PROPOSITIONEN OCH MOTIONEN
Propositionen
Regeringen föreslår att lagen om tillståndsplikt för vissa fastighetsförvärv, lagen om statens förköpsrätt inom vissa områden och förköpslagen ändras. I lagen om tillståndsplikt för vissa fastighetsförvärv föreslås det preciseringar i bestämmelserna om tillämpningsområde, bestämmelserna om skyldigheten för personer som saknar medborgarskap eller med okänt medborgarskap att ansöka om tillstånd och bestämmelserna om befrielse från skyldigheten att ansöka om tillstånd.
Det föreslås att paragrafen om ansökan om tillstånd preciseras genom att det till paragrafen fogas en bestämmelse om skyldighet för sökanden att medverka till utredningen av ärendet vid äventyr att ett avslagsbeslut annars meddelas. Förutom när förutsättningar för beviljande av tillstånd saknas ska försvarsministeriet kunna meddela ett avslagsbeslut i ärendet också om det är uppenbart att den fastighet som förvärvas inte lämpar sig för det ändamål som angetts i ansökan. Försvarsministeriet ska kunna avslå ansökan om tillstånd också om fastigheten förvärvas av en person som har fått ett utvisningsbeslut och som vistas olagligt i landet. Försvarsministeriet ska enligt förslaget dessutom få rätt att utreda finansieringen av fastighetsförvärvet och finansieringens ursprung. Bestämmelsen om ersättning för kostnader föreslås bli preciserad. Försvarsministeriets rätt att få information föreslås bli preciserad och utvidgad. Tiden för vidareöverlåtelse av en fastighet i situationer där tillstånd inte beviljas eller tillstånd inte har sökts inom utsatt tid ska förkortas från ett år till sex månader. Det föreslås att förutsättningarna för beviljande av tillstånd kompletteras med att förvärvet inte får hota den nationella säkerheten.
Enligt förslaget ska lagen om statens förköpsrätt inom vissa områden preciseras genom att statens förköpsrätt ges företräde i förhållande till kommunens förköpsrätt i de situationer som avses i lagen. Vidare ska staten ha förköpsrätt vid fastighetsköp, om det behövs för att säkerställa den nationella säkerheten. Förköpsrättens regionala tillämpningsområde förenhetligas. Det föreslås en skyldighet för försvarsministeriet och inrikesministeriet att begära utlåtande om behovet av att utnyttja förköpsrätten. Tidsfristen på tre månader för beslutet om utnyttjande av statens förköpsrätt ska förlängas till fyra månader. Dessutom ska försvarsministeriets, inrikesministeriets och finansministeriets rätt att få information preciseras och utvidgas.
Vidare föreslås det att det till förköpslagen fogas en informativ hänvisning till lagen om statens förköpsrätt inom vissa områden.
Lagarna avses träda i kraft den 1 januari 2023.
Åtgärdsmotionen
I åtgärdsmotion AM 121/2022 rd föreslås det att regeringen vidtar åtgärder för att främja att fastigheter som ägs av ryssar överförs till finska staten.
UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
Bakgrund
(1) I regeringsprogrammet för 2015–2019 fanns ett mål om att reformera de lagar som reglerar markanvändning och planering och utlänningars fastighetsköp, samt att stärka tillsynen över fastighetsinnehav genom bestämmelser om statens förköpsrätt och genom stiftandet av en ny inlösningslag med ett mer omfattande tillämpningsområde. Lagpaketet godkändes den 29 mars 2019 och de lagar som ingick i det trädde i kraft den 1 januari 2020. Genom lagarna förbättrades myndigheternas möjligheter att övervaka fastighetsinnehav i Finland.
(2) Försvarsutskottet påpekade i sitt betänkande (FsUB 6/2018 rd – RP 253/2018 rd) om regeringens proposition att man bör göra en helhetsbedömning av de nya bestämmelserna inom två år från det att lagarna trätt i kraft. Försvarsutskottet föreslog att försvarsministeriet lämnar en utredning om saken till utskottet före utgången av 2021. I utredningen skulle man koncentrera sig på lagens funktion ur olika synvinklar och även lyfta fram eventuella ändringsbehov. Denna utredning lämnades till försvarsutskottet den 14 december 2021.
