Utskottet tillstyrker propositionen utan ändringar i övrigt, men föreslår att paragrafhänvisningen i 3 kap. 20 § 1 mom. i lagförslag 1 korrigeras och att 9 kap. 2 § 1 mom. preciseras. 

Bakgrund

Syftet med propositionen är att genomföra rådets direktiv (EU) 2022/2523 om säkerställande av en global minimiskattenivå för multinationella koncerner i unionen. Bakgrunden till direktivet är OECD:s projekt för att reformera den internationella inkomstbeskattningen, vars första regelverk gäller omfördelning av beskattningsrätten mellan stater (den s.k. första pelaren) och den andra en global minimiskatt (den s.k. andra pelaren). Direktivet gäller den senare, den globala minimiskatten. Genom direktivet genomförs reglerna om global minimiskatt inom EU. 

Bestämmelserna om global minimiskatt ändrar avsevärt systemet för internationell beskattning. Regleringen innebär i praktiken att en ny beskattningsrätt uppstår särskilt i gränsöverskridande situationer, om beskattningen i en annan stat underskrider den överenskomna effektiva minimiskattenivån. Det är också fråga om en mycket komplicerad lagstiftningshelhet. 

Projektet har behandlats i OECD:s inkluderande ramverk, där Global Anti-Base erosion (GloBE)-reglerna har godkänts, det vill säga globala modellregler mot urholkning av skattebasen, nedan GloBE-modellreglerna. Syftet med direktivet är att medlemsstaterna nationellt ska genomföra GloBE-modellreglerna så att genomförandet är enhetligt inom EU. För att direktivet ska uppfylla kraven i unionens primärrätt, särskilt etableringsfriheten, är det också tillämpligt på rent inhemska situationer. 

De tekniska bestämmelserna i direktivet ger ett ytterst begränsat nationellt handlingsutrymme. I direktivets ingress sägs att för att säkerställa en konsekvent tillämpning i medlemsstaterna bör de vid genomförandet av direktivet använda sig av GloBE-modellreglerna och förklaringarna och exemplen i GloBE-kommentaren samt GloBE-regelverket för genomförande, inbegripet dess Safe Harbour-regler, som en källa till illustration eller tolkning och i den mån dessa källor är förenliga med direktivet och unionsrätten. Den nationella optionen för Finland i direktivet är i praktiken endast en möjlighet att föreskriva om en inhemsk tilläggsskatt. När det gäller överträdelse av bestämmelserna förutsätter artikel 46 i direktivet att sanktioner fastställs och att de är effektiva, proportionella och avskräckande. Direktivet innehåller inga detaljerade bestämmelser i anslutning till verkställande av beskattningen eller andra procedurfrågor. 

Regleringen inom den andra pelaren är en fortsättning på det projekt mot urholkning av skattebasen och överföring av vinster (Base Erosion and Profit Shifting, det så kallade BEPS-projektet) som inleddes inom OECD 2013. Projektets syfte har varit att bekämpa de problem i anslutning till urholkning av inkomstskattebasen och vinstöverföring som kvarstår efter genomförandet av OECD:s BEPS-projekt samt att minska skattekonkurrensen mellan staterna. Syftet med regleringen är att en multinationell koncerns vinst alltid ska beskattas enligt den effektiva minimiskattenivån på 15 procent oberoende av i vilken stat den bedriver verksamhet. 

Skattemodellen i huvuddrag

Minimiskatten ska genomföras med stöd av två separata beskattningsregler så att den effektiva skattenivån i och med en så kallad tilläggsskatt (top-up tax) stiger till den överenskomna nivån på 15 procent. Den effektiva skattenivån fastställs på samma sätt för båda beskattningsreglerna. Miniminivån bedöms separat för varje stat. 

Den regel som huvudsakligen ska tillämpas är den så kallade regeln om inkomstinkludering, som i princip ska tillämpas i den stat där den yttersta moderenheten är belägen. Regeln om inkomstinkludering fördelar beskattningen utifrån ägarförhållandena inom koncernen. Enligt regeln ska den yttersta moderenheten betala tilläggsskatt, om den effektiva, det vill säga den faktiska skattenivån för en eller flera koncernenheter med hemort i en viss jurisdiktion och som ägs direkt eller indirekt understiger miniminivån på 15 procent. Det ska finnas separata bestämmelser bland annat om situationer där ett moderbolag på mellannivå är skyldigt att betala tilläggsskatt. 

