Motivering

Utskottet tillstyrker propositionen med några preciseringar av teknisk natur. Dessutom föreslår utskottet att övergångstiden för nya vattenkraftverk förlängs med två år.

Propositionen gäller två förhöjningar av fastighetsskatten som görs på olika grund: genom en obligatorisk förhöjning av fastighetsskatten på obebyggd byggnadsmark i de tillväxtcentra som omger huvudstadsregionen vill man åtgärda tomtbristen inom bostadsproduktionen. Förhöjningen av maximibeloppen av fastighetsskatten på kraftverk ingår för sin del i statens åtgärder för förstärkning av kommunekonomin.

Angående de konstitutionella respektive kommunekonomiska synpunkter som ingår i propositionen har man erhållit utlåtanden av vederbörande fackutskott.

Grundlagsutskottets utlåtande

Grundlagsutskottet utreder den obligatoriska förhöjningen av fastighetsskatteprocentsatsen för obebyggd byggnadsmark huvudsakligen med hänsyn till den kommunala självstyrelsen och kommunernas beskattningsrätt enligt 121 § i grundlagen. Utskottet konstaterar inledningsvis att det i princip klart hör till området för lagstiftningen att lagstifta om skatter. Detta gäller regleringen av de olika elementen i skattebördan, som skatteunderlaget, medräknat skattesatsens eventuella progression av skattelättnader samt regleringen av beskattningsförfarandet. Lagstiftaren ska svara för den allmänna utvecklingen av skattesystemet, som beslut om att införa nya beskattningsobjekt och skärpa beskattningen. Å andra sidan begränsas lagstiftarens befogenhet i vissa fall till exempel av de grundläggande fri- och rättigheterna och den kommunala självstyrelsen.

Utskottet konstaterar att lagförslaget begränsar kommunernas rätt att bestämma om nivån på fastighetsskattesatsen. Denna rätt begränsas dock även av den gällande lagen som anger en övre och en undre gräns bland annat för fastighetsskattesatsen.

Grundlagsutskottet anser att det centrala i kommunernas beskattningsrätt måste anses vara att kommunerna även i fortsättningen själva får besluta om sin ekonomi. Eftersom kommunerna alltjämt kommer att ha en relativt omfattande rätt att självständigt bestämma den slutliga skattesatsen inom ramen för lagen, anser utskottet inte att lagförslaget är problematiskt med avseende på grundlagens 121 §. Det finns dessutom godtagbara grunder för den föreslagna regleringen. I sista hand är det fråga om den uppgift som det allmänna enligt grundlagens 19 § 4 mom. har att främja vars och ens rätt till bostad och möjligheter att själv ordna sitt boende.

Regleringen är inte heller problematisk med avseende på jämlikhetsbestämmelserna i 6 § i grundlagen. Eftersom kommunerna med stöd av sin beskattningsrätt beslutar om fastighetsskatten på samma sätt som om andra kommunala skatter varierar skattesatsen redan nu inom landet.

Med dessa motiveringar fastslår grundlagsutskottet att förslaget kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning.

Förvaltningsutskottets utlåtande

Förvaltningsutskottet tillstyrker lagförslaget.

Förslagets inverkan i fråga om tomter som lösgörs för bostadsproduktion beror enligt utskottet bland annat på hur höga skatteprocentsatser kommunerna fastställer och i vilken mån kommunerna utnyttjar möjligheten att fastställa en höjd skatteprocentsats för samma ägares obebyggda tomt som gränsar till byggplatsen. Av de 14 kommuner som är föremål för specialreglering har till exempel endast två utnyttjat den redan gällande rätten att höja skatten för obebyggd byggplats.

För att få fart på bostadsproduktionen behövs enligt utskottet också andra metoder. Utskottet hänvisar i det avseende till de möjligheter som erbjuds av den markpolitiska lagstiftningen och anser att man här har tillgång till många sätt att anskaffa råmark. Positiva resultat kan uppnås till exempel genom en effektiv planläggningspolitik och genom snabbare planläggningsprocesser. Utbudet på byggbar mark och villkoren för bostadsproduktion till skäliga priser skulle dessutom i betydande grad påverkas om sådana obebyggda markområden som staten äger bättre kunde utnyttjas för bostadsproduktion.

Dessutom anser utskottet att propositionen förbättrar situationen för kommuner där det finns kraftverk. Förslaget spelar en alldeles särskild roll för vattenkraftskommunerna i Norra Finland. Om dessutom propositionen om en reform av statsandelar till kommunerna (RP 88/2005 rd) till denna del godkänns i föreslagen form, görs utjämningen av kommunernas skatteinkomster enligt en allmän genomsnittlig fastighetsskatteprocent. Därmed får kommunerna behålla nyttan av den höjda skatteprocentsatsen.

Fastighetsskatt på obebyggd byggplats

De i propositionen nämnda 14 kommunerna i huvudstadsregionen och dess ramområden åläggs således att höja skatteprocenten på obyggda byggplatser med minst en procentenhet i förhållande till kommunens allmänna fastighetsskattesats. Skatteprocenten kan dock fastställas till högst 3,0 procent. Förhöjningen gäller dock inte en obebyggd byggplats som gränsar till samma ägares tomt om kommunen inte bestämmer annat. På så sätt strävar man efter att ställa lämplig byggmark till bostadsproduktionens förfogande inom det område där tomtbristen är värst, såsom ovan nämndes.

