Motivering

Utskottet tillstyrker propositionen utan ändringar. Utskottet påpekar dock att i 2 mom. i ikraftträdandebestämmelsen i lagförslagets parallelltext har det av misstag blivit kvar en onödig mening om tillämpningen. Ikraftträdandebestämmelsen ska ha den lydelse som den har i det egentliga lagförslaget.

Reform av beskattningen av småskalig elproduktion

Propositionen förtydligar beskattningen av elproduktion i liten skala genom att förnya den gällande regleringen, som visat sig vara delvis föråldrad och oändamålsenlig. Propositionen ökar samtidigt betydligt tillväxtmöjligheterna för den småskaliga produktionen.

Det väsentliga är att förslaget konsekvent beaktar en lång rad olika villkor för energibeskattning, skattediskriminering, statliga stöd och nuvarande energistöd som utgör ramar för godkännande av skattefrihet för småskalig produktion. Förslagen avspeglar också bra hur den småskaliga elproduktionen har ändrat karaktär och ökat sedan de gällande begränsningarna fastställdes delvis för 20 år sedan. Propositionen är därför angelägen och behövlig, anser utskottet.

Förslagen är lyckade också med tanke på deras förutsedda positiva effekter.

Den viktigaste ändringen gäller den nedre beskattningsgränsen, som enligt förslaget ska höjas från nuvarande 50 kilovoltampere till 100 kilovoltampere (mikrokraftverk). Det är i praktiken fråga om den maximigräns till vilken skattefriheten för el kan höjas i ljuset av energiskattedirektivets krav. Samtidigt kan man undvika en för stor kumulering av stöd som beviljas andra vägar. Ändringen inriktas emellertid just på den småskaliga produktion som bedöms ha en betydande tillväxtpotential. Den förbättrar särskilt vind- och solenergins ställning, vilket också har varit avsikten.

Ett mikrokraftverk ska alltså inte betraktas som skyldigt att betala punktskatt och den elström som kraftverket använder för eget bruk inte som skattepliktig. Det har alltså ingen betydelse om el överlåts till ett elnät eller inte. Om el överlåts till ett elnät, ska nätinnehavaren betala skatt för elen enligt bestämmelserna om skyldighet att betala punktskatt i lagen. Ett mikrokraftverk behöver inte heller registrera sig som punktskattskyldigt, vilket innebär att dess administrativa ställning är lätt och smidig.

En annan viktig ändring gäller anläggningar vars effekt är större än 100 kilovoltampere och som producerar högst 800 000 kilowattimmar per kalenderår (småkraftverk). Avvikande från dagens läge är el som produceras och förbrukas av en sådan småskalig producent skattefri också i det fallet att el överförs till ett elnät. Detta skulle undanröja ett tydligt problem i det nuvarande systemet. Effekten i det kraftverk där elströmmen produceras har inte heller någon betydelse.

Småkraftverk ska dock omfattas av tillsynen över punktbeskattningen, men i fråga om dem tillämpas ett förenklat beskattningsförfarande. Lösningen är också till denna del administrativt sett okomplicerad.

Väsentligt i förslaget är utöver ändringen av de ovan nämnda gränserna för nominell effekt också modellens neutralitet i fråga om det bränsle och den teknik som används. Det är motiverat med tanke på likabehandlingen och för att modellen ska vara så sporrande som möjligt. På detta sätt får man också en representativ basis för produktutveckling och inhemska referenser.

Förslaget har fått ett mycket positivt mottagande också bland sakkunniga som utskottet har hört. Det har uppskattas att största delen av de småskaliga producenterna drar nytta av de ändringar som nu föreslås. Den småskaliga produktionens attraktivitet som investeringsobjekt ökas dessutom av att den övre gränsen för skattefrihet är ganska hög. Skatteförmånen uppgår till 15—20 procent av det totala elpriset. Samtidigt är propositionens statsfinansiella betydelse ganska liten, med den nuvarande elproduktionsstrukturen uppskattningsvis 2 miljoner euro per år.

Överskridning av gränsen för den maximala produktionen

Den nya gränsen för skattskyldighet är alltså 100 kilovoltampere. Om den årliga produktionen för ett kraftverk med en effekt som är större överstiger 800 000 kilowattimmar, blir den el som anläggningen producerar helt och hållet skattepliktig. Det här har ansetts vara problematiskt särskilt för vattenkraftverk vars produktion varierar betydligt beroende på vattensituationen. Den årliga variationen, som inte går att prognostisera, kan vara +/- 30 procent. Det har föreslagits att skatten fastställs endast för den del som överstiger produktionsgränsen, varvid t.ex. avtappningarna undviks.

Utskottet anser att förslaget inte kan ändras på det sätt som har föreslagits i utfrågningen av sakkunniga. Anledningen är redan i sig att motsvarande skatteförmån ska beviljas också andra kraftverk på grund av likabehandling i skattehänseende. Det i sin tur är inte möjligt på grund av energiskattedirektivet och inte heller motiverat av statsfinansiella skäl.

De föreslagna ändringarna är allt som allt grundligt genomtänkta och logiska både sinsemellan och i förhållande till annan lagstiftning. Dessutom är absoluta gränser alltid obestridligen problematiska i närheten av gränsen. På samma sätt är det klart den mängd el som produceras varierar beroende på kraftverkets typ och storlek. Förslaget garanterar dock ett betydande spelrum och utvecklingsmöjligheter jämfört med nuläget och är redan i sig ett betydande framsteg.

Lagmotionen

Utskottet föreslår att lagmotionen förkastas.