En sekundär regel för beräkning av skattenivån är regeln om kompensation för bortfall i skattebetalning. Den tilläggsskatt som tas ut på grundval av regeln om kompensation för bortfall i skattebetalning ska med stöd av en separat allokeringsformel fördelas mellan de ingående enheterna och således också mellan medlemsstaterna. Eftersom regeln om inkomstinkludering är primär kan regeln om kompensation för bortfall i skattebetalning bli tillämplig till exempel när en koncerns yttersta moderenhet är belägen i en stat som inte har infört en kvalificerad regel om inkomstinkludering. 

I propositionen föreslås det att Finland inför den nationella tilläggsskatt som direktivet möjliggör. Den nationella tilläggsskatten ska i huvudsak beräknas på samma sätt som de skatter som debiteras genom regeln om inkomstinkludering. Införandet av en inhemsk tilläggsskatt gör det möjligt att ta ut tilläggsskatt som hänför sig till finska enheters skattefel i Finland och inte i utlandet på basis av regeln om inkomstinkludering och regeln om kompensation för bortfall i skattebetalning. Sakkunniga har understött införandet av en inhemsk tilläggsskatt, även om vissa har lyft fram att de inhemska tilläggsskatter som systemet möjliggör över huvud taget försämrar effekten av GloBE-regleringen i sin helhet. 

Den effektiva skattesatsen (ETR) skulle uppnås genom att dividera företagets skatter med dess intäkter. Reglerna ska innehålla detaljerade bestämmelser om beräkningen av de inkomster och skatter som används för att fastställa den effektiva skattenivån. Syftet med regleringen är att säkerställa att bedömningen av skattenivån för de enheter som omfattas av regleringen är jämförbar i alla länder som tillämpar reglerna. Om beskattningen av en koncern inom ett visst område underskrider miniminivån på 15 procent, påförs koncernen så mycket i regelmässig tilläggsskatt (top-up tax) att nivån på 15 procent uppnås i koncernens samtliga verksamhetsländer. Tilläggsskatten gäller endast det resultat som överskrider den s.k. rutinavkastningen. I systemet säkerställs detta genom att det beskattningsgrundande resultatet dras av från företagets materiella tillgångar och personalkostnader innan skatten påförs. 

Regleringen ska tillämpas på stora multinationella och inhemska koncerner. Tillämpningsgränsen ska vara koncernens totala omsättning på 750 miljoner euro under minst två av fyra på varandra följande räkenskapsperioder. 

Redovisningsstandarder som grund

Grunden och skattskyldigheten för tilläggsskatterna ska med vissa rättelser basera sig på den skattegrund som bestäms utifrån bokslutsberäkningen. Redovisningsstandarden bestäms utifrån den standard som den yttersta moderenheten använder för koncernbokslutet. Utgångspunkten för finländska koncernenheters GloBE-skattebas kan således vara en internationell redovisningsstandard, såsom en IFRS-standard eller en tredjestats standard. Finlands nuvarande skattesystem stödjer sig på motsvarande sätt inte på lagstiftningsnivå direkt på bokslutet enligt redovisningsbestämmelserna, utan det innefattar egna resultatberäkningsnormer. 

Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande GrUU 17/2023 rd i ärendet bedömt regleringen med avseende på 81 § i grundlagen om statsskatt och uttryckt uppfattningen att redovisningsstandarderna för bestämmande av skattebasen enligt det aktuella lagförslaget är tillräckligt väl preciserade i lagen. I sitt utlåtande konstaterar grundlagsutskottet vidare att användningen av standarderna i den föreslagna regleringen är motiverad med tanke på att det är fråga om ett system som är avsett att tillämpas globalt och där det har eftersträvats enhetlighet vid tillämpning i olika jurisdiktioner uttryckligen genom användningen av redovisningsstandarder. Grundlagsutskottet anser också att det av lagstiftningen som helhet (se särskilt 2 och 3 kap. i lagförslag 1) tillräckligt tydligt framgår grunderna för skattskyldigheten och skattens storlek och att den föreslagna regleringen i det aktuella särskilda regleringssammanhanget inte är problematisk med avseende på 81 § 1 mom. i grundlagen. 

Direktivet och GloBE-modellreglerna och därmed också den föreslagna nya lagen innehåller mycket detaljerade bestämmelser om hur det bokföringsresultat som används vid bestämmande av den effektiva skattenivån ska beräknas i alla stater. 

