Motivering

Avtalet om samarbete på området förebyggande av, beredskap för och insatser vid nödsituationer mellan regeringarna i Barentsregionen

Finland, Norge, Ryssland och Sverige undertecknade avtalet om räddningsinsatser i Barentsregionen den 11 december 2008. Syftet är att förebygga och begränsa de skador för människor, egendom och miljö som nödsituationer orsakar och att utveckla samarbetet mellan de avtalsslutande parterna kring räddningsinsatser i ländernas glest befolkade nordliga områden, där räddningsresurserna är bristfälliga och stationeringsorterna få. Detta är extra viktigt nu när utvinningen av naturresurser, andra ekonomiska aktiviteter och de klimatrelaterade olyckorna har ökat. Dessutom vill parterna ta fram handlingsprinciper för räddningsinsatser som är gemensamma för flera Barentsländer.

Avtalet inverkar inte på parternas gällande internationella avtal om räddningstjänst, men är dock ett komplement till dem. För Finland är det ett mervärde attavtalet bland annat föreskriver om hjälp som får lämnas via en annan avtalsslutande parts territorium. Avtalet gäller också handräckning som flera parter lämnar tillsammans. Det understryker vikten av att länderna också samarbetar om att förebygga och ha beredskap för olyckor. Länderna kommer att upprätta en gemensam kommitté som ska utvärdera avtalet och lägga fram initiativ. Dessutom ska den samordna och utveckla samarbetet. Det praktiska arbetet kring samarbetet görs på lokal nivå.

Förvaltningsutskottet anser avtalet viktigt och manar att det ökar säkerheten i Barentsregionen. Samarbetet i Barents euroarktiska region förbättras vid karastrofter och i situationer när de närmast och snabbast tillgängliga räddningsenheterna finns i en annan avtalsslutande stat. Avtalet är ett gott komplement till det avtal om gränssamarbete inom prehospital akutsjukvård som Finland, Norge och Sverige ingick i september 2011. Avtalet bör genomföras med hänsyn till att räddningshelikopterverksamheten i gledbygden i norra Finland är tryggad också i fortsättningen. Utskottet kommer att följa upp läget.

Vidare är det viktigt att vara uppmärksam på att förvaltningen, lagstiftningen och infrasrukturen kan innehålla drag som ställer hinder i vägen för det gränsöverskridande samarbetet.Om de undanröjs, ökar säkerheten i Barentsregionen.

Att sätta i kraft internationella förpliktelser

Den 1 mars 2012 trädde en ändring av 95 § 1 mom. i grundlagen i kraft. Enligt den sätts de bestämmelser i fördrag och andra internationella förpliktelser som hör till området för lagstiftningen i kraft genom lag. I övrigt sätts internationella förpliktelser i kraft genom förordning (). Vem som ska utfärda förordningen kan föreskrivas genom lag enligt sedvanliga principer. Av förarbetena till lagändringen framgår det att det vanligen är statsrådet som bemyndigas att utfärda förordning (RP 60/2010 rd). I 80 § föreskriver grundlagen att en förordning utfärdas av statsrådet om det inte särskilt anges vem som ska utfärda den.

I 95 § 3 mom. i grundlagen sägs det att det i en lag om ikraftträdande av en internationell förpliktelse kan anges att bestämmelser om ikraftträdandet utfärdas genom förordning. Efter grundlagsändringen är huvuregeln också för lagar om ikraftsättande att det föreskrivs om ikraftträdandet genom en förordning om sättande i kraft som utfärdas av statsrådet.

Följaktligen föreslår utskottet att 2 § i lagföslaget ändras för att bemyndigandet att utfärda förordning ska gälla statsrådet.