Detaljmotivering

Utskottet har rent generellt uppmärksammat vissa centrala frågor som tagits upp vid utfrågningen med sakkunniga utan att särskilt ta ställning till de många enskilda anmärkningarna. Utskottet har inte heller ansett det befogat att bedöma de inlämnade skriftliga utlåtandena till den del som de bygger på lagberedningens tidigare faser och innehåller oriktiga utgångsuppgifter och slutsatser. Det framhåller att de flesta frågor har fått en klar och tydlig lösning och att sakernas riktiga förhållande framgår av propositionen och dess motivering.

De inkomster som omfattas av stödet

Hela tonnageskattesystemet bygger på en uppdelning i tonnagebeskattad verksamhet och annan verksamhet, dvs. sådan som omfattas av normal inkomstbeskattning. Skattestödet gäller den tonnagebeskattade verksamheten och därför är det viktigt att göra denna tudelning klar och tydlig. Indelningen gör också ofrånkomligt skattestrukturerna mera rigida eftersom utgifterna för tonnagebeskattad verksamhet inte är avdragbara vid inkomstbeskattningen och avskrivningsrätterna i inkomstbeskattningen inte utsträcker sig till egendom som ens delvis hänför sig till tonnagebeskattad verksamhet.

Inkomsterna av tonnagebeskattad verksamhet finns uppräknade i föreslagna 7 §. Till stödets kärnområde hör inkomster av gods- och passagerarbefordran med tonnagebeskattat fartyg, inkomster av verksamheter som är nödvändiga för och nära anknutna till verksamheten och inkomster av försäljning ombord av varor och tjänster som är avsedda att konsumeras ombord. Tonnagebeskattningen skall också omfatta överlåtelse av fartyg och andra lösa anläggningstillgångar som används i tonnagebeskattad verksamhet och inkomster av uthyrning av tonnagebeskattat fartyg med besättning, förutsatt att inhyraren använder det för sådan verksamhet som skulle vara tonnagebeskattad om den bedrevs av uthyraren. Däremot skall finansiella intäkter, hyror och räntor omfattas av vanlig inkomstskatt. Det betyder till exempel att uthyrning av fartyget utan besättning inte omfattas av lagens tillämpningsområde.

Utskottet anser att dessa avgränsningar är tillräckligt klara och välmotiverade med tanke på lagens centrala syften. De är ägnade att stödja fartygstransporter under finländsk flagg och att bidra till en förnyelse av fartygsbeståndet.

I motsats till vad som tidigare föreslagits omfattar tonnagebeskattningen inte försäljningen av skattefria varor som förs i land. Enligt vad utskottet har erfarit var detta också regeringens explicita anvisning till lagberedarna. Som ovan anförts har bland annat dagligvarubranschen gett sitt stöd åt denna ståndpunkt på grund av risken för konkurrenssnedvridningar. Utskottet menar att det inte är motiverat att jämställa försäljningen av skattefria varor som förs i land med de övriga tonnagebeskattade inkomsterna i föreslagna 7 §, som uppkommer inom sjötransportbranschens kärnverksamheter, dvs. transport av varor och passagerare i utrikestrafik. Inte heller för den skull är det motiverat att ta upp den inom ramen för skattestödet.

Beskattningen av dividender

Det skattestöd som tonnagebeskattningen medger hänför sig till vinsten av bolagets tonnagebeskattade verksamhet så länge medel inte tas ut ur bolaget. Det är alltså fråga om en förmån på grund av framskjuten beskattning. I enlighet med detta sker beskattningen alltid i samband med utdelad vinst, vilket betyder att dividenderna beskattas en gång på samma sätt som andra bolags dividender. Som bolagets jämförelseskatt beaktas också den skatt som påförs bolaget med stöd av specialbestämmelserna om tonnageskattepliktig inkomstskatt i tonnageskattelagen. Tonnageskatten räknas i sig inte till jämförelseskatten.

Utskottet anser att dessa avgränsningar är konsekventa och att de svarar mot lagens syften. Till exempel intäkterna av försäljning av fartyg är skattefria och ger en möjlighet att förnya fartygsbeståndet. Om försäljningsintäkterna delades ut som vinster till aktieägarna skulle grunden för skattestöd inte längre finnas kvar. På grund av uppdelningen i tonnagebeskattad och inkomstbeskattad verksamhet ser utskottet det dessutom som motiverat att tonnageskatten inte räknas in i jämförelseskatten. Saken har liten ekonomisk betydelse på grund av den låga tonnageskatten.

