Motivering
Allmänt
Befolkningsdatasystemet är en viktig databank för
samhållet och ett av landets viktigaste standardregister.
Befolkningsdatalagen (507/1993) har funnits sedan 1993
och är en speciallag om databehandling i befolkningsdatasystemet
och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster. Lagen
har setts över flera gånger och har därför blivit
svårtläst och svårtolkad beträffande
både innehåll och uppbyggnad. Dessutom är
de funktionella och tekniska kraven på dataskydd och informationssäkerhet
i dag betydligt mer komplicerade och utvecklade. Följaktligen
krävs det nu mer exakt lagstiftning än när
den gällande lagen kom till.
Propositionen tar sikte på att helt och hållet
se över speciallagstiftningen om uppgifterna i befolkningsdatasystemet,
registreringen och användningen av uppgifterna och tjänsterna
i den certifierade e-tjänsten och utvecklingen av systemen
och tjänsterna.
Förslaget är tydligt både tekniskt
och strukturellt sett. Det finns alltså korrekta bestämmelser i
lag om uppgifter, uppgiftsslag och behandling av personuppgifter.
Vidare förtydligar propositionen arbetsfördelningen
inom registerförvaltningen och har heltäckande
bestämmelser om de registeransvarigas rätt att
få information och om anknytande anmälningsplikt.
Den föreslagna lagen har mer exakta regler för
vilka skyldigheter den registeransvariga och ansvändarna
har i uppföljningen och övervakningen av uppgifterna
i befolkningsdatasystemet. För att skydda privatliv och
personuppgifter är det nödvändigt att
registrera händelserna i användar- och loggregistren
som regeringen föreslår.
Sammanfattningsvis finner utskottet propositionen behövlig
och relevant. Följaktligen tillstyrker utskottet lagförslaget,
men med anmärkningarna och ändringsförslagen
nedan.
Principen om engångsregistrering
Regeringen vill satsa på principen om engångsregistrering.
Det betyder att uppgifter bara en gång registreras i det
primära registret och att överlappande registrering
i flera system bör undvikas. En del av de sakkunniga anser
att det bästa sättet att få sammanhållna
och tillförlitliga ägar- och åtkomstuppgifter
om fastigheter är att fastighetsinformation registreras
i fastighetsregistret och att man slutar dubbelregistrera dem i befolkningsdatasystemet.
Enligt uppgifter till utskottet måste de viktigaste
basfakta om fastigheter finnas i befolkningsdatasystemet för
att man också framöver ska ha adekvata och tillförlitliga
adressuppgifter om personer. Fortsatt registrering av fastighetsuppgifter
spelar en betydande roll åtminstone för skatteförvaltningen
som behöver befolkningsuppgifter.
På sikt kan man sluta föra in ägar-
och åtkomstuppgifter om fastigheter i befolkningsdatsystemet,
men det kräver att det finns permanenta byggnadsbeteckningar,
att koordinatinformationen om byggnader förbättras
och att insamlingen och registreringen av ägaruppgifter
måste ses över. När projekten har kommit
en bra bit på vägen, kan man sluta föra
in fastighetsdata i befolkningsdatasystemet. Men fram till dess
bör fastighetsuppgifterna ingå i befolkningsdatasystemet.
Certifierade e-tjänster
Enligt uppgifter till utskottet håller finansministeriet
på att arbetar fram en differentiering av Befolkningsregistercentralens
myndighetsuppdrag och företagsekonomiska verksamheter och en
rapport om organisationsförändringar som kan bli
aktuella. Sannolikt börjar man verkställa resultaten
under 2009.
Vidare tillsatte finansministeriet i fjol ett projekt för
omorganisering av statens certifikatproduktion. Mandatet går
ut i augusti i år. Den nya lagen om ses över om
projektet utmynnar i att statens certifikatproduktion ska ordnas
på något annat sätt än genom
Befolkningsregistercentralen, påpekar utskottet.
Detaljmotivering
2 kap. Befolkningsdatasystemets datainnehåll och uppdatering
av uppgifterna
9 §. Förutsättningar för
registrering av utländska medborgare.
