Detaljmotivering

1. Räddningslag

3 kap. Skyldigheter för verksamhetsidkare samt byggnaders ägare och innehavare

15 §. Räddningsplan .

I 4 § i lagförslaget finns bestämmelser om var och ens aktsamhetsplikt i sin boende- och verksamhetsmiljö i syfte att undvika brandrisk, risk för någon annan olycka och skada och i 14 § om byggnadsägares, byggnadsinnehavares och verksamhetsidkares skyldigheten att ha egen beredskap.

I 15 § 1 mom. föreslås åter bestämmelser om skyldigheten i anslutning till beredskapen enligt 14 § att göra upp en räddningsplan för byggnader och andra objekt som med avseende på utrymningssäkerheten eller räddningsverksamheten är mer krävande än normalt eller där människors säkerhet eller brandsäkerheten, miljön eller kulturegendom kan antas vara utsatt för stor risk eller skadorna till följd av en eventuell olycka vara allvarliga. Bestämmelserna motsvarar i det stora hela skyldigheterna att upprätta räddningsplan enligt 9 § 3 mom. i den gällande räddningslagen.

Det föreslagna 1 mom. anger klarare än tidigare att det är byggnadsägarens skyldighet att göra upp en räddningsplan. Men om det är så att flera verksamhetsidkare är verksamma i byggnaden, t.ex. i stora affärscentrum, ska byggnadens innehavare göra upp räddningsplanen i samarbete med verksamhetsidkarna.

Eftersom räddningsplaner ska tas fram för byggnader eller andra objekt, föreslår utskottet att ordalydelsen i 15 § 1 mom. preciseras så att det är innehavaren som ansvarar för att en räddningsplan görs upp för andra objekt.

19 §. Utredning om utrymningssäkerheten .

Det föreslagna 18 § 1 mom. gäller utrymningssäkerheten i vårdinrättningar samt service- och stödboende. Verksamhetsidkaren ska enligt momentet genom utredningar och planer som gjorts på förhand och genom åtgärder som vidtagits på grundval av dem se till att de boende och vårdtagarna vid en eldsvåda eller någon annan farlig situation tryggt kan lämna lokalen antingen självständigt eller med hjälp.

Enligt det föreslagna 19 § 1 mom. ska en verksamhetsidkare som avses i 18 § göra en särskild utredning om utrymningssäkerheten som gäller hur sättet att använda byggnaden eller lokalerna och personernas begränsade, nedsatta eller avvikande funktionsförmåga beaktas i beredskapen för eldsvådor och andra farliga situationer och i utrymningsarrangemangen.

Under sakkunnigutfrågningen framfördes det att regeringen behandlar utrymningssäkerheten för ensidigt. Exempelvis beaktas det inte att kvalificerad personal utgör en faktor som minskar riskerna. Det är inte bara vad byggnaden används till och människors funktionsförmåga som inverkar på om utrymningssäkerheten är tillräcklig, utan också t.ex. antalet anställda och de anställdas beredskap. Även lösningar som påverkar den konstruktiva brandsäkerheten, bland annat utrymningsvägarna och utgångarna, har betydelse.

Därför föreslår förvaltningsutskottet att man i 19 § 1 mom. också nämner andra faktorer som påverkar utrymningssäkerheten bland det som ska beaktas i utredningen utöver sättet att använda byggnaden eller utrymmena på och personers begränsade, nedsatta eller avvikande funktionsförmåga.

4 kap. Räddningsväsendets organisation och ansvaret för räddningsväsendets uppgifter

23 §. Inrikesministeriets och regionförvaltningsverkets uppgifter .

Enligt 2 § 2 mom. i den gällande räddningslagen sköter regionförvaltningsverket motsvarande uppgifter inom sitt verksamhetsområde som inrikesministeriet i hela landet.

