Motivering
Statsrådet lämnar riksdagen en årsberättelse
som utgör de i 46 § i grundlagen föreskrivna
berättelserna om dels regeringens verksamhet och om regeringens åtgärder
med anledning av riksdagens beslut, dels skötseln av statsfinanserna
och om hur budgeten har följts.
Den nu aktuella årsberättelsen gäller
2013. Det är nu andra gången berättelsen
lämnas in efter det att statens bokslutsberättelse
slogs samman med regeringens åtgärdsberättelse.
Effektivitets- och resultatbedömningar har fogats till uppgifterna
om verksamheten och ekonomin. Avsikten är att berättelseförfarandet
ska vidareutvecklas så att de uppgifter som återges
ger en tydligare helhetsbild av vad regeringens åtgärder
lett till och av de viktigaste förändringarna
i omvärlden.
Utskottet koncentrerar sig här på hur årsberättelsen
kunde förbättras med tanke på bedömningen
av försvarsförvaltningens resultatstyrning och
verksamhet.
Resultatstyrningen medför utmaningar inom försvarsministeriets
förvaltningsområde
Statsförvaltningen följer en resultatstyrningsmodell
vars rättsliga grund finns i lagstiftningen om statsbudgeten.
Samma normer för resultatstyrningen tillämpas
på samtliga statliga ämbetsverk oberoende av arten
av deras verksamhet. Utskottet konstaterar att anvisningarna på statsrådsnivå bör
förtydligas och förenklas ytterligare och att
särdragen hos de olika förvaltningsgrenarna bör
beaktas så långt det är möjligt.
För att underlätta jämförelser,
särskilt i fråga om frågekomplex som överskrider
gränserna mellan förvaltningsområdena,
bör man å andra sidan sträva till ökad
harmonisering när det gäller jämförbar
kvantitativ information. Det är i det sammanhanget viktigt
att de självutvärderingsmetoder som ligger till
grund för rapporteringen är kommensurabla inom
hela statsrådet.
Arbetsuppgifterna och resultaten av arbetet inom försvarsministeriets
förvaltningsområde är nära knutna
till beredskapen och samhällets funktionsförmåga
i undantagsförhållanden. Det är därför
till vissa delar inte helt enkelt att fastställa resultaten
i normala förhållanden. Utskottet vill påminna
om att försvarsmakten lägger en betydande del
av sina resurser på beredskapsuppgifter i krig och i fred.
Resultatstyrningens principer kan inte genomgående tillämpas
på denna verksamhet. Dessutom grundar sig statsförvaltningens
resultatstyrning på information som är helt offentlig.
Informationen om det militära försvaret kan dock
inte till alla delar vara offentliga. Den parlamentariska arbetsgrupp som
behandlade försvarets utmaningar på lång sikt
analyserade denna typ av information, men processen kan utvecklas
så att den blir mer systematisk och kontinuerlig i gränssnittet
mot riksdagen.
Bedömning av effektiviteten
Det samhälleliga genomslaget har för försvarsförvaltningens
del bedömts med tonvikt på effektmålet "Ett
effektivt försvarssystem". Att underhålla
och utveckla försvarssystemet på lång sikt
kräver balans mellan utgifterna för mate-riell
beredskap, fasta personalutgifter och andra omkostnader. Bedömning
utgår från målutfallet för verksamhetsåret
i relation till det långsiktiga målet, dvs. en
försvarsförmåga som motsvarar säkerhetsmiljön
och de tillgängliga resurserna.
Under sakkunnigutfrågningen framgick det att försvarsmaktens
verksamhet var resultatrik och effektiv ur ett snävt perspektiv
som enbart beaktar de mål som satts upp för verksamhetsåret;
de centrala målen för verksamheten uppnåddes.
Genomförandet av försvarsmaktsreformen framskrider
planenligt och verksamheten har anpassats till finansieringsramarna
utan att förmågan att sköta de lagstadgade
uppgifterna blivit lidande. Med tanke på effektiviteten
och beslutsfattandet är det likväl viktigare att
bedöma utfallet för verksamhetsåret i
relation till de långsiktiga målen och framtidsutsikterna.
Med detta bredare perspektiv i åtanke är trenden
oroväckande, eftersom målen för 2013
uppnåddes enbart genom kraftiga inskränkningar
i verksamheten och i de planerade materialupphandlingarna. De verkliga
konsekvenserna av nedskärningarna kommer att märkas
först på längre sikt.
Utskottet påpekar att tidsspannet för de mål som
ställts upp för det samhälleliga genomslaget — t.ex.
ett effektivt försvarssystem — också i
verkligheten är tämligen långt. Enligt
sakkunnigutlåtanden är livscykeln för
de trupper och system som utvecklas inom försvarsmaktens
förmågeprojekt nämligen cirka 25 år.
En granskning av det samhälleliga genomslaget på kort sikt
ger därför inte nödvändigtvis
en rättvisande bild av hur förvaltningsområdets
effektivitet utvecklats på lång sikt. Att granska
ett enskilt år ger inte heller möjlighet till
jämförelser bakåt i tiden eller till
signaler till framtiden. Utskottet föreslår att
man i utvecklingen av berättelsen bör överväga
att utöver årets resultat visa resultaten för
några tidigare år och koncentrera prognoserna
om de kommande årens utveckling.