(3) I utredningen konstaterades att lagen avsevärt har förbättrat myndigheternas lägesbild av sådant fastighetsinnehav där ägaren kommer från ett land utanför EU/EES-området. Lagen har skapat möjligheter att ingripa i sådant fastighetsinnehav som äventyrar Finlands säkerhet. I utredningen lyftes också fram sådana behov av att utveckla laghelheten, som identifierats under tillämpningstiden. Försvarsutskottet lämnade sitt utlåtande om utredningen den 16 februari 2022 (FsUU 1/2022 rd), och i utlåtandet gavs ett starkt stöd för att inleda beredningen av en regeringsproposition.
(4) Försvarsministeriet tillsatte den 2 maj 2022 en arbetsgrupp för att utreda behovet av att utveckla lagstiftningen om övervakning av fastighetsinnehav och bereda ett förslag till en reform av lagstiftningen. I arbetsgruppen ingick förutom företrädare för försvarsministeriet också företrädare för justitieministeriet, inrikesministeriet, arbets- och näringsministeriet, utrikesministeriet, finansministeriet, Försörjningsberedskapscentralen, centralkriminalpolisen, Lantmäteriverket, huvudstaben, Gränsbevakningsväsendet, Senatfastigheter och skyddspolisen. Arbetsgruppen överlämnade sitt enhälliga betänkande till försvarsministeriet den 23 juni 2022.
(5) Arbetsgruppens utkast till regeringsproposition var på remiss mellan den 23 juni och den 29 juli 2022 i tjänsten utlåtande.fi och den fortsatta beredningen har utförts som tjänsteuppdrag vid försvarsministeriet. Utlåtanden begärdes från ministerierna, från dem som var företrädda i arbetsgruppen och från andra väsentliga myndigheter. Propositionens mål ansågs vara motiverade och värda att understöda (RP 222/2022 rd, s. 17). De föreslagna ändringarna i tillståndslagen understöddes, och särskilt ändringarnas inverkan på lagens tillämpningsområde ansågs förtydligande. En utvidgning av lagens tillämpningsområde till att omfatta situationer som äventyrar den nationella säkerheten ansågs i stor utsträckning motiverad. Även den föreslagna utvidgningen av försvarsministeriets rätt att få information understöddes.
(6) Arbetsgruppen diskuterade också andra möjliga lagstiftningsmetoder för övervakning av fastighetsinnehav, men med beaktande av arbetsgruppens uppdrag och tidsfrist togs dessa inte in i arbetsgruppens betänkande, utan det föreslogs att de utreds senare. En fortsatt utredning har inletts och den genomförs i två delar. En utredning om begränsning av och/eller förbud mot ryska medborgares och ryska aktörers fastighetsaffärer lämnas senast den 19 december 2022. Den andra utredningen som gäller eventuella andra utvecklingsområden i fråga om övervakning av fastighetshandeln lämnas senast den 28 februari 2023. Efter att utredningarna lämnats inleds separata lagstiftningsprojekt, såvida det som ett resultat av utredningarna anses ändamålsenligt att bereda regeringspropositioner.
(7) I den nu aktuella regeringspropositionen (RP 222/2022 rd) föreslås att lagen om tillståndsplikt för vissa fastighetsförvärv, lagen om statens förköpsrätt inom vissa områden och förköpslagen ändras. I lagen om tillståndsplikt för vissa fastighetsförvärv föreslås det preciseringar i bestämmelserna om tillämpningsområde, bestämmelserna om skyldigheten för personer som saknar medborgarskap eller med okänt medborgarskap att ansöka om tillstånd och bestämmelserna om befrielse från skyldigheten att ansöka om tillstånd.
(8) Enligt utredning till utskottet är syftet med lagförslagen att förbättra de befintliga bestämmelsernas funktion så att de bättre motsvarar de ursprungliga målen för lagarna, samt att förutse framtida lagstiftningsbehov. Dessutom är syftet att förtydliga köparnas rättigheter och skyldigheter.
(9) Lagarna avses träda i kraft den 1 januari 2023. De förslag som ingår i propositionen har inga konsekvenser för statsbudgeten. Sammantaget sett tillstyrker försvarsutskottet lagförslagen i propositionen, men med följande synpunkter och ändringsförslag.
