Detaljmotivering
Sambandet mellan civiltjänstlagen och värnpliktslagen
Regeringens ambition i propositionen har varit att civiltjänstgörarna
så långt det är möjligt ska ha
samma rättigheter och skyldigheter som de som gör
beväringstjänst. Men en helt identisk reglering är
inte möjlig på grund av olikheterna i tjänstgöringsformerna
(t.ex. civiltjänstgörarnas kostpenning och inkvarteringskostnader).
På den här punkten vill utskottet påpeka
att vissa definitioner måste vara exakt desamma i båda
lagarna. Ta t.ex. begreppet "nära anhörig", som enligt
detaljmotiven till 41 § inbegriper bl.a. sambo.
Civiltjänstgöringens innehåll
Civiltjänsten innefattar enligt gällande lag
en utbildningsperiod och arbetstjänst, och när
båda är fullgjorda upphör civiltjänsteplikten.
Enligt uppgift har man planer på att utveckla civiltjänstens
innehåll genom att lägga större tonvikt
på generella medborgerliga kompetenser, befolkningsskydd
och en allmän beredskap för räddningstjänst.
Grundutbildningsperioden räcker 28 dygn och under den ska
i princip en ansenlig del av undervisningen avsättas för
att ge färdigheter för förstahjälpen,
brand- och räddningstjänst och befolkningsskydd.
Enligt detaljmotiven till 3 § är målet
att så många civiltjänstgörare
som möjligt ska placeras inom räddningstjänsten,
befolkningsskyddet, miljöskyddet, socialtjänsten
och hälso- och sjukvården. Det är absolut
növändigt, menar utskottet, att civiltjänstens
innehåll utvecklas för att bättre tillgodose
skyddet för samhällsviktiga funktioner. Detta är
viktigt inte bara med tanke på samhällsfunktionerna
under undantagsförhållanden utan också för
att civiltjänstgörarna ska få meningsfulla
uppgifter.
Civiltjänstgöringsplatser
Ett av de största problemen inom dagens civiltjänstgöring
uppges vara att det inte finns tillräckligt med tjänstgöringsplatser.
Mellan 30 och 80 civiltjänstgörare saknar tjänstgöringsplats. En
orsak till det njugga utbudet av tjänstgöringsplatser är
att tjänstgöringsplatserna varit skyldiga att
stå för civiltjänstgörarnas
uppehälle och boendekostnader. Därför är
det enligt utskottet bra med den föreslagna 46 §,
som föreskriver att staten ska ersätta tjänstgöringsplatsen
för inkvarteringen. Det gör det också lättare
att få ändamålsenliga civiltjänstgöringsplatser.
Utskottet vill fästa uppmärksamheten vid 46 § 1
mom. enligt vilket civiltjänstgöringsplatsen har
rätt att begära ersättning hos staten
för kostnaderna för inkvartering av civiltjänstgöraren. Ersättningens
storlek bestäms utifrån inkvarteringsorten. Indelningen
i två kommungrupper är inte särskilt
lyckad, menar utskottet. På många orter runtom
i landet ligger inkvarteringskostnaderna på samma nivå som
i huvudstadsregionen. Utskottet anser att det i paragrafen räcker
med att föreskriva om en högsta ersättning
på t.ex. 250 euro.
Tjänstgöringstid och repetitionsutbildning
Av beväringarna tjänstgör strax under
hälften 180 dygn, alltså den kortaste tiden för
beväringstjänst. Cirka 15 procent tjänstgör
nio månader, medan ungefär 35 procent har den
längsta tiden, 362 dygn. Den genomsnittliga tjänstgöringstiden
blir då något under nio månader (8,7
månader).
Vid utskottsutfrågningen framhöll experter att
man i jämförelsen av hur betungande den vapenfria
tjänsten kontra värnpliktstjänsten sammantaget är
inte bara bör ta hänsyn till tjänstgöringsformen
utan också väga in närvaroskyldigheten.
En civiltjänstgörare jobbar 36—40 timmar
per vecka och är ledig under helgerna. En beväring åter
får utbildning enligt dagsschemat 8—10 timmar
under normala vardagar och har närvaroskyldighet med undantag
för permissioner och vissa kvällsledigheter. När
terrängövningar pågår, vilket
för sexmånadersbeväringarna innebär
i snitt 45 dygn, är beväringarna i tjänst
dygnet om. Dessutom bör man ta hänsyn till skillnaderna
i den fysiska och psykiska belastningen.
