Allmän motivering
Den gällande utlänningslagen ()
behandlades nationellt vid samma tidpunkt som asylprocedurdirektivet
behandlades i EU (FvUB 4/2004 rd). I
vår nya lag togs i görligaste mån hänsyn
till direktivförslaget och de knäckfrågor som
aktualiserades i samband med behandlingen av det. Direktivet antogs
den 1 december 2005 och har visat sig kräva vissa ändringar
och preciseringar i utlänningslagen.
Europeiska rådet enades vid sitt möte i Tammerfors
1999 om att arbeta för att ett gemensamt europeiskt asylsystem
skapas. I och med att asylprocedurdirektivet godkänts (2005/85/EG) är målet
inom närmare räckhåll.
Genom den föreslagna lagen samordnas utlänningslagen
med direktivet. Direktivet i sin tur syftar till att förenhetliga
EU-staternas förfaranden för internationellt skydd.
Propositionens förslag till ändringar i utlänningslagen
uppges huvudsakligen motsvara vedertagen praxis och tolkning. De
nya bestämmelserna i lagen bidrar till ett bättre
rättsskydd och jämlikare behandling för
dem som söker internationellt skydd och gör beslutsfattandet öppnare
och bättre förutsebart.
Utskottet instämmer i propositionens påstående
att direktivet till vissa delar är mycket detaljerat och
invecklat och att skrivningen inte motsvarar det sätt som
man är van att skriva lagstiftning på i Finland.
Medlemsstaterna måste absolut se till att de normer
som unionen godkänt följs, menar utskottet. Av
de som söker asyl i Finland kommer en stor mängd
från andra EU-länder. I princip innebär
det att deras asylansökan ska behandlas någon
annanstans än i Finland och att de sökande ska
ha registrerats som asylsökande redan tidigare. Finland
lade under sitt ordförandeskap fram ett viktigt initiativ
om europeisk solidaritet i fråga om politik som rör
invandring, gränskontroller och asyl (extended European
solidarity in immigration, border control and asylum policies).
Det går ut på att den unionsstat dit en asylsökande
först anländer från ett tredjeland får
bidrag från unionen för kostnaderna för
asylförfarandet efter att ha registrerat den asylsökande när
belägg finns för att asylprocessen framskridit
i staten i fråga.
Utskottet understryker vikten av att asylansökningarna
behandlas på ett korrekt sätt och samtidigt också så snabbt
som möjligt. Regeringen satte under sin politikmangling
den 24 februari 2009 som mål att antalet personer som grundlöst
ansöker om asyl ska fås att minska. Samtidigt
står regeringen redo att skjuta till extra resurser för
att råda bot på anhopningen av asylutredningar.
Utskottet vill i detta sammanhang också fästa uppmärksamheten
vid att medlemsstaterna enligt artikel 17.5 i asylprocedurdirektivet
får använda sig av läkarundersökningar
för att fastställa åldern på ensamkommande
barn i samband med prövningen av en asylansökan.
Antalet underåriga utan medföljande vuxen, eller
som uppger sig vara underåriga, som söker asyl
i Finland har ökat markant under det senaste året.
Merparten av de asylsökande har överlag inga tillförlitliga
ID-dokument. Om det genom läkarundersökningar
går att få reda på åldern på en
person, bör regeringen med det snaraste vidta åtgärder för
att bereda den lagstiftning som behövs för ett sådant
system och förelägga riksdagen den.
Sammanfattningsvis anser utskottet propositionen vara behövlig
och angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslaget
med de framförda anmärkningarna och ändringsförslagen.
Detaljmotivering
95 a §. Information till den som ansöker
om internationellt skydd.
Enligt paragrafen ska den som ansöker om internationellt
skydd upplysas om asylförfarandet och om sina rättigheter
och skyldigheter under förfarandet. Primärt är
det polisen eller gränskontrollmyndigheten som ska tillhandahålla
informationen när ansökan om internationellt skydd
lämnas in. Också Migrationsverket eller en förläggning
kan ge denna information.
Syftet med behandlingen av ansökningar om internationellt
skydd är att ta reda på den materiella sanningen.
Frågan gäller om det finns tillräcklig
grund för att bevilja skydd. Därför är
det viktigt att den sökande blir upplyst inte bara om sina
rättigheter utan också om sina skyldigheter, bl.a.
om skyldigheten att hålla sig till sanningen och vilka
konsekvenser det får om den sökande inte uppfyller
sina skyldigheter och vägrar samarbeta med myndigheterna,
påpekar utskottet.
Enligt artikel 10 i direktivet ska sökandena upplysas
på ett språk som de rimligen kan förväntas
förstå. Utifrån detta har det i lagen
tagits in en bestämmelse om att informationen ska ges på sökandens
modersmål eller på ett språk som det
finns grundad anledning att anta att han eller hon förstår.
I regel ska informationen ges skriftligt (Migrationsverkets
broschyr) men i förekommande fall också muntligt.
Utskottet vill med hänvisning till propositionsmotiven
poängtera att man alltid bör försäkra
sig om att den sökande faktiskt förstår
det språk på vilket informationen ges.
