Allmän motivering
I propositionen föreslås en ny lag om anordningar
inom räddningsväsendet. Lagen ska ersätta den
nuvarande lagen om de tekniska kraven på anordningar inom
räddningsväsendet och brandsäkerheten
för produkter (
Den nya lagen innebär inga större materiella ändringar
i den gällande regleringen. Propositionen är främst
en precisering av lagstiftningen med hänsyn till att grundlagen
kräver bestämmelser i lag och normgivningsbemyndiganden. Bestämmelser
som för närvarande ingår i föreskrifter
och förordningar av inrikesministeriet lyfts upp på lagnivå.
Närmare bestämmelser ska föreskrivas
genom förordning av statsrådet.
Lagen har bestämmelser bland annat om kraven på de
bedömningsorgan som bedömer om anordningar inom
räddningsväsendet motsvarar kraven och på de
besiktningsorgan som besiktar anordningarna. Dessutom
finns bestämmelser om godkännande av organen.
Vidare tydliggörs lagens förhållande
till lagen om godkännande av byggprodukter ().
På grund av ett uttalande av riksdagen (RSv 249/2002
rd) preciseras befogenhetsfördelningen mellan
myndigheterna. Miljöministeriet ska godkänna organ
som avses i direktivet om byggprodukter (rådets direktiv
89/106/EEG) och svarar också för
anmälningsförfarandet. I övrigt är
det Säkerhetsteknikcentralen som är behörig
myndighet.
Säkerhetsteknikcentralen utövar tillsyn över den
föreslagna lagen samt över bedömnings-
och besiktningsorganen. Utan den föreslagna lagen kan Säkerhetsteknikcentralen
inte fullfölja sina uppgifter. Centralen ska bland annat övervaka att
anordningar inom räddningsväsendet överensstämmer
med kraven. Bestämmelserna i 5 § om allmänna
krav på anordningar inom räddningsväsendet är
en behörig rättslig grund. Dessutom kan det genom
förordning av statsrådet utfärdas närmare
bestämmelser om kraven på anordningar, märkning
av dem och information och anvisningar som ska åtfölja
anordningarna.
I 4 § definieras generellt vad som avses med bland
annat anordningar inom räddningsväsendet. För
tydlighetens skull framhåller utskottet att 1 a-punkten
gäller branddetektorer som ska installeras varaktigt i
byggnader, detektorer som varnar för fara för
någon annan olycka samt anordningar som larmar och varnar
och avser bland annat branddetektorer, brandvarnare och brandlarmanläggningar.
I släckanläggningar enligt 1 b-punkten
ingår till exempel snabbrandposter och brandposter inklusive
brandkårens brandposter, till exempel också sprinkleranläggningar.
Enligt lagen ingår också fabriktillverkade
eldstäder som varaktigt infogas i kanaler i anordningar
inom räddningsväsendet. På den punkten motsvarar
bestämmelserna inte normalt språkbruk. Detsamma
gäller delvis också anordningar för skyddsrum.
Den föreslagna lagen har lagtekniska orsaker och utskottet
anser därför bestämmelserna vara lämpliga.
Utskottet framhåller att eldstäder spelar en viktig
roll för brandsäkerheten.
Vidare framhåller utskottet vikten av att brandposter
fungerar på behörigt sätt. Som regel omfattas
inte skyldigheten att inspektera och serva anordningar inom räddningsväsendet
av den föreslagna lagen. I lagen ingår bestämmelser
om tekniska krav på anordningarna. Överensstämmelsen
ska bestyrkas när en anordning släpps ut på marknaden
eller tas i drift. Men i 7 § föreskrivs
om dels konstruktion och installation, dels underhåll och
besiktning av branddetektorer, automatiska släckanläggningar
och handbrandsläckare. Bestämmelser om skyldighet
att serva och inspektera andra anläggningar, till exempel
brandposter, finns i räddningslagen ().
