Motivering

Utskottet tillstyrker propositionen med vissa små ändringar som gäller idrottsutövarfonden.

Syftet med propositionen är att genomföra omfattande lättnader i beskattningen av förvärvsinkomster i enlighet med programmet för statsminister Matti Vanhanens andra regering. Lättnaderna uppgår totalt till 1,37 miljarder euro. Efter en inflationssjustering på 4 procent och en kompensering av höjningen i inkomstnivån är skattelättnaden i reella termer 870 miljoner euro. Med detta vill man göra det lönsamt att arbeta och upprätthålla en inhemsk konsumtionsefterfrågan också fast den globala tillväxten ser ut att avta.

Skattelättnaderna ska genomföras genom ändringar i inkomstskatteskalan för nästa år och genom att införa ett nytt arbetsinkomstavdrag. Samtidigt kommer man att avstå från förvärvsinkomstavdraget vid statsbeskattningen, som visat sig problematiskt ur grundlagssynvinkel. Kommunerna ska kompenseras fullt ut för skatteinkomstbortfallet genom höjning av statsandelar-na för social- och hälsovården.

De föreslagna lättnaderna i inkomstskatteskalan gäller alla inkomstklasser. Inkomstgränserna kommer att höjas över hela linjen och alla marginalskattesatser att sänkas med 1,0—1,5 procentenheter jämfört med skatteskalan för i år. Dessutom är det högsta beloppet av det det nya arbetsinkomstavdraget och intaget upp till förvärvsinkomster på 33 000 euro netto högre än i det nuvarande förvärvsinkomstavdraget vid statsbeskattningen. Avdraget bestäms i sig utifrån samma inkomster som det nuvarande avdraget.

Utskottet anser att de föreslagna skattelättnaderna är motiverade och att åtgärden är väl tajmad och att den dessutom har tillräcklig framförhållning i det rådande globala konjunkturläget. Den inhemska efterfrågan kan stödjas genom skattelättnader och den vägen också de ekonomiska villkoren och sysselsättningen. De ingår dessutom i den långsiktiga policy som avser att lindra beskattningen av arbete och göra arbete lönsammare. Dessutom ska de förbättra Finlands position bl.a. i konkurrensen om internationellt kunskapskapital.

Merparten av de övriga ändringsförslagen innebär också förbättringar eller lättnader för de skattskyldiga.

Det enda undantaget är förslaget att höja självriskandelen i fråga om kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen med 100 euro. Också den ändringen kan accepteras om den gör att beskattningen kan verkställas effektivare. De föreslagna ändringarna i skattefria sociala förmåner är i sin tur rent tekniska justeringar som inte inverkar på beskattningen av förmånerna.

De förmåner som i sin tur kommer att utvidgas är de skattefria ersättningarna för resekostnader, de planerade kulturcheckarna och periodiseringen av idrottsinkomst. Den utvidgade avdragsrätten ska gälla pensionsinkomster och en enskild persons möjlighet att göra donationsavdrag. För hushållsavdraget föreslås både en höjning av den övre gränsen och utvidgad räckvidd. Dessutom ska bestämmelsen samordnas till att gälla allt arbete som berättigar till avdrag.

Utskottet anser att förslagen är motiverade. Dessutom infaller en del av ändringarna vid en gynnsam tidpunkt med tanke på konjunkturläget. Det gäller framför allt höjningen av det högsta hushållsavdraget till 3 000 euro per skattskyldig och att det högsta beloppet också ska omfatta underhålls- och ombyggnadsarbeten i bostäder eller fritidsbostäder. Genom ändringarna kan man stödja bl.a. reparationsbyggande och främja energiekonomiskt förnuftiga lösningar.

Regeringens proposition har beretts med omsorg och ändringarna i paragrafer har motiverats öppet och heltäckande. Utskottet har ingenting att anmärka på i fråga om ändringsförslagens innehåll, utom när det gäller intäktsföringen av medel som förs över till idrottsutövarfonden. Det ändringsförslaget motiveras särskilt längre fram.

