Motivering

Försvarsutskottet konstaterar att Europeiska försvarsbyråns initiativ till frivilliga uppföranderegler (voluntary, non-binding approach) visavi artikel 296 i EG-fördraget är ett viktigt förslag som kan få betydande konsekvenser för konkurrensutsättningen av medlemsstaternas upphandling av försvarsutrustning. Efter det att Europeiska försvarsbyrån inrättades i juli 2004 har ambitionen att också försvarsutrustningen ska omfattas av konkurrens fått luft under vingarna. Medlemsstaterna vill komma vidare i frågan i rådet för allmänna frågor och yttre förbindelser i november 2005. Meningen är att uppförandereglerna ska träda i kraft i juli 2006. De medlemsstater som inte vill vara med ska anmäla detta senast i april 2006.

Försvarsutskottet påpekar att uppförandereglerna framför allt är ett politiskt projekt för att med frivilliga, icke bindande åtgärder göra marknaden för försvarsutrustning effektivare. Man har i åratal förgäves diskuterat en tydligare tolkning av artikel 296. I praktiken har det betytt att upphandlingen av försvarsutrustning nästan utan undantag har tolkats mycket vidlyftigt. Den icke offentliggjorda listan över militära varor från 1958 har haft betydelse för tolkningen. Europeiska försvarsbyrån utforskade genom en statistisk enkät medlemsstaternas upphandlingspraxis 2004. År 2004 var 41 procent av medlemsstaternas upphandlingar av försvarsutrustning av den storleksklassen att de inte alls konkurrensutsattes. Samma år konkurrensutsattes 9 procent nationellt, 10 procent internationellt och 19 procent sköttes genom gemensamma upphandlingsprogram (t.ex. transportplan A 400 M). Artikel 296 gjorde att konkurrensen i första hand omfattade icke militära upphandlingar (t.ex. livsmedel), som utgjorde 21 procent av de samlade upphandlingarna.

När de frivilliga uppförandereglerna har blivit godkända gäller det att konkurrensutsätta all sådan upphandling av försvarsmateriel som en medlemsstat utifrån artikel 296 inte anser omfattas av EG:s upphandlingsdirektiv (uppförandereglerna kommer att omfatta några undantag typ kärnvapen, atomdrivna varor, kemiska, bakteriologiska, radiologiska varor och krypteringsapparater). Gränsvärdet för konkurrensutsättning föreslås vara en miljon euro. Enligt utredning är det resultatet av en kompromiss. Projekt av den här storleksklassen lönar det sig redan att konkurrensutsätta i unionen.

Försvarsutskottet noterar att det behövs bättre samarbete och större öppenhet inom försvarsmaterielsektorn i EU och att det på sikt är lönsamt att skapa en europeisk marknad för försvarsutrustning (European Defence Equipment Market, EDEM). En fungerande marknad för försvarsutrustning är en central faktor om unionens medlemsstater vill göra sin försvarsindustri konkurrenskraftigare. Utskottet vill framhålla att Finland redan nu i motsats till många andra medlemsstater öppet konkurrensutsätter sin försvarsupphandling internationellt och att vår försvarsmaterielindustri bara kan ha nytta av initiativet till uppföranderegler, speciellt om medlemsstaterna fullt ut går med.

Medlemsstaternas försvarsmaterieltillverkning har i långa stycken koncentrerats till sex stora länder. Frankrike, Italien, Tyskland, Spanien, Storbritannien och Sverige står för omkring 80 procent av försvarsmaterielindustrin i EU och 97 procent av forskning och utveckling. Villkoret för att Finland ska gå med är att de här centrala producentländerna från första början går med i den frivilliga uppföranderegimen och att upphandlingen faktiskt är genomsynlig. Försvarsutskottet konstaterar att det politiskt är svårt att ställa sig utanför uppförandekodexen. De som ställer sig utanför signalerar klart att de inte är villiga att öppna sin försvarsmaterielupphandling för genuin konkurrens. Utskottet understryker att vi måste kunna beakta vissa aspekter av vårt nationella försvar i projektet och att de i sin tur kan inverka på tillämpningen av reglerna. Enligt utredning kan vi hålla fast vid ambitionen att upphandlingen av försvarsutrustning till 50 procent ska vara inhemsk t.ex. om vi underhåller och servar vapensystem som inhandlats utomlands.

I debatten om uppföranderegler dyker också frågan om tilldelningen av statliga stöd till företag som tillverkar försvarsutrustning upp. Utskottet välkomnar att uppförandereglerna medger effektivare ingrepp i sådana konkurrenssnedvridande stöd.

Bland de uppenbara fördelarna med projektet för Finland är försörjningstryggheten. Finland har under sitt medlemskap med ganska dålig framgång försökt ta upp försörjningstryggheten till debatt i EU. I uppförandereglerna för upphandling av försvarsutrustning beaktas principen om ömsesidigt stöd för försörjningstryggheten mellan medlemsstaterna. Den ska förbättra det ömsesidiga förtroendet och i förekommande fall ge stöd åt de deltagande länderna. Om principen accepteras betyder det att försörjningstryggheten tas upp till ny granskning i unionen och det är ett steg som Finland varmt välkomnar. En annan positiv aspekt är att villkoret för industriellt samarbete, dvs. motköpsförpliktelsen, kan bibehållas också i framtiden. Motköp kan krävas i projekt vars värde överstiger 10 miljoner euro. Uppförandereglerna påskyndar också en harmonisering av bestämmelserna om motköp och det är enligt utredning ett välkommet steg också för vår inhemska industri.