För att lagstiftningen ska vara effektiv krävs det att de olika länderna tillämpar bestämmelserna på samma sätt. Enligt det ställningstagande som godkänts i OECD:s inkluderande ramverk är staterna inte tvungna att genomföra de bestämmelser om minimiskatt som är avsedda att införas i den nationella lagstiftningen, men om de gör det förbinder de sig att till denna del iaktta de gemensamma förfaranden som överenskommits inom det inkluderande ramverket (den så kallade Common Approach). Omkring 140 stater har anslutit sig till detta ställningstagande. 

Det lagstiftningssätt som valts i Finland

Regeringen föreslår att direktivet genomförs genom en separat lag om minimiskatt för koncerner. Direktivet bygger på GloBE-modellreglerna och till vissa delar också på kommentaren till dem. Dessa har i enlighet med skäl 24 i direktivets ingress använts som hjälp när propositionen utarbetats. Till vissa delar föreslås enligt propositionen att vägledning som ingår i till exempel GloBE-kommentaren eller den administrativa vägledningen för tydlighetens skull i Finland intas i regleringen på lagnivå när den är av sådan karaktär att den innehåller en sådan anvisning som påverkar skattebeloppet och som i Finland vanligtvis inte kan ingå i normer på lägre nivå än lag. 

I propositionen bedöms det att en enhetlig tolkning som baserar sig på den GloBE-kommentar som de stater som tillämpar reglerna gemensamt utarbetat inom det inkluderande ramverket och på senare uppdateringar av den har en central betydelse. Utskottet instämmer i synpunkten med beaktande av att det är fråga om en framträdande global regleringsram. 

De skatter som tas ut med stöd av regeln om inkomstinkludering eller separat som nationell tilläggsskatt är helt nya slags skatter jämfört med Finlands nuvarande skattesystem. Föremålet för beskattningen blir inte skillnaden mellan vissa skattepliktiga intäkter och avdragsgilla kostnader, utan det kalkylerade skattebortfallet för överskjutande vinst som fastställts på det sätt som man kommit överens om internationellt. I propositionen bedöms det att allokeringen av skattskyldigheten enligt GloBE-beskattningen och skatteobjektet i betydande grad avviker från Finlands inkomstskattesystematik, där skatteobjektet är skillnaden mellan den skattskyldiges egna skattepliktiga inkomster periodiserade under skatteåret och avdragsgilla utgifter. Av denna orsak har GloBE-skatterna ansetts utgöra ett eget nytt skatteslag. Enligt förslaget ska tilläggsskatten betalas till staten. 

Propositionens konsekvenser

I de jurisdiktioner där koncerners effektiva GloBE-skattesats redan nu i huvudsak är nästan 15 procent eller över, bedöms GloBE-regleringen knappast öka landets egna skatteintäkter på lång sikt. Detta beror på antagandet att många jurisdiktioner i stor utsträckning inför en nationell tilläggsskatt med vars hjälp de själva beskattar den andel som understiger minimiskattenivån. 

I propositionen beräknas den föreslagna regleringens ökande inverkan på Finlands skatteintäkter under de första åren uppgå till i genomsnitt cirka 20 miljoner euro per år. Skatteintäkterna kan dock variera avsevärt från år till år. 

De positiva effekterna av GloBE-reglerna har därför bedömts vara indirekta på lång sikt. Målet är i första hand att minska skadlig skattekonkurrens och vinstöverföring mellan länderna. Eftersom Finlands interna GloBE-skattebortfall är mycket litet och GloBE-regleringen således knappast påverkar de koncerner som verkar i Finland, bedöms det i propositionen att ändringen förbättrar Finlands konkurrenskraft i förhållande till lågskatteländer där GloBE-regleringen i praktiken höjer skattesatsen för koncerner. 

Det finns uppskattningsvis cirka 2 800 koncernbolag i Finland som hör till en multinationell koncern och som omfattas av direktivets tillämpningsområde. Det finns 50—60 multinationella koncerner vars yttersta moderbolag är i Finland och cirka 10—20 rent inhemska stora koncerner har identifierats. 

