Detaljmotivering

1. Lag om ändring av utlänningslagen

47 §. Beviljande av kontinuerligt uppehållstillstånd för personer som befinner sig utomlands. Ny.

I samband med behandlingen av propositionen framgick det att regeringen inte har beaktat en sådan situation att uppehållstillstånd behöver beviljas en tredjelandsmedborgares familjemedlem som innehar uppehållstillstånd enligt 10 kap. enbart på personliga grunder. Med en sådan tredjelandsmedborgare avses en person som rest in i landet som en unionsmedborgares familjemedlem och som fått ett uppehållskort, men vars uppehållsrätt har blivit personlig på så vis att den inte längre är beroende av unionsmedborgaren, t.ex. på grund av unionsmedborgarens död eller skilsmässa. Om bibehållen uppehållsrätt i sådana situationer föreskrivs i 161 d och 161 e §.

Enligt utredning medger föreslagna 50 a § eller 4 kap. i utlänningslagen inte heller i övrigt inresa för en ny familjemedlem, t.ex. make, till en utlänning som uppehåller sig i landet med stöd av uppehållskort. Situationen gäller t.ex. en person med uppehållskort som skilt sig från en unionsmedborgare och gift om sig med en tredjelandsmedborgare. Utifrån föreslagna 50 a § kan uppehållstillstånd inte beviljas en familjemedlem som innehar uppehållskort. Det finns inte heller något annat lagrum som medger att uppehållstillstånd beviljas. Utifrån direktivet kan uppehållskort inte beviljas en familjemedlems familjemedlem. Utskottet anser att lagen behöver kompletteras med en bestämmelse om att uppehållstillstånd också kan beviljas en familjemedlem med uppehållskort för sitt uppehåll och föreslår en bestämmelse om detta i 47 § 3 mom. i utlänningslagen.

68 §. Den lokala polisen som uppehållstillståndsmyndighet.

Utskottet föreslår att paragrafens 1 mom. 1 punkt kompletteras med orden "som befinner sig i Finland". De har av misstag uteblivit. Meningen är att polisens befogenheter bara ska omfatta personer som befinner sig i Finland. Noteras bör att uppehållstillstånd kan sökas också utomlands, men då är det Utlänningsverket som är behörig myndighet.

Man har i propositionen velat beakta ändringsförslaget i regeringens proposition RP 94/2006 rd, som behandlas samtidigt i riksdagen. Men genom den föreliggande propositionen ändras gällande 68 § i utlänningslagen, sådan den delvis lyder i lag . Det måste beaktas också i lagförslagets ingress.

10 kap. Vistelse i fråga om medborgare i Europeiska unionen och därmed jämförbara personer

153 §. Kapitlets tillämpningsområde.

Enligt utredning bör direktivet tolkas så att unionsmedborgare har i direktivet angiven rätt till fri rörlighet oberoende av om de reser till Finland direkt från en annan medlemsstat eller tredjeland, där de varit bosatta direkt före inresan. Detsamma gäller tillämpningen av 10 kap. i fråga om registrering. För familjemedlemmar spelar det däremot uttryckligen en viss roll om det handlar om resa mellan medlemsstaterna eller inresa till unionens territorium från tredjeland. Momentets lydelse i propositionen kan för unionsmedborgare leda till en sådan oriktig tolkning att registreringsförfarandet i 10 kap. inte går att tillämpa på unionsmedborgare som reser in från tredjeland. Utskottet föreslår därför att uttrycket "från en annan medlemsstat" som hänvisning till unionsmedborgare stryks i bisatsen.

153 a §. Undantag från kapitlets tillämpningsområde.

Paragrafen förtydligar tillämpningsområdet för 10 kap. Enligt föreslagna 153 a § kan en unionsmedborgare vars uppehållsrätt inte kan registreras eller fastställas med stöd av kapitlet undantagsvis beviljas uppehållstillstånd med stöd av 4 kap. En unionsmedborgares familjemedlem som själv inte är unionsmedborgare beviljas uppehållstillstånd på grundval av 4 kap., om bestämmelserna i kapitlet inte tillämpas på honom eller henne. För klarhetens skull påpekar utskottet att uppehållsrätten i sådana fall efter det att uppehållstillstånd har beviljats kan registreras när som helst när villkoren för registrering är uppfyllda.

156 §. Allmän ordning och inre säkerhet.

Bestämmelserna om villkoren för unionsmedborgares och deras familjemedlemmars inresa och uppehåll föreslås bli preciserade utifrån artikel 27 i direktivet. Enligt propositionen är ett villkor för unionsmedborgares och deras familjemedlemmars inresa och vistelse i landet att de inte anses äventyra allmän ordning eller allmän säkerhet. I separata nya 156 a § föreslås bli föreskrivet om folkhälsan som faktor som kan hindra inresa.

