Motivering
Finansutskottet anser att Finland absolut bör göra
sina strategiska prioriteringar i god tid före EU:s budgetförhandlingar
2004—2006. Prioriteringarna påverkar de finansiella
konsekvenserna för oss och de i sin tur beror på EU-budgetens storlek,
Finlands finansiella bidrag till budgeten och inkomsterna från
EU.
Utskottet anser i likhet med regeringen att det är
viktigt att beredningen av innehållet i budgetplanen kopplas
fastare samman med den politiska planeringen i hela unionen på medellång
sikt. Detta betyder att de politiska strategierna, lagstiftningsprocessen
och budgetprocessen måste samordnas. För tillfället
har unionen som sagt problem på denna punkt. Det handlar
om att bereda den första budgetplanen för en utvidgad union,
vilket gör processen mera krävande än normalt.
Regional- och strukturpolitiken
Med tanke på det bidrag som Finland får från EU-budgeten är
det enligt finansutskottets mening helt riktigt att vi ställer
bibehållen status för mål 1-områdena
som högsta nationella prioritet inför den nya
budgetplanen. EU:s samlade regional- och strukturpolitiska utgifter
kommer att spela en större roll än någonsin
för vår finansiella situation totalt. För
tillfället ser det ut att regional- och strukturpolitiken
kommer att anvisas en summa som svarar mot 320—350 miljarder euro
till fasta priser 1999 (370—400 miljarder euro till gängse
priser) för 2007—2013. Detta svarar mot ungefär
0,45 procent av bni i EU.
Finlands totala finansiella situation och vårt finansiella
bidrag från EU under tiden efter 2006 beror i avgörande
grad på hur väl vi lyckas hålla kvar
våra svagast utvecklade områden inom ramen för
de högsta regionala stöden. Regeringen konstaterar
helt riktigt i sin utredning att de faktorer som anknyter till förhållandena
i de nordliga områdena inte har förändrats
sedan Finland gick med i EU. För glesbygderna inrättades
då ett nytt mål 6, som i samband med Agenda 2000 integrerades
i mål 1.
Utskottet noterar i likhet med regeringen att utvidgningen inte
kommer att göra det lättare för de nordliga,
mycket glest bebyggda områdena utan att den snarare gör
randområdena ännu mera perifera. Detta hindrar
i sin tur framför allt ett framtida nätverksbygge
och kontakterna med andra delar av landet och andra områden
i unionen. I sitt utlåtande i fjol om den första
lägesrapporten om den ekonomiska och sociala sammanhållningen
(FiUU 14/2002 rd) ansåg utskottet
att perifert läge vid sidan av bni-kriterier också i framtiden
bör vägas in som en ytterligare faktor i gemenskapens
sammanhållningspolitik. Kommissionens periferiindex i den
andra sammanhållningsrapporten kunde lämpa sig
som komplement till definitionen på mål 1, om
de mest framgångsrika och välmående ekonomiska
områdena i respektive land klart gränsas av från
indexet.
Utskottet hänvisar till sin tidigare ståndpunkt att
våra mål 1-områden bör jämställas
med ultraperifera områden som har vissa bestående
nackdelar. Hos oss består nackdelarna av ett perifert läge,
gles bosättning, dålig åtkomst och strängt klimat.
Det är allt svårare att tillgodose basservicen
i dessa områden. På grund av vårt perifera läge
utgör också kostnaderna för transport
av våra varor 10 procent mer än för transporterna
av centraleuropeiska varor.
För våra nationella intressen är
inte bara bni-kriterierna och periferikriteriet viktiga utan också vår
ogynnsamma demografiska struktur. Vår demografiska utveckling
skiljer sig från utvecklingen i övriga Europa
genom att våra stora åldersklasser föddes
10—15 år tidigare än i andra länder
och går i pension redan under nästa strukturfondsperiod.
Om vi inte väger in detta i den regionala utvecklingen
kommer det att vara svårt för de svagast utvecklade
glesbygderna att locka till sig företag och arbetskraft
och att tillhandahålla service som är nödvändig
för en god livs- och verksamhetsmiljö även
längre fram.
Utskottet menar att det också efter 2006 vid sidan
av mål 1 behövs ett instrument typ det nuvarande
mål 2-programmet för att underlätta omstruktureringar.