Definitionen av nationell säkerhet
(10) Utskottet noterar att det inte har fastställts någon entydig definition av nationell säkerhet. Begreppet nationell säkerhet hade inte definierats närmare i lagstiftningen eller lagberedningsmaterialet före den lagstiftningshelhet om civil och militär underrättelseverksamhet som utfärdades 2017 (RP 198/2017 rd, RP 199/2017 rd, RP 202/2017 rd, RP 203/2017 rd). Definitionen av nationell säkerhet granskas också i motiven till den nu aktuella propositionen (s. 28).
(11) I 10 § i grundlagen finns bestämmelser om skyddet för privatlivet. Enligt de förarbeten till grundlagen (RP 198/2017 rd) som gjordes i samband med ändringen av paragrafen har staterna en tämligen bred prövningsmarginal i fråga om vilken typ av verksamhet de anser äventyra den nationella säkerheten. Europadomstolens rättspraxis i frågan är densamma: begreppet nationell säkerhet ska i första hand preciseras utifrån nationell praxis (RP 222/2022 rd, s. 28).
(12) Utskottet anser att nationell säkerhet är ett mångfasetterat begrepp som bygger på nationens säkerhet och existens. Centrala med tanke på den nationella säkerheten är sådana grundläggande samhällsfunktioner som, ifall de störs eller lamslås, i sista hand kan orsaka allvarlig fara för människors liv eller hälsa. Sådana är till exempel el-, data- och trafiknät eller funktioner som upprätthåller livsmedels- och läkemedelsförsörjningen eller den nationella försörjningsberedskapen.
(13) Den nationella säkerheten kan också hotas av utnyttjande som gäller kritisk infrastruktur och ägarförhållandena i anslutning till markområden i en krissituation. Dessutom kan öppenheten i fråga om information som anknyter till digitaliseringen ha överraskande negativa konsekvenser för samhället, om till exempel information om försvaret på detta sätt blir tillgänglig för alla (se FsUU 9/2022 rd). Med avseende på det som anges ovan påpekar utskottet att fenomen som hotar den nationella säkerheten är komplexa och omfattande. Utskottet anser att det krävs en så bred definition av den nationella säkerheten som möjligt för att de möjligheter lagstiftningen ger ska kunna utnyttjas fullt ut till exempel för att effektivt skydda kritisk infrastruktur.
(14) Med tanke på den nationella säkerheten är det av betydelse att de högsta statsorganen, andra utövare av offentlig makt och de aktörer som ansvarar för grundläggande samhällsfunktioner kan sköta sina uppgifter utan yttre störningar. Hot mot den nationella säkerheten kan således också vara sådana yttre åtgärder som syftar till att störa eller lamslå det demokratiska samhället och dess institutioner eller som gör det möjligt att deras verksamhet störs eller lamslås. Till exempel kan informationspåverkan vid val utgöra ett hot mot den nationella säkerheten.
(15) Utskottet välkomnar att den nationella säkerheten har beaktats i den nya anvisningen för konsekvensbedömning vid lagberedningAnvisning för konsekvensbedömning vid lagberedning, statsrådets publikationer 2022:66 (på finska): https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/bitstream/handle/10024/164423/VN_2022_66.pdf?sequence=1&isAllowed=y.. I anvisningen (s. 82–83) konstateras bland annat att material som används vid bedömningen av konsekvenserna för den nationella säkerheten och försvaret i första hand tillhandahålls av säkerhetsmyndigheterna, såsom försvarsministeriet och inrikesministeriet samt i vissa fall av utrikesministeriet. Vidare påpekas det i anvisningen att information som berör och påverkar säkerheten vid sidan av säkerhetsklassificerad information kan vara offentlig, och därför krävs det specialkompetens för att identifiera konsekvenserna för säkerheten. Således är det enligt anvisningen viktigt att i så god tid som möjligt identifiera behovet av förvaltningsövergripande samarbete i projekt som kan ha konsekvenser för den nationella säkerheten. I sådana projekt kan också sekretariatet för säkerhetskommittén konsulteras. Med hänvisning till det som sägs ovan betonar utskottet vikten av en omfattande förvaltningsövergripande beredning i alla lagprojekt som kan bedömas ha konsekvenser för den nationella säkerheten.
(16) Utskottet har regelbundet i sina ställningstaganden (se till exempel FsUB 2/2022 rd — RP 63/2022 rd, styckena 14–27) betonat behovet av ett intensivt och smidigt samarbete mellan de centrala säkerhetsmyndigheterna (Försvarsmakten, Gränsbevakningsväsendet och polisen). Det är ytterst viktigt att den gällande reglering som berör säkerhetsmyndigheter ses över och utvecklas på ett övergripande sätt och att de brister som upptäckts åtgärdas med det snaraste. Utskottet understryker dessutom att myndigheterna till fullo ska utöva de befogenheter som lagstiftningen ger.