Förvaltningsutskottet håller med grundlagsutskottet
om att 9 § bör förtydligas. Det är
oklart om 1 mom. 3 punkten avser att andra utlänningar än
de som är bosatta i Finland bara får registreras
på deras eget initiativ eller också på myndigheternas
initiativ. Utskottet menar att frågan är av den
karaktären att det är självklart att
uppgifter enligt 1 mom. 1 och 2 punkten kan registreras på initiativ
av en myndighet. För fallen i 1 mom. 3 punkten föreslår
utskottet att det föreskrivs i det nya 3 mom. att uppgifterna
får registreras i befolkningsdatasystemet på myndigheternas
initiativ. Samtidigt föreslår utskottet att "av
andra särskilda och motiverade skäl" som kriterium
i 3 punkten preciseras och ändras till att registreringen är
nödvändig "för att fullfölja
deras rättigheter eller skyldigheter eller av andra liknande
särskilda och motiverade skäl".
21 §. Allmän behörighet att uppdatera
uppgifter.
Enligt 4 § 1 mom. bär magistraterna och Befolkningsregistercentralen
det huvudsakliga ansvaret för befolkningsdatasystemet.på grundval
av huvudregeln i 21 § 1 mom. är det magistraterna som
bestämmer om enskilda registeranteckningar i befolkningsdatasystemet.
Däremot är det Befolkningsregistercentralen som
har rätt att föra in stora uppgiftsposter. I 21 § 2
mom. sägs det att finansministeriet efter att ha hört
Befolkningsregistercentralen och de berörda magistraterna
genom förordning kan utfärda närmare
bestämmelser om överföring eller omorganisering av
myndighetens behörighet.
Bestämmelsen i 2 mom. betyder att ministeriet får
rätt att genom förordning avvika från
behörighetsbestämmelserna i lagen. Överföringsrätten
gäller visserligen interna överföringar inom
myndighetsorganisationen i registerförvaltningen mellan
myndigheter som genom lagen är behöriga. Trots
detta är överföring av behörighet
på de relativt breda grunderna i paragrafen inte bara en
teknisk verkställighetsfråga. Därför
föreslår utskottet att normgivningsbemyndigandet
i 2 mom. ska gälla statsrådet i stället
för finansministeriet.
22 §. Övriga myndigheters behörighet.
Paragrafen anger vilka myndigheter utanför registerförvaltningen
som kan ta emot en begäran från utländska
medborgare om registrering av uppgifterna i 9 § 1 mom.
1—3 punkten. Utskottet menar att också Migrationsverket
ska kunna ta emot begäranden. Migrationsverket får
bättre möjligheter att kontrollera tillförlitligheten
i de dokument som läggs fram som underlag för
registrering av personuppgifter, när det elektroniska ärendehanteringssystemet
för utlänningsfrågor utvecklas. Formuleringen
i 1 mom. bör alltså ändras för
att också Migrationsverket ska nämnas.
3 kap. Den registeransvariges rätt att få uppgifter
samt skyldigheter att anmäla uppgifter
23 §.Rätt att få uppgifter från
myndigheter.
I 8 punkten talas det om skatteförvaltningsmyndigheterna.
Den nya lagen om Skatteförvaltningen från 2008
känner inte till begreppet. Efter reformen finns det bara
en myndighet, Skatteförvaltningen, som är uppdelad
i flera enheter. "Skatteförvaltningsmyndigheterna" måste
alltså ersättas med "Skatteförvaltningen"
i 8 punkten.
4 kap. Offentlighet för uppgifterna i befolkningsdatasystemet
och utlämnande av uppgifter
32 §. Utlämnande av uppgifter för
skötsel av kundrelationer och för marknadsföring.
På grundval av 2 mom. får bland annat namn-
och kontaktuppgifter ges ut från befolkningsdatasystemet
för direktmarknadsföring och opinionsundersökningar.
