ANSLAG
Huvudtitel 29
UNDERVISNINGS- OCH KULTURMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE
30. Vuxenutbildning
21. Utvecklande av vuxenutbildningen (reservationsanslag 2 år)
Efter toppåren med Nokias framgångar har den finska IKT-branschen börjat förtvina. Man kan tala om en tung strukturomvandling inom en industrisektor. Det behövs krafttag för att rätta till läget. Vi måste komma ihåg att Finland fortfarande finns i världstoppen när det gäller kompetens i mobil radioteknik. Under pågående strukturomvandling är det av största vikt att ta hand om alla experter som blivit utan jobb och snabbt skapa nya arbetstillfällen för dem.
Den statsdrivna industrialiseringspolitiken har nästan blivit ett skällsord under årtiondenas lopp. Läget är ändå så exceptionellt och bortfallet av arbetstillfällen så stort att det finns en efterfrågan på den sortens politik. Det fungerade utmärkt i fråga om Åbovarvet. Vi har absolut inte råd att släppa taget om vår IKT-kompetens.
Allt tyder på att digitaliseringen genererar nya arbetstillfällen inom IKT-sektorn. Det behövs nya typer av kompetens för digitaliseringen inom industrin. Universiteten och yrkeshögskolorna bör planera de studieprogram som behövs. Läroanstalterna bör även i övrigt samarbeta mer med näringslivet. Vi måste se till att den ekonomiska basen för vuxenutbildning är tillräcklig för att de tusentals proffs inom IKT-sektorn som lider av strukturomvandlingen får möjlighet att omskola sig.
Vi föreslår därför
att riksdagen ökar moment 29.30.21 med 1 000 000 euro för att utveckla vuxenutbildningen.
31. Statsandel och statsunderstöd för yrkesinriktad tilläggsutbildning (förslagsanslag)
Nedskärningarna i vuxenutbildningen och de kringskurna utbildningsmöjligheterna för personer i arbetsför ålder gör att det blir svårare att utbilda sig till ett nytt yrke och hitta nytt jobb. Det finns 300 000 vuxna utan yrkesexamen i vårt land, och de behöver få utbildning. Dessutom är 400 000 arbetslösa i stort behov av tilläggsutbildning för att förbättra sina möjligheter att få jobb.
I en värld av kreativ förstörelse har arbetstagarna ständigt behov att lära sig nytt. Den som har uppdaterat sin kompetens har bäst skydd mot lång arbetslöshet efter att ha blivit uppsagd. Dessutom söker sig investerarna i regel till länder där det finns tillgång till välutbildad arbetskraft vars kunnande är lätt att uppdatera.
Uppkomsten av tillväxt, produktivitetssprången i företag och offentlig sektor och produkt- och servicelösningarna som genererar ny konkurrenskraft är alla beroende av de arbetstagare som nu är i arbetslivet och som förväntas dra sitt strå till stacken så länge som 10—30 år framåt.
Vuxenutbildningen håller uppenbarligen på att minska i volym. Ungefär hälften av alla vuxna i arbetsför ålder deltar i yrkesutbildning eller någon annan utbildning, men antalet utbildningsdagar har gått nedåt under hela 2000-talet. Det är de som sedan tidigare är välutbildade som får mest ny utbildning. Samtidigt ökar arbetslösheten, framför allt långtidsarbetslösheten.
Enligt internationella undersökningar finns det tydliga brister i grundkunskaperna hos befolkningen i arbetsför ålder (läs- och skrivkunnighet plus it-färdigheter). Det är särskilt oroväckande att fler än en miljon människor i arbetsför ålder har svaga eller bristfälliga it-färdigheter. Samtidigt sker det förändringar och utveckling när det gäller hur man utför arbetet och hur man söker jobb. Oavsett bransch behöver man vissa it-kunskaper.
Problemen med vuxenutbildningen blir inte lösta enbart genom att befolkningen åldras, det vill säga att mer välutbildade och kompetenta unga kommer ut i arbetslivet. Också de som är i början av sin yrkesbana måste upprätthålla och utveckla sina kunskaper och färdigheter allteftersom kraven i arbetslivet förändras. Ambitionen bör vara att genom utbildning förebygga brister i kunskaperna i stället för att reagera först när det är för sent.
Vuxenutbildningens betydelse varken kan eller får underskattas i konkurrenskrafts- och produktivitetsstrategierna. Vuxenutbildningen bör få en högre profil i allmän utbildningspolitik, examensinriktad utbildning på olika stadier, tilläggsutbildning och fortbildning.
