Allmän motivering
Allmänt
I propositionen föreslås att 22 § i
ordningslagen () ändras
så att ordningsvakter kan utses också för
flygplatser och hamnar. Den gällande lagstiftningen gör
det redan nu möjligt att utse ordningsvakter för
järnvägs-, buss- och metrostationer för
att bistå polisen i att upprätthålla
ordning och säkerhet. De platser som förslaget
nu gäller samlar motsvarande människomassor och är även
i övrigt likartade när det gäller att
upprätthålla ordning. Den föreslagna ändringen är
därför inte någon principiellt relevant utvidgning
av lagens tillämpningsområde.
Förslaget att placera ordningsvakter på verksamhetsställen
inom social- och hälsovården innebär
däremot en väsentligare utvidgning. En beklaglig
utveckling i samhället har lett till att situationer där
det förekommer hot om våld och direkt våld
har blivit allt allmännare exempelvis på hälsocentraler,
sjukhus och i Folkpensionsanstaltens kundservicelokaler. Verksamhetsställena
inom hälso- och sjukvården har i relation till den
service som erbjuds visat sig vara ställen där risken
för ordningsstörningar har ökat under
de senaste åren. I allmänhet uppkommer incidenterna
i denna typ av lokaler snabbt och oväntat. I praktiken är
det inte möjligt, eller ens ändamålsenligt,
att polisen på regelbunden basis skulle vara på plats.
Men närvaron av ordningsvakter kunde ha en preventiv effekt
och de skulle vid behov omedelbart kunna vidta åtgärder
för att upprätthålla ordning och säkerhet
och förhindra brott. Förvaltningsutskottet anser
därför att den föreslagna lagändringen är
motiverad.
Utskottet understryker att det allmänna bär ansvar
för att allmän ordning upprätthålls.
Ordningsvakterna kan utses endast för att bistå polisen — och
i framtiden i vissa fall gränsbevakningsväsendet — men
inte för att självständigt upprätthålla
ordning. Det finns dessutom skäl att observera att de platser
för vilka man i framtiden kan utse ordningsvakter numera
allt oftare håller sig med vakter för att skydda
egendom och personal. Men det löser inte problemet för de
kunder som vistas i lokalerna och har rätt till service.
Ordningsvakterna kan däremot skydda såväl
personalens som kundernas rätt till säkerhet vid
incidenter till dess att polisen kommer till platsen. Utskottet
finner det viktigt att man håller ett öga på hur
problemet med ordningsstörningar utvecklar sig på sådana
platser för vilka man kan utse ordningsvakter, men också i samhället överlag.
Utifrån utredning finner utskottet propositionen behövlig
och lämplig och ställer sig bakom lagförslaget
med de kommentarer och ändringsförslag som framgår
av betänkandet.
Detaljmotivering
1. Lag om ändring av 22 § i ordningslagen
22 §. Rätt att utse ordningsvakter.
I detaljmotiven till paragrafen sägs det att med verksamhetsställen
inom socialvården avses bland annat arbetskraftsbyråerna.
Grundlagsutskottet påpekar att detta inte motsvarar inte
begreppsapparaten i sektorslagstiftningen eller allmänt
språkbruk. Vidare konstaterar utskottet att i propositionsmotiven
utesluts skolhem och barnskyddsanstalter ur begreppet verksamhetsställen
inom socialvården.
Med hänvisning till grundlagsutskottets utlåtande
föreslår förvaltningsutskottet att 22 § 1 mom.
kompletteras med en mening av vilken framgår att med verksamhetsställen
inom socialvården inte avses barnskyddsanstalter eller
skolhem. Utskottet föreslår också att
man i lagen för klarhetens skull, på samma sätt
som i motiven, nämner arbetskrafts- och näringsbyråerna
och Folkpensionsanstaltens verksamhetsställen som sådan
platser för vilka det kan utses ordningsvakter.
Grundlagsutskottet påpekar i sitt utlåtande
att regeringen föreslår att i 22 § 1
mom. stryks det villkor som säger att tjänstgöringsområdet
endast vid behov får utsträckas till platsers
och trafikmedels omedelbara närhet men att den föreslagna ändringen
inte motiveras på något sätt i propositionen.
I utlåtandet sägs att bestämmelsen bör
styra den utseende myndighetens prövningsrätt
så att tjänstgöringsområdet
inte får bli större än vad som behövs
för att allmän ordning och säkerhet ska
kunna upprätthållas. Därför måste
behovsvillkoret kvarstå i 22 § 1 mom.
2. Lag om ändring av lagen om ordningsvakter
Utskottet föreslår att lagförslaget
godkänns utan ändringar.
3. Lag om ändring av lagen om privata säkerhetstjänster
24 §. Godkännande som väktare.
Enligt 24 § 1 mom. 1 punkten i lagförslaget
kan en person godkännas som väktare tills han
eller hon har fyllt 68 år. Förvaltningsutskottet
föreslår dessutom att 24 § 1
mom. 1 punkten ändras så att den motsvarar gällande
24 § 2 mom., enligt vilken ett godkännande som
väktare gäller högst tills väktaren
fyller 65 år.
29 §. Att bära maktmedelsredskap.
Utskottet föreslår att den första
meningen i 1 mom. kompletteras med ett omnämnande om att
inte heller tillfälliga väktare i onödan
får bära på sig maktmedelsredskap.
Enligt 29 § 2 mom. får maktmedelsredskap bäras
och användas endast av väktare eller tillfälliga
väktare som har fullgjort repetitionsutbildning i användningen
av maktmedel. Enligt motiven behöver repetitionsutbildning
inte fullgöras samma år som personen i fråga
har fullgjort utbildningen som väktare eller tillfällig väktare.
Detta framgår emellertid inte av lagtexten, som kategoriskt
uppställer repetitionsutbildning som ett villkor för
att bära och använda maktmedelsredskap. Utskottet
föreslår därför att momentet
preciseras så att repetitionsutbildning inte krävs
det år då själva utbildningen har fullgjorts.
Det här betyder att den första repetitionsutbildningen
ska genomgås det kalenderår som följer
på utbildningsåret.
Dessutom föreslår utskottet att 29 § 2
mom. ändras eftersom omnämnandet om tillfälliga väktare
har fallit bort.
Utskottet föreslår att i 29 § 2 mom.
stryks den mening som gäller repetitionsutbildning för
utbildare och att 3 mom. kompletteras med en bestämmelse
om att utbildare inte årligen behöver genomgå repetitionsutbildning
i användning av maktmedel. Men en utbildare som bär
skjutvapen ska årligen visa att han eller hon har tillräcklig
skicklighet i hanteringen av skjutvapen och tillräcklig
skjutskicklighet
43 §. Rätt att få information.
Avsikten var att i samband med RP 58/2009 rd ändra
lagens 43 § så att Polisstyrelsen, i stället
för inrikesministeriet och länsstyrelsen, har
rätt att för utövande av tillsyn av företagen
få behövlig information. Avsikten har emellertid
inte varit att i de bestämmelser som gällde inrättandet
av Polisstyrelsen vid revideringen av polisens förvaltningsstruktur
slopa polisinrättningarnas tillsynsuppgifter och därför
föreslår utskottet att 43 § () ändras
så att också deras rätt att få information nämns
i paragrafen.