Det nya mål 2-programmet bör ta fasta på prioriteringarna
i den andra sammanhållningsrapporten. Bland dem kan nämnas stadspolitiken,
landsbygdspolitiken, industriområden under omstrukturering
och utsatta områden på grund av sitt geografiska
läge och områden med ogynnsamma naturförhållanden,
som skärgårdar. Arbetslöshetstalet bör
tas till centralt kriterium i mål 2-programmet, precis
som det prioriteras i fråga om mål 1-områdena.
Regeringen framhåller i utredningen att Finlands geografiska
läge och långa gemensamma gräns med Ryssland
gör att de strukturpolitiska åtgärderna
får en viktig roll i att bevara bosättningen.
Enligt Finland behövs det en ännu effektivare
uppsättning finansiella instrument för grannsamarbetet
vid EU:s yttre gränser. Detta gäller framför
allt unionens samarbete med Östeuropa, Ryssland medräknat.
Problemet med de nuvarande finansiella instrumenten är
att finansieringen beroende på metod bara kommit någondera
sidan av gränsen till godo. Den nya finansiella faciliteten,
den s.k. proximityfaciliteten eller grannskapsfaciliteten, bör
bygga på principerna i Interreg. Det medger finansiering på båda
sidorna av gränsen och tjänar också finansieringen
av den nordliga dimensionen mycket bättre. På denna
punkt hänvisar utskottet till sitt utlåtande (FiUU
9/2003 rd) om EU:s preliminära budgetförslag,
där det nämner eventuella pilotprojekt för
att hjälpa till att få i gång den nya
finansiella faciliteten.
Utredningen uteslutet inget finansieringsalternativ när
det gäller den nordliga dimensionen. Därmed står
också utskottets egen tidigare budgetriktlinje för
den nordliga dimensionen kvar som ett alternativ.
Gränskontrollsamarbetet
Regeringen anser i sin utredning att den politiska tyngd som
EU gett invandrings- och asylpolitiken samt gränskontrollsamarbetet
bör återspeglas också i finansieringen.
Utgångspunkten är helt riktig, menar finansutskottet.
I bördefördelningen beträffande gränskontroll
har Finland primärt som mål ett nationellt finansierat
system som kompletteras med en större andel gemenskapsfinansiering.
I linje med sin tidigare ståndpunkt (jfr FiUU
59/2002 rd) menar utskottet att det på sikt
behövs ett särskilt finansiellt instrument för
kontroll av de yttre gränserna.
Fördelningen av gemenskapsfinansieringen bör
bygga på kommensurabla kriterier. Utöver medlemsstatens
geografiska läge och principerna för gränskontrollen
bör en riskanalys av verksamheten vägas in. Riskanalysen
visar vilken den verkliga situationen vid gränsen i olika
länder är. Gemenskapsfinansieringen kunde gälla utveckling
av infrastrukturen på gränskontroll- och gränsövergångsställen,
m.a.o. de viktigaste investeringarna och inventarierna. Däremot
bör varje land nationellt svara för basfinansieringen av
gränskontrollen, dvs. löneutgifter och omkostnader.
Enligt erhållen utredning har problemet hittills varit
att det inte finns gemenskapsmedel att dela på. I utkastet
till resolution från det Europeiska råd som avslutar
Greklands ordförandeskap understryks helt riktigt att principen
om solidarisk finansiering bör förstärkas
och konkretiseras. Kommissionen uppmanas ta hänsyn till
detta i sin prioritetsuppställning och i beredningen av
en ny budgetplan. Utskottet anser att Finland bör verka
för budgetplanen för rättsliga och inrikes
frågor efter 2006 så att det blir möjligt
att genomföra slutsatserna från Europeiska rådet.
Lissabonstrategin för en konkurrenskraftig union
En central princip i den kommande budgetplanen är att
Lissabonstrategin för en konkurrenskraftig union ska genomföras
före 2010. Utskottet ser detta som motiverat och viktigt,
låt vara att det är en stor och krävande
utmaning att genomföra målet inom en så pass
snäv tidsram.
För ökad konkurrenskraft krävs det
en lång rad riktlinjebeslut inom flera förvaltningar.
Konkurrenskraften påverkas av bl.a. beskattningen, befolkningens
utbildning, tillgången på arbetskraft, arbetsmarknaden
inklusive stabilitet och löneutveckling, den vetenskapliga
och teknologiska omvärlden samt trafiknäten och
logistikförbindelserna.
