Motivering

Propositionen kan godkännas utan ändringar.

Utskottet fäster dock också i detta sammanhang uppmärksamhet vid behovet att upprätthålla och utveckla ett enhetligt och konsekvent skattesystem. I fråga om momsbeskattningen understryks dessutom den grundläggande fiskala karaktären och kravet på hög neutralitet. Till dessa delar riktar utskottet kritik mot propositionen enligt det som sägs nedan.

Utskottet har inget att invända mot propositionen när det gäller skyldigheten att erbjuda kvitto.

Skattestöd för rörelse i liten skala

Propositionen är i sig enkel och gäller momslättnad för personer som bedriver rörelse i liten skala. Avsikten är att öka lättnaden i fråga om såväl den nedre gränsen för skattskyldigheten som för den övre gränsen för skattelättnadsområdet. Ändringarna kan ses som ett slags inflationsjusteringar, varvid de fortfarande kan motiveras utifrån det ursprungliga syftet.

När det gäller den nedre gränsen skulle det således närmast vara frågan om en administrativt ändamålsenlig åtgärd för situationer där verksamheten huvudsakligen är amatörmässig. Skattelättnadsområdet med en glidande skala syftar i sin tur till att undanröja tillväxthinder för småföretag med en omsättning som ligger runt den nedre gränsen. Dessa motiv är enligt utskottet dock hållbara endast vid tämligen låga gränsvärden. Vidare måste man beakta att den tillväxttröskel som anknyter till den nedre gränsen för momsplikt i viss mån kan lindras också på annat sätt än genom en gradvis minskande skattelättnad.

Propositionen har allmänt taget förordats under sakkunnigutfrågningen, även om ändringsförslagens konsekvenser för företagen bedöms som små i såväl propositionsmotiven som i de sakkunnigas yttranden. Detta gäller bland annat den sysselsättande effekten, om vilken det inte går att ge några numeriska uppskattningar. Ändringarna anses likväl höja företagarnas motivation och vilja att fortsätta sysselsätta åtminstone sig själva. Ändringarna skulle typiskt beröra bland annat städning och andra hemvårdstjänster samt olika arbetsintensiva smärre tjänster där skattens andel av priset är en betydande konkurrensfaktor.

Sakkunniga har å andra sidan medgivit att ändringarna inte heller har någon större ekonomisk betydelse för företagarna. Den genomsnittliga nyttan per förmånstagare är i dag cirka 750 euro per år enligt Skattestyrelsens uppgifter. Enligt företagarorganisationerna har propositionen likväl ett signalvärde, dvs. det signalerar att samhället stöder företagande.

De ekonomiska konsekvenserna av propositionen uppskattas till 41 miljoner euro per år. Av detta kan 9 miljoner euro hänföras till höjningen av den nedre gränsen för momsplikten från 8 500 euro till 10 000 euro och 32 miljoner euro till höjningen av den övre gränsen för skattelättnadsområdet från 22 500 euro till 30 000 euro. Den stora kostnadseffekten beror på att cirka 20 000 nya förmånstagare utöver dagens 106 000 kommer att omfattas av skattelättnadsområdet. Höjningen av den nedre gränsen berör däremot endast en liten grupp, eftersom det för närvarande finns bara cirka 2 000 momsredovisningsskyldiga företagare med en omsättning i det avsedda området.

Propositionen är alltså relativt dyr i förhållande till den nytta den hävdas medföra. Den mest problematiska ändringen anknyter uttryckligen till höjningen av den övre gränsen för skattelättnadsområdet. Med hänsyn till motiven ser det ut som ett rent skattestöd vars fördelar är tvivelaktiga. I förhållande till ändringens betydelse ger den dessutom såväl företagare som Skattestyrelsen oproportionellt mycket arbete. Den administrativa bördan beror på att lättnadsmekanismen är svår att förstå och på att beloppet av skattestödet långtifrån alltid kan härledas direkt ur momsbeloppet. Det leder till många fel som måste lösas manuellt, medan processen i övrigt är automatiserad.

Skattestyrelsen har uppskattat att man skulle spara in cirka 30 årsverken om den nedre gränsen för momsplikten höjdes till 20 000 euro och lättnaden för den del som överskrider detta slopades helt. Nu måste nästan samma arbetsinsats läggas på rättelse och handledning i fiskalt obetydliga fall. För jämförelsens skull må det konstateras att till exempel Enheten för utredning av grå ekonomi årligen lägger 24 årsverken på sin omfattande övervakning. Skattestyrelsens projekt för internprissättning kräver i sin tur en arbetsinsats på 40 årsverken. Den årliga personalkostnad som kunde sparas in, cirka 1,2 miljoner euro, kunde alltså allmänt sett användas betydligt mer effektivt än i dag.

