Detaljmotivering

1. Lag om ändring av tullagen

Felavgift.

Felavgiften är en administrativ påföljd som redan länge har funnits i vår tulllagstiftning. De föreslagna bestämmelserna avser att avhjälpa en brist i vår lagstiftning. Enligt gällande tolkning har det inte varit tillåtet att fastställa en felavgift vid brott mot villkoren för administrativa tillståndsbeslut (till exempel tulllagerbeslut). Påföljden kan därmed inte fastställas för en tillståndsinnehavare om inte lagen ändras, även om felavgift skulle anses vara en lämpligare påföljd än strafforder för en anställd hos tillståndsinnehavaren.

I motiven till det föreslagna felavgiftssystemet hade det enligt utskottet lämpligen kunnat utredas hur avgiftssystemet ställer sig till tullbrott och tullförseelse. Det hade gett en mer samlad bild av läget. Enligt uppgifter till utskottet uppstår det normalt inga överlappningar mellan det administrativa och det straffrättsliga systemet, utan tullförvaltningen följer ett förfarande som går ut på att felavgift tillämpas på obetydliga försummelser och straff på allvarligare försummelser. Huvudregeln är att felavgift i första hand ska komma i fråga. Om utdömande av straff dock skulle bli aktuellt efter att en felavgift har fastställts kan domstolen beakta att fler påföljder utdömts och utdöma ett rimligare straff. Därtill bör det noteras att det oftast kan undvikas att fler påföljder fastställs i tullärenden eftersom en administrativ påföljd i ett och samma ärende gäller en juridisk person, ett företag, medan en straffrättslig påföljd gäller en fysisk person.

2. Lag om ändring av tvångsmedelslagen

Anhållningsberättigad tjänsteman.

I 1 kap. 6 § 3 punkten i tvångsmedelslagen nämns vilka tjänstemän vid tullverket har rätt att göra anhållanden. Enligt gällande regler är det bara tjänstemän med en viss tjänsteställning vid tullverket som har denna befogenhet.

Tullverket har ändrat sina tjänstebenämningar och dessutom minskat antalet benämningar. Framöver kommer som regel tullinspektörer, tullöverinspektörer, tullchefer eller tulldirektörer att räknas som tjänstemän. Med avseende på rätten att utöva befogenheter anger de nya tjänstebenämningarna inte längre tillräckligt exakt respektive tullmans tjänsteställning, uppgifter och befogenheter, utan benämningarna fastställs huvudsakligen enligt hur krävande uppgiften är samt följer tullverkets lönesystem, uppger regeringen i propositionen. Därför föreslår regeringen att tjänstemän med rätt att utöva befogenheter inte längre ska anges enligt tjänstebenämning utan i stället enligt rätten att utöva en befogenhet.

Propositionen avser visserligen inte att ändra den personkrets som har rätt att utöva vissa befogenheter. Trots detta anser utskottet av rättssäkerhetsskäl att propositionens definition på anhållningsberättigad tullman med anhållningsrätt är alltför allmänt formulerad i skrivningen "En till undersökningschef förordnad tullman". Utskottet påpekar att inte minst utomstående har svårt att bedöma vilken bakgrund och utbildning som krävs av en tullman som förordnas till undersökningschef.

Med hänvisning till det ovanstående föreslår utskottet att 1 kap. 6 § 3 punkten ändras till att "en tullöverinspektör som av chefen för Tullstyrelsens bevakningsavdelning eller av chefen för ett tulldistrikt har förordnats till undersökningschef" ska ha rätt att anhålla. I skrivningen är befogenheten kopplad dels till tjänsteställning, dels till ett permanent skriftligt förordnande av en namngiven tjänsteman. Den som förordnar om undersökningschef ansvarar för att den anhållningsberättigade tullöverinspektören har adekvat utbildning och andra nödvändiga kvalifikationer för att använda tvångsmedel.