiden lång. Villkoret är
i varje fall att det fasta driftstället har funnits till
den 31 december 2007. Då tillämpas de nya bestämmelserna
först från början av 2015. I annat fall
kommer bestämmelserna att träda i kraft i början
av nästa år.
Förslaget att höja en delägares ägoandel
från 10 till 25 % för att inkomsten från
bassamfundet ska vara skattepliktig talar för en analys
av lagens tillämpning enbart i ljuset av etableringsfriheten
och inte utifrån principen om fria kapitalrörelser.
Ståndpunkten bygger på EG-domstolens avgörandepraxis
där det anses att en ägoandel om minst 25 % i
regel ger möjlighet till beslutanderätt och inflytande
i ett bolag. Då är det alltså inte bara
fråga om passiv kapitalplacering.
De andra föreslagna ändringarna kommer att underlätta
tolkningen i nuläget och på så sätt
bidra till bättre förutsebarhet och rättssäkerhet
i tillämpningspraxisen. De preciseringar som avses här är
bl.a. att låg skattenivå definieras i själva
lagen, att det ska utfärdas en förordning med en
svart lista över skatteavtalsstater och att förvärvskällan
och inkomstslaget för bassamfundsinkomsten också bestäms
i lagen. Beskattningen blir mer samordnad och konsekvent tack vare förslaget
att förlänga förlustutjämningstiden
för bassamfundsinkomst från fem till tio år
och att tiden för avräkning av utländsk
skatt blir densamma som i lagen om undanröjande av internationell
dubbelbeskattning.
Utskottet anser att lagförslaget är motiverat och
att de valda lösningarna är lyckade. De föreslagna ändringarna är
viktiga både med avseende på EG-rätten
och en effektiv tillämpning av lagen. Speciallagstiftning
såsom lagstiftningen om bassamfund är självfallet
ett tillåtet, behövligt och internationellt godkänt
hjälpmedel för staterna att motverka skattebedrägerier
och kringgående av skatt.
De sakkunniga har i regel förhållit sig positivt
till propositionen. De sakkunniga i EG-skatterätt har dessutom
sett det som viktigt att de mest framträdande bristerna
i lagen rättas till snarast möjligt. Detta gäller
i synnerhet nya 2 a §, som har ansetts
vara bra också innehållsligt sett, eftersom den
bygger direkt på EG-domstolens avgörande. Sakkunniga
menar att kriterierna för faktisk etablering är
bra och att det är acceptabelt att det i sista hand finns
lite rum för tolkning när det gäller
tillämpningen i varje enskilt fall. Utskottet håller
med om detta.
Den kritik som framförts har främst varit
riktad mot lagens invecklade uppbyggnad och den föråldrade
uppfattningen av befrielser i olika branscher. En alternativ lösning
som föreslagits är ett s.k. substans- eller motivtest
som gör det möjligt för den skattskyldige
att påvisa att etableringen och verksamheten är
genuina. En enskild fråga som lyfts fram är bl.a.
holdingbolagens status i fortsättningen.
I sitt utlåtande uppger finansministeriet att lagens
uppbyggnad och de branschrelaterade befrielserna väckte
mycket diskussion under arbetet med propositionen. Det visade sig
dock vara svåröverskådligt och tidskrävande
att ändra dem, eftersom det inte bara rör sig
om finländska företags möjligheter att
marknadsföra och sälja produkter och tjänster
utomlands. Man måste också beakta att de inhemska
företagens intäkter här kan gå till
en stat med låg skatt. Vilken betydelse sådana
fall får för beskattningen måste analyseras
bl.a. i anknytning till branschrelaterade befrielser.
Utskottet ser det som väsentligt att man inom en rimlig
tid försäkrar sig om att lagen är förenlig
med EG-rätten. Det har nu lyckats genom att beredningen
delats upp. Eftersom dagens rättsläge i många
avseenden består och Skatteförvaltningen har styrt
det med hjälp av flexibla instruktioner, medger lösningen
tid att tänka över ändringsbehoven i
lugn och ro och ur tillräckligt många synvinklar.
Detta gäller också det ovannämnda substans-
eller motivtestet. Nya 2 a § är regionalt avgränsad
så att den motsvarar de finländska skattemyndigheternas
möjligheter att få handräckning och information
av myndigheterna i ett utländskt samfunds hemviststat.
Så skulle det inte vara om bestämmelsen gavs större räckvidd än
i förslaget.
Lagförslaget och motiven utgår från
att holdingbolag kan befrias utifrån föreslagna
2 a § så att lagen inte tillämpas på dem.
När paragrafen tillämpas ska man på det
ovan beskrivna sättet beakta bl.a. det utländska
samfundets bransch och verksamhetens art. Syftet med lagen är
således inte att kategoriskt klassificera holdingbolag
som bassamfund. Men de kan inte heller helt uteslutas från
lagens tillämpningsområde. Man måste
avgöra det utifrån 2 a §. Utskottet anser
att regleringen i detta avseende är motiverad och tillräckligt
tydlig.