95 b §. Återkallande av ansökan
om internationellt skydd.
Bestämmelsen i 1 mom. om att en sökande kan återkalla
sin ansökan om internationellt skydd genom att personligen
göra en skriftlig anmälan om det är enligt
utskottet motiverad med tanke på rättssäkerheten
dels för den sökande, dels för den som
tar emot anmälan.
Mottagaren, dvs. Migrationsverket, polisen eller gränskontrollmyndigheten,
ska enligt 2 mom. ha två ojäviga vittnen
till återkallandet.
Utskottet ser ingen anledning till att den sökande
ska vara tvungen att i sin anmälan uppge varför
han eller hon vill återkalla sin ansökan. Det är
inte heller korrekt att kräva detta för att återkallelsen
ska vara giltig. Utskottet föreslår följaktligen
att 1 mom. ändras på denna punkt. En personligen
upprättad skriftlig anmälan, som entydigt visar
den sökandes intention att återkalla sin ansökan,
i kombination med två ojäviga vittnen är
ett bevis på att den sökande är orubblig
i sitt beslut. Givetvis kan den sökande uppge orsaken om
han eller hon så vill.
95 c §.
.
Artikel 20.2 i direktivet förpliktar medlemsstaterna
att se till att en sökande har möjlighet att begära
att asylärendet tas upp på nytt. Enligt direktivet
blir detta aktuellt när en sökande efter ett beslut
om att avbryta prövningen åter anmäler
sig hos den behöriga myndigheten.
Till följd av artikel 20.2 har det i 1 mom. i nya 95
c § tagits in en bestämmelse om att Migrationsverket
fattar beslut om att en ansökan om internationellt skydd
ska förfalla, om sökanden har avlidit eller om
han eller hon har lämnat eller anses sannolikt ha lämnat
Finland.
I 2 mom. åter finns en bestämmelse om att
sökande ska upplysas om rätten att lämna
in en ny ansökan efter att Migrationsverket har fattat
beslut om att hans eller hennes ansökan förfaller. Utskottet
påpekar att beslutet om att ansökan förfaller
inte är ett avslag på ansökan. En ny
ansökan innebär alltså inte här
en ny ansökan enligt 102 § som en utlänning
lämnar in efter att ha fått ett negativt beslut
på sin tidigare ansökan.
97 a §. Asylsamtal.
Paragrafens 1 mom. bekräftar huvudregeln att myndiga
sökande får höras utan andra familjemedlemmars
närvaro.
När det gäller minderåriga föreslås
en bestämmelse om att särskilt 6 § i
utlänningslagen och 14 § i förvaltningslagen
ska beaktas när en minderårig asylsökande
hörs. Enligt information till utskottet är andra
meningen i 97 a § 1 mom. avsedd att vara en hänvisningsbestämmelse.
Utskottet föreslår den exaktare formuleringen
"När en minderårig asylsökande hörs
ska 6 § i denna lag och 14 § i förvaltningslagen tilllämpas."
I 5 mom. sägs det att en företrädare
som avses i 26 § 1 mom. i lagen om främjande av
invandrares integration samt mottagande av asylsökande (493/1999)
ska ges tillfälle att närvara under asylsamtal
med en minderårig som saknar vårdnadshavare. Formuleringen
står i samklang med artikel 17.1 punkt b i direktivet.
Utskottet vill påminna om att skrivningen innebär
att denna företrädare alltid ska ges tillfälle
att närvara under asylsamtal.
97 b §. Inhämtande av information i enskilda ärenden
som gäller internationellt skydd.
Enligt paragrafen får myndigheterna inte i ett enskilt ärende
som gäller internationellt skydd inhämta information
på ett sådant sätt att aktörer som
utövar förföljelse eller orsakar allvarlig
skada får kännedom om ärendet och att
säkerheten för personen i fråga eller
för dennes närstående äventyras.
Artikel 22 punkt b i direktivet är skriven så att
sekretessen endast gäller direkt information. Utskottet
anser den föreslagna nationella bestämmelsen vara
motiverad, eftersom den också omfattar indirekta metoder
att skaffa sig information som äventyrar den sökandes
eller dennes närståendes säkerhet.
198 a §. Förfallande i förvaltningsdomstolen
av ett ärende som gäller internationellt skydd.
I paragrafen föreslås att förvaltningsdomstolen
eller högsta förvaltningsdomstolen kan fatta beslut
om att ett ärende som gäller ändringssökande
avseende internationellt skydd förfaller, om den som söker ändring
har lämnat eller anses sannolikt ha lämnat Finland.
Av 95 c § 1 mom. framgår under vilka förutsättningar
den som söker ändring sannolikt kan anses ha lämnat
Finland.
Av den föreslagna lydelsen och motiven kan man sluta
sig till att det handlar om att personen i fråga självmant,
utan verkställighetsmyndighetens medverkan, lämnat
landet. Paragrafen ska alltså inte tillämpas på fall
där myndigheterna avlägsnat en sökande
efter att denne fått avslag på sin ansökan
och beslut om avvisning. Utskottet föreslår att
skrivningen i 198 a § ska preciseras för tydlighetens
skull.