Allmän motivering

Utskottet noterar att syftet med avtalet är att intensifiera samarbetet mellan parterna för att bekämpa bedrägerier som involverar parternas ekonomiska intressen. De som huvudsakligen kommer att tillämpa avtalet är tullmyndigheterna i de avtalsslutande staterna, men också andra brottsbekämpande myndigheter, som polisen och övriga rättsliga myndigheter och kommissionens bedrägeribekämpande myndigheter. Enligt avtalet vidtas åtgärderna på den avtalsslutande parts territorium som har mottagit begäran i överensstämmelse med gällande lagstiftning och inom ramen för den myndighets behörighet som har mottagit begäran. Bestämmelserna i avtalet svarar i långa stycken mot gällande EU-lagstiftning och konventioner mellan medlemsstaterna. Meningen är att inrätta en gemensam kommitté för företrädarna för parterna. Den ska se till att avtalet tillämpas klanderfritt.

I propositionen ingår ett förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. Vidare ingår där ett förslag till ändring av tullagen. Där föreslås att det ska vara möjligt att lagstifta om gemensamma särskilda utredningsgrupper för administrativa utredningar som faller inom tullens behörighet.

Syftet med den nya 54 a § som föreslås i tullagen är att genomföra bestämmelsen om gemensamma särskilda utredningsgrupper i artikel 22 i samarbetsavtalet i den mån den gäller administrativa utredningar inom tullens behörighet. Artikel 22 ingår i avdelning II i avtalet som enligt rubriken handlar om administrativt bistånd. Om en utredningsgrupp inrättas för att utreda brott ska lagen om gemensamma utredningsgrupper (1313/2002) tillämpas. För att sådana gemensamma särskilda utredningsgrupper som avses i artikel 22 ska kunna inrättas för tullmyndigheternas administrativa utredningar krävs det lagstiftning.

Förvaltningsutskottet anser emellertid att den föreslagna nya 54 a § i tullagen är alltför vag till sitt innehåll. Den anger inte tillräckligt noggrant vilka befogenheter och vilket ansvar de personer har som ingår i utredningsgruppen. Av paragrafmotiven framgår det inte heller vad som avses med administrativa utredningar. Om bestämmelsen tas in i tullagen, medger den dessutom att utredningsgrupper inrättas också med andra länder utifrån eventuella senare avtal, trots att det inte sägs ut i paragrafmotiven.

Utskottet föreslår att den föreslagna bestämmelsen om tullmyndigheternas gemensamma utredningsgrupper tas in i lagen om sättande i kraft av samarbetsavtalet i stället för tullagen för att den bara ska gälla utredningsgrupper som inrättas enligt den lagen. Vidare föreslår utskottet att avsikten med en utredningsgrupp preciseras att bara omfatta administrativa utredningar inom tullverkets behörighet enligt artikel 22.2 i samarbetsavtalet.

Utskottet konstaterar om de befogenheter och det ansvar som medlemmarna i en utredningsgrupp ska ha att en behörig myndighet i en främmande stat som hör till utredningsgruppen enligt föreslagna nya 54 a § i tullagen har "rätt att delta i utredningar och att närvara när sakkunniga, parter eller andra personer hörs för att utreda ett ärende". Den föreslagna bestämmelsen är alltså vidlyftigare än lagen om gemensamma utredningsgrupper som stiftades 2000 för att sätta i kraft avtalet om internationell rättshjälp. Enligt 4 § i den lagen har "en person som hör till en utredningsgrupp rätt att enligt finsk lag vara närvarande när åtgärder i anslutning till utredningen vidtas" och "rätt att delta i behandlingen av ärendet och ställa frågor till dem som blir hörda" bara "om förundersökningsmyndigheten tilllåter det". Förvaltningsutskottet föreslår att den befogenhet som myndigheten i en främmande stat har i tullsamarbetet ska preciseras till att gälla bara rätt att vara närvarande, men inte rätt att delta i undersökningar.

Med stöd av propositionen och annan utredning i saken tillstyrker utskottet att det i Luxemburg i oktober 2004 undertecknade avtalet om samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å den andra, godkänns, att den förklaring som avses i propositionen görs och att lagförslag 1 i propositionen godkänns med ändringar och att lagförslag 2 förkastas.