Enligt det föreslagna 23 § 2 mom. ska regionförvaltningsverket övervaka räddningsväsendet och tillgången till och nivån på dess tjänster inom sitt verksamhetsområde. Regionförvaltningsverket ska dock inte längre ha någon sådan uppgift att leda räddningsväsendet som för närvarande. I övrigt motsvarar regionförvaltningsverkets föreslagna uppgifter enligt propositionsmotiven regionförvaltningsverkets nuvarande uppgifter enligt räddningslagen.

Utskottet föreslår en precisering av 23 § 2 mom. i enlighet med vad som framgår av motiveringen. Med andra ord ska regionförvaltningsverket liksom för närvarande rent generellt övervaka räddningsväsendet genom att exempelvis behandla förvaltningsklagan mot räddningsväsendet, utöver att det ska övervaka tillgången till och nivån på räddningsväsendets tjänster inom sitt område.

25 §. Räddningsverk samt avtalsbrandkårer och andra motsvarande sammanslutningar .

Det lokala räddningsväsendet kan med stöd av 1 mom. avtala om skötseln av uppgifterna inom räddningsväsendet med en frivillig brandkår, anstaltsbrandkår, industribrandkår, militärbrandkår eller någon annan sammanslutning som är verksam i räddningsbranschen. Enligt momentet får emellertid avtalsbrandkårerna och andra sammanslutningar som avses i momentet inte ges uppgifter som är förenade med avsevärd utövning av offentlig makt.

Utskottet påpekar att avtal som avses i 25 § innebär överföring av offentliga förvaltningsuppgifter till andra än myndigheter enligt 124 § i grundlagen. Uppenbarligen är avsikten med sista meningen i den föreslagna paragrafen att uppfylla kravet i grundlagens 124 §, dvs. att uppgifter som innebär betydande utövning av offentlig makt endast får ges till myndigheter. Utskottet anser ändå att det inte är en lyckad lösning att enbart upprepa ett krav som finns i grundlagen och sedan låta räddningsväsendet bedöma vad som är betydande utövning av offentlig makt och som man därmed inte kan avtala om.

Därför föreslår utskottet att 25 § ska ändras så att det lokala räddningsväsendet i räddningsverksamhet enligt 32 § bara kan anlita avtalsbrandkårer eller andra branschaktiva sammanslutningar enligt överenskommelse med dem. Med en sådan struktur på regleringen ser man till att det är en myndighet som ansvarar för räddningsverksamheten, men att den i den operativa delen av verksamheten liksom nu kan anlita exempelvis en frivillig brandkår.

Det lokala räddningväsendet, dvs. den kommun eller samkommun som sköter uppgifterna inom räddningsväsendet, kan i avtalet ange vilka uppgifter inom räddningsväsendet som en frivillig brandkår eller någon annan sammanslutning enligt bestämmelsen ska utföra. Enligt detaljmotiven kan avtalsförhandlingarna för det lokala räddningsväsendet i praktiken skötas av räddningsverket, om det lokala räddningsväsendets behöriga organ har gett verket den fullmakten.

Den lydelse som utskottet föreslår i 25 § medför att avtalsbrandkårer och andra i bestämmelsen avsedda sammanslutningar inte kommer att kunna ges uppgifter som innebär betydande utövning av offentlig makt. Till dessa hör bland annat övervakningen av räddningsväsendet. De befogenheter som anförtrotts räddningsmyndigheten utövas likaså, med de undantag som nämns i 36 § 2 mom., alltid av tjänstemän anställda hos räddningsverket. När någon som hör till en avtalsbrandkår är tillfällig räddningsledare har också denne de nödvändiga befogenheter som hänför sig till den uppgiften, begränsade i enlighet med 36 § 2 mom. i lagförslaget.

27 §. Det lokala räddningsväsendets och räddningsverkets uppgifter .

Enligt det föreslagna 3 mom. ska räddningsverket liksom nu också producera tjänster i fråga om första insatsen, prehospital akutsjukvård och sjuktransport, om detta har överenskommits med hälso- och sjukvårdsmyndigheterna eller om det föreskrivs särskilt om uppgiften.