Tonnageskatteperioden

Enligt propositionen är tonnageskatteperioden 10 år och bolaget bör ovillkorligen åta sig att följa den för att få skatteförmån. Enligt utredning till utskottet är åtagandeperioden lika lång i tonnageskattesystemen i samtliga medlemsstater. Därmed svarar propositionen mot internationell praxis och är i den meningen motiverad.

Utskottet anser vidare att även om tonnageskatteperioden gör skattestrukturerna mindre flexibla och i viss mån försvårar till exempel omstruktureringar i bolagen, är åtagandet att hålla fast vid systemet under en tillräckligt lång tid en motvikt till skatteförmåner och tjänar därmed lagens allmänna syften. Utskottet tillstyrker förslaget också på denna grund.

Med hänsyn till att tonnagebeskattningen är differentierad från inkomstbeskattningen och har en rigid struktur är det enligt utskottets mening särskilt viktigt att lagens effekter för sjöfartsnäringens betingelser noggrant följs upp. Lagstiftaren bör reagera mycket känsligare än normalt på eventuella behov att ändra lagen eftersom de skattskyldiga själva inte har någon möjlighet att lösgöra sig från systemet mitt under en tonnageskatteperiod utan kännbara skattepåföljder.

Men enligt vad utskottet har erfarit tillåter tonnageskattesystemet ändå omstrukturering av bolagen inom vissa gränser. I propositionen ingår uttryckliga bestämmelser om fusion och fission av tonnageskattskyldiga bolag men också aktiebyte och verksamhetsöverlåtelser kommer att vara möjliga i beskattningen av tonnageskattskyldiga bolag. Men vad gäller verksamhetsöverlåtelse kan bestämmelserna i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet bara bli tillämpliga på annan än tonnagebeskattad verksamhet. Det betyder att ett tonnageskattskyldigt bolag kan överlåta den del av sin verksamhet som omfattas av inkomstbeskattning till ett annat bolag, om de allmänna villkoren i 52 d § näringsskattelagen uppfylls. Analogt kan ett tonnageskattskyldigt bolag vara övertagande part vid en verksamhetsöverlåtelse. Utskottet anser att bestämmelserna om aktiebyte enligt vad utskottet erfarit kan tillämpas som sådana också på ett tonnageskattskyldigt bolag vare sig bolaget anskaffar aktier eller aktier anskaffas i det vid aktiebyte.

Latent skatteskuld

En skatteskuld som uppkommit före övergången till tonnagebeskattning kan enligt föreslagna 15 § inkomstföras, om överlåtelsepriset på fartyg och andra lösa anläggningstillgångar som överlåtits under skatteåret överstiger utgiftsresten för den tonnagebeskattade verksamheten i slutet av skatteåret. Inkomstföringen får under tonnageskatteperioden totalt uppgå till högst samma belopp som bolagets latenta skatteskuld vid övergången till tonnagebeskattning. Inkomstföring sker inte om utgiftsresten tillfälligt är negativ, dvs. när bolaget under de tre närmaste åren efter en överlåtelse av ett fartyg skaffar anläggningstillgångar som kan hänföras till den tonnagebeskattade utgiftsresten.

Enligt utredning till utskottet har meningen varit att genast från början av lagberedningen ta hänsyn till den latenta skatteskulden och parterna har varit medvetna om detta under hela beredningsprocessen. Det oaktat har en del sakkunniga i samband med utfrågningen i utskottet ställt motsatta förväntningar på behandlingen av den latenta skatteskulden. Men regeringens finanspolitiska ministerutskott har fattat ett uttryckligt beslut om inkomstföring av skatteskulden första gången sommaren 2000 och en gång till våren 2001, då det beslutade att den latena skatteskulden börjar inkomstföras i det fall att den kalkylerade utgiftsresten för hela fartygsbeståndet blir negativ. I praktiken uppkommer en sådan situation bara om rederiet överlåter en betydande del av sitt fartygsbestånd. Dessa riktlinjer har lagts fram också för kommissionen som har ställt sig positiv till propositionen på denna punkt.

Flera sakkunniga har i sina utlåtanden motsatt sig debitering av den latenta skatteskulden. Rederiernas sammanräknade avskrivningsdifferens var enligt boksluten för 2000 totalt omkring 680 miljoner euro, dvs. omkring 23 procent av rederiernas balansomslutning. Därmed har den latenta skatteskulden en mycket stor ekonomisk betydelse för rederiernas beslutsfattande.