Utskottet tar dock i detta sammanhang inte direkt ställning till om eller hur skattelättnadssystemet bör utvecklas. De problem som beskrivs ovan verkar dock inte heller i framtiden göra det möjligt att godkänna att den övre gränsen för skattelättnadsområdet höjs till exempelvis 50 000 euro, vilket föreslogs under sakkunnigutfrågningen. En sådan ändring är förknippad inte bara med de nackdelar som beskrivs ovan utan även med betydande principiella problem. Utskottet går i korthet in på dessa nedan.

Vid en bedömning av ändringarna måste man beakta att den nu föreslagna gränsen på 10 000 euro är den maxgräns som Finland med stöd av anslutningsfördraget kan tillämpa utan godkännande av kommissionen.

Under sakkunnigutfrågningen anmärktes det dessutom att den nedre gränsen för momsplikten på det hela bör sättas tämligen lågt av konkurrensneutralitetsskäl. Utskottet kan instämma i den synpunkten.

Enhetlighet i skattesystemet

Propositionen har alltså många problematiska drag. Den går också mot den allmänna skattepolitiska linje enligt vilken tyngdpunkten i beskattningen bör flyttas från beskattning av arbete till beskattning av konsumtion och punktbeskattning.

De största nackdelarna är dock principiella till sin natur och fördunklar lätt konsekvensen i det skattepolitiska beslutsfattandet. Det gäller de synpunkter som till exempel Statens revisionsverk och Statens ekonomiska forskningscentral nyligen fäst uppmärksamhet vid Ekonomiska konsekvenser av skatteändringar - skattesystemet som helhet, Statens revisionsverks revisionsberättelser 15/2014 samt Hyvän veropolitiikan periaatteet, VATT Analyysi, Helsinki 2013.

Den bärande tanken är att skatterna i en fungerande skattestruktur är samordnade och att varje skatt har sin egen, särskilda uppgift. Detta måste beaktas som en bakgrundsfaktor i allt beslutsfattande. Skatter får inte heller utnyttjas som instrument för att uppnå andra mål än de skattepolitiska målen. Dessa principer skulle skärpa tydligheten i beslutsfattandet och även möjliggöra ett enklare skattesystem. En bättre skattepolitik skulle i sin tur öka samtliga finländares välfärd.

Momsen är en rent fiskal skatt. Det bör redan av den orsaken finnas så få avvikelser som möjligt från skatteplikten. De styrande principerna för momsbeskattningen bygger dessutom på neutralitet och förebyggande av skattekumulering. Också detta förutsätter en enhetlig skattebas och så få andra undantag som möjligt. De förslag som lades fram under sakkunnigutfrågningen går stick i stäv med dessa mål. Dessutom leder de lätt till årliga skatteintäktsförluster på upp till hundratals miljoner euro. Att täcka dessa förluster genom att strama åt den övriga beskattningen medför större välfärdsförluster än den ursprungliga skatten.

Utskottet understryker att felaktiga incitament kan leda till oändamålsenliga företagsekonomiska lösningar och snedvrida konkurrensen. Dessa nackdelar blir allt större ju högre man sätter den övre gränsen för skattelättnadsområdet. Vidare konstaterar utskottet att lika lite som alla skatter måste vara inkomstutjämnande eller "gröna" måste alla skatter innehålla incitament för företagarna. Det räcker om vissa noggrant utvalda skatter — eller direkta inkomstöverföringar — sköter dessa uppgifter. Det är särskilt viktig att tänka på detta i fortsättningen, i det fall att fortsatt tryck sätts på att ändra mervärdesskattelagens nedre gräns för skattelättnadsområdet.

Företagarens ställning måste överhuvudtaget granskas på ett övergripande plan. Man kan då ta hänsyn också till hur skattesystemet i dess helhet behandlar företagsinkomst, vilka stöd som visat sig vara motiverade och hur samhället i övrigt stöder företagande. Utskottet är övertygat om att man på detta sätt ger det bästa signalvärdet och når den största effektiviteten på ett allmänt accepterat sätt. Konsekventa och hållbart motiverade lösningar ökar också rättvisan, vilket också det är en central egenskap i ett bra skattesystem.

Motionerna

I samtliga motioner föreslås höjningar antingen av den nedre gränsen för skatteplikten eller i den övre gränsen för skattelättnadsområdet. Av de skäl som nämnts menar utskottet att förslagen är skadliga och föreslår att motionerna förkastas.