I 22 § i räddningslagen anges att följande
anordningar som är föreskrivna av myndigheter
eller i författningar måste vara funktionsdugliga och
ha underhållits och inspekterats på behörigt sätt:
Släcknings-, räddnings- och bekämpningsmateriel,
anordningar som underlättar släcknings- och räddningsarbetet,
branddetektorer och larmanordningar samt övriga anordningar som
varnar om överhängande fara, skyltar som anger
utrymningsvägar och säkerhetsmärkning samt
skyddsrummens utrustning och anordningar. Här bör
också noteras att samtliga brandposter omfattas av bestämmelserna
om brandsyn i 7 kap. i räddningslagen.
Med hänvisning till propositionen och annan utredning
finner förvaltningsutskottet förslaget nödvändigt
och lämpligt. Utskottet tillstyrker lagförslaget,
men anför följande anmärkningar och ändringsförslag.
Detaljmotivering
1 §. Lagens syfte.
Utskottet föreslår att verbet "turvataan"
läggs till i bisatsen i 1 § 2 mom. i det finska
lagförslaget eftersom det saknas. Ändringen påverkar
inte den svenska lagtexten.
9 §. Ansvarig person.
Paragrafen har bestämmelser om ansvariga personer i
installationsaffärer och handbrandsläckaraffärer.
De ska se till att affären arbetar enligt gällande
bestämmelser. På grundval av 8 § är
en affär skyldig att anmäla en ansvarig person
till Säkerhetsteknikcentralen innan han eller hon inleder
sin verksamhet.
Enligt 9 § ska den ansvariga personen visa sin behörighet
genom prov som ordnas av Säkerhetsteknikcentralen eller
av någon annan med adekvat sakkunskap. Säkerhetsteknikcentralen svarar
för provet och utfärdar ett visstidsintyg för
den som uppfyller behörighetsvillkoren. Centralen kan återkalla
behörighetsintyget om personen inte längre uppfyller
behörighetskraven eller i väsentlig omfattning
försummar sin skyldighet att se till att affären
arbetar enligt gällande bestämmelser.
Den ansvariga personen ska genom utbildning och arbetserfarenhet
ha uppnått den specialkompetens som uppdraget kräver.
Verksamhetsutövaren själv eller en person som är
anställd i personen i huvudsyssla kan vara ansvarig person.
Utskottet föreslår att 9 § 2 mom. preciseras
för att det tydligt ska framgå att kravet på specialkompetens
gäller båda situationerna.
10 §. Installationsaffärers och handbrandsläckaraffärers
verksamhet.
Paragrafen föreskriver om saker som installationsaffärer
och handbrandsläckaraffärer är skyldiga
att följa och beakta i sin verksamhet. Där hänvisas
också till rekommendationer gällande verksamheten.
Utskottet anser det lämpligt att passusen preciseras och
hänvisar till allmänt godtagna rekommendationer.
12 §. Förutsättningar för
godkännande av bedömningsorgan och besiktningsorgan.
Paragrafen har bestämmelser om de krav som bedömningsorgan
och besiktningsorgan måste uppfylla för att kunna
godkännas som ett organ enligt 11 §. Utskottet
föreslår att 1 mom. 2 punkten som gäller
personalen kompletteras med bedömningsuppgifter, som nämns
i detaljmotiven. Dessutom preciseras den finska lagtexten i språkligt
hänseenden.
14 §. Utförande av uppgifter.
I paragrafen sägs att bedömningsorganen och
besiktningsorganen ska utföra sina uppgifter under tjänsteansvar, följa
god förvaltningssed och besiktningspraxis och ta hänsyn
till gällande bestämmelser och rekommendationer
om produkten. Enligt uppgifter till utskottet hänvisar
god förvaltningssed och besiktningspraxis till bestämmelserna
i förvaltningslagen om grunderna för god förvaltning
och förfaranden i förvaltningsärenden,
inbegripet inspektioner enligt 39 § i förvaltningslagen.
I 3 mom. sägs bland annat att ett bedömningsorgan
eller ett besiktningsorgan är skyldigt att följa
förvaltningslagen när det utför offentliga
förvaltningsuppgifter som avses i den föreslagna
lagen. Bestämmelsen i 1 mom. överlappar således
bestämmelsen i 3 mom. Utskottet föreslår
att kravet stryks i 1 mom. eftersom det är onödigt.