Det är oroväckande att betyget för
försvarsförvaltningens mål om ett effektivt
försvarssystem på lång sikt kommer att
närma sig "försvarligt", enligt årsberättelsen,
om inte försvarsmaktens utbildning och övningsverksamhet
kan återställas på en nivå som
motsvarar de krav som ställs på krigstida trupper
och om inte materielinvesteringarna utökas. Den nuvarande
utformningen av årsberättelsen ger dock inte möjlighet till
någon djupare analys av läget. Utskottet föreslår
att det i fortsättningen görs en grundligare analys
av de viktade effektmålen.
Uppställandet av resultatmål för
verksamheten och bedömning av utfallet
I samband med effektivitetsrapporteringen är det vid
sidan av målutfallet också centralt hur väl man
lyckats med måluppställningen. Samtidigt bör
rapporteringen utvecklas så att kopplingen mellan resultatmålen
för verksamheten och allokeringen av förvaltningsområdets
resurser blir tydligare. Problematiskt i den nuvarande bedömningen
av utfallet är enligt utskottet också det att resultatmålen
inte är jämförbara, utan kan till exempel
i fråga om effektmålet "ett effektivt
försvarssystem" omfatta allt från uthyrning
av personalbostäder till beredskap att avvärja
användning av militära maktmedel. Rapporteringen
bör i fortsättningen tydligare klargöra
de olika resultatmålens vikt och vilka resurser som tilldelats dem.
Finland har konsekvent strävat efter att krishanteringen
ses som en helhet vars sammanlagda effekter grundar sig på åtgärder
som vidtas inom flera förvaltningsområden. Med
hänsyn till konsekvensbedömningen är
det viktigt att sträva till ett starkare inslag av tväradministrativ
beredning och uppföljning av den övergripande
krishanteringen. De olika förvaltningsområden
får då gemensamma målsättningar
som rapporteras i årsberättelsen, även
om resultatstyrningen sker lokalt inom respektive förvaltningsområde.
Inom den militära krishanteringen är utrikesministeriets
mål på ett allmännare plan kopplade till
utrikes- och säkerhetspolitiken. Försvarsministeriets
mål är kopplade till utvecklingen av försvarsmaktens
förmågor och till genomförandet av insatserna.
I sitt utlåtande om föregående års årsberättelse
(FvUU 9/2013 rd) lade utskottet vikt
vid att utvecklingen och underhållet av trupperna i truppregistret
för militär krishantering sker som en del av utvecklingen
av försvarsmaktens kapacitet och försvarsmaktens
utvecklingsprogram.
Utskottet understryker därför att effektmålet "stärkande
av den internationella säkerheten" i fortsättningen
ska utgöra ett klart effektmål också i
utvecklingen av det nationella försvaret.
Utveckling av resultatstyrningen och rapporteringen
Av sakkunnigyttrandena har det framgått att försvarsministeriet
i utvecklingen av förvaltningsområdets styrsystem
strävar efter en tydligare helhet där den "röda
tråden" genomgående är synligare.
Resultatstyrningen ska bygga på fyraårsperioder,
vilket syftar till ett mer samlat och övergripande perspektiv.
Avsikten är att de långsiktiga utvecklings- och
handlingslinjerna mer konsekvent ska integreras med budgetberedningen
och resultatstyrningen. Det är enligt utskottet en mycket
välkommen utvecklingstrend.
Utskottet stöder också den vid sakkunnigutfrågningen
aktualiserade tanken att resultatmålen ska vara så konkreta
som möjligt och även ha kvantitativa indikatorer.
Rapporteringen ska samtidigt sträva efter att klarare än
tidigare visa på orsak-verkan-relationerna mellan resurser och
uppnådda mål.
Utskottet konstaterar att det visserligen skett en viss utveckling
under de senaste åren, men att regeringens årsberättelse
måste komprimeras ytterligare. Samtidigt skulle regeringen
kunna fästa större vikt vid visualiseringen av
olika data och vid att visa hur olika nyckeltal utvecklats över
tiden. Vidare bör regeringen överväga
om berättelsen skulle kunna fokusera på de mest
väsentliga utfallen för förvaltningsområdenas
effektmål och lägga mindre vikt vid frågekomplex av
mer begränsad betydelse.
Riksdagens uttalanden
Beträffande de ekonomiska förmånerna
för värnpliktiga (RP 37/2007
rd) förutsatte riksdagen att regeringen vidtar åtgärder
för att beväringstjänstgöringen
ska beaktas i pensionen och hemförlovningspenning betalas
till dem som hemförlovas. Några framsteg har inte
gjorts i dessa frågor, men utskottet konstaterar att de värnpliktigas
ekonomiska och sociala ställning har förbättrats
långsiktigt och planmässigt under 2000-talet.
Siilasmaa-arbetsgruppen som tillsattes för att utreda
de samhälleliga konsekvenserna av värnplikten
publicerade sin rapport i september 2010. I den ingår en
rad förslag till hur de värnpliktiga kunde få det
ekonomiskt och socialt bättre. Utskottet konstaterar att
uttalandet bör stå kvar med tanke på uppföljningen
av utredningar och åtgärder med anknytning till
arbetsgruppens förslag.