De föreslagna ändringarna i lagen om statsandel för kommunal basservice (1704/2009) anknyter till det som föreslås under momentet för statsandel till kommunerna för ordnande av basservicen (28.90.30) i budgetpropositionen för 2017. 

I propositionen föreslås det att lagen om statsandel för kommunal basservice ändras så att kommunernas statsandel är 25,23 procent och kommunernas självfinansieringsandel 74,77 procent år 2017. Statsandelsprocenten minskar alltså med 0,38 procentenheter jämfört med nuläget. 

I ändringen av statsandelsprocenten har som avdrag beaktats en nedskärning i statsandelarna enligt ett beslut som fattades under föregående valperiod och ytterligare sparåtgärder vad gäller de indexbundna utgifterna (sammanlagt 0,47 procentenheter) samt minskningen av kommunernas administrativa utgifter, när det grundläggande utkomststödet överförs till Folkpensionsanstalten (0,06 procentenheter). I ändringen har som tillägg beaktats den i regeringsprogrammet föreslagna ökningen för utveckling av närstående- och familjevården och för utveckling av service för äldre och tjänster som tillhandahålls i hemmet för veteraner så att statsandelsprocenten är 100 (0,13 procentenheter), samt den årliga justeringen av kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna (0,02 procentenheter). 

I en kompletteringsproposition föreslås det flera preciseringar av budgetproposition för 2017. Preciseringarna har verkningar också på propositionen om ändring av lagen om statsandel för kommunal basservice. Statsandelen höjs till följd av att konsekvensbedömningarna i vissa regeringspropositioner som har samband med budgetpropositionen har preciserats. Dessutom bedöms det att översynen av kvalitetsrekommendationen om tjänster för äldre inte kommer ett medföra några besparingar år 2017. Utskottet föreslår att lagförslaget ändras på det sätt som den kompletterande budgetpropositionen förutsätter. Ändringsförslagen beskrivs närmare nedan i detaljmotiven. 

Utskottet ser det som positivt att den sammanlagda effekten på kommunekonomin av regeringens åtgärder stärker kommunernas ekonomi med cirka 40 miljoner euro netto 2017. De slutliga ekonomiska effekterna av många åtgärder är dock i sista hand beroende av kommunernas egna beslut och genomförandet av lagändringar. Den kommunala ekonomin påverkas i hög grad också av andra faktorer, till exempel pensionsreformen och konkurrenskraftsavtalet. 

Konkurrenskraftsavtalet innehåller faktorer som både förstärker och försvagar den kommunala ekonomin. Avtalet sänker kommunernas arbetskraftskostnader med cirka 700 miljoner euro 2017. Den besparing som följer av sänkta arbetsgivaravgifter och nedskärningen i semesterpenningen är omedelbar. Det uppskattas att den besparing som följer av förlängningen av arbetstiden realiseras stegvis. Förlängningen av arbetstiden beräknas dock inte medföra några besparingar inom undervisningssektorn. Å andra sidan minskar avtalet kommunernas skatteinkomster genom ändringarna i lönesumman och arbetstagaravgifterna. Lindringen av beskattningen av förvärvsinkomster i anslutning till avtalet påverkar dock inte saldot för den kommunala ekonomin, eftersom kommunerna kompenseras för de minskade skatteinkomsterna via statsandelssystemet. 

Enligt programmet för kommunernas ekonomi uppskattas konkurrenskraftsavtalet sammantaget försämra kommunekonomins finansiella ställning med cirka 90 miljoner euro 2017 efter minskningen av statsandelen. Dessutom minskar den kalkylerade effekten av sänkningen av arbetsgivaravgifterna statsandelsindexet med 0,9 procentenheter. Detta innebär en ändring på knappa 80 miljoner euro i statsandelarna. Utskottet konstaterar att nyttan av konkurrenskraftsavtalet, ändringarna i skattebasen och statsandelsnedskärningarna påverkar olika kommuner mycket olika och därför kan avtalets sammanlagda effekt i enskilda kommuner avvika betydligt från riksgenomsnittet. Utskottet anser emellertid att de gynnsamma effekterna av konkurrenskraftsavtalet för sysselsättningen på längre sikt även gagnar den kommunala ekonomin. 

Enligt målet för den finansiella ställningen i planen för de offentliga finanserna får lokalförvaltningens nettokreditgivning enligt nationalräkenskaperna uppgå 2019 till högst -0,5 procent i förhållande till bruttonationalprodukten. En utgiftsbegränsning i euro ska begränsa det tryck på kommunernas omkostnader som statens åtgärder leder till. Utgiftsbegränsningen är -770 miljoner euro på 2019 års nivå. Enligt finansministeriets kalkyl för kommunekonomin för 2016—2020 utvecklas de totala utgifterna och inkomsterna inom kommunekonomin under granskningsperioden mycket dämpat i ett historiskt perspektiv. Målet för den finansiella ställningen som ställts för lokalförvaltningens nettokreditgivning i planen för de offentliga finanserna håller dock på att uppnås. 

I nationalräkenskaperna utgörs kommunekonomins nettokreditgivning av differensen mellan kommunsektorns totala inkomster och utgifter. I totalutgifterna enligt nationalräkenskaperna inräknas också investeringsutgifterna under året, medan investeringsutgifterna i den kommunala bokföringen redovisas skilt från omkostnaderna och avskrivs under tillgångens ekonomiska verkningstid. Den post i den kommunala bokföringen som ligger närmast nettokreditgivningen i nationalräkenskaperna är verksamhetens och investeringarnas kassaflöde (finansiell ställning). I programmet för kommunernas ekonomi behandlas kommunekonomin utifrån de begrepp som används i den kommunala bokföringen. Finansministeriet har dock i sin kalkyl för den kommunala ekonomins utveckling använt begrepp från såväl nationalräkenskaperna som den kommunala bokföringen, men så att de är inbördes konsekventa. 

Kommunerna har anpassat och effektiviserat verksamheten och burit en stor del av ansvaret för att balansera den offentliga ekonomin. Utskottet betonar att utgiftsbegränsningen och övriga åtgärder som stöder möjligheterna att uppnå regeringens mål för den finansiella ställningen är av väsentlig betydelse för kommunerna. Övriga åtgärder är t.ex. kompenseringen för ändringen av beskattningsgrunderna, 100 procents statsandel för eventuella nya uppgifter samt en årlig översyn över kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna. Utskottet poängterar också vikten av en minskning av kommunernas uppgifter och skyldigheter. 

Även om samhällsekonomin ökade med 0,2 procent i fjol efter tre år av nedgång, kommer det ekonomiska läget i Finland, enligt planen för de offentliga finanserna 2017—2020, att vara fortsatt svagt under de närmaste åren. Enligt finansministeriets prognos från september 2016 kommer de offentliga finanserna att visa underskott och skuldsättningen att fortsätta under de närmaste åren. Europeiska kommissionen har, särskilt i fråga om år 2017, varnat Finland för riskerna i anslutning till följsamheten gentemot unionsreglerna om de offentliga finanserna. Finland har redan en tid haft problem med EU-gränserna men tills vidare lyckats undgå de förfaranden EU-reglerna förutsätter. 

Det ekonomiska läget återspeglas också på kommunekonomin. Med tanke på kommunernas finansiella ställning ser 2017 nu positivare ut, men försämringar i läget väntas mot slutet av decenniet. Befolkningens åldrande och arbetslösheten kommer att öka utgiftstrycket betydligt de närmaste åren. Även den ökande invandringen ökar behovet av integration och kommunal service i kommunerna. Ett bättre sysselsättningsläge är avgörande för att den kommunala ekonomin ska stärkas.