Den nya hälso- och sjukvårdslagen () träder i kraft den 1 maj 2011, men dock så att prehospital akutsjukvård enligt 39 § ska ordnas senast från och med den 1 januari 2013. Enligt 1 mom. i den paragrafen är det samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt som ska organisera den prehospitala akutsjukvården. Vården ska planeras och genomföras i samarbete med de verksamhetsställen inom hälso- och sjukvården som håller jour så att de tillsammans bildar en regionalt sett funktionell helhet. Enligt lagens 39 § 2 mom. kan samkommunen organisera den prehospitala akutsjukvården inom hela sitt område eller en del av det genom att sköta verksamheten själv, genom att ordna vården i samarbete med räddningsväsendet i området eller med en annan samkommun för ett sjukvårdsdistrikt eller genom att anskaffa servicen från någon annan serviceproducent.

Utskottet föreslår en hänvisning till 39 § 2 mom. i den nya hälso- och sjukvårdslagen. Det rör sig om en informativ bestämmelse som innebär att räddningsverken under övergångstiden fram till den 1 januari 2013 kan producera tjänster i fråga om första insatsen, prehospital akutsjukvård och sjuktransport enligt tidigare begrepp, tidigare lagstiftning och tidigare avtal, i enlighet med vad de berörda hälso- och sjukvårdsmyndigheterna och räddningsverken kommit överens om.

I 27 § 3 mom. 4 punkten i lagförslaget föreslås det att räddningsverket ska ha till uppgift att enligt vad det lokala räddningsväsendet beslutar även sörja för andra uppgifter som är förenliga med dess ansvarsområde, om detta inte medför uppenbar olägenhet med tanke på de uppgifter som föreskrivs i räddningslagen.

Utskottet påpekar att det med tanke på principen om lagbunden förvaltning i grundlagens 2 § 3 mom. inte är helt problemfritt med en möjlighet att genom förvaltningsbeslut utvidga myndighetsuppgifter med flexibel avgränsning. Därför föreslår utskottet att 27 § 3 mom. 4 punkten ska utgå ur lagförslaget. Räddningsverkets uppgifter räknas upp uttömmande i 27 § och det behövs inte heller annars någon allmän bestämmelse av det föreslagna slaget.

5 kap. Räddningsverksamhet och vissa anslutande uppgifter

33 §. Larmanvisningar .

Räddningsverket ska enligt 1 mom. tillsammans med de handräckningsmyndigheter som deltar i räddningsverksamheten och nödcentralen göra upp anvisningar om tillkallande av resurser som behövs för räddningsverksamheten.

Enligt 14 § i den nya lagen om nödcentralsverksamhet () ska de myndigheter som deltar i nödcentralsverksamheten ge Nödcentralsverket till sina verksamhetsområden knutna anvisningar och planer för behandling och förmedling av uppdrag och för andra meddelanden och uppdrag. Innan landsomfattande planer och anvisningar börjar användas ska de behandlas och samordnas i Nödcentralsverkets landsomfattande samarbetsgrupp.

Larmanvisningarna och rutinerna bör vara enhetliga. Därför bör larmanvisningarna samordnas i samarbete med Nödcentralsverket och inte med nödcentralen. Utskottet föreslår således en ändring i 33 § 1 mom.

Dessutom pekar utskottet i fråga om larmanvisningarna för räddningsväsendet på att de behöver samordnas nationellt och på att det behövs enhetliga rutiner. Därför föreslår utskottet ett nytt 3 mom. med följande lydelse: "Räddningsverken ska sinsemellan och tillsammans med Nödcentralsverket samordna larmanvisningarna nationellt".

36 §. Räddningsledarens befogenheter .