(17) Eftersom det inte råder enighet kring definitionen av kritisk infrastruktur är det svårt att beakta den nationella säkerheten på ett heltäckande sätt i olika lagprojekt, framhåller utskottet. Enligt uppgift har det redan under flera årtionden utförts arbete för att sammanställa och definiera objekt som ska skyddas. När det ömsesidiga beroendet i samhället ökar allt mer är det dock nödvändigt att i enlighet med modellen för övergripande säkerhet effektivisera samarbetet mellan myndigheter, näringslivet, organisationer och medborgare. Detta behov beaktas också i det pågående arbetet med att uppdatera Säkerhetsstrategin för samhället.
(18) Utöver det arbete som utförs nationellt anser utskottet att också EU:s CER-direktiv (Critical Entities Resilience) är ytterst viktigt, eftersom man i samband med genomförandet av direktivet på unionsnivå utför arbete för att definiera kritisk infrastruktur. Utskottet påpekar att det för det internationella samarbetet är viktigt med en så heltäckande gemensam europeisk syn som möjligt på definitionen av kritisk infrastruktur. Kritisk infrastruktur skyddas inte enbart med nationella åtgärder utan också genom internationellt samarbete.
Den nationella säkerheten som villkor för tillstånd
(19) I 5 § i tillståndslagen (lagen om tillståndsplikt för vissa fastighetsförvärv, 470/2019) finns bestämmelser om förutsättningar för beviljande av tillstånd. Tillstånd för förvärv av en fastighet kan enligt de gällande bestämmelserna beviljas, om förvärvet inte bedöms försvåra ordnandet av landets försvar, övervakningen och tryggandet av den territoriella integriteten eller säkerställandet av gränsbevakningen, gränssäkerheten eller försörjningsberedskapen. Det föreslås att bestämmelsen ändras så att tillstånd för förvärv av en fastighet kan beviljas, om förvärvet utöver det som nämns ovan inte heller bedöms äventyra den nationella säkerheten.
(20) Utskottet framhåller på det sätt som anges i propositionsmotiven (s. 20) att avsikten med de föreslagna ändringarna inte är att överföra grundläggande uppgifter som gäller den nationella säkerheten till exempel från polisen till någon annan myndighet. I tillståndsprocessen för fastighetsförvärv enligt tillståndslagen ska försvarsministeriet grunda sitt beslut på ett utlåtande av myndigheterna inom inrikesministeriets förvaltningsområde om huruvida förvärvet äventyrar den nationella säkerheten. Likaså ska finansministeriet fatta beslut om utnyttjande av statens förköpsrätt på de grunder som ministeriet bland annat genom utlåtandeförfarandet får från inrikesministeriets förvaltningsområde. Ministerierna genomför alltså inte helt självständigt säkerställandet av den nationella säkerheten, utan tillstånds- och förköpsprocessen är en del av det övergripande säkerställandet av den nationella säkerheten, som polisen dock uttryckligen har ålagts att sköta. Den nationella säkerheten kan dock tryggas också indirekt exempelvis genom försvaret.
(21) I propositionen påpekas också (s. 13) att en fastighet kan vara riskfritt belägen i förhållande till de objekt som omfattas av det nuvarande tillämpningsområdet, men trots detta äventyra den nationella säkerheten. En fastighet kan användas till exempel för förberedelse till en terroristisk gärning eller för organiserad brottslighet, som också kan ha statlig anknytning.
(22) Enligt bestämmelsen i 5 § i tillståndslagen om förutsättningarna för beviljande av tillstånd är det således i nuläget inte möjligt att avslå en ansökan om tillstånd på grund av hot mot den nationella säkerheten. Man kan därmed bli tvungen att bevilja tillstånd för förvärv av en fastighet, även om det i bakgrunden finns misstankar om att fastigheten, av en förvärvare som kommer från en stat utanför EU/EES-området, kommer att användas på ett sätt som hotar Finlands nationella säkerhet.