Utskottet anser förslaget i grunden motiverat trots att dess effekter delvis har ifrågasatts på grund av stora förväntningar om värdestegring i fråga om fastigheterna. Av de kommuner som är föremål för specialreglering har endast två utnyttjat den redan i lagen inskrivna möjligheten att höja fastighetsskattesatsen för obyggd byggmark. I andra delar av landet är andelen drygt en femtedel. Nu vill man öka andelen av denna metod också inom huvudstadsregionen och dess ramområden.

Enligt Kommunförbundet har höjningen av fastighetsskattesatsen för obyggda byggplatser resulterat i att flera lediga byggplatser bebyggs. Byggnadsarbeten har årligen inletts på cirka var tionde byggplats där fastighetsskatten har höjts. Kommunerna har dessutom bedömt att den höjda fastighetsskatten indirekt har främjat anskaffandet av råmark i kommunen. Goda erfarenheter har man också till exempel i Kervo där man sedan början av 2001 för obyggda fastigheter har tagit ut den enligt lagen högsta tillåtna fastighetsskattesatsen 3,0 procent.

Utifrån Kommunförbundets utredning och andra erfarenheter anser utskottet att förslagets effekter delvis beror på kommunen själv. Med tanke på effekterna är det således av betydelse i vilken omfattning kommunerna utnyttjar de metoder som nu står till buds. Enligt Kommunförbundets utredning finns det i de kommuner som berörs av lagförslaget och som inte ännu har fastställt en höjd skatteprocentsats för obebyggda byggplatser cirka 4 000 tomter som uppfyller förutsättningarna för tillämpning av 12 a § i fastighetsskattelagen. Antalet motsvarar 2 miljoner kvadratmeter våningsyta, det vill säga två års byggnadsbehov i området i fråga.

Utskottet erkänner också de problem som sammanhänger med att marken stiger i värde. Därför bör man också beakta andra åtgärder som främjar bostadsbyggandet, såsom förvaltningsutskottet påpekar i sitt utlåtande.

Enligt flertalet kommuners bedömning är propositionen också genomförbar. Dessutom antas den ökade skatteinkomsten täcka tillfälliga utredningskostnader i samtliga kommuner.

Vid behandlingen av ärendet har man uppdagat att det råder ovisshet om beloppet på den höjda fastighetsskatten. Därför föreslår utskottet att bestämmelsens ordalydelse preciseras. Mer om den saken i detaljmotiveringen.

Fastighetsskatt för kraftverksfastigheter

Maximibeloppet på fastighetsskatt för kraftverk ska höjas från 1,40 procent eller för kärnkraftverk och slutförvaringsanläggningar för använt kärnbränsle från 2,20 procent till 2,50 procent. Kommunerna har således möjlighet men inte skyldighet att höja procentsatsen.

Avsikten är att förbättra den ekonomiska ställningen för kommuner som har kraftverk. Nyttan av förhöjningen beräknas uppgå till cirka 14 miljoner euro om kommunerna tar i bruk den nya övre gränsen, såsom huvuddelen av kraftverkskommunerna har gjort tills vidare. Dessutom förblir förhöjningen till sitt fulla belopp hos kommunerna eftersom den inte längre inverkar sänkande på statsandelarna.

En enhetlig skattesats har motiverats med systemet med utsläppshandel som gagnar i synnerhet elproduktionen. I motiveringarna anförs dessutom att man inte med en skattesats som för vattenkraft är lägre än för andra produktionsformer längre kan främja nya kraftverksinvesteringar eftersom nästan all till buds stående vattenkraftskapacitet har använts. Det finns således inte längre några grunder för olika stora procentsatser.

Utskottet anser propositionen motiverad och angelägen. Eftersom utnyttjandet av den återstående obyggda vattenkraften dock sammanhänger med uppenbara lönsamhetsproblem anser utskottet det motiverat att man förlänger övergångsperioden för nya vattenkraftsinvesteringar. Regeringen har föreslagit en övergångsperiod på 10 år för anläggningar med en märkeffekt på över 10 megavoltampär som tas i bruk efter början av 2006. Utskottet föreslår att övergångsperioden med beaktande av investeringsprojektens kvalitet förlängs med två år. Närmare motiveringar följer i detaljmotiveringarna.

I propositionen ingår en för kommunerna betydande ändring enligt vilken kommunens allmänna fastighetsskatteprocentsats tillämpas på vattenkraftverk vilkas märkeffekt är högst 10 megavoltampär. Effekten av detta på enskilda kraftverkskommuner har inte kunnat bedömas i propositionen. Enligt erhållen utredning kan effekterna dock vara betydande. Till exempel i vissa kommuner i Norra Savolax skulle fastighetsskatten sjunka från 1,40 procent till 0,5 procent. Det innebär att fastighetsskatteinkomsterna sjunker med nästan 20 procent.

Utskottet anser det i och för sig motiverat att man ändrar fastighetsskatten för små kraftverk. Ändringen skulle gälla anläggningar som man samtidigt i enlighet med programmet för främjande av förnybar energi strävar efter att gynna med hjälp av investerings- och skattestöd. Handels- och industriministeriet har ansett det viktigt att man inte genom fastighetsbeskattningen försvagar ställningen för sådana anläggningar. Ministeriet föreslog ursprungligen att små kraftverk baserade på förnybar energi helt skulle befrias från fastighetsskatt eftersom skattens andel av anläggningens produktionskostnader är stor, uppskattningsvis 5—10 procent. I propositionen har man emellertid gått in för en kompromiss.

För att de kommuner där de små kraftverken finns inte ska råka i oskäliga svårigheter anser utskottet att effekterna av förslaget bör utredas. Vid behov bör man vidta åtgärder för att kompensera kommunerna för förlust av skatteinkomster. Utskottet gör ett uttalande i ärendet.