Motivering
Rätt till fri rörlighet för unionsmedborgares familjemedlemmar
Kap. 10 i utlänningslagen ()
gäller vistelse i fråga om medborgare i Europeiska
unionen och därmed jämförbara personer.
I 153 § föreskrivs det om kapitlets räckvidd.
Hittills har kapitlet inte omfattat familjemedlemmar som flyttar
till Finland direkt från ett tredjeland, utan att ha uppehållit
sig lagligt med en unionsmedborgare i en annan medlemsstat. En sådan
familjemedlem har inte kunnat få ett uppehållskort
för unionsmedborgares familjemedlem enligt 161 § i
utlänningslagen utan har beviljats uppehållstillstånd
enligt 4 kap. i samma lag. Nu föreslår regeringen
att 153 § ska ändras på denna
punkt.
Utlänningslagens 10 kap. trädde i kraft 2007. Genom
den genomfördes Europaparlamentets och rådets
direktiv 2004/38/EG.
EG-domstolen (stora avdelningen) avkunnade den 25 juni 2008
sin dom i målet C-127/08 Metock. Dessutom avkunnade
domstolen den 19 december 2008 sin dom i målet C-551/07
Sahin. I båda domarna tog domstolen ställning
till tolkningen av artikel 3.1 i direktivet.
I Metock-domen ansåg domstolens stora avdelning att
artikel 3.1 i direktiv 2004/38 ska tolkas på så sätt
att en tredjelandsmedborgare, som är make till en unionsmedborgare
som uppehåller sig i en medlemsstat utan att vara medborgare
där och som följer med eller ansluter sig till unionsmedborgaren,
kan utnyttja bestämmelserna i nämnda direktiv.
Det saknar härvid betydelse var och när deras
giftermål ägde rum samt på vilket sätt
tredjelandsmedborgaren reste in i den mottagande medlemsstaten.
Eftersom 153 § 3 och 4 mom. i utlänningslagen
inte motsvarar EG-domstolens domar, anser utskottet att de meningar
där tillämpningsområdet för
10 kap. begränsas till att endast gälla familjemedlemmar
som innan de kom till Finland uppehållit sig lagligt i
en annan medlemsstat med unionsmedborgaren annat än tillfälligt
bör strykas på föreslaget sätt.
Rätten till fri rörlighet är en av
de grundläggande principer som Europeiska unionen vilar på,
till nytta för de europeiska medborgarna, medlemsstaterna
och den europeiska ekonomins konkurrenskraft. Därför
kan hinder inte sättas för unionsmedborgarnas
fria rörlighet, låt säga på den
grund att det eventuellt ökar risken för illegal
invandring om rättigheterna tillgodoses. Metock-domen torde
emellertid föra det goda med sig att tillämpningen
av direktivet i sinom tid harmoniseras i medlemsstaterna.
Det bör observeras att direktivet om fri rörlighet
inte gäller sådana medborgare i medlemsstaterna,
eller deras familjemedlemmar, som inte utnyttjar sin rätt
till fri rörlighet. Det innebär att 10 kap. i
utlänningslagen tillämpas på finska medborgares
familjemedlemmar endast om den finska medborgaren har utnyttjat
sin rätt till fri rörlighet enligt direktivet
genom att bosätta sig i en annan medlemsstat och sedan
har återvänt till Finland. Men bestämmelserna
i 10 kap. kommer inte heller efter lagändringen att tillämpas
på familjeförhållanden som uppstått
först efter att den finska medborgaren har återvänt
till Finland. I sådana fall blir utlänningslagens
4 kap. om vistelse tillämpligt.
Utskottet anser det nödvändigt att ge akt
på om lagändringen eventuellt kommer att ha någon
inverkan på den illegala invandringen samt skapa åtgärdsinstrument
om den får den illegala invandringen att öka.
Prövningen av ansökningar om uppehållskort
kan i förekommande fall göras effektivare och
tillsyn utövas även efter att kortet beviljats.
Den föreslagna lagändringen kan anses tydliggöra
det nuvarande tillståndsförfarandet, eftersom
det hädanefter är bara två saker som
ska kontrolleras: handlar det genuint om en familjemedlem och är
den sökandes uppehälle tryggat på det
sätt som direktivet kräver? För polisen
föreslås inga nya uppgifter till följd
av lagändringen. Ändringen av 153 § innebär
också att ett avslag på en visumansökan
från en unionsmedborgares familjemedlem med visumplikt
som vill komma till Finland direkt från ett tredjeland
ska delges skriftligt och motiveras.
Enligt information till utskottet kommer man i handboken om
visumregelverket att närmare ange hur direktivet om fri
rörlighet ska tillämpas i förfarandet
med Schengenvisum. Det är utmärkt att man på unionsnivå ger
praktiska råd för hur direktivet ska tillämpas
i visumförfarandet.
Uppehållsrätt för studerandes familjemedlemmar
Bestämmelserna om uppehållsrätt för
studerandes familjemedlemmar i artikel 7 i Europaparlamentets och
rådets direktiv 2004/38/EG har genomförts
bristfälligt i 158 a § i utlänningslagen. Uppehållsrätten
för föräldrar, far- och morföräldrar
och motsvarande personer har av misstag uteslutits i utlänningslagen.
Utskottet anser att 3 mom. i 158 a § som begränsar
uppehållsrätten för studerandes familjemedlemmar
bör strykas på föreslaget sätt.
Uppehållsrätten kommer även framöver
att vara villkorad med att unionsmedborgaren har tillräckliga
tillgångar för att försörja
familjemedlemmarna i Finland.
Sammantaget ser anser utskottet propositionen vara behövlig
och angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslaget
utan ändringar.