(23) I 4 § 4 mom. i lagen om centralen för utredning av penningtvätt (445/2017) anges att uppgifterna i penningtvättsregistret oberoende av sekretessbestämmelserna får användas och lämnas ut endast för att förhindra, avslöja och utreda samt till undersökning föra penningtvätt och finansiering av terrorism och det brott genom vilket den egendom eller den vinning har fåtts eller kan fås som är föremål för penningtvätt eller finansiering av terrorism och för att skydda den nationella säkerheten. Riksdagens ekonomiutskott föreslog i sitt betänkande (EkUB 43/2018 rd ─ RP 167/2018, s. 9) i samband med förslaget till ändring av lagen om centralen för utredning av penningtvätt att nationell säkerhet ska fogas till 4 §, där det föreskrivs om centralens rätt att få, använda och lämna ut uppgifter, för att rätten att lämna ut uppgifter till skyddspolisen ska bli mer entydig än idag.
(24) Enligt uppgift har hotet om underrättelse och påverkan som berör kritisk infrastruktur i Finland ökat både i den fysiska omgivningen i och cybermiljön till följd av Rysslands aggressionskrig och Finlands Natomedlemsprocess. Man kan i vårt land se tecken som kan tolkas som förberedelse för framtida påverkan i en krissituation, men det finns också direkta tecken på försök till påverkan. Det kan exempelvis röra sig om fastighetsförvärv där det inte verkar finnas någon företagsekonomisk logik eller någon följdriktighet när det gäller fastighetens gängse bruksvärde. En markägare som agerar för en främmande stats räkning kan till exempel bygga konstruktioner på sin fastighet som den främmande staten kan utnyttja i en krissituation till exempel för att stänga av trafikleder eller inkvartera trupper som saknar beteckningar.
(25) Genom att nationell säkerhet tas in i lagen blir det möjligt att för att skydda den nationella säkerheten förvägra tillstånd för förvärv av en fastighet också i situationer där till exempel föremålet för förvärvet är ett markområde som är strategiskt betydelsefullt för land- eller sjötrafiken och köparen verkar agera för någon annans räkning, och förvärvets verkliga förmånstagare eller utövare av beslutanderätt inte med säkerhet kan identifieras.
(26) Därför anser utskottet att det är ytterst motiverat att bestämmelserna om förutsättningar för beviljande av tillstånd i 5 § i lagförslag 1 kompletteras med en nationell säkerhetsaspekt. Också utbytet av information mellan försvarsförvaltningen och inrikesförvaltningen skulle fungera smidigare, om den nationella säkerheten som ett intresse som ska skyddas beaktas självständigt vid sidan av säkerställandet av landets försvar, gränssäkerheten och försörjningsberedskapen. Vid utfrågningen av sakkunniga fördes det fram att det på grund av oklarheter i definitionen av nationell säkerhet i sista hand är domstolarna som i eventuella besvärssituationer avgör hur definitionen av nationell säkerhet slutligen ska tolkas.
Ansökan om tillstånd
(27) Tillståndsbeslutet grundar sig på prövning från fall till fall (4 § i lagförslag 1). Enligt en utredning som delgetts utskottet är det viktigt att vid tillståndsprövningen förstå inte bara objektets karaktär utan också sökandens motiv, roll och identitet: agerar köparen självständigt eller eventuellt för någon annans räkning? Till exempel i ett aktiebolag kan man avtala om utövande av faktiskt inflytande till förmån för finansieringskällan eller någon annan aktör utan att arrangemanget är synligt.
(28) Utskottet välkomnar de föreslagna nya bestämmelserna om att tillståndsmyndigheten ska ges rätt att av den som ansöker om tillstånd få uppgifter om finansieringen av köpet och finansieringens ursprung samt be sökanden lämna andra uppgifter som behövs för behandlingen av ansökan om tillstånd och allmänt medverka till utredningen av ärendet vid hot om att tillstånd förvägras.
(29) Justitieministeriet ansåg i sitt utlåtande att det föreslagna 4 § 3 mom. inte behövs eftersom en myndighet enligt 31 § i förvaltningslagen ska se till att ett ärende utreds tillräckligt och på behörigt sätt. Myndigheten ska i detta syfte skaffa den information och den utredning som behövs för att ärendet ska kunna avgöras. Detta har av hävd också ansetts omfatta hörande av sådana myndigheter vars uppgifter kan påverkas av avgörandet i ärendet.
