Detaljmotivering

Regeringens proposition handlar i centrala delar om att beskattningen av arbete ska lindras också 2004. Utskottet anser att förslagen i detta syfte är motiverade. Också de sakkunniga som utskottet har hört har i det stora hela varit för en fortsatt degressiv skattelindring.

Enligt utskottets mening är det också viktigt att kommunerna ersätts fullt ut för skatteinkomstbortfallet, som överenskommits i regeringsprogrammet. Kommunerna kompenseras enligt vad utskottet har erfarit 2004—2006 mycket noggrant genom höjda statsandelar för social- och hälsovården. I merparten av kommunerna är kompensationen något större än skatteinkomstbortfallet under dessa år. I knappa 20 kommuner kommer den samlade effekten av kompensationen att vara mindre än skatteinkomstbortfallet, men också i dem bara i mycket liten grad.

I propositionen ingår utöver skattelättnader också en rad preciseringar i enskilda bestämmelser. Vid utfrågningen av sakkunniga har i första hand sådana preciseringar uppmärksammats som gäller villkoren för skattefria motionssedlar som bekostas av arbetsgivaren och utveckling av systemet med idrottsutövarfonder. Vidare har behovet av att förlänga giltigheten för ikraftträdelsebestämmelsen i inkomstskattelagens 77 § till den 31 december 2005 lyfts fram.

Utöver dessa omständigheter har utskottet velat se på avgränsningen av hushållsavdraget och möjligheten att beakta det konstnärliga arbetets särskilda natur i beskattningen. Däremot har utskottet ingenting att anmärka i fråga om den föreslagna höjningen av det skattefria beloppet av strejkunderstöd.

Motionssedlar som arbetsgivaren bekostar

Regeringen föreslår att motionssedlar som arbetsgivaren bekostar ska räknas till skattefria personalförmåner. Förutsättningarna för skattefrihet ska såsom i alla andra fall bedömas utifrån hur sedvanlig och skälig förmånen är. Ett annat villkor är att förmånen ska omfatta hela personalen.

De sakkunniga som utskottet har hört anser att kraven på kontroll av dem som utnyttjar förmånen och på att värdet av förmånen inte får överstiga 200 euro är för stränga och bindande. De anses hindra ett flexibelt förfarande och lämna onödigt mycket rum för tolkning bl.a. i fråga om vilka kostnader begränsningen av eurobeloppet gäller. Å andra sidan har en del sakkunniga i sina utlåtanden sett dessa samma begränsningar som motiverade och nödvändiga ur arbetsgivarnas synvinkel för att de ska kunna försäkra sig om att arbetstagarna själva utnyttjar den förmån som arbetsgivarna bekostar.

Finansministeriet understryker i sitt utlåtande att det uttryckligen görs en samlad bedömning av motionssedlarnas skattefrihet. Det väsentliga är alltså att arbetstagaren får en sedvanlig och skälig förmån. Eurobeloppet i propositionen är närmast informativt och avspeglar rådande beskattningspraxis. Den avser alltså inte att särskilt lägga fast den skattefria förmånens storlek. Utskottet påpekar dessutom att sedvanlighet och skälighet är relativa begrepp där också yttre omständigheter spelar in. Det är helt obefogat att ange en fast gräns i euro också på denna grund.

I en del utlåtanden till utskottet har man försökt fastställa en gräns för den skattefria förmånen utifrån en aktiv motionärs årliga motionsutgifter. Utskottet anser att utgångspunkten inte är motiverad. Det är till syvende och sist fråga om ersättning av utgifter för uppehället och därmed bör arbetstagarna själva huvudsakligen svara för sina motionskostnader. Lagrummet är avsett som en möjlighet för arbetsgivarna att uppmuntra de anställdas motionsintressen med hjälp av en sedvanlig och skälig personalförmån. Den berättigar därmed inte arbetsgivaren att skattefritt ersätta de anställdas alla idrotts- och motionskostnader.

Regeringen ställer som villkor för en acceptabel användning av motionssedlar att en sedel används av en anställd som fått sedeln av sin arbetsgivare. Detta kräver behörig kontroll i samband med användningen. I motiveringen framhålls vidare att anonyma eller överlåtna sedlar inte kan accepteras. I propositionen beskrivs inte närmare hur den nödvändiga specificeringen går till.

Som utskottet ser det är det i och för sig motiverat och berättigat att man försäkrar sig om den som utnyttjar förmånen, men det konstaterar att tolkningen inte bör bli alltför bindande. Det finns olika flexibla sätt att kontrollera vem som verkligen utnyttjar förmånen, menar utskottet. Det väsentliga är att användaren i förekommande fall alltid kan verifieras. Utskottet har fått information om olika slag av metoder som varierar också efter de gränser som arbetsgivarna ställer. I vissa fall ska användaren alltid skriva in sig vid motionsanläggningen på sitt eget namn och i andra fall med ett optiskt läsbart nummer. Det kan finnas många andra acceptabla metoder och det finns ingen orsak att försöka beskriva dem alla. När arbetsgivaren ingår ett avtal med ett företag som erbjuder sedlar kan han också komma överens om hur kontrollen ska ske i praktiken. I oklara fall kan arbetsgivaren kontrollera om förfarandet är acceptabelt genom förhandsbesked eller förhandsavgörande.