Utskottet anser att möjligheten att debitera den latenta skatteskulden utgör en garanti för att hela tonnageskattesystemet skall fungera och dess centrala syften uppnås. Utan den kunde rederierna utan hinder sälja sina fartyg till utlandet och därmed avstå från det fartygsbestånd som skattestödet avsett att bevara. Med hänsyn till att överlåtelsepriset på tonnagebeskattade fartyg vore skattefritt vid tonnagebeskattning, i motsats till vad som är fallet i den vanliga inkomstbeskattningen, skulle systemet utan en bestämmelse om den latenta skatteskulden sannolikt bara uppmuntra rederierna till att överlåta sina fartyg. Den inbyggda skatteförmånen i den latenta skatteskulden blir också slutlig när rederierna kommer i åtnjutande av den förmån som en låg tonnagebeskattning innebär. Utskottet ser en sådan dubbel förmån som helt omotiverad och anser att den inte tjänar lagens syften. Vidare påpekar utskottet att det vid debiteringen inte är fråga om strängare beskattning än vanlig inkomstbeskattning, utan om en likadan påföljd som vid näringsbeskattning över lag när utgiftsresten blir negativ.

Också andra länder väger in den latenta skatteskulden i sina tonnageskattesystem. Till exempel Danmark, som är det enda landet med ett likadant system för avskrivning av utgiftsrester som Finland, har helt nyligen stannat för en nästan identisk lösning som i regeringens proposition. Samtidigt som Danmark övergår till tonnageskattesystemet ser det också över systemet med fartygsavskrivningar och sänker avskrivningsrätten från 25 till 12 procent. Enligt vad utskottet har erfarit beaktas den latenta skatteskulden också i Storbritannien, Tyskland och Holland, även om det sker degressivt eller delvis. Fartygsavskrivningen i dessa länder skiljer sig dock från vårt system såtillvida att latent skatteskuld inte uppstår i samma mån som hos oss.

Med stöd av erhållen utredning anser utskottet att möjligheten att debitera den latenta skatteskulden i samband med en omfattande försäljning av fartygsbeståndet är ett motiverat, av kommissionen accepterat och internationellt tilllämpligt förfarande. Vidare påpekar utskottet att det kan ifrågasättas om skattestödet utan en bestämmelse av detta slag över huvud taget kan tillåtas som statligt stöd.

Skattekringgående

Utskottet har redan behandlat de svårigheter som uppstår när två helt olika system skall samordnas. Men en klar gränsdragning behövs också för att hindra skattekringgående, eftersom ett och samma bolag kan bedriva både tonnagebeskattad och normalt inkomstbeskattad verksamhet. Skattebelastningen för dessa verksamheter är mycket olika och därför välkomnar utskottet att lagförslaget innehåller ett flertal bestämmelser som skapar klarhet i vilka procedurer som är acceptabla och bestämmelser som sanktionerar förbjudna procedurer.

Bland bestämmelser som skapar klara procedurer och i sig bygger på allmänt accepterade principer kan nämnas bestämmelsen om principen om marknadsmässiga villkor (16 §) och skyldigheten att utreda inkomster och utgifter (17 §) och inkomstföringen av kalkylerad ränta (18 §). Det är till exempel tillräckligt klart hur räntorna skall behandlas när bolagets främmande kapital styrs till olika verksamheter. Den föreslagna andelen främmande kapital som utlöser räntepåföljder om den underskrids är mycket återhållsam med hänsyn till uppbyggnaden av finländska företags balanser.

I föreslagna 28 § finns en bestämmelse om skattekringgående. För att tonnageskattskyldigheten skall vara i kraft förutsätter den bland annat att bolaget inte är part i transaktioner eller andra arrangemang som syftar till att kringgå skatt. Enligt utredning till utskottet är bestämmelser av detta slag allmänna i internationella sammanhang och bygger i sista hand på kommissionens riktlinjer för statligt stöd till sjötransport. Enligt dem får skattestödet inte hamna utanför sjöfartsbranschen.

Utskottet menar att bestämmelsen om skattekringgående är motiverad och helt i linje med internationell praxis. Det omfattar den ståndpunkt som förts fram vid utfrågningen av sakkunniga att tillämpningen av bestämmelser om skattekringgående alltid förutsätter uppsåt och därmed ett medvetet lagstridigt förfarande. Därmed kan uteslutning ur tonnageskattesystemet inte komma som en överraskning för ett bolag. Dessutom är lagens syfte att bolaget skall hållas kvar inom ramen för tonnagebeskattning och därför ser utskottet ingen grund för misstankarna om att också ett litet fel kan leda till att godkännandet återkallas. Vidare hänvisar utskottet till den möjlighet som ges i propositionen att avhjälpa en brist på grund av oklarhet och att vid behov också söka förhandsavgörande.

Utskottet anser också att villkoren för tilllämpning av bestämmelsen om skattekringgående gärna kunde tas in i en speciallag om tonnageskatt, eftersom det är fråga om en exceptionell skatteform. Den allmänna hänvisningen till lagen om beskattningsförfarande vore inte lika åskådlig på denna punkt.

Skatteförhöjning

Propositionen medger en möjlighet att påföra en skatteförhöjning när ett bolag har uteslutits ur tonnageskattesystemet mitt under skatteperioden. Förhöjningen behöver inte påföras om skattskyldigheten har återkallats av orsaker som inte är beroende av bolaget eller för att bolaget har lagt ner sin tonnageskattskyldiga verksamhet och den inte har fortsatt i något annat bolag heller.

Skatteförhöjning skall påföras vid en retroaktiv inkomstbeskattning och bolaget också i övrigt ges en sådan behandling i beskattningen som det skulle ha fått utan tonnagebeskattning. Det är då fråga om återbäring av en omotiverad förmån och skatteförhöjningen är den enda egentliga sanktionen för avbrottet i tonnageskatteperioden.

Utskottet konstaterar att retroaktiv inkomstbeskattning är möjlig åtminstone i Storbritannien. I Danmark tillämpas tonnagebeskattning så länge ett bolag har tonnagebeskattad verksamhet och det är inte i sig möjligt för rederiet att träda ut ur tonnageskattesystemet. På vissa villkor kan verksamheten också påföras inkomstskattepåföljder.

Utskottet menar att skatteförhöjningsförfarandet har att göra med behovet att binda de bolag som valt tonnagebeskattning till systemet för en fast skatteperiod. Utan skatteförhöjningspåföljden skulle den fasta skatteperioden förlora sin betydelse i praktiken. Utskottet anser därför att bestämmelsen är motiverad och tillräckligt flexibel för att förhöjningen inte skall behöva påföras i situationer där det inte är fråga om uppsåt.

Verkställande av tonnagebeskattning

Regeringen föreslår att tonnagebeskattningen skall koncentreras till Koncernskattecentralen, som har specialiserat sig på beskattningen och skattegranskningen av våra största koncerner. Enligt vad utskottet har erfarit besitter centralen för tillfället också en viss sjöfartsexpertis. I förekommande fall kan centralen också be den övriga skatteförvaltningen om experthandräckning. Därför ser utskottet inte farhågorna för en tillräcklig expertis som befogade.

Enligt utskottets mening är det över lag motiverat att koncentrera beskattningen på grund av lagens exceptionella karaktär, den arbetsdryga beskattningen och det obetydliga antalet skattskyldiga.

Tidsfristen för ansökan om godkännande som tonnageskattskyldig

Bolagen skall ansöka om godkännande som tonnageskattskyldiga inom 12 månader från det att lagen trätt i kraft. Om bolaget grundas efter det att lagen trätt i kraft är tidsfristen 3 månader från det att bolaget registrerades. Koncernbolagen skall ansöka om godkännande samtidigt.

Vissa sakkunniga som utskottet har hört har ansett tidsfristen alltför kort för att till exempel beslut om nödvändiga företagsregleringar skall kunna fattas i tid. Det har föreslagits att tidsfristen skall vara dubbelt längre. Alternativt har det föreslagits att ansökan skall kunna ske vid en valfri tidpunkt efter det att lagen har trätt i kraft.

Enligt vad utskottet har erfarit är föreslagen praxis internationellt rådande. Till exempel i Storbritannien har det krävts att ansökan skall göras inom 12 månader från det att lagen trädde i kraft. Nya bolag skall ansöka omedelbart när de uppfyller tillämpningsvillkoren i lagen. Inte heller där har bolagen — i motsats till vad som anförts i utskottet — möjlighet att fritt ansöka om tonnageskattskyldighet när de vill. Det är en annan sak att beslutet att hålla fast vid tonnagebeskattning i Storbritannien måste förnyas varje år. Om bolagen inte gör så upphör tonnagebeskattningen 10 år från den senaste anmälningen. Också i Danmark är ansökan bunden vid det första året då villkoren för ansökan uppfylls.