En del förslag har väckt ändringsyrkanden bland de sakkunniga som utskottet har hört. Utskottet tar därför upp dem till närmare behandling nedan.

Kompensationen till kommunerna

Finlands Kommunförbund uppmärksammar att den tilltänkta kompensationen av skatteinkomstbortfallet inte är till lika stor nytta för alla kommuner. Enligt Kommunförbundets kalkyler varierar skatteinkomstbortfallet från kommun till kommun med 38—126 euro per invånare jämfört med den kalkylerade kompensationen som är 71 euro per invånare. Den största negativa skillnaden ser ut att drabba kommuner med redan tidigare låga skatteinkomster, och bara omkring 100 kommuner förväntas få full kompensation.

Kommunförbundet ser det över lag som mycket viktigt för kommunernas beskattningsrätt och självstyrelse att konsekvenserna av skattepropositionerna bedöms tillräckligt noggrant också på kommunnivå.

Regeringens proposition utgår från att kommunerna ska kompenseras fullt ut för skatteinkomstbortfallet. Det ska som sagt ske genom höjning av statsandelarna till social- och hälsovården.

Det har visat sig att höjningen på 374 miljoner euro kompenserar kommunsektorn för skatteinkomstbortfallet totalt sett. Men på kommunnivå motsvarar den ändå inte skatteinkomstbortfallet i alla enskilda kommuner, precis som Kommunförbundet konstaterat.

Bristen ska korrigeras genom en särskild proposition (RP 191/2008), där lagen om statsandelar föreslås bli ändrad i behövliga delar. Tanken är att statsandelarna för nästa år ska jämnas ut mellan kommunerna så att förändringarna i inkomster ska vara så små som möjligt på kommunnivå. Däremot ska propositionen inte inverka på det totala beloppet av den allmänna stats-andelen och inte heller på kostnadsfördelningen mellan stat och kommuner.

Med de här åtgärderna kan kompensationen till kommunerna riktas tillräckligt exakt också på kommunnivå. Därmed ger saken inte anledning till fler ändringar. Men utskottet vill poängtera att man i samband med den pågående reformen av statsandelssystemet ändå bör ta hänsyn till systemets lämplighet för kompensering av skattelättnader.

Ändringarna i pensionsinkomstavdragen

I propositionen föreslås också skattelättnader i pensionsinkomsten. Det ska genomföras genom höjning av pensionsinkomstavdraget både vid kommunal- och statsbeskattningen. Tanken är att skattegraden för pensionsinkomst på alla inkomstnivåer ska vara högst lika stor som för löneinkomst, med skattegraden för en löntagare som fyllt 53 år som referens. Vidare ska specialbestämmelserna om makars pensionsinkomstavdrag upphävas, vilket betyder att pensionsinkomstavdraget för makar som får pensionsinkomst bestäms vid kommunalbeskattningen på samma grunder som för en ensamstående.

Utskottet anser att förslagen är konsekventa och acceptabla. De undanröjer det problem som funnits inbyggt i beskattningen av pensionärsmakar, lyfter fram principen om individuell beskattning och förenklar beskattningen.

En fråga för sig är jämförelsen mellan skattegraden för pensionärer och löntagare. I propositionen räknas också de obligatoriska försäkringspremier som inte tas ut på pensionsinkomsten in i skattegraden för löntagare. Hit hör arbetstagares pensionsförsäkrings- och arbetslöshetsförsäkringspremier och sjukvårdsförsäkringens dagpenningspremier. Meningen är att beakta alla obligatoriska poster som minskar löntagarnas disponibla inkomster. Därefter har jämförelsen gjorts utifrån denna totala belastning.

De skattefria ersättningarna för resekostnader

De kanske knivigaste frågorna i propositionen har att göra med de skattefria ersättningarna för resekostnader. Bestämmelserna ses som ett problem inte minst i fråga om utsända arbetstagare. Nu ska grunderna för skattefriheten utvidgas utifrån förslagen i en rapport från arbetsgruppen Komennusmies 2008 i juni 2008.

