Motivering

Utskottet tillstyrker lagförslaget utan ändringar.

Hushållsavdraget har varit ett av de viktigaste enskilda utvecklingsobjekten i personbeskattningen ända sedan det permanentades 2001. Avdragets räckvidd har dessutom utvidgats helt fördomsfritt också innan det fanns tillförlitlig information att tillgå om dess verkliga effekter. Det har visat sig mycket populärt bland de skattskyldiga och har enligt utskottets bedömning redan befäst sin ställning. Dessutom är det fortsatt föremål för sysselsättnings- och socialpolitiska förväntningar.

Regeringen föreslår nu två betydande ändringar i hushållsavdraget; det nya är i princip att avdraget nu också ska omfatta arbete i en bostad som används av den skattskyldiges eller den skattskyldiges makes eller makas föräldrar eller mor- eller farföräldrar. Hit hör också adoptiv- och fosterföräldrar och deras släktingar i rakt uppstigande led. Ändringen utvidgar avdragets räckvidd i väsentlig grad eftersom det har varit begränsat bara till arbete i den skattskyldiges egen bostad eller fritidsbostad.

Ändringen är exceptionell också med tanke på de allmänna beskattningsprinciperna. Precis som vid hushållsavdrag över lag handlar det om ickeavdragsgilla levnadskostnader som nu dessutom ska kunna betalas för en annan skattskyldig. Regeringen beskriver saken genom att konstatera att det handlar om ett slags rätt till skatteavdrag för den skattskyldiges gåva till sina föräldrar.

Den andra föreslagna ändringen som går ut på att den avdragbara andelen av lönen höjs från nuvarande 10 till 30 procent spelar däremot en stor roll i pengar. Efter avdraget betalas nästan hälften av kostnaderna för att sysselsätta en arbetstagare med skattemedel upp till ett högsta tillåtet belopp. Ändringen avser framför allt att jämna ut den brist i skatteneutraliteten som uppkommit mellan olika sätt att utföra arbete.

De övriga grunderna för avdragsrätten ska däremot inte ändras; avdraget beviljas alltså på samma grunder som för arbete i den skattskyldiges egen bostad. Inte heller maximibeloppet eller egenandelen förändras. Begreppet arbete i bostad tolkas likaså på samma sätt som i gällande beskattningspraxis.

Enligt utskottets mening finns det skäl att granska de föreslagna ändringarna i ljuset av målen för avdraget och avdragets acceptabilitet.

Finska handelshögskolan i Helsingfors har fått i uppdrag av finansministeriet och arbetsministeriet att utföra en undersökning för att utreda hur hushållsavdraget fungerar också ur företagens synvinkel. Undersökningen pågår fram till årsskiftet och gäller bl.a. avdragsrättens inverkan på efterfrågan och den grå ekonomin och på avdragets effektivitet med tanke på sysselsättningen. Meningen är således att utreda både hur mycket nytt arbete som har uppstått och hur stor övergången från den grå ekonomin är. Undersökningen ska också sätta ett nettopris på varje nytt arbetstillfälle. Men tyngdpunkten ligger på företagssidan och meningen är inte att utarbeta eller lägga fram några makroekonomiska kalkyler utifrån den.

Utifrån preliminära iakttagelser kan man redan nu konstatera att de som utnyttjat avdraget blivit omkring 35—50 procent fler per år. År 2002 utnyttjades avdraget av omkring 89 000 hushåll mot hela 141 000 i fjol. Kostnaderna har också ökat avsevärt. Arbete utförs till ett allt större belopp per år och tillväxten förväntas fortsätta också 2004 och 2005. Avdraget har i detta hänseende uppenbart haft ett slags hävstångseffekt; kostnaderna har ökat mer än avdragen.

Forskarna anser att avdraget har potential att generera nya arbetstillfällen. Hittills har det uppstått knappa 10 000 permanenta arbetstillfällen på marknadsvillkor. Vissa forskningsinstitut hävdar att det i bästa fall kan uppstå till och med 100 000 nya arbetstillfällen, men de sakkunniga som utskottet hörde höll detta för en mycket optimistisk bedömning. Det förefaller mera sannolikt att avdraget årligen genererar nytt arbete för tusentals årsverken. Arbetet fördelar sig egentligen över fler arbetstagare än så. Det är dessutom anmärkningsvärt att sysselsättningskostnaderna enligt experter inte är höga jämfört med andra typer av sysselsättning.

I en preliminär analys har det dessutom kunnat konstateras att 60 procent av de tjänster som avdraget gjorts för har gällt reparationer. I pengar utgör de en ännu större andel, 70 procent. Experterna bedömer dessutom att reparationer skulle ha utförts också utan stöd. Undersökningen ser närmare också på denna fråga, liksom på vilken del av arbetet skulle ha utförts svart. Men det är uppenbart att sysselsättningseffekterna vore effektivare om en större del av avdraget gällde städning och hemvårdstjänster.

Vårdtjänster upptar enligt uppskattning för tillfället bara omkring 10 procent. Det avgörande för frekvensen var höjningen av det högsta avdraget för ett år sedan. Enligt utredning till utskottet bidrog den till att trygga och befästa verksamheten i branschen. Beställningarna ökade och avtalen blev längre. Det blev också svårare med tillgången till arbetskraft och efterfrågan var ställvis större än utbudet.

Representanterna för de företag i vårdbranschen som utskottet hört bedömde att regeringens ändringsförslag inte tillför avdraget något medvärde. Det viktigaste vore att höja det högsta avdraget. Beställningarna förväntas inte öka om inte avdragsrätten höjs.