Bestämmelser om räddningsledarens befogenheter finns i 45 § i den gällande räddningslagen. Befogenheterna förblir oförändrade i den föreslagna lagen. Regeringen föreslår emellertid mera exakt avgränsade och noggrannare bestämmelser om utövandet av befogenheterna. Det föreslagna 36 § 1 mom. innehåller bestämmelser om räddningsledarens befogenheter, som är mer omfattande än befogenheterna enligt 36 § 2 mom. för en person som tillfälligt leder räddningsverksamheten.

I det föreslagna 34 § sägs det å sin sida att räddningsverksamheten leds av en räddningsmyndighet. Räddningsverksamheten kan dock tillfälligt ledas t.ex. av någon som hör till en avtalsbrandkår. Också en tillfällig räddningsledare utför denna uppgift under tjänsteansvar.

6 kap. Samarbete i räddningsväsendets uppgifter

46 §. Samarbete inom räddningsverksamheten.

I det föreslagna 2 mom. ingår en informativ bestämmelse om de myndigheter som är viktigast med tanke på en effektiv räddningsverksamhet och deras huvudsakliga ansvarsområden i samband med räddningsverksamheten, vilka grundar sig på lagstiftningen om det berörda förvaltningsområdet. Syftet är att särskilt framhäva de i bestämmelsen uppräknade myndigheternas skyldighet att samarbeta med räddningsmyndigheterna kring beredskapen för räddningsverksamhet och i själva räddningsverksamheten.

I momentet gäller 5 punkten social- och hälsovårdsmyndigheter och inrättningarna inom det förvaltningsområdet. Dessa svarar i enlighet med den arbetsfördelning som fastställts i bestämmelserna om dem bland annat för medicinsk räddningsverksamhet, sjuktransport, prehospital akutsjukvård och första insatsen. Utskottet föreslår att dessa begrepp ersätts med begreppet prehospital akutsjukvård i enlighet med begreppsapparaten i den nya hälso- och sjukvårdslagen (39 §).

7 kap. Frivilligarbete inom räddningsväsendet

51 §. Frivilligarbete .

Enligt 51 § 1 mom. i lagförslaget kan frivilliga organisationer och personer anlitas för att bistå i de uppgifter som räddningsväsendet har, dock inte i uppgifter som innebär avsevärd utövning av offentlig makt.

Utskottet föreslår att momentet ska preciseras så att frivilliga organisationer och personer kan anlitas för att bistå räddningsväsendet i utbildnings-, rådgivnings- och upplysningsuppgifter och räddningsverksamhet. Dessutom föreslår utskottet en avgränsning enligt vilken sådana organisationer och personer inte har rätt att utöva myndighets-, gransknings- respektive tillsynsbefogenheter. Bestämmelser om rätt för den som hör till en avtalsbrandkår att tillfälligt leda räddningsverksamheten tills den behöriga räddningsmyndigheten tar över l finns i 34 § 1 mom.

Utskottet föreslår följande lydelse på 51 § 1 mom.: "Frivilliga organisationer och personer kan anlitas för att bistå räddningsväsendet i utbildnings-, rådgivnings- och upplysningsuppgifter och räddningsverksamhet, dock inte uppgifter som innebär avsevärd utövning av offentlig makt, så som att utöva myndighetsbefogenheter eller utföra inspektioner eller tillsyn".

8 kap. Utbildning och behörighetsvillkor inom räddningsväsendet

55 §. Statens ansvar för utbildningen .

Enligt det föreslagna 2 mom. kan inrikesministeriet också godkänna någon annan läroanstalt än Räddningsinstitutet att ge yrkesinriktad grundutbildning inom räddningsbranschen. Detta motsvarar i sak den gällande räddningslagen. Utskottet föreslår en ändring i momentet som innebär att de läroanstalter som utöver Räddningsinstitutet får godkännas att ge sådan grundutbildning ska ha ett offentligt samfund som huvudman.

Den enda läroanstalt som för närvarande omfattas av bestämmelsen är Räddningsskolan i Helsingfors, som funnits sedan 1972. Den är av stor betydelse när det gäller att tillgodose det regionala behovet av grundutbildningen. Det är inte meningen att utvidga utbudet av yrkesinriktad grundutbildning inom räddningsbranschen med den föreslagna lagen.

