Allmän motivering

Utskottet godkänner lagförslagen i propositionen, men med ändringar.

Utskottet föreslår att grunderna för det skattestöd som beviljas för vanliga taxibilar bibehålls i sin nuvarande form, men att stödtaket ska sättas vid 4 800 euro. Ändringen ska börja tillämpas från den första mars 2015 efter en övergångsperiod på två månader. Utskottet föreslår dessutom vissa lagtekniska preciseringar som gäller landskapet Åland. I övrigt kan förslaget enligt utskottets mening godkännas sådant det är.

Bakgrund till propositionen

Regeringens proposition gäller i huvudsak två olika skattestöd som enligt förslaget ska slopas som ett led i den allmänna gallringen bland företagsstöden. Det förslag som har mera omfattande verkningar är nedsättningen av bilskatten på vanliga taxibilar, som för närvarande är 9 600 euro. Nedsättningen kan beviljas för enbart en bil för varje trafiktillstånd. Det andra skattestödet gäller fordon som förs in i samband flyttning. För närvarande är maximibeloppet av nedsättningen 13 450 euro för ett fordon som hör till det personliga hushållet.

Dessa skatteförmåner föreslås alltså bli slopade; taxiförmånen vid årsskiftet och flyttningsförmånen efter en övergångsperiod på tre år. Propositionen gäller däremot inte skattefriheten för invalidtaxibilar och tillgängliga stortaxibilar eller stortaxibilar med specialutrustning (1 + 7),Med vanlig taxi jämställs också en tillgänglig taxi med sittplatser för färre än sju personer utöver föraren (1 + 6).som omfattas av ett skattestöd vars belopp är högst 15 000 euro.

Förslagen grundar sig på det strukturpolitiska programmet för statsminister Katainens regering och genomförandet av programmet som ett led i planen för de offentliga finanserna för åren 2015—2018. De riktlinjer som ingår i programmet utgör också grunden för den sittande regeringens program. Att de båda skattestöden ska slopas föreslogs i slutrapporten från den ministerarbetsgrupp som på våren 2014 redde ut en reform och omallokering av företagsstöd och övriga stöd av skattenatur. Den centrala tanken är att företagsstöden ska revideras så att de främjar en hållbar ekonomisk tillväxt och minskar miljöskador. Propositionen följer dessa principer.

Slopade skattestöd ökar också skatteintäkterna en aning, nästa år med knappt 20 miljoner euro och när övergångsskedet är över med drygt 30 miljoner euro årligen. Vartdera skattestödet står för ungefär lika stor del av intäkterna. De kalkylerade beloppen är emellertid osäkra på grund av att ändringarna kan påverka skattebetalarnas beteende.

Utskottets allmänna ståndpunkt

Utskottet anser att förslagen att slopa skattestöden i princip är motiverade.

Trafiksektorn är det viktigaste styrobjektet i den icke-utsläppshandlande sektorn, och bilskatten utgör en central del av den tillsammans med den årliga fordonsskatten och skatten på drivmedel. Skattestöden är emellertid för närvarande så höga att de i allmänhet täcker hela skatten på bilen oavsett utsläppsnivå. Den genomsnittliga utsläppsnivån för i synnerhet fordon som förs in till landet som flyttgods har därför förblivit på en relativt hög nivå (188 g/km 2013). Den avviker väsentligt även från den genomsnittliga utsläppsnivån för övriga nya personbilar (129 g/km), som har sjunkit med nästan en tredjedel efter det att den utsläppsbaserade bilskatten infördes 2008. Samtidigt har skattstödsbeloppen ökat i relation till andelen fullt ut beskattade skattepliktiga fordon.

Utskottet anser ändå att det fortfarande är befogat att vanliga taxibilar ska åtnjuta ett rimligt skattestöd. Grunderna för det är servicebehovet, såväl på landsbygden som i städerna. Taxiresorna företas nämligen till övervägande del med vanliga taxibilar och den offentliga förvaltningens andel av omsättningen i branschen är sammantaget betydande och uppgick år 2011 till cirka 418 miljoner euro, alltså 41 procent av branschens totala omsättning på något över en miljard euro. Att slopa skattestödet kan därför återspegla sig på serviceutbudet och i vilket fall som helst minska de kalkylerade skatteintäkterna. Exempelvis Kommunförbundet och Folkpensionsanstalten har motsatt sig förslaget på just dessa grunder.

