Allmän motivering
Riksdagen antog vid riksmötet 1998 de internationella
förpliktelserna för Finlands anslutning till det
så kallade Schengenregelverket om gradvis avskaffande av
kontroller vid de gemensamma gränserna. Samtidigt antog
riksdagen en lag om godkännande av vissa bestämmelser
i dessa förpliktelser som hör till området
för lagstiftningen och lagar om ändring av polislagen (493/1995)
och vissa andra lagar som behövdes för genomförandet
av Schengenregelverket (RP 20/1998 rd — RSv 62/1998
rd). Det var meningen att det skulle utfärdas en förordning
om att lagarna träder i kraft samtidigt som Finland börjar tillämpa
Schengenregelverket.
Schengenregelverket har senare genom Amsterdamfördraget
införlivats med gemenskapsrätten. I enlighet med
Amsterdamfördraget har Europeiska unionens råd
beslutat att Finland skall börja tillämpa Schengenregelverket
den 25 mars 2001. Regelverket börjar tillämpas
i Finland direkt utifrån ett beslut av EU-rådet
och därför behövs inte längre
den tidigare antagna lagen om ikraftträdelsen av vissa
bestämmelser.
Däremot är det fortfarande på sin
plats att lagarna om det nationella genomförandet av Schengenregelverket
träder i kraft. Lagen från 1998 om ändring
av polislagen kan dock inte längre införas genom
förordning som sådan, eftersom de bestämmelser
som föreslogs bli ändrade har ändrats
genom en lag om ändring av polislagen (21/2001),
som trädde i kraft den 1 mars 2001. Av denna anledning
föreslår regeringen nu bestämmelser om
befogenheter för främmande staters polismän
på Finlands territorium enligt artikel 40 och 41 i Schengenkonventionen.
De nu aktuella ändringarna i polislagen (22 a och 30 a §)
motsvarar i sak lagen av den 10 juli 1998 om ändring av
polislagen. Regeringen har i propositionen tagit hänsyn
till de ändringar riksdagen godkände i den tidigare
propositionen (RP 20/1998 rd — RSv 62/1998
rd) samt effekterna av att Amsterdamfördraget trädde
i kraft den 1 maj 1999.
Av de orsaker som framgår av propositionens motivering
och med stöd av erhållen utredning finner utskottet
förslaget behövligt och angeläget. Utskottet
tillstyrker lagförslaget med anmärkningarna och ändringsförslagen
nedan.
Detaljmotivering
6 a §. Uniform (Ny).
Grundlagsutskottet anser i sitt utlåtande att det är
på sin plats att polislagen kompletteras med grundläggande
bestämmelser om polismäns skyldighet att bära
uniform, eftersom lagen saknar en uttrycklig bestämmelse
om detta.
Förvaltningsutskottet föreslår att
i lagen tas in en ny 6 a § om polisuniform, som i sak i
rätt hög utsträckning bygger på 19 § polisförordningen (1112/1995),
som följer:
"En polisman som nämns i 1 § polisförordningen
(1112/1995), en överväktare och en väktare
skall vid tjänsteutövning bära uniform,
om inte uppdragets art eller karaktär kräver något annat.
Uniform får utom vid tjänsteutövning
också bäras vid resor i anknytning till tjänsteutövning och
när personen representerar polisen. Beslut om användning
av uniform i andra sammanhang fattas av respektive enhets chef.
Tillstånd att bära polisuniform vid teaterföreställningar
eller andra motsvarande evenemang ges av chefen för polisinrättningen
i respektive härad."
Enligt det föreslagna 1 mom. skall en i 1 § polisförordningen
(1112/1995) nämnd polisman och en överväktare
och en väktare i regel bära uniform vid tjänsteutövning.
Polismän och väktare som arbetar inom polisförvaltningen
utövar vid tjänsteutövningen offentlig
makt, som utåt bland annat kännetecknas av uniform.
Genom att bära uniform markerar polisen att han eller hon är
i tjänst och därmed är skyldig att hjälpa
människor inom sitt uppgiftsområde och ingripa
i brott och förseelser. Av denna orsak bör polismän
som deltar i utryckningar, verksamhet för att förhindra
brott och störningar, trafikövervakning och närpolisverksamhet
i regel bära uniform vid tjänsteutövning.