De föreslagna bestämmelserna präglas av komplexitet och teknisk detaljrikedom. GloBE-regleringen är en omfattande helhet som har bedömts medföra omfattande inledande utredningar för de koncerner som övergår till den och kostnader för att bygga rapporteringssystem. I synnerhet företagens administrativa kostnader kommer sannolikt att öka betydligt i initialfasen. Systemet har bedömts öka rapporteringsbördan också permanent. På motsvarande sätt medför införandet av systemet betydande kostnader och resursbehov också för Skatteförvaltningen både i inledningsskedet och under de kommande åren. Också sakkunniga har lyft fram Skatteförvaltningens behov av tilläggsresurser. 

Allmänna kommentarer till propositionen

Utskottet har inget att anmärka på de föreslagna bestämmelserna. Det är fråga om att snabbt sätta i kraft komplicerade och krävande skatteregler. Syftet med propositionen är att genomföra bestämmelserna i direktivet och därmed i GloBE-regleringen. Även om den föreslagna regleringen är tekniskt detaljerad och administrativt tung, vilket medför en klar administrativ börda för företagen och Skatteförvaltningen, ger GloBE-regleringen knappt någon flexibilitet i regleringen. 

Utskottet välkomnar att man globalt har kommit överens om regler genom vilka man kan minska urholkningen av skattebasen och skattekonkurrensen. Utskottet anser att den största nyttan av regleringen för en stat som Finland indirekt kommer från att den globala skadliga skattekonkurrensen sannolikt minskar. 

Nedan behandlas vissa frågor som aktualiserats vid utfrågningarna. 

OECD-materialets ställning och tidsmässiga dimension

Sakkunniga lyfte fram OECD-materialets ställning och tidsmässiga dimension. Enligt 81 § i grundlagen ska bestämmelser om statsskatt utfärdas genom lag av vilken tillräckligt exakt framgår skattskyldigheten och skattegrunden. Som grundlagsutskottet konstaterar i sitt utlåtande ska bestämmelserna i lagen vara så exakta att den prövning som de myndigheter som tillämpar lagen gör när skatten påförs är bunden prövning. I den mån OECD-material och framtida riktlinjer innehåller skatteregler som kräver lagstiftningsåtgärder måste de införlivas i den nationella lagstiftningen så att de kan fortsätta att gälla. Enligt propositionen har detta beaktats också i OECD:s GloBE-kommentar, enligt vilken administrativa anvisningar inte nödvändigtvis kan vara bindande inom alla rättsområden direkt vid tidpunkten för publiceringen, utan lokala åtgärder, inklusive lagstiftningsåtgärder, kan krävas. 

Utanför minimiskatten används OECD-material vedertaget som tolkningskälla till exempel vid internprissättning. Ställningen för material som kan användas som tolkningskälla har diskuterats exempelvis i regeringens proposition RP 188/2021 rd, som behandlar en ändring av 31 § i lagen om beskattningsförfarande. I propositionen hänvisas det i stor utsträckning till inhemsk rättspraxis om tillämpningen av anvisningen. Den del av OECD-materialen som inte innehåller några egentliga beskattningsregler utan förtydligande av tolkningarna skulle i princip bäst kunna jämföras t.ex. med OECD:s anvisningar om överföringspriser. Exempelvis i HFD 2018:173 ansågs det att en anvisning som var publicerad när skattedeklarationen borde ha lämnats in var relevant. 

Att betrakta stadgarna som villkorliga regler

Sakkunniga lyfte fram OECD:s förfaranden för inbördes utvärdering av skatteregler i andra jurisdiktioner och anknytande rättssäkerhetsfrågor särskilt med tanke på risken för dubbelbeskattning. För att reglerna ska vara uppfyllda måste de ge resultat som överensstämmer med OECD:s modellregler, deras kommentar och administrativa anvisningar. Detta konstateras i en separat kollegial granskning (peer review”. I propositionen utgår man från att eftersom en jurisdiktions regel enligt GloBE-modellreglerna inte ges ställning som kvalificerad regel på något annat sätt än genom peer review-processen, kan kvalificerad regel inte ges någon abstrakt definition, utan peer review-processen måste följas. 

Enligt den föreslagna lagen ska lagskipningsområdets regler i Finland automatiskt behandlas som villkorliga i Finland efter det att peer review-förfarandet har avslutats, det vill säga från tidigaste möjliga tidpunkt. Finansministeriet har meddelat att det anser att de nationella implementeringarna ska tillämpas från och med ingången av räkenskapsperioderna. På så sätt kan det inte uppstå en situation där en bestämmelse som de facto uppfyller villkoren inte i Finland behandlas som uppfyllande trots att peer review-förfarandet avslutas mitt under räkenskapsperioden, vilket innebär att dubbelbeskattning i princip inte ska uppstå för räkenskapsperioden i fråga. 