Utskottet ser positivt på reformen av motionssedlarna oberoende av eventuella tillämpningsproblem i början. Den innebär att arbetsgivarna på ett flexibelt sätt kan stödja de anställdas motionsintressen och den vägen deras välbefinnande. Dessutom skapar bestämmelsen större klarhet i det rättsliga läget och gör små företag mera jämställda med andra arbetsgivare.

Periodisering av idrottsinkomst

Regeringen föreslår att det högsta belopp som årligen får överföras till en idrottsutövarfond enligt 116 c § i inkomstskattelagen ska höjas från 25 000 till 50 000 euro. Det högsta beloppets proportionella andel av den årliga idrottsinkomsten föreslås bli höjd från 20 till 30 procent. Meningen är att idrottare som under en kortare tid tjänar gott om pengar bättre ska kunna förbereda sig för tiden efter avslutad idrottskarriär.

Vid utfrågningen av sakkunniga föreslogs det att motsvarande höjningar ska utsträckas också till träningsfonder enligt inkomstskattelagens 116 b §. Dessutom ansågs det att de tillåtna högsta beloppen för idrottsprestationer som får föras över i idrottsutövarfonden bör höjas mer än vad regeringen föreslår och att fondvillkoren bör luckras upp. På detta sätt kunde vi delvis erbjuda likadana förmåner som t.ex. svenska ishockeyspelare får.

Utskottet anser att de föreslagna höjningarna i idrottsutövarfonden är motiverade och fullt adekvata. Vid utfrågningen av sakkunniga framgick det bl.a. att 154 ishockeyspelare i slutet av 2002 hörde till den största idrottsutövarfonden, dvs. fonden för ishockeyspelare. Deras överföringar till fonden utgjorde i snitt 28 300 euro. Utifrån detta menar utskottet att det inte finns något skäl att ändra propositionen till den del det gäller de högsta beloppen som får överföras till fonden.

Däremot menar utskottet att det i vissa särskilda fall är motiverat att förkorta minimiuttagstiden från idrottsutövarfonden, som i fall av arbetsoförmåga. Till exempel i ishockey är det vanligt att arbetsgivarföreningen vid sjukdom eller skada betalar ersättning till spelaren bara till slutet av avtalsperioden. Därefter är idrottaren normalt beroende av samhällets stöd. Utskottet anser att en idrottare i sådana fall kan behöva ta ut medel som han fört in i fonden på en kortare tid än fem år och föreslår därför en ändring i detta syfte (Utskottets ändringsförslag). De uttagna posterna ska beskattas på samma sätt som föreskrivs i inkomstskattelagens 116 c § 2 mom., dvs. under varje skatteår inkomstförs en andel motsvarande antalet intäktsföringsår av det belopp som fanns i fonden när karriären avslutades.

Den ändring utskottet föreslår är ett undantag från en i sig exceptionell bestämmelse om periodisering av idrottsinkomst och därför bör avvikelsen i första hand tillämpas bara på grund av arbetsoförmåga eller av något annat liknande oförutsebart skäl. Hit räknas t.ex. inte studier, eftersom en minimiuttagstid på fem år inte kan anses vara för lång med hänsyn till den normala studietiden.

Träningsfonden avser att täcka de årliga kostnaderna för idrottsutövande i motsats till idrottsutövarfonden som ska bidra till idrottarens försörjning efter avslutad idrottskarriär. Medel får föras över från träningsfonden till idrottsutövarfonden. Därtill får 20 000 euro skattefritt lämnas kvar i fonden vid skatteårets slut. Med hänsyn till träningsfondens natur och uppgifterna om de medel som finns i idrottsutövarfonden anser utskottet att det i detta sammanhang inte är skäl att ändra bestämmelsen.

Finansministeriet har dessutom påpekat att bestämmelserna om periodisering av idrottsinkomst är problematiska för skattesystemet och att man på senare tid försökt frångå specialarrangemang av detta slag. Systemet innebär redan nu enligt ministeriet ett tryck på att skapa liknande specialarrangemang också för andra yrkesgrupper.

Hushållsavdrag

Regeringen föreslår att möjligheten till hushållsavdrag ska begränsas när klienten har fått en servicesedel för social- och hälsovården för samma arbetsprestation. Det är således inte möjligt att göra särskilt hushållsavdrag för klientens eventuella självriskandel av servicen.