(30) Försvarsutskottet noterar att det föreslagna 3 mom. i och för sig är överlappande reglering med förvaltningslagen, som är en allmän lag, och momentet är delvis informativt. Bestämmelsen stärker dock försvarsministeriets föreslagna rätt att få information enligt 8 § och andra myndigheters möjlighet att dela information med försvarsministeriet. Den föreslagna bestämmelsen stärker också försvarsministeriets skyldighet att vid behov begära utlåtanden av andra myndigheter. Behovet av bestämmelsen kan enligt utskottet också motiveras med att de flesta tillståndssökande inte känner till förvaltningslagen. Därför är det viktigt att påpeka att försvarsministeriet på det sätt som lagarna förutsätter i fråga om tillståndsansökningar ser till att tillräcklig information inhämtas för att ett ärende ska kunna avgöras korrekt.
Rätt att få information
(31) I 8 § i tillståndslagen finns bestämmelser om försvarsministeriets rätt att få information. Av propositionsmotiven framgår det att trots att uppgifter om fastighetsköp i Finland är offentliga uppgifter, får myndigheterna bland annat med stöd av EU:s dataskyddsbestämmelser utbyta personuppgifter endast av synnerligen motiverade skäl, och i princip får uppgifterna endast användas för det ändamål för vilket de har samlats in. Centrala utmaningar när det gäller delningen av information är således utlämnandet av personuppgifter samt avgränsningen av användningen av uppgifterna. Utskottet instämmer i det som sägs i propositionsmotiven om att de i lag angivna grunderna för utlämnande av personuppgifter inte får äventyra tillsynen över sådana fastighetsköp som är problematiska med tanke på Finlands säkerhet.
(32) Enligt den gällande 8 § i tillståndslagen har försvarsministeriet oberoende av sekretessbestämmelserna rätt att avgiftsfritt få sådana uppgifter som är nödvändiga för fullgörandet av uppgifter enligt den lagen endast av Lantmäteriverket. Enligt propositionen har en mer omfattande rätt att få information visat sig vara en absolut förutsättning för att säkerställa att tillståndsprocessen fungerar. Det är viktigt att rätten att få information preciseras också i fråga om uppgifter av andra myndigheter som är väsentliga med tanke på tillståndsprocessen i enlighet med dessa uppgifters betydelse för tillståndsprövningen och uppnåendet av lagens syften. En utmaning är att informationen är utspridd i stället för att den centraliserat skulle stå till förfogande för den myndighet som utför tillståndsprövningen. I praktiken skulle uppgifter fås i enlighet med nuvarande praxis med hjälp av utlåtandeförfarandet genom en begäran om information.
(33) Enligt den bestämmelse som föreslås i 8 § 1 mom. får den som lämnar ut uppgifter bedöma från vilka register uppgifter samlas in och i vilken form uppgifterna lämnas ut till den som begärt utlåtande. Den som lämnar ut uppgifter kan således själv bedöma vilka uppgifter som i den aktuella situationen ska anses nödvändiga för tillståndsprövningen i anslutning till fastighetsförvärvet. Försvarsministeriet ska alltså i princip inte ha direkt tillgång till myndigheternas egna register, utan ministeriet ska ha rätt att på begäran få uppgifter som är nödvändiga för tillståndsprövningen i form av ett utlåtande av myndigheterna. Försvarsministeriet får inte heller rätt att behandla sekretessbelagda eller annars begränsade uppgifter som lämnats ut av myndigheter, såsom polisen, i större utsträckning än vad exempelvis polisen skulle ha rätt att behandla dem när den utför ett liknande uppdrag.
(34) I bestämmelserna som gäller rätt att få information i den föreslagna 8 § i tillståndslagen och den föreslagna 13 § i lagen om statens förköpsrätt anges de myndigheter av vilka försvarsministeriet (och i fråga om förköp även inrikesministeriet och finansministeriet) trots sekretessbestämmelserna har rätt att få nödvändiga uppgifter. Skyddspolisen nämns dock inte i paragraferna. Enligt inkommen utredning ansågs det vid beredningen av propositionen att skyddspolisen redan inom ramen för den gällande lagstiftningen kan lämna ut behövliga uppgifter till försvarsministeriet. I samband med beredningen av propositionen konstaterades det också att det kan skada skyddspolisens anseende och de internationella samarbetspartnernas tillit till skyddspolisen om skyddspolisen tas in i paragrafen. Utskottet påpekar att skyddspolisen är en central aktör när det gäller att trygga den nationella säkerheten. Utskottet framhåller behovet av ett tätt samarbete mellan försvarsministeriet och skyddspolisen, inte bara i syfte att nå målen i den aktuella regeringspropositionen utan också mer allmänt, eftersom den inre och den yttre säkerheten är allt närmare kopplade till varandra.
