Allmän motivering

Den nya värnpliktslagen (1438/2007) trädde i kraft den 1 januari 2008. Översynen förbereddes noggrant och lagen lär fungera bra. Uppföljningen har avslöjat vissa ändringsbehov och dessa ändringar avses nu bli gjorda genom den aktuella propositionen.

Sammantaget sett anser utskottet propositionen vara behövlig och ändamålsenlig. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med följande anmärkningar och ändringsförslag.

Propositionens bestämmelser om ändringssökande

Formuleringen i 109 och 110 § i värnpliktslagen uppges ha förorsakat tolkningssvårigheter. Det har hänt att samma överklagandeärende varit pågående i en regionalbyrå, centralnämnden för uppbådsärenden och en förvaltningsdomstol.

I samband med reformen av värnpliktslagen introducerades ett nytt förfarande, rättelseyrkande, som föregår besvärsfasen. Överklagandeinstans i värnpliktsärenden är centralnämnden för uppbådsärenden. Nämndens beslut är slutligt. Tanken var att beslut i värnpliktsärenden inte ska överklagas hos en förvaltningsdomstol. Trots det har ändring sökts även i värnpliktsärenden hos förvaltningsdomstolar. Orsaken till detta är att värnpliktslagens bestämmelse om ändringssökande är ofullständig när det gäller beslut som fattas av truppförband. I förteckningen i 110 § över myndigheter vars beslut får överklagas genom besvär hos centralnämnden för uppbådsärenden nämns inte truppförband.

Det är viktigt att överklagandeförfarandet tydliggörs på föreslaget sätt och att besvärsgången blir enhetlig, menar utskottet. Ett överskådligt förfarande behövs inte minst med tanke på de värnpliktigas rättssäkerhet.

Rätten att få hälsouppgifter av myndigheter, sammanslutningar och privatpersoner

Ett annat viktigt ändringsförslag i lagförslag 1 gäller tillägg av ett nytt 3 mom. till 96 §. I motiven påpekas det att de nu gällande bestämmelserna inte medger att den läkare som utför hälsokontrollen före uppbådet direkt konsulterar sina kolleger.

Den föreslagna bestämmelsen uppges förbättra informationsgången och minska risken att begå fel när de yrkesutbildade inom hälso- och sjukvården kan diskutera med varandra. Bestämmelsen tillåter också att den civila hälso- och sjukvården på eget initiativ ger ut hälsouppgifter som påverkar tjänstedugligheten till militära myndigheter utan att dessa begärt dem.

Enligt sakkunniga som utskottet hört är förslaget såtillvida korrekt att det inte förpliktar till att lämna ut uppgifter. Men den saknar de grunder som läkaren bör utgå från i sin prövning av om uppgifter kan lämnas ut eller inte. När det handlar om känsliga uppgifter måste uppgiftslämnaren alltid överväga om uppgifterna faktiskt är behövliga och nödvändiga för uppgiftstagaren.

Enligt information till utskottet utfärdade social- och hälsovårdsministeriet den 1 juni 2009 anvisningar för instanser som utför mentalvårdsarbete om utlämning av psykiatriska hälsouppgifter om värnpliktiga i uppbådsåldern till försvarsmakten. Syftet med anvisningarna är att göra det lättare att tillämpa lagen och åstadkomma ett enhetligt förfarande för uppgiftslämning. Genom att göra utlämnandet av uppgifter om den mentala hälsan till försvarsmakten smidigare har man velat förbättra säkerheten och bedömningen av tjänstedugligheten men också få ner antalet personer som avbryter sin värnplikt. Ministeriet har berett anvisningarna i samverkan med Huvudstaben och försvarsministeriet.

Utskottet understryker att man alltid innan man lämnar ut känsliga hälsouppgifter noga måste överväga om de är behövliga och nödvändiga för mottagaren. Vilken information som är relevant för försvaret framgår av de allmänna råd för hälsokontroll som Huvudstaben utfärdade den 20 november 2008. Man har försökt förbättra de ovan nämnda anvisningarnas genomslag och enhetliga tillämpning genom allmänna råd från social- och hälsovårdssministeriet.

Även grundlagsutskottet analyserar i sitt utlåtande 96 § 3 mom. i lagförslag 1. Utskottet framhåller att den föreslagna typen av flexibel informationsutväxling förbättrar möjligheterna att uppdaga fall där en värnpliktig kan vara en säkerhetsrisk för sig själv och andra. Bestämmelserna utvidgar inte personkretsen med rätt att få tillgång till datainnehållet eller informationen. Problemet ligger i att rätten att lämna ut uppgifter inte begränsas till uppgifter som är nödvändiga för den värnpliktiges tjänsteduglighet eller för att ordna tjänstgöringen. Enligt grundlagsutskottet måste bestämmelsen preciseras för att lagen ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning.