Detaljmotivering

6 a §. Uniform (Ny).

Grundlagsutskottet anser i sitt utlåtande att det är på sin plats att polislagen kompletteras med grundläggande bestämmelser om polismäns skyldighet att bära uniform, eftersom lagen saknar en uttrycklig bestämmelse om detta.

Förvaltningsutskottet föreslår att i lagen tas in en ny 6 a § om polisuniform, som i sak i rätt hög utsträckning bygger på 19 § polisförordningen (1112/1995), som följer:

"En polisman som nämns i 1 § polisförordningen (1112/1995), en överväktare och en väktare skall vid tjänsteutövning bära uniform, om inte uppdragets art eller karaktär kräver något annat.

Uniform får utom vid tjänsteutövning också bäras vid resor i anknytning till tjänsteutövning och när personen representerar polisen. Beslut om användning av uniform i andra sammanhang fattas av respektive enhets chef.

Tillstånd att bära polisuniform vid teaterföreställningar eller andra motsvarande evenemang ges av chefen för polisinrättningen i respektive härad."

Enligt det föreslagna 1 mom. skall en i 1 § polisförordningen (1112/1995) nämnd polisman och en överväktare och en väktare i regel bära uniform vid tjänsteutövning. Polismän och väktare som arbetar inom polisförvaltningen utövar vid tjänsteutövningen offentlig makt, som utåt bland annat kännetecknas av uniform. Genom att bära uniform markerar polisen att han eller hon är i tjänst och därmed är skyldig att hjälpa människor inom sitt uppgiftsområde och ingripa i brott och förseelser. Av denna orsak bör polismän som deltar i utryckningar, verksamhet för att förhindra brott och störningar, trafikövervakning och närpolisverksamhet i regel bära uniform vid tjänsteutövning.

Om uppdragets art eller karaktär kräver det kunde det vara möjligt att avvika från skyldigheten att bära uniform. Detta skulle komma i fråga bland annat i uppgifter i anknytning till spaning, brottsbekämpning och brottsutredning, samarbete med intressegrupper samt delgivningar. Också diskretion kan i vissa fall kräva en annan klädsel än polis- eller väktaruniform. Här blir det fråga om att överväga från fall till fall. Bestämmelser om vem som får besluta om att uniformsskyldigheten inte behöver följas när villkoren ovan uppfylls kommer att utfärdas genom statsrådsförordning.

I 2 mom. föreskrivs för tydlighetens skull att polis- och väktaruniform förutom vid tjänsteuppdrag också får användas under resor i anknytning till tjänsteuppdrag och när bäraren representerar polisen. Med resa i anknytning till tjänsteuppdrag avses dels uttryckliga tjänsteresor, dels resor mellan polismannens hem och tjänsteutövningsställe. Med representation avses i detta sammanhang representation såväl i anknytning till polismannens tjänst som till polisorganisationen.

En polisman eller en väktare får använda uniform också i andra sammanhang än bara vid tjänsteutövning eller därmed jämförlig verksamhet. Denna bestämmelse kunde exempelvis gälla privata tillställningar, typ bröllop, begravning eller bemärkelsedag för en nära anhörig eller en person från en intressegrupp. Tillstånd att bära uniform vid en sådan tillställning ges av chefen för respektive enhet. Med respektive enhet avses den polisenhet, det nödcentralsverk eller den statliga nödcentral där polismannen arbetar. Tillståndsförfarandet avser att bland annat borga för att polis- eller väktaruniformen inte används för att främja personliga intressen. Samtidigt utgör det en garanti för att rollen som polisman eller väktare hålls isär från rollen som privatperson.

Vid teaterföreställningar och i andra likartade sammanhang, exempelvis vid filminspelningar, behövs ofta polisuniformer. Utskottet föreslår att chefen för polisinrättningen i respektive härad skall få rätt att med stöd av 3 mom. bevilja tillstånd att använda polisuniform i sådana sammanhang. När tillståndet beviljas kan nödvändiga villkor och begränsningar inkluderas.

22 a §. Befogenheter för en främmande stats polisman.

När det gäller befogenheter för främmande staters polismän föreslås i propositionen att i polislagen görs smärre korrigeringar, företrädesvis av teknisk karaktär. Förslagen avviker i sak inte från de tillägg i polislagen som riksdagen redan 1998 godkände och som berodde på Schengenkonventionen. Grundlagsutskottet påpekar i sitt utlåtande att det i paragrafen ingår en allmän hänvisning till internationella avtal som är bindande för Finland men anser att lagrummet direkt bör hänvisa till "Schengenregelverket". Förvaltningsutskottet föreslår att 22 a § 1 mom. ändras på det sätt grundlagsutskottet framhåller.

30 a §. Observation utförd av främmande stats polisman.

Med hänvisning till det som sägs under 22 a § föreslår utskottet en likadan ändring i 30 a § 1 mom.

54 §. Närmare bestämmelser.

Utskottet föreslår att orden "skyldighet att bära tjänsteuniform" i slutet av 54 § 1 mom. 1 punkten stryks, eftersom utskottet föreslår att polislagen skall kompletteras med en ny 6 a § om skyldighet att bära uniform. Därmed är det inte längre nödvändigt att närmare föreskriva om uniformsskyldighet. Uttrycket "användning av tjänsteuniform" kvarstår i paragrafen.

Utskottet anser det vara på sin plats att polismannens namn finns utsatt på uniformen också i framtiden, om inte något annat följer av uppdragets speciella karaktär.