I gällande 156 § används begreppen allmän ordning och säkerhet. I föreslagna 156 § är uttrycket allmän ordning och allmän säkerhet. Enligt utredning är det inte meningen att formuleringarna ska uttrycka någon innehållslig skillnad. Ordet "allmän" har lagts in för ordet "säkerhet" för att tydligaregöra att det räcker med att äventyra någondera, alltså den allmänna ordningen eller den allmänna säkerheten. Också direktivet gör skillnad mellan allmän ordning och allmän säkerhet. I paragrafens 2 mom. anges när det är fråga om att äventyra den allmänna ordningen eller den allmänna säkerheten, som kan utgöra en grund för att förhindra inresa eller vistelse i landet.

158 a §. Uppehållsrätt för längre tid än tre månader.

Enligt 3 § 9 punkten i utlänningslagen avses med näringsidkare personer som idkar näring eller utövar yrke under eget namn (yrkesutövare) eller som med tanke på företagsansvaret kan jämföras med sådana personer. Enligt utredning till utskottet har direktivets begrepp egenföretagare här tolkats som att det avser begreppet yrkesutövare i utlänningslagen, men att det inte är jämförligt med avseende på företagsansvaret. Denna syn är genomgående i propositionen. Så gäller t.ex. 158 a § 1 mom. 1 punkten, som säger att varje unionsmedborgare ska ha rätt att uppehålla sig i Finland under längre tid än tre månader om han eller hon bedriver ekonomisk verksamhet i egenskap av anställd eller egenföretagare, uttryckligen en yrkesutövare enligt utlänningslagen. I 164 § nämns idkande av näring, som avser det bredare begreppet ovan och täcker in både dem som idkar näring eller utövar yrke under eget namn och med dem jämförliga personer med tanke på företagsansvaret. Innehållet i 164 § avser att förtydliga det faktum att i den mån unionsmedborgare eller deras familjemedlemmar reser in i landet med åberopande av den fria rörligheten får de utöva näring utan uppehållstillstånd för näringsidkare.

Begreppet näringsidkare i utlänningslagen har konstaterats behöva en viss precisering och detta har noterats bl.a. i det invandringspolitiska program som antogs i oktober 2006. Utskottet har behandlat ministeriets utredning om behovet av en översyn av det invandringspolitiska programmet och därvid bland annat velat lyfta fram insatser för att underlätta näringsidkares invandring. Det har särskilt velat tydligaregöra systemet med näringstillstånd och begreppet näringsidkare (FvUU 19/2006 rd — MINU 1/2006 rd).

159 a §. Utredningar som behövs för registrering av uppehållsrätt.

I paragrafen ska föreskrivas om de utredningar som behövs för att man ska kunna registrera sin uppehållsrätt. I artikel 8.3 i direktivet sägs att det enda krav medlemsstaterna får ställa för att utfärda bevis om registrering är att den berörda personen visar upp de handlingar som nämns i punkten. Om sökanden är anställd får det enligt direktivet krävas att han eller hon visar upp en bekräftelse från arbetsgivaren om anställning eller ett anställningsintyg. Enligt utredning till utskottet har meningen med paragrafen ändå inte varit att undanta andra anställningar, typ tjänsteförhållanden. Därför måste bestämmelsen preciseras. I 3 § 8 punkten i gällande utlänningslag avses med förvärvsarbete arbete i anställnings- och tjänsteförhållande och annan anställning där arbete utförs mot vederlag. Därför är det enligt utskottets mening motiverat att 159 a § 1 punkten formuleras om så att den hänvisar till förvärvsarbete. Utskottet föreslår ytterligare en omformulering i punkten, men den påverkar inte den svenska texten.

161 e §. Bibehållen uppehållsrätt för familjemedlemmar vid äktenskapsskillnad, ogiltigförklaring av äktenskap eller upplösning av registrerat partnerskap.

Utskottet föreslår att paragrafrubriken ändras för att den bättre ska svara mot det som sägs i paragrafen.

167 §. Grunderna för avvisning av unionsmedborgare och deras familjemedlemmar.