(35) Centralkriminalpolisen framförde under beredningen av propositionen att eftersom uppgifterna i penningtvättsregistret är sekretessbelagda och den registrerade inte har rätt till insyn i dem, är det nödvändigt att begränsa partsoffentligheten i fråga om de uppgifter som centralkriminalpolisen lämnar till försvarsministeriet. Saken har förtydligats i detaljmotiveringen till lagförslagets 8 § (s. 34) där det nämns att partsoffentligheten ifråga om uppgifter som centralkriminalpolisen har lämnat ut ur penningtvättsregistret kan begränsas med stöd av 11 § 2 mom. 1 punkten i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). Enligt motiveringen är utgångspunkten att försvarsministeriet inte själv till tredje parter kan lämna ut sekretessbelagda uppgifter som ministeriet har fått av andra myndigheter, utan beslut om utlämnande av sådana uppgifter fattas av den myndighet som lämnat dem.
(36) Med avseende på det som nämns ovan anser utskottet att de föreslagna ändringarna i 8 § i lagförslag 1, enligt vilka försvarsministeriets rätt att få uppgifter utvidgas till att utöver Lantmäteriverket också gälla andra centrala myndighetsaktörer, är absolut nödvändiga och motiverade. Utskottet betonar i fråga om utlåtandeförfarandet att försvarsministeriet bör få all behövlig information som stöd för prövningen av tillståndsbeslut i fastighetsförvärv så att försvarsministeriet kan utföra en helhetsbedömning utifrån all väsentlig information. Trots att myndigheterna får bedöma informationens väsentlighet får det inte uppstå en situation där försvarsministeriet, som ansvarar för tillsynen över fastighetsinnehav, tolkar lagen så att all information som i verkligheten behövs med tanke på helheten inte lämnas ut. Helhetsbedömningen ska alltid grunda sig på de samlade uppgifter som man har fått.
Gränser för förköpszon
(37) Det geografiska tillämpningsområdet för förköpsrätten är i nuläget 500–1 000 meter, beroende på Försvarsmaktens eller Gränsbevakningsväsendets objekt. Enligt uppgift är det vid tillämpningen av lagen dock i praktiken inte alltid entydigt att fastställa under vilken punkt i 2 § 1 mom. i statens förköpslag varje objekt ska placeras. Därför är det nödvändigt att förenhetliga det geografiska tillämpningsområdet så att tolkningen ska vara så enkel och förutsägbar som möjligt för såväl myndigheterna som parterna i fastighetsköpet.
(38) Enligt utredning till utskottet är det motiverat att, såsom det föreslås i 2 § i lagförslag 2 (lagen om statens förköpsrätt inom vissa områden 469/2019), precisera gränsen så att tillämpningsområdet i fortsättningen är 1 000 meter. Ändringen gör tolkningen av lagen tydligare och mer förutsägbar både för den som tillämpar lagen och för parterna i fastighetsköpet. Utskottet påpekar att ett tillämpningsområde som skulle vara avsevärt större än 1 000 meter skulle försvåra fastighetsköp i Finland.
(39) Enligt inkommen utredning har prövningen av huruvida förköpsrätten ska utnyttjas haft mycket liten inverkan på omsättningen av fastigheter, och den föreslagna ändringen anses inte ha några betydande följder för omsättningen av fastigheter. Ett bredare tillämpningsområde än det som föreslås skulle också påverka statsfinanserna på ett sätt som det inte nu har varit möjligt att utreda. Enligt propositionen kommer finansministeriets behov av finansiering för finansiering av förköpsfall att vara något större än för närvarande, men utvidgningen av zonerna till 1 000 meter bedöms inte ha några betydande ekonomiska konsekvenser.
Statens och kommunens förköpsrätt
(40) Staten har förköpsrätt vid fastighetsköp, om förvärvet av fastigheten behövs för ordnande av landets försvar eller gränsbevakningen, för säkerställande av gränssäkerheten eller för övervakning och tryggande av den territoriella integriteten. Kommunerna har förköpsrätt enligt förköpslagen (608/1977). En kommun kan utnyttja sin förköpsrätt för samhällsbyggande samt för rekreations- och skyddsändamål. Om köparen är staten har kommunen dock inte förköpsrätt. Staten kan inte heller utnyttja sin förköpsrätt om köparen är en kommun.