Uppgifterna får då behandlas dels på grundval
av personuppgifter som är begränsade på behörigt
sätt, dels "en annan identifieringsuppgift för
personen". Bestämmelsen förefaller att tillåta
att även känsliga uppgifter och liknande information
används som sampelkriterium för namn- och adressuppgifter
för direktmarknadsföring. Förvaltningsutskottet
håller med grundlagsutskottet om att inskränkningarna i
rätten att ge ut uppgifter enligt 4 mom. också gäller
utlämnande av uppgifter som ett sådant urval ger.
Utskottet föreslår att 2 mom. får ett tillägg
om detta.
35 §. Allmän förbudsrätt.
På grundval av 1 mom. får man förbjuda
att ens egna och vissa anhörigas adressuppgifter och annan
information lämnas ut för de syften som anges
i 32 § 1 mom. och 34 § 1 mom. I övrigt
refererar 35 § till förbudsrätten i 30 § i
personuppgiftslagen. Den täcker in merparten av situationerna
i 32 § 2 mom. och 33 §, men med undantag för
uttrycket "för annan med dessa jämförbar
verksamhet". Förvaltningsutskottet håller med
grundlagsutskottet om att 35 § bör utsträcka
förbudsrätten till alla syften som anges i 32 §.
Dessutom föreslår utskottet att ett skrivfel rättas
1 mom. Ändringen påverkar inte den svenska lagtexten.
38 §. Begränsningar som gäller utlämnande
av uppgifter om adoptivförhållanden.
I 7 punkten används ordet "ovillkorligen". Det bör
ersättas med "nödvändigt".
40 §. Begränsningar som gäller utlämnande
av uppgifter om fastställande av könstillhörighet.
I 2 punkten används ordet "ovillkorligen". Det bör ersättas
med "nödvändigt".
47 §. Myndigheter som beslutar om utlämnande av
uppgifter.
Det är Befolkningsregistercentralen som beslutar om
att lämna ut uppgifter ur befolkningsdatasystemet i de
fall som 1 mom. avser. Magistraterna beslutar om att utfärda
intyg, utdrag eller kopior som gäller uppgifter i befolkningsdatasystemet i
de syften som avses i 2 mom.
I 3 mom. föreskrivs att finansministeriet efter att
ha hört Befolkningsregistercentralen och magistraterna
"genom förordning utfärda närmare bestämmelser"
om överföring eller omorganisering av myndigheternas
behörighet. Utskottet refererar till motiven till 21 § och
föreslår att normgivningsbemyndigandet i 3 mom.
ska gälla statsrådet i stället för
finansministeriet.
49 §. Annan behörighet att lämna
uppgifter.
I 2 mom. ingår en bestämmelse om att tjänsteansvar tillämpas
när uppgifter lämnas ut. Däremot sägs det
ingenting om skyldigheten att följa allmänna lagar
inom förvaltningen och det behövs egentligen inte
längre på grund av 124 § i grundlagen.
Även om allmänna förvaltningslagar
alltså inte längre behöver nämnas,
vill utskottet understryka att förvaltningslagen ,
språklagen , samisk
språklag och lagen
om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999)
måste följas när uppgifter lämnas
ut.
5 kap. Uppföljning och övervakning av behandlingen
av uppgifter
52 §. Befolkningsregistercentralens rätt
att få information
och utföra inspektioner.
Enligt 1 mom. har Befolkningsregistercentralen rätt
att få "uppgifter som behövs" för att
följa och övervaka användningen och skyddet
av uppgifterna "trots sekretessbestämmelserna". Nödvändighetskriteriet är
relativt generöst formulerat eftersom övervakningen
anges på ett mycket generellt plan. I vanliga fall krävs
det att det är "behövligt" att få uppgifter
för ett visst syfte för att sekretessbestämmelserna
ska kunna negligeras. Uttrycket med behövs bör
ersättas med "nödvändigt" i lagtexten.