9 kap. Sotningstjänster

61 §. Underrättelse om fel.

Enligt lagförslaget är sotaren skyldig att skriftligen underrätta den som representerar sotningsobjektet och räddningsverket om observerade fel eller brister i eldstäder och rökkanaler som kan medföra brandrisk. Detta motsvarar 41 § i den gällande lagen.

Utskottet föreslår att 61 § också ska innehålla en motsvarande underrättelseskyldighet när sotaren konstaterar sådana fel och brister i stegar, delar av tillträdesvägar på tak eller säkerhetsutrustning på tak som kan äventyra sotarens arbetarskydd. Exempelvis förhindrar brister i stegar som äventyrar arbetarskyddet sotaren från att utföra sitt arbete, vilket leder till att fastigheten försummar sin skyldighet enligt 13 § att sörja för att sotningen blir utförd. Därför är det motiverat att sotaren också underrättar både den som representerar sotningsobjektet och räddningsverket om sådana brister.

11 kap. Skyddsrum

75 §. Beviljande av lättnader .

Bestämmelser om beviljande av lättnader som gäller skyddsrum ingår i 66 § i den gällande räddningslagen. Enligt den kan regionförvaltningsverket av synnerligen vägande skäl i enskilda fall bevilja befrielse från den lagstadgade skyldigheten att inrätta skyddsrum.

Sådana lättnader som avses i den föreslagna 75 § är att regionförvaltningsverket enligt 1 mom. beviljar permanent eller tidsbegränsad befrielse från skyldigheten att inrätta skyddsrum och att byggnadstillsynsmyndigheten enligt 2 mom. medger undantag från de tekniska kraven på skyddsrum eller från kravet på skyddsrums storlek och läge. Dessutom bemyndigas inrikesministeriet i 3 mom. att bevilja befrielse från skyldigheten att inrätta skyddsrum på ett visst område, om det bedöms att det på området sedan tidigare finns tillräckligt med skyddsplatser eller om befolkningsskyddet har tryggats på något annat sätt. Det är kommuner som får ansöka om sådan befrielse.

Enligt 1 mom. kan regionförvaltningsverket bevilja befrielse från den lagstadgade skyldigheten att inrätta skyddsrum, om inrättandet medför betydligt högre byggkostnader än normalt i förhållande till byggkostnaderna för den aktuella byggnaden eller om det finns andra vägande skäl att bevilja befrielse.

Utskottet konstaterar utifrån inkommen utredning att befrielsen från skyldigheten i praktiken i de flesta fall beror på betydligt högre byggkostnader än normalt. Enligt propositionsmotiven kan man som betydligt högre byggkostnader än normalt betrakta att kostnaderna för skyddsrummet är mer än 4 % av de totala byggkostnaderna.

En annan orsak till befrielse från skyldigheten att inrätta skyddsrum har varit att det inte går att genomföra utan stora tekniska svårigheter. Detta har ansetts motiverat i fråga om vissa särskilda objekt, såsom flytande bostäder och husbåtar. Utskottet föreslår att regionförvaltningsverkets rätt att pröva saken ska inskränkas genom att uttrycket "andra vägande skäl" stryks. I stället föreslår utskottet att man i 75 § 1 mom. anger bara de faktiska orsaker som befrielse hittills beviljats för. Detta innebär att frasen "av andra särskilda skäl" ersätts med "det stöter på stora tekniska svårigheter att inrätta skyddsrummet".

12 kap. Räddningsväsendets tillsynsuppgifter

82 §. Särskilda säkerhetskrav .