I detta sammanhang lyfter utskottet särskilt fram vad
som kan göras för att förstärka
konkurrenskraften, bl.a. fler insatser för forskning och utveckling
i EU. Med tanke på målen för konkurrenskraften
i Lissabonstrategin spelar också utbildning och innovationer
samt utvecklingen av dem en central roll. Utskottet omfattar regeringens
mål att EU:s direkta satsningar på innovationer
i reella termer bör ökas med omkring 20 procent
från nivån 2006 fram till 2013.
Befolkningens snabba åldrande är typiskt för hela
Europa i framtiden. Det är ett speciellt stort bekymmer
i Finland, där befolkningen åldras snabbare än
i något annat EU-land. De åldersklasser som träder
ut på arbetsmarknaden är mindre än tidigare
och pensionsavgången sker i snitt tidigt. Befolkningens åldrande
påverkar också starkt utvecklingen i samhällsekonomin och
den offentliga ekonomin. Problemen och frågorna kring befolkningens åldrande,
tillgången på arbetskraft o.likn. är
verkligt centrala för konkurrenskraften i hela Europa.
Regeringen har konstaterat att EU:s program bör inriktas
på de områden som har högsta prioritet,
t.ex. nätverkens EU och kunskapens och IK-teknikens EU. Utskottet
kan också tänka sig Välfärdseuropa som
ett sådant högprioriterat område där
man söker lösningar på de social- och
hälsovårdsutmaningar som den åldrande
befolkningen ställer.
Utredningen lyfter synligt fram regionala aspekter. Utskottet
omfattar regeringens ståndpunkt och understryker att de
innovations- och teknologipolitiska vägvalen har en avgörande inverkan
också på regionernas livskraft. Kunskapskoncentreringen
och nätverksbygget kring den spelar en väsentlig
roll för att förstärka konkurrenskraften
både regionalt och nationellt. Inte minst när
det gäller små länder spelar kunskapsutvecklingen
samt specialiseringen och nätverksbygget i regionerna en
nyckelroll för att regionerna ska stå sig i den
internationella konkurrensen.
Statsrådets utredning täcker in nästan
hela spektret av faktorer som inverkar på konkurrenskraften.
Utskottet menar att entreprenörskap och insatser för
att gynna entreprenörskap bör lyftas fram som
en konkurrensfrämjande faktor. Entreprenörskap är
motorn i en dynamisk ekonomi. För konkurrenskraften är
det viktigt att de produktions- och arbetsplatsförluster
som stagnerande branscher och företag ger upphov till kan ersättas
med nya växande företag.
Som regeringen framhåller i sin utredning är vårt
perifera läge, de långa avstånden och
de stränga klimatförhållandena faktorer
som försvagar konkurrenskraften i hela landet och framför
allt i glesbygderna. Utskottet omfattar regeringens ståndpunkt
att resurser bör avsättas för att utveckla
det transeuropeiska transportnätet och kontakterna mellan
EU:s randområden och den inre marknadens kärnområden.
För Finland är det viktigt att projektet med Östersjömotorvägen
fortskrider och att de logistiska transportkedjorna till våra
viktigaste marknadsområden fungerar.
Miljödimensionen
Utskottet understryker att en hållbar utveckling och
miljösynpunkter bör ges tillräckligt
stor tyngd i prioriteringarna. EU ställde som mål
i sin Lissabonstrategi att Europa 2010 ska vara världens
mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapssamhälle
som klarar av att upprätthålla en hållbar
ekonomisk tillväxt, skapa nya och bättre jobb
och öka den sociala sammanhållningen. Europeiska
rådet i Göteborg kompletterade strategins ekonomiska
och sociala dimensioner med en miljödimension till stöd
för EU:s strategi för en hållbar utveckling.
Enligt artikel 6 i fördraget ska miljöskyddskraven
integreras i unionens verksamhet inte minst för att främja
en hållbar utveckling.
Miljöhänsyn ska alltså genomsyra
alla unionens åtgärder och politikområden.
Miljöfrågor har dessutom ett klart samband med
konkurrenskraft. Trots att de kan verka kostnadsdrivande har man
under de senaste åren helt klart börjat se en
god miljöpolitik som en konkurrensfördel. Ett företags
eller lands image som föregångare i miljöfrågor
och hållbar utveckling har fått en allt större
betydelse framför allt i den internationella konkurrensen.
