Motivering

Budgetåret 1999 var såtillvida exceptionellt att kommissionen blev tvungen att avgå mitt i perioden på grund av bristande förtroende för dess förvaltning. Den nya kommissionen tog itu med reformarbetet i september 1999.

Finansutskottet har i tidigare utlåtanden (StaUU 64/1998 rd och StaUU 2/2000 rd) fäst avseende vid att EU:s förvaltnings- och revisionskultur väsentligt avviker från den nordiska kultur man är van vid i Finland. Reformen av den ekonomiska förvaltningen och den finansiella kontrollen har i praktiken också under den nya kommissionen framskridit förvånansvärt långsamt och någon enkel sak blir det inte heller i framtiden för kommissionen att ändra på förvaltningskulturen. Att siktet, som också framgår av statsrådets utredning, är inställt på att ge resultatmätningar en högre prioritet gör inte reformarbetet lättare.

EU:s budgetförordning kommer att ses över inom en snar framtid. Som statsrådet påpekar är en övergripande revidering av budgetförordningen en nödvändighet för att regelverken gällande den ekonomiska förvaltningen och budgetförvaltningen skall bli uppdaterade. Också revisionsrätten understryker i sin rapport att reglerna för den ekonomiska förvaltningen bör tydliggöras och förenklas och den finansiella kontrollen på det nationella planet förbättras. Kontrollen är viktig inte minst för att reformen av kommissionens ekonomiska förvaltning bara är en bit av översynen av gemenskapens ekonomiska förvaltning.

Under budgetåret 1999 betalades totalt cirka 80 310 miljoner euro ut via Europeiska gemenskaperna. Finlands andel av detta är omkring 900 miljoner euro, som till cirka 90 procent handlade om stöd till jordbruks- och strukturpolitiken. Det är följaktligen föga överraskande att de få observationer i rapporten som gäller Finland uttryckligen handlar om jordbruk och strukturfonder.

Felen på jordbrukssidan kommer sig enligt erhållen utredning ofta av att odlarna i sina ansökningar om stöd uppgivit för stora arealer eller för många djur. Fel har uppstått också inom förvaltningen. Av andra utredningar framgår att tolkningen av bestämmelserna ofta gjort det svårt också för de nationella myndigheterna att avgöra när stöd kan betalas.

För strukturpolitikens vidkommande finns det fortfarande ett behov av att få till stånd fungerande metoder som borgar för att nya rättsakter genomförs på ett korrekt, enhetligt och effektivt sätt i unionens samtliga medlemsstater. När det gäller utbetalningen av strukturfondsbidrag i förhållande till programarbetet förekommer det stora ländervisa skillnader. I Finland var procentandelen enligt erhållen utredning den tredje lägsta (64 %). Den högsta procenten, 87 %, noterades för Irland och den lägsta för Nederländerna (61 %). Å andra sidan hörde Finland till de fyra länder som kom in med sina förslag till mål 2-områden i tid 1999 och vars förteckningar kunde godkännas redan samma år.

Utskottet påpekar att de uppdagade felen, varken för kommissionens eller medlemsstaternas vidkommande, långt ifrån alltid handlar om missbruk eller bedrägeri. Bedrägerier undersöks i EU av en särskild byrå, OLAF. Allmänt taget innehåller lagstiftningen redan nu heltäckande förvaltnings- och kontrollbestämmelser för exempelvis jordbruket. Det vore viktigt med avseende på tolkningen och iakttagandet av lagstiftningen att stödlagstiftningen förenklades. Också kontrollen bör effektiviseras på denna punkt i medlemsstaterna. I stället för att befatta sig med detaljer vore det enligt utskottet på sin plats med en utvärdering av verksamhetsresultaten. I synnerhet när det gäller jordbruket kunde kontrollen lämpligen kompletteras med en effektivare rådgivning och många fel därmed undvikas.

Med hänsyn till det allmänna intresset är det oroande, menar finansutskottet, att revisionsrätten inte heller denna gång har kunnat avge en reservationslös förklaring om de under räkenskaperna liggande transaktionernas laglighet och korrekthet. Utskottet anser att Finland inte har någon grundad anledning att i sina egna ställningstaganden avvika från revisionsrättens kritiska linje på denna punkt.