Motivering

Utskottet tillstyrker lagförslaget utan ändringar.

Rätten att göra höjda avskrivningar på investeringar inom utvecklingsområdet föreslås bli förlängd med tre år. Också små och medelstora företag som gör investeringar i anläggningstillgångar 2004—2006 får rätt att göra högre avskrivningar, om de uppfyller kraven i lagen. Det regionala tillämpningsområdet, de generella tilllämpningskraven, avskrivningsobjekten och beloppet för höjda avskrivningar ändras inte.

En nyhet i propositionen är att det ingår en bestämmelse om begränsningar till följd av gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter och till följd av kommissionens rekommendation angående definitionen på små och medelstora företags fristående. Utskottet har ingenting att anmärka mot preciseringarna.

De sakkunniga ansåg det befogat att tillämpningstiden förlängs. Samtidigt föreslog en del av de sakkunniga att rätten utsträcks till att gälla hela avskrivningstiden och inte bara de tre första åren som nu. Dessutom har det föreslagits att avskrivningen enligt plan höjs till 100 procent. Vidare påpekade de sakkunniga att definitionen på små och medelstora företag bör följa EU:s nya rekommendationer för företagsstorlek.

Vid utfrågningen av de sakkunniga ansågs lagen vara ett problem bland annat av den anledningen att degressiva, höjda avskrivningar minskar företagets nettotillgångar och minskar därmed andelen kapitalinkomster av aktieutdelningen. Detta anses vara en av orsakerna till att det inte varit så populärt att utnyttja rätten enligt lagen.

Med hänvisning till tillgängliga utredningar anser utskottet att de generella tillämpningsvillkoren, avskrivningstiden och avskrivningsbeloppet inte behöver ändras eftersom gränserna för omsättning och balansomslutning redan nu täcker i merparten av företagen i Finland. En höjd gräns skulle dock ha vissa ekonomiska konsekvenser eftersom skattestödet inte är behovsprövat i motsats till de direkta stöden. Alla företag som yrkar på skattestödet och uppfyller villkoren får automatiskt stödet. Ursprungligen avsåg den höjda avskrivningsrätten att underlätta det finansiella läget för företagen under de första åren. Redan nu kan företagen göra avskrivningar till 75 procent på anskaffningsutgiften för lösa anläggningstillgångar de tre första åren. Det är därför inte motiverat med en förlängd avskrivningstid eller större avskrivningsrätt, anser utskottet.

Vid utfrågningen av de sakkunniga fokuserades uppmärksamheten också på behovet att förankra programservice och upplevelseturism inom turistnäringen i tillämpningsområdet för lagen. Problemet är att turistföretag definieras så snävt i lagen. Med turistföretag avses bara härbärgerings- eller förplägnadsrörelse. Men det finns minst tio turistcentra i Finland med företag som vid sidan av kost och logi också tillhandahåller upplevelseturism. I deras fall kan avskrivningar gälla till exempel snöskotrar, terränghjulingar, kanoter och olika typer av lätta konstruktioner i naturen.

När propositionen bereddes undersökte regeringen möjligheterna att införliva upplevesleturismföretag i tillämpningsområdet. Detta förutsätts också i ett uttalande av riksdagen från 2000 (RSv 141/2000 rd—RP 121/2000 rd). Med hänvisning till tillgänglig utredning ansåg finansministeriet dock att lagen inte behöver ändras. Orsaken till detta var investeringsvillkoren i kommissionens förordning om så kallat gruppundantag för små och medelstora företag. Ministeriet hänvisade också till att branschklassificeringen inte är entydig, vilket lämpar sig dåligt för det skattemässigt massförfarande som i detta fall.

Enligt utskottet är det först och främst kraven i kommissionens förordning som hindrar att tilllämpningsområdet utsträcks till upplevelseturismföretag. Gruppundantagsförordningen kräver att investeringen gäller skapande av en ny anläggning, utvidgning av en existerande anläggning eller igångsättande av verksamhet som innebär en grundläggande förändring av en existerande anläggningsprodukt eller produktionsprocess. Förordningen gäller således relativt stora investeringar av permanent karaktär, vilket också regeringen framhåller i propositionen. Utskottet påpekar också att det största tillåtna beloppet för statsstöd innebär att det skattestöd som uppkommer genom den höjda avskrivningsrätten alltid måste räknas in i stödbeloppet.

Det är utan vidare bra att upplevelseföretagen får bättre villkor och stöd för sin verksamhet, sett i ett såväl regionalpolitiskt som sysselsättningsfrämjande perspektiv. I dagsläget sysselsätter turistnäringen ungefär 115 000 personer i Finland och står för ungefär fyra procent av nationalprodukten. Upplevelseföretagen tillhandahåller tjänster som kan antas ha tillväxtförutsättningar i utvecklingsområden. Vidare påpekar utskottet att en speciallag om höjda avskrivningar inte längre är lika viktig sedan kapitalbeskattning infördes och att de positiva incitamenten med lagen har försvunnit till viss del. Lagen har mycket liten ekonomisk betydelse för företagen i utvecklingsområdet, på årsnivå ungefär 0,5 miljoner euro. Med åren är det allt färre företag som utnyttjar skattefördelen, i fjol var det något över 300 företag. Av denna anledning anser utskottet att lagens tillämpningsområde inte behöver utvidgas. Samtidigt anser utskottet att lagen kunde ses över i ett vidare perspektiv när nya regionalpolitiska strategier med skattepolitiska dimensioner läggs upp.