En inspektör som förordnats av Befolkningsregistercentralen
har enligt 2 mom. rätt att utföra inspektioner
för att övervaka användningen och skyddet
av uppgifterna i befolkningsdatasystemet. Enligt motiven ska också andra än
de som arbetar under myndighetsansvar kunna väljas till
inspektörer. Grundlagsutskottet har förutsatt
att paragrafen får bestämmelser om kompetens-
eller behörighetskrav om det anses nödvändigt
att tillåta utomstående inspektörer.
Dessutom är det viktigt att se till att samma bestämmelser
tilllämpas på utomstående inspektörer
som på inspektörer med myndighetsansvar.
Följakligen föreslår förvaltningsutskottet
att 2 mom. ändras till att bara tjänstemän
som förordnas av Befolkningsregistercentralen får
vara inspektörer.
6 kap. Certifierad elektronisk kommunikation som Befolkningsregistercentralen
ansvarar för
67 §. Ansökan om och utfärdande
av andra certifikat.
Befolkningsregistercentralens certifikat för organisationer
får inte beviljas personer som är anställda
av en myndighet eller ett företag om de inte uppfyller
kraven i 1 mom. Men företag, sammanslutningar och ämbetsverk
har anställda som inte är finska medborgare eller
stadigvarande bosatta i Finland. Till exempel ambassaderna och representationerna
inom utrikesministeriets förvaltningsområde har
för närvarande cirka 3 000 anställda
och 2 000 av dem har något annat medborgarskap än
finskt och är inte bosatta i Finland.
Paragrafen ska föreskriva om villkoren för "andra
certifikat". Därför bör den föreskriva
att andra certifikat än medborgarcertifikat som Befolkningsregistercentralen
producerar för andra än fysiska personer "av särskilda
och motiverade skäl" också får produceras
för fysiska personer som inte har finskt medborgarskap
eller är stadigvarande bosatta i Finland. Samtidigt föreslår
utskottet ett nytt 3 mom. om en procedur för att kontrollera
identiteten på den som anhåller om certifikat
i och med att man inte har tillgång till identitetshandling
utfärdade av polisen i Finland eller personuppgifter i
befolkningsdatasystemet.
69 §.Befolkningsregistercentralens rätt att
få information
och utöva tillsyn.
En inspektör som förordnats av Befolkningsregistercentralenhar
enligt 2 mom. rätt att kontrollera att proceduren för
att bevilja certifikat är tillförlitlig. Enligt motiven
får också andra än personer med myndighetsansvar
väljas till inspektörer. Grundlagsutskottet har
förutsatt, precis som i 52 §, att paragrafen får
bestämmelser om kompetens- eller behörighetskrav
om det anses nödvändigt att tilllåta
utomstående inspektörer. Dessutom är
det viktigt att se till att samma bestämmelser tilllämpas
på utomstående inspektörer som på inspektörer
med myndighetsansvar.
Följakligen föreslår förvaltningsutskottet
att 2 mom. ändras till att bara tjänstemän
som förordnas av Befolkningsregistercentralen får
vara inspektörer.
7 kap. Särskilda bestämmelser
78 §. Straffbestämmelser.
Paragrafen hänvisar till strafflagen och personuppgiftslagen.
Det handlar alltså om hänvisningar, inte om regelrätta
straffbestämmelser. Därför föreslår
utskottet att rubriken ändras till "Hänvisningar
till straffbestämmelser".
8 kap. Ikrafträdande och övergångsbestämmelser
80 §. Övergångsbestämmelser.
Enligt 2 punkten är övergångsperioden
för permanent byggnadsbeteckning två år.
Befolkningsregistercentralen har startat ett projekt för
att införa en ny teknisk plattform för befolkningsdatasystemet.
I överensstämmelse med den ursprungliga projektplanen
hade det varit bra att införa permanenta byggnadsbeteckningar
inom "två år" från ikraftträdandet.
Den tekniska plattformen kommer att dra ut på tiden eftersom
upphandlingsbeslutet har överklagats. I och med att det är
lämpligast att permanenta bebyggnadsbeteckningar införs
först när befolkningsdatasystemet har förnyats
föreslår utskottet att övergångstiden
ska vara "fyra år".