Utskottet anser med stöd av erhållen utredning att regeringens förslag till utvidgad avdragsrätt är motiverade. De flesta sakkunniga som utskottet hört instämmer i detta. De föreslagna ändringarna är båda ägnade att skapa framför allt omsorgsmodeller på människors egna villkor. Det skulle underlätta både för hemmaboende äldre och för förvärvsarbetande vuxna. Många åldringar kunde eventuellt bo kvar längre i sitt eget hem, precis som regeringen bedömer i sin proposition.

Utskottet anser att det finns goda grunder för att utvidga avdragsrätten. Lindringen hålls inom rimliga gränser och enligt utredning till utskottet är också nyttan skäligen lika för alla. En utvidgad avdragsrätt betyder nya arbetstillfällen speciellt i låglönebranscherna, där stödbehovet är störst. Dessutom stöder avdraget sysselsättningen inom den öppna ekonomin och bidrar därmed till att minska efterfrågan på svart jobb. Det är en viktig aspekt i kampen mot den grå ekonomin, menar utskottet.

Utskottet vill inte höja det högsta avdraget förrän det finns mer information om den pågående undersökningen. Vid utfrågningen av sakkunniga i utskottet har dessutom den hotbilden påtalats att ett högt skattestöd på sikt har en osund effekt på företagen. Stödet är bara ägnat att höja priserna.

Lagmotionerna

I lagmotionerna LM 67/2004 rd, LM 89/2004 rd och LM 102/2004 rd

motiveras en höjning av det högsta avdraget med att det ökar hushållens köpkraft och ger bättre möjligheter att köpa tjänster i och med att avdragets omfattning utvidgas.

Utskottet har redan uttalat sig negativt om en höjning av det högsta avdraget på detta stadium. Avdraget är redan nu rätt omfattande och kostnaderna för det har ökat kraftigt år för år. Trots att ett viktigt syfte med avdraget är att skapa sysselsättning handlar det i alla fall om stöd genom beskattningen. Det finansieras i sista hand av andra skattebetalare som av någon anledning inte har behov eller möjligheter att upphandla sådana tjänster som omfattas av stödet.

Finansministeriet påpekar dessutom att avdraget är ett undantag från huvudprincipen i inkomstbeskattningen att levnadskostnader inte är avdragsgilla. Också om avdraget utan tvekan kan anses ha positiva effekter är en utvidgning problematisk med tanke på skattebasen och skatteinkomsterna. Om det högsta avdraget höjdes t.ex. enligt lagmotion LM 102/2004 rd till 2 300 euro minskar skatteinkomsterna enligt ministeriets bedömning med omkring 20 miljoner euro.

I lagmotion LM 102/2004 rd

föreslås att egenandelen sänks från 100 till 50 euro och det motiveras med att avdraget då kan utnyttjas också för upphandling av mindre hushållstjänster.

Utskottet tillstyrker inte motionen. Avdragets primära syfte är att uppmuntra hushållen till sysselsättning. I praktiken har nästan varje hushåll små hushålls- eller reparationskostnader som omfattas av självrisken. Om de omfattades av avdraget skulle det inte stödja avdragets syfte, eftersom arbetet sannolikt skulle utföras också utan skatteavdrag. Meningen är att uppmuntra hushållen att upphandla tjänster som de annars inte skulle upphandla utan rätten till skatteavdrag. En sänkning av egenandelen till 50 euro stöder alltså inte avdragets syfte. Men det minskar enligt finansministeriets bedömning skatteinkomsterna med omkring 10 miljoner euro.

I lagmotionerna LM 146/2003 rd och LM 25/2004 rd

föreslås att hushållsavdraget utvidgas så att det kan göras också när den skattskyldige fått stöd för närståendevård.

Ända sedan det lagstiftades om hushållsavdraget har en av grundprinciperna varit att avdraget beviljas bara för tjänster som inte får samhälleligt stöd på någon annan väg. Dessa tjänster skulle bara få dubbelt stöd om man fick göra avdrag för dem.

Enligt 127 a § i inkomstskattelagen beviljas avdrag inte, om för samma arbetsprestation har erhållits stöd för närståendevård. Med detta avses att både utföraren och arbetsuppgifterna är desamma för vilka stöd har betalats. Om till exempel en make som förvärvsarbetar på dagen får stöd för närståendevård för att vårda sin maka på natten och under veckosluten men om någon utomstående vårdar makan under vardagar, är lönen till den utomstående vårdaren avdragsgill. Likaså om en närståendevårdare som får stöd för närståendevård utför något annat arbete än för vilket stödet betalas, är stödet för närståendevård inget hinder för att hushållsavdrag skall beviljas.

Hushållsavdraget gäller alltså på samma villkor närståendevårdare som andra skattskyldiga till den del det handlar om arbetsprestationer som inte redan stöds genom stödet för närståendevård. Det är alltså inte motiverat att rucka på avdragets räckvidd till denna del.

I lagmotion LM 95/2004 rd

föreslås en ändring som går ut på att en ung person i en ensamförsörjarfamilj ska ha rätt att göra avdrag, men utskottet anser att ändringen är obefogad. Avdragsrätten gäller alla som uppfyller de allmänna villkoren. Det väsentliga är att den skattskyldiga som får göra avdrag själv betalar de kostnader utifrån vilka avdraget beviljas. De kan i sig vara svårt att klarlägga detta i de fall som avses i lagmotionen. Saken kräver antagligen närmare anvisningar från skatteförvaltningen. Utskottet anser att det inte heller behövs någon utvidgning av rätten att överföra det belopp som inte dragits av.