I samband med utfrågningen av sakkunniga har det dryftats om unionsmedborgare kan avvisas på grundval av bestämmelserna i 9 kap. i utlänningslagen, om de inte uppfyller villkoren för fri rörlighet vad gäller adekvata medel eller om de inte kan avvisas utifrån 10 kap. eller inreseförbud utfärdas för dem. Enligt utredning tillämpas 10 kap. i princip tills unionsmedborgare eller deras familjemedlemmar omfattas av uppehållstillståndsförfarandet enligt 4 kap. Föreslagna 167 och 168 § ser inte ut att beakta t.ex. ett sådant fall att de har uppehållstillstånd. Utskottet anser att tillämpningen av 9 kap. i sådana situationer behöver klarläggas. Om det visar sig befogat att tillämpa 9 kap., ska det i alla fall finnas en explicit och särskilt beredd bestämmelse om det.

185 §. Utlänningsförseelse.

I 185 § föreslås sanktioner bl.a. om en utlänning underlåter att fullgöra sin skyldighet att registrera sin vistelse eller att ansöka om uppehållskort eller permanent uppehållskort. Genom registreringsskyldigheten och sanktionerna för försummelse av den vill man påverka unionsmedborgarna så att de ska registrera sin vistelse, vilket i sin tur underlättar uppdateringen av myndighetsregister och statistikföring. I det här sammanhanget vill utskottet samtidigt lyfta fram hur viktigt det är med effektiv information från myndigheter, arbetsmarknadsorganisationer och arbetsgivare för en aktiv registrering.

191 §. Besvärsförbud.

I 191 § 1 mom. 1 punkten föreslås att ändring genom besvär inte ska få sökas i beslut om beviljande av visum som gäller unionsmedborgares familjemedlemmar eller en finsk medborgares familjemedlemmar som har utövat sin rätt till fri rörlighet. Med beslut avses i bestämmelsen uttryckligen ett sådant negativt visumbeslut som förvägrar de berörda personerna rätt till fri rörlighet. Utskottet anser att bestämmelsen måste preciseras på denna punkt. I 155 a § 3 mom. finns närmare bestämmelser om avslag på ett beslut om visum.

2. Lag om ändring av 1 § i lagen om studiestöd

1 §. Tillämpningsområde.

I avdelningen V i direktivet finns bestämmelser om uppehållsrätt och permanent uppehållsrätt. Det är en allmän princip i EU att alla unionsmedborgare ska behandlas på samma sätt som en medlemsstats egna medborgare. Enligt utredning behöver en medlemsstat inte förrän permanent uppehållsrätt har beviljats bevilja rätt till socialt bistånd till andra än anställda och deras familjemedlemmar eller bistånd till uppehälle till sådana personer med uppehållsrätt som rest in i en annan medlemsstat för att studera.

I 161 g § 1 mom. i propositionen har en unionsmedborgare som har uppehållit sig lagligt i Finland under en oavbruten period av fem år permanent uppehållsrätt. Det som föreskrivs i 1 mom. gäller utifrån 2 mom. också familjemedlemmar som själva inte är unionsmedborgare, men som lagligt har uppehållit sig i Finland tillsammans med unionsmedborgare under en oavbruten period av fem år. För att en unionsmedborgare med permanent uppehållsrätt och dennes familjemedlemmar ska kunna beviljas studiestöd på samma villkor som finska medborgare behöver 1 § 2 mom. i lagen om studiestöd (65/1994) ändras. I lagrummet föreskrivs när lagen om studiestöd tillämpas på andra än finska medborgare. Enligt bestämmelsens gällande lydelse (lag 768/2001) tillämpas vad som i lagen bestäms om finska medborgare tillämpas också på den som med stöd av Europeiska gemenskapens lagstiftning eller ett avtal som Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater har ingått med en annan avtalspart har rätt till studiestöd enligt lagen.

Utifrån det som sagts ovan föreslår utskottet att 1 § 2 mom. i lagen om studiestöd ändras så att den nuvarande bestämmelsen blir 1 punkt och momentet kompletteras med en ny 2 punkt om personer som har i 10 kap. i utlänningslagen föreskriven permanent uppehållsrätt i Finland. För klarhetens skull konstaterar utskottet i fråga om båda punkterna att definitionen av familjemedlem i 154 § i utlänningslagen tillämpas på en unionsmedborgares familjemedlemmar.

Utifrån 161 g § i utlänningslagen får unionsmedborgare och deras familjemedlemmar som sagt permanent uppehållsrätt efter fem års laglig och oavbruten vistelse i landet. Den permanenta uppehållsrätten konstateras genom att unionsmedborgaren ges ett intyg om permanent uppehållsrätt (161 h §) och familjemedlemmar som själva inte är unionsmedborgare ett permanent uppehållskort (162 §). Personer som upphört att arbeta eller utöva ett yrke kan enligt 163 § få permanent uppehållsrätt redan innan de vistats fem år i landet.