Ändringarna kommer att genomföras genom att begreppet arbetsresa utvidgas för att utkommenderingar till arbetsobjekt inom de tidsgränser på två — eller i särskilda fall tre — år enligt 72 a § i inkomstskattelagen oftare ska betraktas som arbetsresor enligt inkomstskattelagen. Det ska föreskrivas om detta i ett nytt 2 mom. i 72 § i inkomstskattelagen. Den som arbetar på något annat driftsställe en den egna arbetsgivarens driftsställe ska anses vara på arbetsresa, om

• arbetet är tillfälligt på det sätt som avses i 72 a § i inkomstskattelagen,
• arbetsstället befinner sig mer än 100 kilometer från den skattskyldiges bostad och
• den skattskyldige på grund av en resa till arbetsstället har övernattat i tillfällig inkvartering som är nödvändig till följd av arbetsställets läge.

Ändringen utvidgar avsevärt rätten för utsända övernattande arbetstagare till skattefria ersättningar för resekostnader, oberoende av var den ordinarie arbetsplatsen finns. Också de som direkt anställts i arbetsobjekten och som måste övernatta i tillfällig inkvartering har rätt till skattefria ersättningar för resekostnader.

Med arbetsgivarens driftsställe avses enligt vad som beskrivs närmare i propositionens motivering en lokal som arbetsgivaren äger, hyr eller på annat sätt besitter och som inte är tillfällig. Arbetsgivarens driftsställe kan till exempel vara ett kontor, ett förråd, en butik, en produktionsanläggning, en monteringshall eller en annan permanent affärsplats som är i arbetsgivarens besittning. Begreppet är nytt och tolkningen kommer att bli en viktig gräns för om skattefria ersättningar ska kunna betalas till arbetsgivaren eller inte.

De övriga föreslagna ändringarna tjänar i långa stycken till att klarlägga det rättsliga läget. Begreppet egentlig arbetsplats ska alltså lyftas upp på lagnivå (72 b § 1 och 2 mom.) och bestämmelserna om tillfälligt arbete på ett särskilt arbetsställe (72 a § 2 och 3 mom.) preciseras. Förslagen svarar mot nuvarande praxis och rubbar därmed inte det rättsliga läget.

Dessutom ska det uttryckligen konstateras att man med ett arbetsställe som arbetstagaren gör en arbetsresa till enligt det nya 2 mom. i 72 § inte avser en egentlig arbetsplats (72 b § 3 mom.). Arbetet ska då alltid anses äga rum på ett särskilt arbetsställe och därmed har arbetsgivaren möjlighet att betala skattefria ersättningar för resekostnader på grund av arbetsresa.

Utskottet tillstyrker förslagen i alla delar. De utvidgar räckvidden för skattefria ersättningar för tillfälliga arbetsresor i betydande grad och klarlägger på många sätt det rådande läget, speciellt tack vare tydliga definitioner i lagen, tillräckligt noggranna avgränsningar och preciseringar av den rådande situationen. Det betyder att arbetsgivarna kan göra en tillförlitligare bedömning av grunderna för skattefria ersättningar, vilket också var propositionens syfte.

Men vid utfrågningen av sakkunniga kritiserades propositionen för att villkoret för skattefrihet är ett avstånd på 100 kilometer. Kravet utesluter en stor grupp utsända arbetstagare från reformen, trots att deras förhållanden i praktiken i övrigt uppfyller villkoren för skattefrihet. Sådana situationer uppstår till exempel när en arbetstagare från Åbo sänds ut för att arbeta i Raumo eller när en arbetstagare från huvudstadsregionen sänds ut för att arbeta i Lovisa.

Det har krävts att kilometergränsen av de här orsakerna ska sänkas till 80 kilometer, som var det andra alternativet som diskuterades i arbetsgruppen Komennusmies. Ändringskravet har dessutom motiverats med att utsända arbetstagare som inte når upp till gränsen 100 kilometer men som de facto måste övernatta får en beskattningsbar bostadsförmån på arbetsstället. Men de har inte rätt att göra avdrag för arbetsbostad.