Miljötekniken kan utnyttjas för att skydda naturresurser
och miljön och för att främja en hållbar
utveckling. Den bidrar också till ekonomisk tillväxt
och bättre konkurrenskraft. EU har goda möjligheter
att bli t.o.m. världsledande på att utveckla miljöteknik.
Det är viktigt också för Finland att
miljötekniken får större tyngd eftersom
vi har högkvalitativ kompetens på området.
Ju strängare miljönormerna blir desto mer ökar
utvecklingen och produktionen på området.
Utskottet anser att en hållbar utveckling och miljöhänsyn
bör få tillräckligt stor tyngd också i de
avgöranden och riktlinjer som blir aktuella redan innan
den nya budgetplanen träder i kraft. Europeiska konventet
och det anknytande fortsatta arbetet bör ge åtagandet
att integrera miljöhänsyn en tydligare plats i
unionens kommande rättsakter. Dessutom bör unionen
i uppläggningen av sina politikområden beakta
miljövården som ett integrerande led i en hållbar
utveckling.
Landsbygdsutvecklingen
Det främsta målet också för
landsbygdsutvecklingen är att vi ser till att våra
nuvarande, synnerligen glest bebyggda mål 1-områden
fortsatt omfattas av unionens mål 1 för det högsta
regionala stödet. Statsrådets utredning tydliggör
de grunder på vilka Finland har rätt till denna
uppnådda förmån. Samtidigt bör
det ses till att Finland fullt ut utnyttjar strukturprogramsmedlen. Tidigare
erfarenheter visar att speciellt den glest bebyggda perifera landsbygden
har haft alltför liten nytta av detta programbaserade utvecklingsarbete
som vilar på regionutvecklingsmyndigheternas ansvar och
finansieras genom EU:s strukturfonder.
I utredningen framhålls att insatserna för
att utveckla landsbygden får ännu större
betydelse och tyngd i den utvidgade unionen och att detta kräver
avsevärt större anslag för insatserna.
Det finns också ett betydligt större behov av åtgärder
för att bredda näringsstrukturen på landsbygden
och för att förbättra servicen och IKT
på landsbygden. I detta sammanhang pekar utskottet på vissa
vägar att öka Finlands andel av medlen för
landsbygdsutveckling. Fördelningskriterierna bör
enligt utskottets mening kompletteras med ogynnsamma naturförhållanden,
gles bosättning och långa avstånd samt
objektiva kriterier enligt landsbygdsförordningen.
Finland anser att unionen gärna kan främja flerföretagsamheten
på landsbygden. I samband med behandlingen av statsrevisorernas
berättelse (FiUB 44/2002 rd)
konstaterade finansutskottet att det finns omkring 21 800 flerbranschgårdar
av detta slag i Finland, dvs. inemot en tredjedel av alla aktiva
gårdar. Det efterlyste en utredning av möjligheterna
att rikta pengar direktare till entreprenörskap och praktiskt
arbete i företagen, om inte EU:s regelverk ställer
hinder i vägen.
I regeringens prioritetsdokument sägs ingenting om
det egentliga jordbruket. Enligt vad utskottet erfarit beror detta
på att bindande beslut om jordbruksanslagen fram till 2013
fattades redan vid mötet i Bryssel i samband med EU:s utvidgning. Å andra
sidan är inget slutresultat av den tilltänkta
långsiktiga reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken ännu
i sikte. Därmed har effekterna inte kunnat vägas
in i de kalkyler som utskottet senast fått sig tillsända.
Utskottet understryker betydelsen av fortsatt primärproduktion
i all näringsverksamhet på landsbygden. Enligt
EU:s gällande landsbygdsförordning omfattar landsbygdsutvecklingsåtgärderna
miljöersättningar till ogynnsamma områden
(LFA-stöd), miljöstöd till jordbruket,
systemet med förtida pensioner och ersättning
för beskogning av åkrar. För penningströmmarna från
EU till Finland spelar det en avgörande roll att Finland
under nästa programperiod förhandlar fram en bredare
finansiell ram för åtgärder enligt landsbygdsförordningen.
Annars finns det risk för att finansieringen för
dessa åtgärder minskar.
