Motivering

Den här ramperioden har varit en verklig pärs för försvarsmakten, som samtidigt tvingats kämpa med försvarsmaktsreformen och med budgetnedskärningar. Utan extra satsningar finns det risk för att trovärdigheten för vårt försvar raseras. Att vi genom Ottawakonventionen tvingats avstå från infanteriminorna bidrar givetvis till detta.

Utgångspunkten för regeringens reform av försvarsmaktens verksamhet och strukturer är att försvarsmaktens nuvarande uppgifter består, att en fungerande allmän värnplikt tryggas och att försvarsprinciperna utvecklas utifrån principen om territoriellt försvar. Men den föreslagna anslagsminskningen på 62,7 miljoner euro utgör ett hot mot dessa allmänt accepterade ambitioner. Och så får man inte glömma att stora utgiftsreduceringar redan gjorts tre år i rad.

Den allmänna värnplikten är en kostnadseffektiv lösning. Ett fullgott försvar av ett land av Finlands storlek är en omöjlighet utan allmän värnplikt. Dessutom bör det observerat att om omsättningen på deltagare i repövningar inte är tillräcklig förfaller vårt värnpliktssystem.

Vi befarar att regeringen genom sina radikala och felriktade åtgärder oåterkalleligt och redan inom en nära framtid urholkar vår försvarskapacitet som bygger på allmän värnplikt, och därmed äventyrar våra möjligheter att upprätthålla ett självständigt och trovärdigt försvar inom hela rikets territorium.

Den parlamentariska arbetsgrupp som behandlade försvarets utmaningar på lång sikt föreslår att extra anslag viks för upphandling av försvarsmateriel från och med 2016. Tanken är att anslagen ska höjas stegvis. Beslut i denna fråga fattas dock först under förhandlingarna om nästa regering, så det finns i dagsläget inga garantier för att arbetsgruppens slutledningar kommer att följas. Vi måste också komma ihåg att de föreslagna höjningarna totalt sett endast utgör hälften av de nedskärningar som gjorts under innevarande valperiod. Har man sjunkit djupt är det svårt att nå upp till den tidigare, hållbara nivån. Det kan till exempel visa sig svårt, om inte omöjligt, att återfå den försvarsförmåga som förlorats genom alla indragna repövningar.

Ukrainakrisen har visat att militära konflikter inte är uteslutna i dagens Europa. En självständig stat behöver en egen armé som när det verkligen gäller kan avvärja fiendens angrepp. Det gäller oberoende av om landet är militärt allierat eller alliansfritt. Också om Finland vore allierat måste vi värna om vår egen försvarsförmåga.

Eftersom det ekonomiska läget i Finland är svårt står det klart att också försvarets förvaltningsområde måste delta i sparåtgärderna. Nedskärningarna i den militära krishanteringen är delvis motiverade. Däremot har försvarsmakten redan många gånger om burit sin del av ansvaret för sparbetingen.

Vi föreslår dels att inbesparingarna återtas, dels att hemförlovningspenningen till beväringarna återställs. Den allmänna värnplikten måste stärkas. Efter militärtjänstgöringen är många unga män utan regelbunden försörjning, och särskilt de som redan flyttat hemifrån tvingas ofta efter hemförlovningen leva på socialbidrag. Genom hemförlovningspenningen kunde vi effektivt stödja de ungdomar som återgår till vardagslivet, och det vore ett klart erkännande från statsmaktens sida till de män och givetvis också frivilliga kvinnor som rakryggat har uppfyllt sin medborgerliga plikt.

Motivering

Nedskärningarna i försvarsministeriets huvudtitel hotar skrota Finlands trovärdiga försvar och principen om ett totalförsvar av landet. I 2015 års budget är anslagen under försvarsministeriets huvudtitel 62,7 miljoner mindre än i budgeten för i år. Under hela ramperioden skärs 10 procent bort från försvarsministeriets förvaltningsområde, det vill säga i genomsnitt två gånger så mycket som hos något annat förvaltningsområde.

Anslagsreduceringarna har medfört färre terrängdygn, flygtimmar, fartygstimmar och repövningar, vilket på lång sikt försämrar försvarets kapacitet.

I 2015 års budget skärs anslagen för materielanskaffningar återigen ner. Minskningen är 23,5 miljoner euro (-5 %).

I 2015 års budgetproposition skärs 200 000 euro bort i stöden för försvarsorganisationernas verksamhet. Försvarsorganisationerna spelar en viktig roll för frivilligt försvarsarbete, utbildning av reservister som stöd för försvarsmakten och upprätthållandet av försvarsviljan.

Statsfinanserna kräver sparåtgärder, men åtgärderna för försvarsmakten skulle ha dimensionerats och schemalagts så att försvarsmakten kan genomföra sitt uppdrag trovärdigt och föra en ansvarsfull arbetsgivarpolitik.