Utskottet framhåller för det första att en tydlig kilometergräns är nödvändig över lag för att undvika konstlade arrangemang. Dessutom gör den beskattningen tydligare och mer förutsägbar. Gränsen bör också vara tillräckligt hög för att den ska stödja övernattningskriteriet.

Förslaget om 100 kilometer kommer från arbetsgruppen Komennusmies. Det får dessutom stöd i den gällande lagen, där samma avstånd har ställts som ett kriterium för en tillfällig arbetsresa och avdrag för arbetsbostad. Därför är det konsekvent också i detta sammanhang, anser utskottet.

I sista hand är det ändå fråga om likställdheten mellan medborgare och ändringarnas effekter för den offentliga ekonomin; många arbetar numera dagligen eller veckovis på ett längre avstånd än 80 eller 100 kilometer utan några särskilda förmåner i beskattningen. Gränsen måste vara tillräckligt hög också i förhållande till detta. Av propositionen framgår dessutom att de skattefria dagtraktamentena och måltidsersättningarna sammanlagt uppgick till omkring 836 miljoner euro 2007. Också små ändringar kan därmed få stora effekter för skatteinkomsterna.

På de här grunderna anser utskottet att propositionen inte bör ändras. Det tillstyrker dessutom förslaget om en totalreform av bestämmelserna om ersättning av resekostnader.

Stödet för motions- och kulturverksamhet

Regeringen föreslår att de skattefria personalförmånerna ska utvidgas så att de också omfattar kulturella tjänster som arbetsgivaren erbjuder. De ska alltså kunna erbjudas skattefritt på samma sätt som motionstjänster idag. Förslaget bygger på ett arbetsgrupps-PM från undervisningsministeriet (Undervisningsministeriets arbetsgrupps-PM och utredningar 2008: 13). Om förslaget går igenom, kan också ett system med skattefria kulturcheckar upprättas och regeringsprogrammets mål till denna del genomföras.

Enligt propositionen ska en årlig förmån till högst 400 euro för sådan frivillig motions- och kulturverksamhet som arbetsgivaren erbjuder vara skattefri. Med kulturverksamhet avses besök på sådana ställen och evenemang som nämns i bestämmelsen, bl.a. museer, teatrar, biografer eller idrottsevenemang. Eftersom förmånen täcker in ett mycket brett område och arbetstagaren själv får bestämma tidpunkt och form, ska det dessutom krävas att förmånen får utnyttjas bara av arbetstagaren. I övrigt ska de allmänna villkoren för skattefria personalförmåner iakttas.

Den högsta förmånen ska täcka in stödet för motion och kulturverksamhet tillsammans. I övrigt ställer bestämmelsen inga gränser för hur förmånen fördelas mellan motion och kultur.

Vid utfrågningen av sakkunniga i utskottet sågs det som ett problem att verksamhet som godkänns som skattefri ska vara ordnad av arbetsgivaren. I praktiken betyder detta att arbetsgivaren måste betala kostnaderna direkt till serviceproducenten. Det betyder extra administrativt besvär som skulle kunna undvikas om arbetsgivaren kunde betala kostnaderna för frivilliga motions- eller kulturtjänster som arbetstagarna själva betalat mot kvitto.

Utskottet tillstyrker regeringens ståndpunkt i propositionen. Det alternativa genomförandet betyder i praktiken en skattefri lönedel på 400 euro för alla. Det går också stick i stäv med den allmänna tolkningen i beskattningen att löner som betalas i pengar alltid är skattepliktig inkomst. Skattemyndigheten har inte heller någon möjlighet att övervaka att det uttryckligen är arbetstagaren som utnyttjar förmånen — tänk bara på ett biobesök eller ett idrottsevenemang. Att använda tid för sådant är över lag inte ändamålsenligt.

