Motivering
Allmänt
Utskottet tar inte här ställning till om underhållet
av arméns materiel borde utvecklas som egen verksamhet
i stället för i form av strategiskt partnerskap.
Det är något som hör till försvarsministeriet
att besluta om. Däremot ser utskottet det absolut nödvändigt
att man så snabbt som möjligt når beslutsfasen
efter den oskäligt utdragna utredningsprocessen som tärt
på personalens arbetsmotivation.
Kan underhållsuppgifterna skötas under såväl
freds- som kristid minst lika bra som nu? Det hör till
de viktigaste frågor man bör ställa när underhållet
av arméns materiel ordnas. Under utskottsutfrågningen
hävdade försvarsförvaltningens representanter
att detta låter sig göra. För att målet
ska kunna nås krävs det särskilt att det
strategiska partnerskapet är långvarigt, att båda
parter binder upp sig till projektet och att underhållsblocket
förblir intakt för att därigenom generera
en effektiv verksamhet.
Under utskottsutfrågningen påpekades det också att
Millog Ab, som består av fem finländska företag
(Patria 55 %, Insta 26 %, Raskone 8 %,
Sisu-Auto 8 % och Oricopa Oy 3 %) har en ägarbas
där statsägda företag (Patria och Raskone)
har aktiemajoriteten. Staten kan påverka Millogs verksamhet även
genom den s.k. K-aktien ("Golden Share") som garanterar staten en plats
i bolagets styrelse.
Vid avtalsförhandlingarna har man också kommit överens
om en s.k. exitklausul som ger staten rätt att lösa
in aktierna om partnerskapet upphör. Men en eventuell exitklausul
måste ännu utredas grundligt bl.a. då det
gäller priset på återköp. Utskottet
menar att det är utmärkt med dessa skyddsmekanismer
och säkerhetsavtal men vill påpeka att alla i
ett partnerskap ingående risker inte går att eliminera
genom avtalsteknik. I alternativet med partnerskap för
materielunderhåll måste person-, informations-
och materielsäkerheten ägnas särskild
uppmärksamhet när verksamheten inte längre
handhas av försvarsmakten utan av utomstående.
Dessutom bör det observeras att ett komplicerat avtals-
och uppföljningssystem binder försvarsförvaltningens
resurser.
I ett strategiskt partnerskap uppnår man en ca 15 procentig årlig
kostnadsbesparing jämfört med det nuvarande systemet.
I jämförelsen har momsen utelämnats.
Försvarsministeriet och finansministeriet lär
ha fört en lång diskussion om momsfrågan,
men någon slutlig klarhet föreligger ännu
inte. Lösningen på momsfrågan är
enligt utskottet av vital betydelse för försvarsministeriets
beslutsprocess, och därför måste samsyn
nås så snart som möjligt. Beslut om partnerskap
bör inte fattas förrän momsfrågan
avgjorts entydigt, anser utskottet.
Personalen
Partnerskapsalternativet ska bedömas inte bara med
hänsyn till den operativa effektiviteten under fred och
krig utan också mot bakgrund av vilken ställning
försvarsmaktens personal skulle få hos Millog
Ab. Vid utfrågningen uttryckte personalorganisationerna
sitt missnöje över hur beredningen av KUJA gått
till. I det tjänstemannastyrda forsatta beredningsarbete
som utfördes inom försvarsförvaltningen
2007 var personalorganisationerna inte företrädda
i en enda arbetsgrupp och kunde inte heller på något
annat vis påverka processen. Organisationerna konstaterade
att den bristfälliga samråds- och beredningsprocessen
kommer att sätta sina tydliga spår i försvarsmaktspersonalens
engagemang i ett eventuellt partnerskap. Utskottet är av
exakt samma åsikt.
Alla organisationer ansåg att man primärt borde
utveckla den egna verksamheten för underhåll av
arméns materiel och hävdade att närapå samma
besparingar kan uppnås genom utveckling av den egna verksamheten
som Millog-alternativet. Försvarsmaktens jämförelser
mellan utveckling av den egna verksamheten och partnerskap ger exempelvis
för 2016 en kalkylerad besparingsskillnad på något över
2 procent. Med hänsyn till detta är kostnadsbesparing
alltså inget hållbart motiv för partnerskap,
menar utskottet.