Påföljdsavgifter

Vid utskottets sakkunnigutfrågning lyfte flera av de utfrågade fram påföljdsavgifterna och ansåg att de är höga. Vid utfrågningen hänvisades bland annat till Sveriges motsvarande lagförslag i fråga om den nedre och övre nivån på påföljdsavgifterna. Dessutom föreslogs det att en korrigering på eget initiativ av en felaktig minimiskatteberäkning i efterhand inte ska leda till påföljdsavgifter. Å andra sidan ansåg vissa som hördes att påföljdsavgifterna borde vara till och med högre eller att de föreslagna skatteförhöjningarna och förseningsavgifterna är förenliga med direktivets mål. 

Direktivet tillåter nationellt handlingsutrymme i fråga om påföljder genom att endast förutsätta att påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Dessutom förutsätts påföljder för försummelser med såväl deklaration som betalning. Enligt propositionen har utgångspunkten varit att påföljdssystemet i så stor utsträckning som möjligt ska motsvara påföljdssystemet vid inkomstbeskattningen, men att man i de föreslagna bestämmelserna dock har beaktat inkomstskatternas och kompletteringsskatternas olika karaktär. Sanktionerna i anslutning till bestämmelserna om minimiskatt måste således vara proportionerliga med beaktande av storleken på de företag som omfattas av bestämmelserna om minimiskatt och deras disponibla resurser. 

Tidsfristerna för deklarationerna i anslutning till minimiskatten är betydligt längre än de allmänna tidsfristerna för inlämnande av skattedeklarationer. Samfundens inkomstskattedeklaration ska lämnas in fyra månader efter räkenskapsperiodens utgång, medan datadeklarationen för minimiskatt ska lämnas in först 15 månader efter räkenskapsperiodens utgång (18 månader under det första året då koncernen omfattas av reglerna). Enligt erhållen utredning kommer tidsfristerna för informationsutbyte i anslutning till minimiskatten att medföra utmaningar i förhållande till den tid som reserverats för verkställande av beskattningen. Utgångspunkten är att den myndighet som verkställer beskattningen också i fråga om eventuella begäranden om tilläggsuppgifter ska ha kontakt med den stat till vilken uppgifterna ursprungligen har lämnats. Dessa omständigheter inverkar på att uppgiftslämnandet ska vara så komplett som möjligt när det lämnas in. Det är således inte möjligt att göra korrigeringar i skattedeklarationerna på samma sätt som i den inhemska inkomstskattepraxisen innan beskattningen slutförts. En lång inlämningstid minskar också behovet av att återsända ett meddelande som beretts i brådskande ordning eller som inte är slutfört. Syftet är att bekämpa verksamhet där en koncern lämnar in en ofullständig eller vårdslös anmälan för informationsutbyte. Därför finns det i propositionen också ett hot om skatteförhöjning som hänför sig till korrigeringar av skattedeklarationer på eget initiativ. 

Med beaktande av det som sägs ovan anser utskottet att de sanktioner som föreslås i propositionen på det sätt som avses i direktivet bör anses effektiva, avskräckande och proportionerliga med hänsyn till storleken på de koncerner som omfattas av regleringen och den tid som reserverats för inlämnande av anmälningar, och å andra sidan behoven av informationsutbyte inom det internationella systemet och genomförandet av beskattningen i rätt tid. 

Utskottet noterar också att propositionen innehåller en specialbestämmelse om skatteförhöjning under övergångsperioden i 9 kap. 4 §, enligt vilken skatteförhöjning enligt 8 kap. 15 § inte påförs under övergångsperioden, om koncernenheten i god tro har gått in för att omsorgsfullt ta reda på innehållet i reglerna och iaktta dem. Detta förhindrar att administrativa sanktioner blir oskäliga när det är fråga om en ny och komplicerad reglering för vilken det i initialskedet inte finns vedertagen tolknings- och beskattningspraxis. Övergångsperioden gäller räkenskapsperioder som börjar den 31 december 2026 eller tidigare och går ut senast den 30 juni 2028. 

Förhandsavgörande

Vid utfrågningen av sakkunniga hoppades flera av dem som hördes från början att det i lagen ska tas in en möjlighet att få förhandsavgörande. Eftersom det är fråga om ett omfattande och komplicerat regelverk är det sannolikt att det uppstår tolkningsfrågor i fråga om tillämpningen av reglerna. 