Regeringens proposition är klar och detaljerad. Den möjliggör för arbetsgivaren att ordna verksamhet som omfattas av förmånen på många olika sätt. Det spelar alltså ingen roll om arbetsgivaren har skaffat biljetter till en enskild anläggning eller checkar som är gångbara på flera motions- eller kulturanläggningar. Skatteförmånen gäller i båda situationerna så länge biljetten eller den andra betalningsmetoden är personlig.

Trots att det i praktiken kan betyda ett visst besvär att använda förmånen anser utskottet att villkoren är motiverade och nödvändiga. Det är acceptabelt också med hänsyn till att bestämmelsen utgår från att det gagnar arbetsgivaren att stödja arbetstagarnas frivilliga aktiviteter.

Till slut vill utskottet inskärpa att propositionen inte har några omedelbara konsekvenser för bedömningen av allmännyttiga sammanslutningars motions- och kulturtjänster. Sättet att betala för tjänsterna, till exempel med motionscheck, avgör alltså inte i sig vilket slag av verksamhet en sammanslutning bedriver. Frågan måste också då ses i ett samlat perspektiv utifrån alla all-männa kännetecken för näringsverksamhet.

Hushållsavdraget

Ändringarna i hushållsavdraget bygger på regeringsprogrammet och avser att främja uppkomsten av en fungerande tjänstemarknad. Ett annat syfte är att främja projekt som förbättrar energieffektiviteten i småhus och miljövänliga ändringar i uppvärmningssättet. Av dessa orsaker föreslås det högsta avdraget bli höjt till 3 000 euro. Samma högsta belopp ska i framtiden gälla allt avdragsberättigat arbete. Bestämmelsens struktur ska alltså förenklas så att den nuvarande särskilda gränsen för ombyggnad avskaffas.

Utskottet tillstyrker förslagen och anser att de sitter bra i det rådande konjunkturläget. Att det högsta beloppet höjs och den särskilda gränsen avskaffas stöder framför allt sysselsättningen i byggbranschen.

För att propositionen inte i onödan ska skjuta fram planerade ombyggnader till nästa år påminner utskottet om kassaprincipen i personbeskattningen. Den innebär att avdraget görs — om inte något annat följer av särskilda skäl — för det skatteår då betalningen har erlagts (113 § i inkomstskattelagen). Det avgörande för avdragsrätten är alltså när den skattskyldige har gjort en betalning som berättigar till avdrag. Det betyder att också om en ombyggnad eller något annat arbete görs under senhösten i år och den skattskyldige betalar för det först nästa år, bestäms avdragsrätten utifrån bestämmelserna för 2009.

Enligt propositionen ska också installation, underhåll och handledning i fråga om data- och informationstekniska apparater, program, dataskydd och dataförbindelser omfattas av avdragsrätten. Ändringen syftar till att främja den nationella informationssamhällsstrategin. Utskottet tillstyrker propositionen också till denna del.

Däremot ser utskottet inte varför avdragsrätten skulle behöva utvidgas utöver det som regeringen föreslår. Det avgörande ska alltså fortfarande vara att det egentliga arbetet utförs hemma eller i en fritidsbostad. Avdragsrätten kan således inte gälla till exempel planer på att bygga en abonnentförbindelse mellan ett optiskt fibernät eller något annat mycket snabbt stamnät och hemmet.

De föreslagna ändringarna i hushållsavdraget är involverar betydande belopp. De minskar skatteinkomsterna med uppskattningsvis 70 miljoner euro. Merparten kommer sannolikt precis som hittills att gälla underhålls- och ombyggnadsarbeten. Eftersom bestämmelsens räckvidd på denna punkt inte har avgränsats desto närmare, kan avdraget komma att omfatta många olika typer av projekt. På grund av propositionens syften och ekonomiska betydelse är det ändå viktigt att avdragsrätten riktas in på ekologiskt och energiekonomiskt motiverade ombyggnadsarbeten. Därför bör propositionens effekter följas upp och lagstiftningen vidareutvecklas, om det visar sig nödvändigt.