Vidare föreslår utskottet att hänvisningen
i 1 mom. till rekommendationer preciseras att gälla allmänt
godtagna rekommendationer. Dessutom måste bestämmelsen
om tjänsteansvar formuleras om.
I detta sammanhang framhåller utskottet också att
det med stöd av 15 § 2 mom. genom förordning
av statsrådet kan utfärdas närmare bestämmelser
om de uppgifter som bedömningsorganen och besiktningsorganen
har enligt 13 och 14 § och om innehållet
i besiktningsorganens besiktningar och procedurerna vid besiktningar.
Enligt detaljmotiven gäller de uppgifter som bedömnings-
och besiktningsorganen har enligt 13 § offentliga
förvaltningsuppgifter i den mening som 124 § i
grundlagen avser. I 11 och 12 § föreskrivs om
godkännande av bedömningsorgan och besiktningsorgan,
i 14 § om utförande av uppgifter, i 17 och 18 § om
tillsyn och i 21 § om överklagande. Bestämmelserna
ger behöriga garantier för de grundläggande
fri- och rättigheterna, rättssäkerheten
och övriga krav på god förvaltning. Enligt
14 § 4 mom. kan bedömningsorganen och besiktningsorganen
anlita utomstående provnings- och besiktningsservice och
andra utomstående tjänster när de själva
svarar för den samlade bedömningen. Utskottet
menar att det också i fråga om dessa utomstående tjänstetillhandahållare
måste finnas bestämmelser om att till exempel
kraven på god förvaltningssed och andra garantier
vid offentliga förvaltningsuppgifter måste vara
uppfyllda. Följaktligen föreslår utskottet
att 1 och 3 mom. också ska gälla utomstående
tjänstetillhandahållare som avses i denna paragraf.
15 §. Närmare bestämmelser om bedömnings- och
besiktningsorgan.
Enligt 1 mom. utfärdas det genom förordning
av statsrådet närmare bestämmelser om
godkännandeförfarandet av bedömnings-
och besiktningsorgan i enlighet med 11 och 12 §, villkoren
för godkännande och bedömning av villkoren.
Dessutom anges det i 1 mom. att det för godkännande
krävs att ett organ har nödvändig sakkunskap
och teknisk beredskap för uppgifterna och att de administrativa
arrangemang vidtas i organet som är nödvändiga
för konsekventa åtgärder och uppföljning
av åtgärderna. Enligt uppgifter till utskottet
upprepas bara de viktigaste kriterierna för godkännande
av ett organ. Syftet har bara varit att hänvisa till förutsättningarna
i 12 §. För tydlighetens skull och för
att undvika oavsiktliga normkonflikter föreslår
utskottet att passusen i 15 § 1 mom. stryks. Hänvisningarna
i den första meningen till 11 och 12 § är lämpliga
och exakta. Utskottet har ingenting att anmärka mot de
krav som ställs på organen.
18 §. Förbud och tvångsmedel.
I paragrafen ingår bestämmelser om Säkerhetsteknikcentralens befogenheter
när en anordning inom räddningsväsendet,
en installationsaffär eller en handbrandsläckaraffär
eller ett bedömningsorgan eller ett besiktningsorgan inte
uppfyller de uppställda kraven. Tanken har varit att 2
mom. ska gälla installationsaffärer och handbrandsläckaraffärer.
Utskottet föreslår att bedömningsorgan och
besiktningsorgan stryks i momentet eftersom Säkerhetsteknikcentralens
befogenheter visavi dem ingår i 3 mom.
För tydlighetens skull föreslår utskottet
att 2 mom. kompletteras med hänvisningar till
de paragrafer där det föreskrivs om villkoren
och kraven på installationsaffärer och handbrandsläckaraffärer.
Dessutom anser utskottet det vara lämpligt att fristen
för att avhjälpa en brist samordnas med motsvarande
bestämmelser om bedömningsorgan och besiktningsorgan
i 3 mom.