Utskottet påpekar att förslaget till civiltjänstlag
saknar bestämmelser om den repetitionsutbildning omfattande
33 dygn som arbetsgruppen för en översyn av civiltjänstlagen
föreslog i sitt betänkande. Uppfattningen bland
de utfrågade experterna var att det är en klar
brist att repetitionsskyldigheten inte finns med i lagförslaget.
Utskotter anser att det finns många skäl som talar
för en repetitionsutbildning för civiltjänstgörarna.
Statsbudgeten bör med andra ord göras upp med
hänsyn till kostnaderna för en sådan
utbildning. Hela civiltjänstgöringssystemet som sådant
blir lidande när den föreslagna lagen saknar bestämmelser
om repetionsutbildning. Civiltjänstgörarna har
inga möjligheter att uppdatera sina kunskaper och färdigheter
när tjänstgöringstiden väl är över.
Grundutbildning i kombination med repetitionsutbildning gör
det lättare att placera civiltjänstgörare
i civila uppdrag under undantagsförhållanden.
Repetitionsutbildningen förbättrar också förmodligen
civiltjänstgörarnas tjänstgöringssäkerhet
i krissituationer. Utskottet ser repetitionsutbildningen för
civiltjänstgörare som en jämlikhetsfråga,
eftersom de som gjort militärtjänst, beroende
på utbildning, är skyldiga att delta i repetitionsövningar
under 40—100 dygn.
Utskottet föreslår för arbetslivs-
och jämställdhetsutskottet att den föreslagna
civiltjänstlagen kompletteras med bestämmelser
om skyldighet att delta i en 33 dygn lång repetitionsutbildning.
Vapenfri tjänst utomlands
Enligt 40 § 1 mom. ska civiltjänsten göras
i Finland, med undantag för eventuella kortare kommenderingsresor
utomlands. I 2 mom. står det att civiltjänstgöringsplatsen
med civiltjänstgörarens samtycke kan förordna
honom eller henne utomlands på en kommenderingsresa som
varar högst 14 dygn. Dessutom kan civiltjänstcentralen
med stöd av 3 mom. på ansökan från
civiltjänstgöringsplatsen och med civiltjänstgörarens
samtycke förordna honom eller henne på en kommenderingsresa
som varar högst 2 månader.
I detaljmotiven till 40 § konstaterar regeringen att
antalet kommenderingsresor på 14 dygn inte begränsas,
men att 3—4 resor under tjänstgöringen
kan anses lämpligt. En civiltjänstgörare
skulle med andra ord kunna tillbringa en tredjedel av den 362 dygn
långa tjänstgöringstiden utomlands. En
så lång tjänstgöringstid utomlands är
i regel inte ändamålsenlig, om det inte finns
särskilda skäl till det, anser utskottet. Skyldigheten
att försvara riket avser i princip deltagande i verksamhet
inom landets gränser.
Utskottet vill dessutom påpeka att en fyra månader
lång utlandstjänst inte kan jämföras
med det som gäller för värnpliktiga i
militärtjänst. Vissa värnpliktiga deltar
under hela sin tjänstgöringstid i krishanteringsövningar
under 1—3 veckor. Utomlands leds och övervakas
de värnpliktiga av en militär förman.
Hur övervakningen av vapenfri tjänst utomlands är
ordnad säger propositionen ingenting om.
För att praxis i fråga om utlandskommenderingar
ska bli enhetlig och med tanke på tjänstgöringssäkerheten
och övervakning föreslår utskottet för
arbetslivs- och jämställdhetsutskottet att endast
civiltjänstcentralen ska få förordna
civiltjänstgörare till tjänstgöring
utomlands.
Behandling av ansökan om civiltjänst under särskilda
förhållanden
I 4 kap. finns bestämmelser om ansökan om
civiltjänst under särskilda förhållanden
och om en särskild prövningsnämnd för
värnpliktigas övertygelse. Nämndens sammansättning
regleras i 20 §. När nämnden
bedömer övertygelsen ska den enligt detaljmotiven
fästa uppmärksamhet bl.a. vid hur länge
personen haft sin övertygelse och hur genuin den är
och hur den tagit sig uttryck i hans eller hennes dagliga liv och
livsstil. Reglerna är bra då nämnden
ska ta ställning till övertygelsen under särskilda
förhållanden, anser utskottet.