Om det blir aktuellt med partnerskap är det angeläget
att riktlinjerna i försvarsmaktens personalstrategi och
goda arbetsgivarprinciper följs, påpekar utskottet.
Den strategiska partnern måste under hela avtalsperioden
iaktta villkoren för den överflyttade personalen.
Från personalsynpunkt är det viktigt med en skyddsklausul
som säger att partnern inte av ekonomiska orsaker eller
av produktionsorsaker får säga upp eller permittera
personer som berörs av överföringen under
en tid av fyra år.
Förhandlingarna om personalens ställning har i
många stycken rört sig om att rörelseöverlåtelseprinciperna
måste följas, att försvarsmaktens personal
ska anställas som gamla anställda av partnern
och att partnern ska vara bunden av försvarsmaktens tjänste-
och arbetskollektivavtal till avtalsperiodens slut om partnern inte
kommer överens om något annat med personalorganisationerna.
Andra frågor som det har förhandlats om är
att de anställda vid försvarsmakten som övergår
till anställning hos partner ska garanteras minst samma
lön och pensionsförmåner de har vid övergången.
Vid utskottsutfrågningen framgick det att parterna är
ganska överens när det gäller dessa frågor.
Utskottet menar att samsyn måste uppnås om alla
frågor som gäller personalens status innan det
slutliga beslutet tas.
Bland annat uppges en del personer få högre pensionsålder
när de går över till Millog Ab. Den kan
stiga med ända upp till 3—4 år för
specialofficerare. Att pensionsåldern stiger så här mycket
för specialofficerare är enligt utskottet ett
stort minus, eftersom stegringen kan leda till att denna personalgrupp
söker sig till andra uppgifter med negativa konsekvenser
för Millogs verksamhet och själva underhållet.
I det här sammanhanget vill utskottet uttrycka sin djupa
oro för att också andra som övergår
till partnern t.ex. från Elektronikanstalten söker
sig till andra uppgifter, eftersom den höga kompetens som
genererats under loppet av tiotals år då går
förlorad. Det kan visa sig vara mycket svårt att
råda bot på detta kompetensunderskott.
Sammanfattningsvis
Utskottet påpekar att förslaget att utveckla
underhållet av arméns materiel genom att den 1
januari 2009 övergå till ett strategiskt partnerskap är
ett mycket viktigt avgörande med tanke på försvarsmaktens
hela verksamhet. Utskottet menar att det i praktiken skulle vara
mycket svårt att avveckla partnerskapet om det inte utfaller väl.
Försvarsministeriet måste därför
vara väl på det klara med alla de risker som partnerskapet är förenat
med och som också utskottet delvis lyft fram i detta utlåtande.
Det viktigaste kriteriet för arrangemangen kring underhållet
av arméns materiel bör nu och i framtiden vara
att dessa uppfyller kraven i såväl freds- som
kristid och borgar för en bra personalpolitik, menar utskottet.
Utskottet konstaterar att man kan motivera ett strategiskt partnerskap
framför att utveckla den egna verksamhet med kalkylmässiga
kostnadsbesparingar. Hur realistiska dessa sedan är för perioden
2009—2016 kan med fog ifrågasättas. Den
största orsaken till ett eventuellt partnerskap ligger
i de produktivitetsmål som satts upp för försvarsförvaltningen.
Det tidigare målet, en personalminskning med 1 890
personer senast 2011, lär kunna uppnås även
genom att utveckla den egna verksamheten. Vanhanens andra regering
bestämde emellertid i maj 2007 att de statsanställda
skulle minskas med ytterligare 4 800 årsverken
utöver det som den föregående regeringen
beslutat. Förhandlingar pågår just nu
om hur detta mål ska fördelas mellan de olika
förvaltningsområdena. Försvarsförvaltningen
föreslår för finansministeriet att den
extra nedskärningen ska vara 470 personer. Utan Millogalternativet är
det svårt att nå det nya målet, konstaterar
utskottet.