EU:s finansiella system
Finansutskottet anser att det både för Finland och
den växande unionen är synnerligen viktigt att
målen för EU:s finansiella system utvecklas och
främjas redan i början av beredningen.
Det viktigaste förslaget gäller en förenkling av
EU:s finansiella system. I Finlands allmänna principer
konstateras bl.a. att EU:s finansiella system är komplicerat
och snedvridet. Det innehåller en lång rad betalningslättnader
som diskriminerar vissa stater i förhållande till
andra. Enligt vad utskottet har erfarit är betalningssystemet
i sitt nuvarande skick så invecklat att det är
omöjligt att få en klar uppfattning om det. För Finland
vore det ett mycket fördelaktigare alternativ att ha ett
system utan betalningslättnader. Ett rättvist
och så genomsebart finansiellt system som möjligt är
en nödvändighet också för att EU
ska kunna nå sina mål för konkurrenskraften och
för att öka sammanhållningen mellan medlemsländerna
och medborgarna i dem. Finansutskottet accepterar eventuella övergångsarrangemang
för att det nuvarande systemet med betalningslättnader
ska kunna slopas inom en utsatt tid.
Ett annat förslag gäller det högsta
beloppet för unionens egna medel, 1,24 procent, som bör bevaras
intakt. Enligt utredning till utskottet räcker det nuvarande
högsta beloppet för egna medel till också när
unionen utvidgas. Budgetdisciplinen kan främjas t.ex. genom
ett långsiktigt beslut om unionens medel som sträcker
sig ända fram till 2020, vilket Finland har föreslagit.
Finansutskottet tillstyrker också en övergång till
en ett finansiellt system som bygger på en bni-baserad
marginal och att de traditionella egna medlen bibehålls
samtidigt. Den belastning som det nuvarande momsbaserade finansiella
systemet innebär beror på respektive stats momsunderlag
och skattegrad. I ett system som bygger på bni finns en
sådan skillnad inte längre. Ändringen
främjar likabehandling av medlemsstaterna och är
därför på sin plats. Utskottet omfattar
också förslaget om en utredning om alternativa
modeller för EU-avgiften.
Förenkling av strukturfondsmodellen
Utskottet har redan i tidigare sammanhang (bl.a. FiUU
14/2002 rd) påtalat behovet av att förenkla
förvaltningen av målprogrammen. I statsrådets
utredning framhålls att strukturfondsreformen bör
utgå från en betydande förenkling av förvaltningen
både på unionsnivå och nationell nivå.
Finland har ställt som mål att begränsa
antalet målprogram och förenkla förvaltningen
av dem.
Enligt vad utskottet erfarit kan skälen till att den
nuvarande strukturfondsförvaltningen är så komplicerad
sökas både i unionen och i medlemsstaterna. Den
stora mängden mål och åtgärder
och riktlinjer delar upp de tillgängliga medlen i mycket
små poster. För de sökande kan det vara
svårt att förstå att medel från
en och samma fond kan eller måste sökas på flera
olika håll. Olika förvaltningsområden
följer olika förfaranden inom samma fond och olika
ministerier meddelar olika anvisningar vid olika tider. Det är också helt
uppenbart att den nuvarande modellen gynnar organisationsinriktade
projekt och inte nödvändigtvis sådana
som utgår från regionernas behov. I det nuvarande
systemet är det inte tillåtet att betala ut förskott,
vilket gallrar bort de fattigaste sökandena.
I linje med sin tidigare ståndpunkt anser finansutskottet
att ansvaret i målprogrammen allt mer måste lyftas över
på medlemsstaterna och regionerna. I Finlands fall talar
också projektens relativa litenhet för detta.
Under nuvarande förhållanden växer sig
förvaltningskostnaderna/projekten ofta alltför
stora. Beslutsfattandet bör vara mera demokratiskt och
lyfta fram konsument- och användaraspekter. Frivilligorganisationer
och mindre aktörer bör ha bättre realistiska
möjligheter att delta i och utnyttja unionens strukturfondsmedel.
Utskottet anser att det också bör vara tillåtet
att betala ut förskott. Målet bör vara
ett system som kräver mindre lagstiftning och är
administrativt klart och enkelt och där sökanden
bara behöver ha kontakt med en myndighet. Anvisningarna
för samma strukturfondsprogram bör samordnas.