Enligt utskottets mening är den föreslagna preciseringen i inkomstskattelagens 127 a § motiverad eftersom avsikten med hushållsavdraget är att stödja sådan service som samhället inte stöder på annat sätt. Men utskottet understryker att begränsningen bara gäller en arbetsprestation som hänför sig till samma tjänst, vilket också påpekas i propositionen. Om en klient på egen bekostnad köper tilläggstjänster av samma serviceproducent har han eller hon rätt att göra hushållsavdrag, om villkoren för avdrag i övrigt är uppfyllda. Regeringen framhåller att det till denna del inte handlar om samma arbetsprestation, också om tilläggstjänsten köps av samma serviceproducent. I praktiken framgår specificeringen på olika tjänster t.ex. av serviceproducentens faktura, där den arbetsprestation som grundar sig på servicesedeln och andra särskilda tilläggstjänster anges separat.

Förlängning av övergångsbestämmelsen i inkomstskattelagens 77 §

Ett nytt skatteavtal mellan Finland och Ryssland trädde i kraft i början av 2003. Det gamla skatteavtalet med Sovjetunionen kan dock fortfarande tillämpas i 36 månader på byggnads-, installations- eller sammansättningsverksamhet som inletts före 2003, dvs. längst till den 31 december 2005.

Regeringen har inte föreslagit att övergångsbestämmelsen i inkomstskattelagens 77 § ska förlängas efter 2005. Meningen har varit att avgöra hur övergångsbestämmelsen och det nya skatteavtalet ska samordnas när avtalet har trätt i kraft. Förlängningen av övergångsbestämmelsen har därmed varit kopplad till ikraftträdandet av skatteavtalet mellan Finland och Ryssland. Det har alltså inte garanterat skattefrihet mer än ett år i sänder. Eftersom det nya skatteavtalet har trätt i kraft anser finansministeriet att det inte längre är skäl att förlänga övergångsbestämmelsen.

Problemet drabbar i praktiken omkring 200 fackmän i byggbranschen som arbetar i Ryssland. I många fall har deras lön avtalats enligt den s.k. nettolöneprincipen. De har anställts vid en tidpunkt då det inte varit klart när det nya skatteavtalet mellan Finland och Ryssland träder i kraft. Kostnadskalkylerna för de finländska byggprojekten har också utgått från nettolön. Om övergångsbestämmelsen inte förlängs minskar höjningen i skattenivån byggprojektens lönsamhet i avsevärd grad och en del projekt måste slutföras med förlust. Vid utfrågningen av sakkunniga i utskottet har det också bedömts att frågan om förlängning av övergångsbestämmelsen spelar en stor roll för hur finländska byggföretag står sig i konkurrensen om byggprojekt i Ryssland under den närmaste tiden.

Utskottet anser att dessa motiv är betydelsefulla och att det därför är skäl att förlänga bestämmelsen. Utskottet föreslår att övergångsbestämmelsen i lagen om ändring av 77 § inkomstskattelagen förlängs till utgången av 2005 och att lagmotion LM 138/2003 rd om detta godkänns (Utskottets ändringsförslag).

Utskottet ställer sig avböjande till de övriga motionerna.

Beskattningen av konstnärer

Specialbestämmelserna om periodisering av idrottsinkomst har gett utskottet anledning att diskutera också beskattningen av konstnärer. Vid utfrågningen av sakkunniga har tanken om ett s.k. konstnärskonto framkastats i olika sammanhang. Till sitt syfte svarar kontot mot träningsfonden för idrottsutövare. En konstnär föreslås kunna föra över en del av sina konstnärsinkomster skattefritt till en särskild fond och ta ut medel ur fonden för materialkostnader o.a. utgifter. Detta skulle hjälpa konstnärer över problemen med fluktuerande inkomster.

Finansministeriet har ställt sig mycket återhållsamt till specialbestämmelser om konstnärer. Det hänvisar till bestämmelserna om förlust- och inkomstutjämning i inkomstskattelagen. Avsikten med dem är att balansera upp problemen med att inkomster och utgifter inte sammanfaller tidsmässigt. Dessutom är bestämmelserna tillgängliga för alla skattskyldiga på lika villkor.

Ett konstnärskonto vore enligt ministeriet problematiskt med tanke på likabehandlingen av skattskyldiga. Ministeriet anser att det handlar om ett skattestöd till konstnärer och att det måste finnas klara och särskilda skäl att införa en sådan bestämmelse. Dessutom kräver det utredning av en rad definitionsfrågor och praktiska problem för att det ska vara klart t.ex. vem specialbestämmelserna kan tillämpas på och vem som ska förvalta och övervaka konstnärsfonderna.

Utskottet inser de problem som ministeriet pekar på. Men det anser att de utredningar som ministeriet talar om bör göras. På detta sätt kan de faktiska möjligheterna att genomföra en reform i denna länge omdiskuterade fråga preciseras.