Det är helt nödvändigt att finansieringen av försvaret efter 2015 säkerställs på det sätt som den parlamentariska utredningsgruppen föreslår.

Motivering

Försvarsministeriets förvaltningsområde föreslås få totalt 2 687 miljoner euro i anslag för 2015. Det är 63 miljoner euro mindre än i 2014 års ordinarie budget. Budgetpropositionen innehåller många utgiftsnedskärningar och det säger sig självt att inte heller försvarsministeriets förvaltningsområde kan undgå dem. Enligt motiveringen ska verksamheten 2015 höjas till den miniminivå som försvarsförmågan kräver. I samband med försvarsmaktsreformen betonade försvarsmakten behovet att säkerställa Finlands försvarsförmåga och skapa bestående kostnadsbesparingar. Inbesparingarna var nödvändiga också för de legitima grunderna för de strukturella förändringarna inom försvarsmakten, vilka innefattade bl.a. personalnedskärningar, nedläggning av garnisoner och utläggning av stödfunktioner på entreprenad.

Vänstergruppen understryker att Finlands försvarsstrategi inom ramen för de ekonomiska realiteterna även i fortsättningen ska falla tillbaka på militär alliansfrihet, allmän värnplikt och försvar av hela landet.

Försvarsförvaltningens personal och beväringarnas ställning

Försvarsmaktens personalorganisationer har med all rätt kritiserat sparkraven i fråga om löneglidningar, eftersom kraven behandlar personalen orättvist. Personalminskningarna på grund av försvarsmaktsreformen och utläggningen av funktioner på entreprenad har slagit hårdast mot de mer lågavlönade. Därigenom har självfallet den statistiska medelinkomsten för hela personalen stigit. De ökande kraven på teknisk och annan kompetens när det gäller såväl verksamhet som materiel har gett liknande effekter, vilket återspeglas bl.a. i yrkes- och utbildningsbakgrunden hos dem som rekryteras av försvarsmakten. Det är inte fråga om några verkliga löneglidningar. Enligt vänstergruppen vore det skäligt och i enlighet med normal arbetsmarknadspraxis att granskningen av löneutvecklingen inför förhandlingarna bygger på verklig lönestatistik som rensats från strukturella förändringar.

Vänstergruppen stöder Beväringsförbundets krav på en förbättring av beväringarnas och deras familjers socioekonomiska ställning bl.a. genom en nivåhöjning av dagpenningen och återinförande av hemförlovningspenningen. Enligt förslag kunde den uppgå till 200 euro.

Upphandlingen av försvarsmateriel

Regeringen föreslår anslag på drygt 500 miljoner euro för upphandling av försvarsmateriel. De nya och de tidigare beviljade beställningsfullmakterna medför utgifter till ett sammanlagt belopp av 623 miljoner euro under 2015 och för åren efter det 1 453 miljoner euro. Beställningsfullmakterna uppgår alltså totalt till 2 076 miljoner euro. Anslagen för upphandling av försvarsmateriel ligger alltså fortfarande på en osedvanligt hög nivå.

Vänstergruppen har i en budgetmotion föreslagit att Finland ska avstå från att skaffa dyra robotar med fjärrverkan från USA och i stället fokusera på att utveckla arméns territoriella försvar.

Utsikterna för försvarsindustrin

Finlands försvarsindustri är en integrerad del av Finlands försvar och den militära försörjningsberedskapen. På senare år har den finska försvarsindustrins livskraft rubbats av upphandlingen av omfattande och till sin livscykel långvariga vapensystem, där det inte varit möjligt att inkludera tillräckligt stora motköp. Också utvecklingen av den europeiska lagstiftningen om försvars- och säkerhetsupphandlingar och förbuden mot motköpskopplingar har inskränkt på den inhemska industrins förutsättningar. Att upphandlingen av Natokompatibel materiel koncentrerats till bl.a. USA har försvagat den inhemska försvarsindustrins framtidsutsikter och i viss mån även det nordiska samarbetet. Även marinens anskaffningar i Italien är ett häpnadsväckande exempel på hur man underlåtit att utnyttja den egna marinindustrins kunnande.

Vänstergruppen betonar vikten av att följa med utvecklingen i det arktiska området och anser det viktigt att Finlands arktiska strategi uppdateras regelbundet. Finland måste målmedvetet sträva efter att samarbeta med den ryska skeppsbyggnadssektorn inom såväl civila som militära upphandlingsprojekt. Samarbetet med Ryssland erbjuder den finska skeppsbyggnadsindustrin och försvarsindustrin stora möjligheter. Ryssland har enligt en nyligen publicerad utvecklingsplan budgeterat 32,5 miljarder euro för skeppsbyggnadssektorn. Merparten av anslagen har riktats till försvarssektorn och till ändamål som tjänar ibruktagandet av Nordostpassagen.