Regeringen föreslår enstaka ändringar i några ersättningsslag enligt lagen om ersättningar inom utrikesrepresentationen (596/2006). En mer omfattande översyn av lagen gjordes i början av 2011 (786/2010). Vid ingången av 2015 gjordes dessutom vissa ändringar i lagen samtidigt som lagen om hälsovård utomlands för statens tjänstemän och arbetstagare upphävdes och motsvarande bestämmelser skrevs in i lagen om ersättningar inom utrikesrepresentationen (382—383/2014). Sammantaget sett anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget med ändringarna och kommentarerna nedan. 

Det är viktigt att den föreslagna bestämmelsen i 10 § föreskriver att tjänstemän på stationeringsorter med klassificerade förhållanden kan erbjudas transporttjänster för bättre arbetarskydd. I fråga om beskickningschefer beaktas transporterna genom en lagändring som trädde i kraft redan 2015. Den bestämmelse som nu föreslås är behövlig eftersom andra än beskickningschefer delvis har likadana behov av transport av säkerhetsskäl. 

Lagen om skadeersättningar vid statliga tjänsteresor (530/2017) träder i kraft vid ingången av 2018. Den kommer också att tillämpas på sådana tjänstemän inom utrikesförvaltningen som förordnats till utrikesrepresentationen. Men enligt 4 § 3 mom. är den lagen sekundär i förhållande till de ersättningar som betalas med stöd av 9 b § i lagen om ersättningar inom utrikesrepresentationen. Till den del ersättning inte betalas ut med stöd av 9 b § i lagen om ersättningar inom utrikesrepresentationen kan ersättning sökas inom ramen för statens reseskadeskydd. 

I propositionen föreslår regeringen att 17 § i lagen om ersättningar inom utrikesrepresentationen kompletteras så att en tjänsteman utöver bostadsersättning och utbildningsersättning också har rätt till utrikesrepresentationens ersättning för hälso- och sjukvård till fullt belopp också under tjänstledighet. Med fullt belopp avses enligt utredning i det här sammanhanget att det från ersättningarna inte ska göras några procentuella avdrag enligt statens tjänste- och arbetskollektivavtal beroende på hur länge tjänstledigheten varar, till skillnad från de avdrag som görs från tjänstemannens lön och från andra ersättningar inom utrikesrepresentationen än de som nämns i 17 §. 

Den gällande lagens 10 § 7 mom. om att en tjänsteman har rätt att få ersättning för ett hembiträdes flyttresa, semesterresa hem och hälso- och sjukvårdsresa föreslås bli upphävd. Det här ersättningsslaget används enligt propositionen rätt marginellt och motsvarar inte särskilt bra dagens behov inom utrikesrepresentationen. Men enligt utskottets uppfattning kan hembiträdestjänster vara viktiga, inte minst för unga familjer och ensamförsörjare. 

Enligt propositionsmotiven och en utredning har avsikten varit att föreslå en övergångsbestämmelse om att ersättningar för utgifter som hänför sig till hembiträden ska betalas till de tjänstemän som har ingått ett arbetsavtal med ett hembiträde innan lagen trätt i kraft. Ersättningarna ska betalas högst tills tjänstemannens stationeringstid upphör. Men någon sådan bestämmelse finns inte med i lagförslaget. Förvaltningsutskottet anser att övergångsbestämmelsen behövs och föreslår att den skrivs in som nytt 2 mom. i ikraftträdandebestämmelsen.