Donationsavdraget

Syftet med det nya temporära donationsavdraget för fysiska personer och dödsbon är att stödja finansieringen av universitetsväsendet som ska stöpas om. Det har ansetts lämpligt vid sidan av den gällande avdragsrätten som enbart omfattar sammanslutningar.

Penningdonationer på minst 850 och högst 250 000 euro som gjorts för att främja vetenskap eller konst ska vara avdragbara, om mottagaren är ett universitet, en högskola eller en universitetsfond i anknytning till dem. Gränserna gäller för enskilda donationsmottagare. Avdragsrätt föreslås gälla 2009 och 2010.

Den temporära avdragsrätten kan uppmuntra också andra än sammanslutningar att donera pengar för vetenskap eller konst. Det är mycket värdefullt för att den pågående universitetsreformen ska lyckas. Därför tillstyrker utskottet propositionen och påpekar för klarhetens skull att avdragsrätten likaledes gäller penningdonationer till yrkeshögskolor. Den här tolkningen har varit gällande för donationsavdraget för sammanslutningar.

För klarhetens skull må det också påpekas att universitetets juridiska form inte spelar någon roll för avdragsrätten. Ingendera bestämmelsen, varken 57 § eller nya 98 a § i inkomstskattelagen, innehåller någon sådan begränsning. Därmed kan också ett universitet i formen av en fond ta emot donationer på samma sätt som andra universitet. Analogt kan yrkeshögskolor ha olika juridisk form.

Beskattningen av idrottsinkomster

Utskottet har ingenting att anmärka på i fråga om den föreslagna höjningen av de högsta årliga belopp som skattefritt får föras över till en idrottsutövarfond.

Utskottet föreslår dessutom en ändring i 116 § 2 mom. i inkomstskattelagen, där det föreskrivs om tiden för inkomstföring av medel som förts över till en idrottsutövarfond. Den gällande tiden på 5—10 år bör ändras till 2—10 år för att den bättre ska stödja bestämmelsens grundtanke, som är att trygga en möjlighet bl.a. till utbildning för ett nytt yrke efter avslutad idrottskarriär.

Ändringsförslaget bygger på en uppgift om att de genomsnittliga tillgångarna i idrottsutövarfonden inte är särskilt stora. De är omkring 45 000 euro till exempel för fondens största användargrupp, yrkesmässiga ishockeyspelare, och av den här summan kan man alltså i detta nu inkomstföra högst 9 000 euro per år. Om samma tillgångar vid behov kan inkomstföras under två år, ger det bättre möjligheter att koncentrera sig till exempel på heltidsstudier. Ändringen antas dessutom uppmuntra idrottsutövare att utnyttja fonderingsmöjligheten oftare och därmed förbereda sig för tiden efter sin aktiva karriär.

I samband med utfrågningen av sakkunniga har det föreslagits att det högsta skattefria belopp som årligen lämnas i träningsfonden ska höjas från nuvarande 20 000 till 50 000 euro. Det stöder bättre individuella idrottsutövares möjligheter att förbereda sig för utgifterna för idrottsutövningen.

Utskottet tillstyrker inte propositionen, eftersom träningsfonden och idrottsutövarfonden är väsensskilda. Syftet med idrottsutövarfonden är att stödja tiden efter idrottskarriären. Den är tillgänglig för både individuella idrottsutövare och lagidrottare. De föreslagna ändringarna gagnar alltså också individuella idrottsutövare. Träningsfonden är däremot avsedd endast för individuella idrottsutövare. Den möjliggör en ganska flexibel inkomstutjämning och i sista hand också en skatteminimering. Därför måste bestämmelserna om den vara tillräckligt snäva. Gränsen för det skattefria belopp som årligen lämnas i fonden stöder detta.

Avslutningsvis uppmärksammar utskottet situationen för de konstnärer som efter flera års arbete eventuellt får en stor engångsinkomst. Det rekommenderar att man vid lämpligt tillfälle också ser på om det nu gällande systemet för inkomstutjämning är adekvat i detta slag av situationer.

Motioner

Utskottet föreslår att lag- och åtgärdsmotionerna förkastas.