21 §. Överklagande.
I ett beslut som ett bedömningsorgan eller ett besiktningsorgan
har fattat om intyg över överensstämmelse
eller besiktningsintyg, kan i enlighet med vad som föreskrivs
i förvaltningslagen, rättelse yrkas hos det organ
som fattar beslutet inom 30 dagar från det att den berörda
parten fick del av beslutet, föreskrivs i 2 mom. Ett beslut
som bedömningsorganet eller besiktningsorganet fattar i
rättelseförfarandet får överklagas
hos förvaltningsdomstolen i enlighet med förvaltningsprocesslagen.
Utskottet påpekar att detaljmotiven till paragrafen talar
om direkt besvärsrätt och preciserar med hänvisning
till inkommen utredning att överklagandeförfarandet
explicit är tänkt att vara i två steg.
Det är således inte tänkt att det ska
finnas en parallell eller alternativ besvärsrätt
i dessa eller några andra beslut.
Även om behandlingen av ett rättelseyrkande följer
de allmänna bestämmelserna om behandling av förvaltningsärenden,
innehåller förvaltningslagen inga bestämmelser
om rättelseyrkande, påpekar utskottet. I 46 § i
förvaltningslagen föreskrivs att en part samtidigt
med beslutet ska få anvisningar om användning
av rättsmedel då det finns särskilda
bestämmelser om hur ett förvaltningsbeslut förs
till en myndighet. Med hänvisning till det som sägs
ovan anser utskottet det vara lämpligt att hänvisningen
till förvaltningslagen stryks i 2 mom. Det är
också onödigt att här nämna
anvisningar om rättelseyrkande. Den gällande lagen
har emellertid en bestämmelse om anvisningar om rättelseyrkande
tvingande. Därför kan det ge upphov till ovisshet bland
aktörerna om passusen stryks i den föreslagna
lagen. Följaktligen anser utskottet en informativ bestämmelse
vara befogad i detta sammanhang. Den föreslagna regleringen
innebär en ändring också i det hänseendet
att rättelseyrkandet ska göras till det organ
som har fattat beslutet, och inte till Säkerhetsteknikcentralen
som enligt den gällande lagen. Därför är
det befogat att vara extra noga med anvisningarna om rättelseyrkande
i detta fall.
Dessutom föreslår utskottet en del språkliga ändringar.
24 §. Närmare bestämmelser och föreskrifter.
I 2 mom. ges Säkerhetsteknikcentralen befogenhet
att utfärda förskrifter som har samband med dess
uppgifter i syfte att samordna de administrativa procedurerna när
det gäller sådana uppgifter inom tillsynen över
och bestyrkande av överensstämmelse i fråga
om anordningar inom räddningsväsendet och sådana
uppgifter med anknytning till installationsaffärernas och
handbrandsläckaraffärernas verksamhet som enligt den
föreslagna lagen omfattas av Säkerhetsteknikcentralens
behörighet. Utskottet menar att normgivningsbemyndigandet
har en generösare formulering än vad detaljmotiven
låter förstå. Enligt motiven är
föreskrifterna främst avsedda att styra procedurerna
i första hand för att säkerställa
samordnade handläggningsprinciper. Föreskrifterna
kan gälla bland annat hur frågor läggs
fram och vilken form dokumenten har. Det finns inget behov av särskilda
föreskrifter eller andra normer i lag vid sidan av de redan
föreslagna eller de som eventuellt föreskrivs
genom förordning av statsrådet, har utskottet
upplysts om. Behöriga anvisningar räcker till
för att föreskriva hur frågor ska läggas
fram och vilken form dokumenten ska ha, likaså för
att till exempel sprida information om relevanta EU-bestämmelser
eller rättspraxis. Den här typen av bestämmelser
om anvisningar har också en informativ betydelse för
de berörda aktörerna. Utskottet anser det motiverat
att lagen får en bestämmelse om meddelande av
anvisningar i stället för det normgivningsbemyndigande
som föreslås i propositionen.