När det gäller beskattningen av fordon som förs in i samband med flyttning finns det inte längre några sådana särskilda grunder som berättigar till att behålla skattestödet. Den ursprungliga grunden för skattestödet, som var att undvika dubbelbeskattning, har i praktiken försvunnit i och med att lagstiftningen har ändrats. Det är dessutom bara en rätt liten andel av de som flyttar som utnyttjar skattestödet. Exempelvis 2013 var det bara cirka sju procent av inflyttarna som utnyttjade det. Enligt propositionen har majoriteten av de personer som för in fordon i samband med inflyttning varit en viss tid utomlands och oftast exakt ett år, vilket är villkoret för att få utnyttja förmånen. Det är här i viss mån också fråga om kraven på likabehandling och en rättvis beskattning.

Utskottet anser alltså att propositionen är motiverad till den del den gäller fordon som förs in i samband med beskattning. Rimlighetskraven i samband med lagändringen har dessutom beaktats väl i övergångsbestämmelsen. Den gällande skattelättnaden ska fortfarande tillämpas på de fordon som förs in i samband med flyttning som är registrerade på de personer som flyttar eller om vilket de har ingått bindande avtal om anskaffning innan lagen träder i kraft, alltså före ingången av nästa år. Det förutsätts dessutom att inflyttningen till Finland sker senast den 31 december 2017. Detsamma gäller tillfällig vistelse enligt lagen. På de fordon som omfattas av skattestöd tillämpas fortfarande de specialbestämmelser om bl.a. försäljning som ingår i gällande lag.

Nedan behandlar utskottet i korthet de synpunkter som gäller skattestödet för taxibilar. Utskottet har ingenting att invända mot förslaget i övrigt.

Förslag till ändring

Utskottet har av de skäl som framgår av den sammantagna bedömningen stannat för att skattestödet för vanliga taxibilar bör kvarstå, men halveras. Maximibeloppet blir då 4 800 euro, vilket räcker för att täcka hela bilskatten för de flesta av de bilmodeller som lämpar sig för taxitrafik. Taxiföretagarna kan i alla händelser själva påverka hur stor del skattestödet täcker genom sitt val av bilmodell. Det bör också noteras att så mycket som en fjärdedel av skattestödet redan nu återgår till staten på grund av reglerna om amorteringstider för skattenedsättning för taxibilar. Det är i praktiken fråga om att den faktiska brukstiden för en taxi är kortare än amorteringstiden på 36 månader.

När stödbeloppet bestäms är det skäl att också komma ihåg att andelen för kapitalavskrivning utgör bara sju procent i det index som beskriver kostnadsfaktorerna inom taxitrafiken och hur de förändras. Skattestödets andel är alltså ännu mindre. Största delen av indexet — cirka 71 procent enligt siffrorna för 2010 — består av direkta och indirekta lönekostnader. Något som också har betydelse är att branschen i sig, bl.a. tillstånd och prissättning, tills vidare är relativt reglerad.

En halvering av skattestödet sänker i någon mån propositionens kalkylerade skatteintäkter. Däremot minskar förslaget de extrakostnader som slopandet av stödet annars skulle ha föranlett samhället. Till det kan läggas att också ett mindre stödbelopp underlätter vid ett bilbyte. Det stöder därmed bilhandeln och håller intäkterna av bilskatt uppe. Taxibilarnas andel utgör nämligen nästan fem procent av de årliga förstaregistreringarna. Ändringen har av dessa orsaker mycket små konsekvenser för inflödet av skatteintäkter enligt utskottets bedömning. Det är också positivt för samhället att taxibilarna byts ut mot nya i snabb takt, eftersom det föryngrar bilparken i Finland och gör att bilarna på våra vägar och gator blir allt mer högklassiga och trafiksäkra.

Ändringsförslaget gäller enbart skattestödets belopp, inte dess struktur, som alltså förblir oförändrad. Utskottet anser detta vara motiverat bl.a. av den orsaken att det högre stödbeloppet på 15 000 euro fortfarande är uppenbart befogat i fråga om stortaxibilar (1 + 7). Anskaffningskostnaderna för dessa bilar är högre än för de tillgängliga mindre taxibilarna, och återförsäljningsvärdet är lägre än för andra taxibilar. Stortaxibilarna behövs ändå för att säkra bl.a. specialtransporterna inom utbildningsväsendet och socialväsendet. Det är också bara en liten del av skattestödet, cirka en miljon euro om året, som gäller dessa taxibilar, medan andelen i fråga om vanliga taxibilar uppgick till nästan 20 miljoner euro 2013.