Motivering

Utskottet tillstyrker propositionen, men med vissa mindre preciseringar i en av skattetabellerna över arvsskatt.

Propositionen är en av de åtgärder för att öka skatteintäkterna som ingår i den godkända planen för de offentliga finanserna för åren 2015—2018. Målet är att öka de årliga intäkterna av skatt på arv och gåva med cirka 50 miljoner euro från ingången av 2016. Ökningen beräknas bli mycket mindre nästa år, cirka 10 miljoner euro, främst på grund av fördröjningen när det gäller inflödet från arvsbeskattningen. Kalkylerna är också i övrigt behäftade med den osäkerhet som är karakteristisk för uppskattningar av intäkter av gåvoskatt. - Rent allmänt kan det konstateras att inflödet av skatt på arv och gåva under de senaste sex åren har varierat mellan knappt 400 miljoner euro och fjolårets 646 miljoner euro på grund av att de olika ändringar som genomförts än har minskat inflödet, än ökat det. Skatteintäkterna ökade åren 2012 och 2013 på grund av de höjningar som trädde i kraft från ingången av dessa år. Propositionen förväntas därför ha samma effekt.

Det är meningen att skattehöjningen ska genomföras så att arvs- och gåvoskatteskalorna marginalskattesatser höjs med en procentenhet i båda skatteklasserna (I och II). Dessutom ska den högsta nivån för skattesatsen för arvsandelar och gåvor som överstiger 1 000 000 euro, som från början avsågs bli temporär, enligt förslaget bli bestående. Marginalskattesatsen på den högsta nivån blir då 20 procent i skatteklass I och 36 procent i skatteklass II från ingången av nästa år. Marginalskattesatserna kommer att variera mellan 8 och 20 procent i skatteklass I och mellan 21 och 36 procent i skatteklass II beroende på den beskattningsbara andelens värde. Arvsandelar vars värde understiger 20 000 euro och gåvor vars värde understiger 4 000 euro är skattefria också i fortsättningen.

Utskottet anser att propositionen är motiverad och i princip godtagbar. Anpassningsåtgärderna inom de offentliga finanserna påverkar hela samhället och kräver åtstramningar också inom beskattningen. Arvs- och gåvobeskattningen är en av de skatteformer som påverkar den ekonomiska aktiviteten minst, och det är därför motiverat att sätta in höjningen där. De föreslagna ändringarna gäller alla mottagare av beskattningsbara arvsandelar eller gåvor och fördelar sig därmed på en stor grupp skattebetalare. De enskilda höjningarna kommer därför att vara förhållandevis skäliga. Det är också viktigt att komma ihåg att största delen av arvtagarna fortfarande inte betalar någon skatt överhuvudtaget på grund av att arvsandelarna är så små och att majoriteten av de beskattade arvsandelarna placerar sig i den lägsta delen av skalan. Skatteuttaget understiger därför 10 procent.

Den låga beskattningen av de mindre förvärven innebär i praktiken att de skatteintäkter som flyter in till övervägande del härrör från arvsandelar och gåvor som placerar sig i den mellersta och översta ändan av skatteskalan. Det här beror på att skatteskalan är progressiv. När den temporära, högsta skatteklassen dessutom blir permanent, bidrar propositionen till att öka skattebördan i fråga om just sådana förvärv vars värde överstiger 1 000 000 euro. Antalet arv och gåvor av denna typ uppgick år 2013 till sammanlagt cirka 310 och de skatter som debiterades för dem till cirka 100 miljoner euro. En del av förvärven var trots det skattefria och en del av dem omfattades av skattelättnader i samband med generationsväxlingar. Antalet fall som beskattades till fullt belopp uppgick till cirka 230. Också i detta avseende är den årliga variationen stor.

Propositionen väckte också en allmän debatt vid hörandet av sakkunniga om bl.a. arvs- och gåvobeskattningens roll och det bästa sättet att beskatta förvärv som inte kräver någon motprestation. Det som gav upphov till debatten var i synnerhet två undersökningar som även nämns i motiveringen till propositionen, den ena om generationsväxlingar i familjeföretag och den andra om behandlingen av skatt på arv och gåva i Sverige och Norge Sukupolvenvaihdoksen vaikutus perheyritysten toimintaan, VATT undersökningar 174, oktober 2013 och Voisiko Suomi seurata Ruotsin ja Norjan esimerkkiä? Näkökohtia perintö- ja lahjaverosta sekä luovutusvoittoverosta, PTT rapporter 246, Helsingfors 2014.. Något som också väckte diskussion var de divergerande lagändringar som genomfördes i tät följd åren 2008, 2009, 2012 och 2013 och som propositionen ger en god bild av. Det framhölls trots det att arvs- och gåvoskatten är en viktig skatteform och samtidigt ett effektivt sätt att jämna ut skillnaderna i tillgångar mellan generationerna.

Det är enligt utskottet värt att beakta de synpunkter som framförts. Det är skäl att slå vakt om de egenskaper som kännetecknar ett välfungerande skattesystem, bl.a. transparens, konsekvens och neutralitet, också när det gäller beskattningen av arv och gåva. I detta avseende ger de senaste årens skatteändringar orsak till självrannsakan. För att det ska gå att dra slutsatser som håller i ett vidare perspektiv krävs det vid sidan av samhällsdebatten också ytterligare undersökningar, bl.a. om sambandet mellan orsak och verkan vid överlåtelser i samband med generationsväxlingar. Det här gäller också undersökningen från Statens tekniska forskningscentral vars resultat enligt forskningscentralens representant har övertolkats i den offentliga debatten.

Utskottet föreslår slutligen en korrigering av den ena skattetabellen i 14 § 2 mom. i den föreslagna lagen. Det är fråga om den det konstanta skattetalet vid andelens nedre gräns. Skattetalet bör vara 9 700 euro när den beskattningsbara andelens värd är mellan 60 000 och 1 000 000 euro. Det skattetal som angavs i den tidigare tabellen, 9 300 euro, har av misstag blivit kvar i tabellen. Ändringen är en teknikalitet