Om uppdragets art eller karaktär kräver det kunde
det vara möjligt att avvika från skyldigheten
att bära uniform. Detta skulle komma i fråga bland
annat i uppgifter i anknytning till spaning, brottsbekämpning
och brottsutredning, samarbete med intressegrupper samt delgivningar.
Också diskretion kan i vissa fall kräva en annan
klädsel än polis- eller väktaruniform.
Här blir det fråga om att överväga
från fall till fall. Bestämmelser om vem som får
besluta om att uniformsskyldigheten inte behöver följas
när villkoren ovan uppfylls kommer att utfärdas
genom statsrådsförordning.
I 2 mom. föreskrivs för tydlighetens skull
att polis- och väktaruniform förutom vid tjänsteuppdrag
också får användas under resor i anknytning
till tjänsteuppdrag och när bäraren representerar
polisen. Med resa i anknytning till tjänsteuppdrag avses
dels uttryckliga tjänsteresor, dels resor mellan polismannens
hem och tjänsteutövningsställe. Med representation
avses i detta sammanhang representation såväl
i anknytning till polismannens tjänst som till polisorganisationen.
En polisman eller en väktare får använda
uniform också i andra sammanhang än bara vid tjänsteutövning
eller därmed jämförlig verksamhet. Denna
bestämmelse kunde exempelvis gälla privata tillställningar,
typ bröllop, begravning eller bemärkelsedag för
en nära anhörig eller en person från
en intressegrupp. Tillstånd att bära uniform vid
en sådan tillställning ges av chefen för
respektive enhet. Med respektive enhet avses den polisenhet, det
nödcentralsverk eller den statliga nödcentral
där polismannen arbetar. Tillståndsförfarandet
avser att bland annat borga för att polis- eller
väktaruniformen inte används för att
främja personliga intressen. Samtidigt utgör det
en garanti för att rollen som polisman eller väktare
hålls isär från rollen som privatperson.
Vid teaterföreställningar och i andra likartade sammanhang,
exempelvis vid filminspelningar, behövs ofta polisuniformer.
Utskottet föreslår att chefen för polisinrättningen
i respektive härad skall få rätt att
med stöd av 3 mom. bevilja tillstånd att använda
polisuniform i sådana sammanhang. När tillståndet
beviljas kan nödvändiga villkor och begränsningar
inkluderas.
22 a §. Befogenheter för en främmande
stats polisman.
När det gäller befogenheter för främmande
staters polismän föreslås i propositionen att
i polislagen görs smärre korrigeringar, företrädesvis
av teknisk karaktär. Förslagen avviker i sak inte
från de tillägg i polislagen som riksdagen redan
1998 godkände och som berodde på Schengenkonventionen.
Grundlagsutskottet påpekar i sitt utlåtande att
det i paragrafen ingår en allmän hänvisning
till internationella avtal som är bindande för
Finland men anser att lagrummet direkt bör hänvisa
till "Schengenregelverket". Förvaltningsutskottet föreslår
att 22 a § 1 mom. ändras på det sätt
grundlagsutskottet framhåller.
30 a §. Observation utförd av främmande
stats polisman.
Med hänvisning till det som sägs under 22
a § föreslår utskottet en likadan ändring
i 30 a § 1 mom.
54 §. Närmare bestämmelser.
Utskottet föreslår att orden "skyldighet att
bära tjänsteuniform" i slutet av 54 § 1
mom. 1 punkten stryks, eftersom utskottet föreslår
att polislagen skall kompletteras med en ny 6 a § om skyldighet
att bära uniform. Därmed är det inte
längre nödvändigt att närmare
föreskriva om uniformsskyldighet. Uttrycket "användning
av tjänsteuniform" kvarstår i paragrafen.
Utskottet anser det vara på sin plats att polismannens
namn finns utsatt på uniformen också i framtiden,
om inte något annat följer av uppdragets speciella
karaktär.