Motivering
Syftet med propositionen är att sätta i kraft
den överenskommelse om informationssäkerhet mellan
Finland och Israel som undertecknades den 5 maj 2011. Överenskommelsen
har avgränsats så att den gäller ömsesidig
förmedling och ömsesidigt skydd mellan Finland
och Israel när det gäller upphandlingar, forskning,
produktion och projekt inom försvars- och säkerhetssektorn. Den
förbjuder att utan skriftligt förhandssamtycke
av den utlämnande partens behöriga säkerhetsmyndighet
(Israels eller Finlands försvarsministerium) lämna
ut säkerhetsklassificerad information till bl.a. internationella
organisationer. Huvudregeln är att mottagarparten ska sekretessbelägga
säkerhetsklassificerad information.
I Finland är myndighetshandlingar i regel offentliga.
Bestämmelserna i överenskommelsen ställer
följaktligen strängare krav än vår
lagstiftning när det gäller sekretess för
säkerhetsklassificerad information. Bestämmelserna
kräver därför riksdagens samtycke.
Överenskommelsen är problematisk bl.a. med tanke
på offentligheten när det gäller vapenhandel
mellan Finland och Israel. Israel är ett av de länder
som inte offentliggör försvarsmaktens upphandlingar.
Landet förbjuder företagen att i offentligheten
berätta om leveransavtal och samarbetsprojekt inom försvars-
och säkerhetssektorn.
Hela andan i propositionen går liksom motiveringen
ut på att betona enbart kommersiellt ekonomiska intressen,
inte försiktighetsprincipen och politisk kontroll och uppföljning
av vapenhandel. Överenskommelsen bör bedömas också som
en del av Finlands egen utrikes-, säkerhets-, försvars-
och människorättspolitik. I detta sammanhang bör
man peka på regeringens redogörelse om de mänskliga
rättigheterna (SRR 7/2009) och utrikesutskottets
betänkande UtUB 1/2010 om den:
"Finland tillämpar direkt nationell påverkan på mänskliga
rättigheter internationellt bland annat i det bilaterala
utvecklingssamarbetet och genom att lyfta fram de mänskliga
rättigheterna i de bilaterala relationerna. Det är
viktigt att allvarliga människorättsproblem uppmärksammas
konsekvent i våra bilaterala relationer, också i
nationella frågor kring utrikeshandeln, till exempel i
exporten av försvarsmateriel och produkter med dubbla användningsområden."
Vapenhandeln mellan Finland och Israel håller på att
bli ett centralt utrikespolitiskt samtalsämne i Finland.
Medan större EU-länder, såsom Storbritannien,
eller nordiska länder som Norge och Sverige omprövar
och avbryter sina handelsförbindelser med den israeliska
vapenindustrin har Finlands regering och försvarsministerium
valt motsatt strategi. Åren 2004—2007 var Finland
den näststörsta exportören av missilteknik
till Israel. Vår export strider mot den uppförandekod
för vapenexport som EU:s ministerråd tagit fram.
Koden förbjuder export av vapen till länder som
enligt FN gör sig skyldiga till brott mot de mänskliga
rättigheterna eller där vapnen kan komma att användas
för internt förtryck ("internal repression" i
den engelska versionen).
Exporten från Finland utgör ändå bara
en bråkdel av vapenhandeln med Israel. Finland har sedan
1999 köpt in israeliska vapen till ett värde av
mer än 152 miljoner euro. Genom sina handelspolitiska val
har Finland storligen stött den israeliska vapenindustrins
största bolag, vilket bidrar till den fortsatta konflikten
mellan staten Israel och palestinierna. Den allmänna opinionen
i vårt land, bl.a. mer än 250 finländska
påverkare inom politik, kultur, konst och vetenskap, har
krävt att Finland upphör med sin vapenhandel med
Israel.
Bland annat vår nuvarande utrikesminister Erkki Tuomioja
har undertecknat en vädjan hösten 2010. Riksdagsledamot
Tuomioja sade då (HS 10.10.2010) att han hade undertecknat
vädjan mot vapenhandel för att Israel inte längre
kan eller ska behandlas som en normal partner i vapenhandel så länge
som landet fortsätter att utvidga sina bosättningar
och sin olagliga ockupation på de palestinska områdena
och inte visar upp några som helst trovärdiga
tecken på äkta strävan efter ett hållbart
fredsavtal.
Därför anser Vänstergruppens riksdagsgrupp att
det på grund av konflikten mellan staten Israel och palestinierna
inte är motiverat att godkänna propositionen.