Det förfarande som regeringen föreslår har alltså accepterats i ovan nämnda tonnageskatteländer. Tidsfristerna i propositionen gäller ansökan, inte uppfyllelse av villkoren för skattskyldighet. Tonnagebeskattning börjar tillämpas från början av den räkenskapsperiod som följer på ansökan, då också villkoren för godkännande skall vara uppfyllda. Om lagen trädde i kraft till exempel den 1 september 2002 skall ansökan således lämnas in senast den 1 september 2003 för att tonnagebeskattning skall börja tillämpas från början av följande räkenskapsperiod, vanligtvis från början av 2004. Det betyder att lagen börjar tillämpas först nästan två år från denna tidpunkt.

Utskottet hänvisar till internationell praxis och klarläggningen ovan, som medger en tolkning som garanterar att rederierna har nästan två år på sig att vidta åtgärder. Nya bolag kan genom registreringstidpunkten inverka på när deras skattskyldighet inträder. Utskottet menar på dessa grunder att propositionen inte ger anledning till ändringar på denna punkt.

Slutsatser och uppföljning

Tonnagebeskattningen är ett sätt att påverka rederiernas konkurrensvillkor i internationell sjötransport. Den föreslagna lagen svarar i centrala delar också mot internationell praxis och försvarar därmed sin plats. Utskottet har klart för sig att rederiernas situation kan påverkas bara i begränsad omfattning genom tonnageskatten och att systemet gagnar lastfartygsrederier mer än passagerarfartygsrederier. Det menar i alla fall att man inte bör försöka lösa alla konkurrensproblem inom sjöfarten genom tonnagebeskattningen eller beskattningen över lag. Det kan leda till nationellt och internationellt ovälkomna och ökade konkurrensstörningar. Av samma orsak bör Finland arbeta internationellt för att begränsa skattestöden och dämpa den interna konkurrensen inom EU. Till denna del hänvisar utskottet till kommissionens kommande direktivförslag som kan förväntas stödja dessa syften.

Enligt utskottets mening är det också skäl att överväga andra alternativ till tonnageskatten än enbart fiskala utan att lagens tillämpningsområde utvidgas mer än vad som föreslagits. Därmed vore det möjligt att nå ett sådant, i sig önskvärt slutresultat att Finland har lika goda konkurrensvillkor som de närmaste länderna och att utflaggningar inte skulle behövas.

Som utskottet har konstaterat ovan kräver tonnageskattelagen särskild uppföljning på grund av sin rigida struktur men också på grund av omställningarna i sjötransportbranschen. Av särskilt intresse är EU-utvidgningen inom några år då bl.a. Estland, som är mycket konkurrenskraftigt i sjöfartssammanhang, tas upp bland medlemsstaterna.

I samband med utfrågningen av sakkunniga har det också hänvisats till att det behövs uppföljning för att komplettera propositionen till exempel med bestämmelser om verksamhetsöverlåtelser inom ramen för tonnagebeskattningen. Preciseringar kan visa sig behövliga också efter hand som den övriga beskattningen ses över.

Utskottet konstaterar avslutningsvis att Sverige enligt vad som kommit fram vid utfrågningen av sakkunniga inte bereder ett eget tonnageskattesystem.

Lagtekniska korrigeringar

I 18 § om inkomstföring av kalkylerad ränta svarar början och slutet av bestämmelsen inte mot varandra. Utskottet föreslår att formuleringen korrigeras.

Utskottet anser att föreslagna 24 § 1 mom. bör preciseras genom att det kompletteras med hur den debiterade inkomstskatten skall räknas ut vid fission. Skatt som inte har påförts ett fissionerat bolag skall då debiteras hos de övertagande bolagen i samma proportion som tillgångar inom tonnagebeskattad verksamhet har förts över till dem.

Utskottet menar att det finns anledning att precisera föreslagna 31 § 3 mom. såtillvida att också tillämpningen av lagen om skatteuppbörd tas in i hänvisningen. För klarhetens skull är det också skäl att nämna samfundsräntan i samma moment.