(41) Det anges emellertid inte i någotdera lagen om det är kommunens eller statens förköpsrätt som ska ha företräde. Det är alltså möjligt att en kommun och staten är intresserade av samma fastighet och att grunderna för att utnyttja förköpsrätten uppfylls för dem båda. I propositionsmotiven konstateras det i fråga om 1 § i lagförslag 2 (statens förköpsrätt) att statens förköpsrätt ska ges företräde i förhållande till kommunens förköpsrätt, eftersom syftet med statens förköpsrätt är att skydda hela landets intressen, det vill säga landets försvar, gränsbevakningen och gränssäkerheten samt övervakningen och tryggandet av den territoriella integriteten samt den nationella säkerheten. Utskottet anser att denna infallsvinkel är motiverad. Förtydligandet av vilken förköpsrätt som ska ha företräde klargör också myndigheternas utrednings- och prövningsprocess.
Sammanfattning
(42) Sammantaget anser utskottet att propositionen är mycket nödvändig och att den avhjälper bristerna i de gällande bestämmelserna och förtydligar lagarnas tillämpningsområde. Genom att den nationella säkerheten tas in i lagarnas tillämpningsområde förbättras samarbetet mellan myndigheterna till exempel genom att det blir lättare att utbyta information. Utskottet påpekar att fogandet av den nationella säkerheten till tillämpningsområdet dock inte har en direkt inverkan på fastställandet av förköpszonerna, utan de bestäms även i fortsättningen utifrån Försvarsmaktens och Gränsbevakningsväsendets objekt.
(43) När det gäller den fortsatta lagberedningen vid försvarsministeriet kommer eventuella nya projekt eller preciseringar i den gällande lagstiftningen att genomföras under nästa valperiod. Utskottet ser det som viktigt att man i den fortsatta beredning som försvarsministeriet inlett utreder alla möjligheter att bättre än i nuläget skydda den kritiska infrastrukturen och den nationella säkerheten.
(44) I den fortsatta utredningen bör man granska frågor som gäller markarrende och företagsomstruktureringar och som inte berörs av samma slags utlänningsövervakning som i fastighetsaffärer. Utskottet påpekar att det är möjligt att genom komplicerade företagsomstruktureringar göra den verkliga ägaren osynlig. Utskottet framhåller att det är uppenbart att också köp och innehav av bostadsaktier kan utgöra ett hot mot den nationella säkerheten.
(45) I en utredning som försvarsministeriet lämnade till utskottet i december 2021 konstateras att det med tanke på grundlagen är ytterst svårt att skärpa lagstiftningen i fråga om dubbelmedborgare. Enligt lagen är det möjligt att ha dubbelt medborgarskap i Finland, och det finns ingen juridisk skyldighet att informera myndigheterna om andra medborgarskap. Det enda sättet att ingripa i köp som utförs av dubbelmedborgare är således att göra alla fastighetsförvärv med utländska parter tillståndspliktiga. Enligt en utredning till utskottet är det med myndigheternas nuvarande resurser inte möjligt att alla förvärv med utländska parter blir tillståndspliktiga. Dessutom kommer en utvidgning av skyldigheten att ansöka om tillstånd på det sätt som beskrivs ovan att leda till att den allmänna omsättningen av fastigheter blir avsevärt långsammare.
(46) Slutligen påpekar utskottet att det inte med någon reglering är möjligt att uppnå en situation där myndigheterna alltid har uppgifter om användningsändamålet för alla fastigheter eller om de faktiska ägandeförhållandena. Till exempel kan fastighetsförvärv som gjorts med hjälp av bulvaner inte fullständigt verifieras, och en privatperson med enbart finskt medborgarskap kan också användas som formell mellanhand i affärerna. Dessutom utgör innehav av fast egendom endast en del av påverkansförsöken för att äventyra Finlands nationella säkerhet. Grundlagen måste givetvis beaktas när regleringen utvidgas, eftersom undantag från de grundläggande fri- och rättigheterna endast kan göras på det sätt som exakt bestäms i grundlagen. Utskottet anser dock att det som sägs ovan inte undanröjer behovet av att vidare utreda alla lagstiftningsåtgärder som kan förbättra situationen ytterligare.