I propositionen föreslås dock inga bestämmelser om möjligheten att få Skatteförvaltningens förhandsavgörande. I detta sammanhang har man hänvisat till det arbete som pågår inom OECD för att undersöka olika metoder och mekanismer för att öka rättssäkerheten vid tillämpningen av reglerna. De mekanismer som granskas inbegriper både metoder för förebyggande av skattetvister och metoder för lösning av skattetvister. Enligt propositionen anser regeringen att det är ändamålsenligt att vänta på att detta arbete blir klart innan man föreskriver om mekanismer för att förebygga nationella skattetvister. I propositionen hänvisas det till Skatteförvaltningens planerade anvisning om lagen om minimiskatt samt till Skatteförvaltningens föregripande diskussioner med de skattskyldiga. 

Enligt inkommen utredning kan inrättandet av rent nationella tolkningar uttryckligen i initialskedet, när länderna ännu inte har fått en gemensam praxis, leda till besvärliga situationer och till och med dubbel beskattning. Därför har det vid beredningen av lagen bedömts att de inhemska processerna bör planeras i enlighet med resultaten av OECD:s kommande arbete för att uppnå enhetliga gränsöverskridande lösningar. Enligt erhållen utredning kan Skatteförvaltningen dock i avsaknad av ett förhandsavgörande föra föregripande diskussioner med den skattskyldige. Dessutom förenhetligar Skatteförvaltningens allmänna skriftliga anvisningar tolkningen. I enlighet med direktivets ingress bör OECD-material användas vid tolkningen. 

I lagförslaget har det också skapats mekanismer som avviker från inkomstskattelagen för att säkerställa att faktiska tolkningsmisstag i initialskedet inte leder till oskäliga slutresultat för den skattskyldige: lagförslaget innehåller ingen möjlighet till beskattning enligt uppskattning eller tillämpning av bestämmelsen om kringgående av skatt. Lagförslaget innehåller också ett undantag från skyldigheten att inte påföra skatteförhöjning under övergångsperioden enligt 9 kap. 4 §. Bestämmelsen bör anses vara en betydande lindring av de följder som en felaktig tolkning kan få för den skattskyldige. 

Utskottet håller med de sakkunniga om att det är motiverat att den skattskyldige i situationer som lämnar rum för tolkning får ett förhandsavgörande av Skatteförvaltningen. Med beaktande av det arbete som fortfarande pågår inom OECD och den potentiella risken för rent nationella tolkningar av dubbelbeskattning samt också möjligheterna till föregripande diskussioner med Skatteförvaltningen och de ovan nämnda förmildrande mekanismer som ingår i lagförslaget, anser utskottet det vara godtagbart att möjligheten till förhandsavgörande inte finns genast i initialskedet. Utskottet anser dock att det är viktigt att beredningen av ärendet fortsätter och att lagen innehåller en möjlighet att få förhandsavgörande antingen enligt resultaten av OECD:s kommande arbete eller genom rent nationella lösningar inom skälig tid med beaktande av att de första anmälningarna om minimiskatt ska lämnas in under 2026. Utskottet föreslår ett uttalande om detta. 

Utskottet betonar i initialskedet vikten av föregripande diskussioner med Skatteförvaltningen för att de skattskyldiga ska få tillräcklig handledning för att handla rätt. Utskottet anser också att det är viktigt att de skattskyldiga har möjlighet att få skriftlig handledning i samband med den föregripande diskussionen och det förtroendeskydd som därigenom fås. 

Övrigt

Sakkunniga har lyft fram att 9 kap. 2 § 1 mom. i den föreslagna lagen inte täcker alla situationer som förutsätts i direktivet. Utskottet föreslår att momentet preciseras så att det också hänvisas till den tilläggsskatt som med stöd av 2 kap. 2 § 1 mom. tas ut för enheter som är belägna i Finland. Efter ändringen lyder momentet som följer: 

Dessutom föreslår utskottet att den felaktiga paragrafhänvisningen i 3 kap. 20 § 1 mom. korrigeras så att det i lagrummet hänvisas till 1 kap. 18 § 1—3 punkten. 

Sakkunniga har lyft fram andra enskilda frågor, såsom situationer med finansieringsleasing. Enligt erhållen utredning bedöms också anknytande frågor i samband med utarbetandet av OECD:s administrativa tolkningsanvisningar.