Vi föreslår därför
att riksdagen ökar moment 29.30.31 med 1 000 000 euro för statsandel och statsunderstöd för yrkesinriktad tilläggsutbildning.
Huvudtitel 32
ARBETS- OCH NÄRINGSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE
30. Sysselsättnings- och företagsamhetspolitik
51. Offentlig arbetskrafts- och företagsservice (reservationsanslag 2 år)
Finansministeriet har höjt arbetslöshetsprognosen för i år till 9,6 procent. Arbetslösheten har ökat till och med snabbare än väntat, och långtidsarbetslösheten har stigit med nästan 23 procent i augusti innevarande år jämfört med augusti föregående år. Regeringen tänker göra stora nedskärningar och reformer i nästa års budget utan att på förhand utreda konsekvenserna av dem.
Bland annat planeras en nedskärning på 50 miljoner euro i sysselsättningsanslagen nästa år. Nedskärningarna för hela valperioden uppgår till 110 miljoner euro. Med tanke på det rådande läget leder så här stora nedskärningar till att de arbetslösa lämnas utan service och stödåtgärder, och de innebär en ohållbar situation för samhällets aktiva sysselsättningspolitik, utan att konsekvenserna utreds på förhand.
Allt fler orter lider av ett svårt sysselsättningsläge och de obundna sysselsättningsanslagen håller på att ta akut slut i många landskap. Enbart i Nyland uppgår behovet till 20 miljoner euro. Mot slutet av året kommer det att bli ytterst svårt att få startpeng. I vissa regioner är anslagen för startpeng redan nu slut. Aktiveringsgraden sjunker från 27 till 24 procent. Enligt en färsk bedömning uppgår behovet av tilläggsanslag i slutet av året till 90 miljoner euro. Detta behov borde absolut ha beaktats i en tilläggsbudget redan tidigare.
Så sent som före valet var regeringspartierna bekymrade för sysselsättningen. Nu tänker regeringen inte göra tillräckliga satsningar på sysselsättningen genom tilläggsbudgeten. Regeringens förslag till ett tillägg på 21 600 000 euro är underdimensionerat och inriktat på lönesubvention och startpeng, vilka kommer företagen till del. En summa som den regeringen föreslår behövs för att lindra situationen enbart i Nyland.
Tilläggsanslaget bör avsättas så att pengarna enligt de lokala behoven kan användas också för Sanssi-kortet för ungdomar och för att sysselsätta långtidsarbetslösa.
Bristen på aktiveringspengar för långtidsarbetslösa leder till att kommunernas andel av arbetsmarknadsstödet växer utan att kommunerna kan påverkar saken på annat sätt än genom arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. Men det är långt ifrån alla långtidsarbetslösa som gagnas av sådan arbetsverksamhet.
Trots att långtidsarbetslösheten stigit med 20 procent på ett år tänker regeringen inte vidta några åtgärder som förbättrar sysselsättningen. Däremot kommer regeringen att förvärra arbetslösheten genom sin nedskärningspolitik. De nedskärningar och försämringar som föreslås i regeringsprogrammet skapar inte arbete utan förvärrar läget och utsikterna för ekonomisk tillväxt ytterligare. Det regeringen säger och det den gör rimmar illa med varandra.
En hållbar sysselsättningspolitik består av två delar. Stöd för att skapa arbetstillfällen samt tjänster och stöd för arbetslösa. Vardera!
Ansvaret för ekonomin omfattar visserligen också ansvar för budgetbalansen, men även ansvar för stödåtgärder för arbetslösa. Regeringen får inte försumma sysselsättningsinsatserna.
Vi föreslår därför
att riksdagen ökar moment 32.30.51 med 68 400 000 euro för offentlig arbetskrafts- och företagsservice.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 1
Riksdagen förutsätter att regeringen genast under höstsessionen lägger fram en tilläggsbudget som stöder sysselsättningen. Riksdagen förutsätter att arbetsförvaltningen tryggar tillräckliga resurser för serviceställen med samlade tjänster för svårsysselsatta personer. Den strukturella arbetslösheten går inte att åtgärda enbart med arbetsförvaltningens medel, utan vi behöver partnerskap mellan kommunerna och FPA. Arbetsförvaltningen får inte dra sig ur de här tjänsterna.
Reservationens förslag till uttalande 2
Riksdagen förutsätter att regeringen bedömer sina ekonomisk-politiska linjer med hänsyn till sysselsättning, jämlikhet, inkomstfördelning och rättvisa.