Bestämmelser om särskilda säkerhetskrav ingår i 30 § i den gällande räddningslagen. Den föreslagna 82 § motsvarar i huvuddrag den gällande lagstiftningen. Syftet är att ge den lokala räddningsmyndigheten möjlighet att ålägga ägare, innehavare och verksamhetsidkare att förebygga och avvärja de risker som deras verksamhet medför, när verksamheten eller förhållandena medför större risk än vanligt för människors säkerhet eller brandsäkerheten eller för miljön. I fråga om ett enskilt objekt kan ett föreläggande ges t.ex. om det inte är ändamålsenligt att trygga objektet på andra sätt, exempelvis genom att utöka räddningsväsendets servicenivå.

Det framgår av det föreslagna 82 § 1 mom. att den lokala räddningsmyndigheten av särskilda skäl kan bestämma att en plats ska utrustas med ändamålsenlig släckningsmateriel och annan utrustning som underlättar räddningsarbetet eller att en automatisk släckanläggning ska installeras eller att andra nödvändiga åtgärder för förebyggande av olyckor och skydd av människor och egendom vid olyckor ska vidtas på platsen. Det rör sig då om en plats där verksamheten eller förhållandena medför större risk än vanligt för människors säkerhet eller brandsäkerheten eller för miljön. Utskottet noterar att det av 1 mom. inte framgår vem som ska vidta de åtgärder som avses. Dessutom anser utskottet att villkoret "av särskilda skäl bestämma" bör avse att räddningsmyndigheten anser det vara nödvändigt.

Således föreslår utskottet att 82 § 1 mom. ska ha följande lydelse: "Om verksamheten eller förhållandena på en plats medför större risk än normalt för människors säkerhet, brandsäkerheten eller miljön kan den lokala räddningsmyndigheten om det är nödvändigt ålägga verksamhetsidkaren att till platsen skaffa ändamålsenlig släckningsmateriel och annan utrustning som underlättar räddningsarbetet eller installera en automatisk släckanläggning eller vidta andra nödvändiga åtgärder för förebyggande av olyckor och skydd av människor och egendom vid olyckor".

Jämfört med den nuvarande regleringen specificerar 82 § uttryckligen möjligheten att ålägga ett enskilt objekt att installera automatisk släckanläggning. Enligt propositionsmotiven motsvarar lagförslaget tillämpningspraxis i fråga om 30 § i den gällande räddningslagen, med stöd av vilken man i särskilda fall har kunnat ålägga t.ex. vårdinrättningar att installera automatiska släckanläggningar. Ett föreläggande att installera en automatisk släckanläggning kan i den lydelse som utskottet föreslår på 82 § 1 mom. komma i fråga först när en tillräcklig säkerhet inte uppnåtts genom tillgängliga konstruktionsmässiga eller tekniska åtgärder eller andra nödvändiga åtgärder. Det är fråga om lägen där räddningsmyndigheten kan förelägga någon att till exempel installera en automatisk släckanläggning, om detta ska anses nödvändigt för att förebygga olyckor och skydda människor och egendom vid olyckor. Nödvändighetsvillkoret måste bedömas utifrån allmänt accepterade objektiva kriterier, och det går också att överklaga ett förpliktande beslut på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

Det föreslagna 82 § 2 mom. innehåller en ny bestämmelse om att den lokala räddningsmyndigheten ska höra kommunens byggnadstillsynsmyndighet enligt 124 § i markanvändnings- och bygglagen () i samband med beredningen av ett föreläggande enligt paragrafen om de särskilda säkerhetskraven för ett objekt, i det fall att uppfyllandet av säkerhetskraven förutsätter bygglov eller åtgärdstillstånd.

Det föreslagna 21 § innehåller särskilda bestämmelser om den lokala räddningsmyndighetens rätt att ställa särskilda säkerhetskrav i samband med ett föreläggande om utrymningssäkerhet i vårdinrättningar och service- och stödboende.

13 kap. Tystnadsplikt, rätt att få uppgifter och personregister

89 §. Rätt att få uppgifter för räddningsverksamhet och tillsynsuppgifter .

Lagen om Säkerhets- och kemikalieverket () trädde i kraft den 1 januari 2011, och då bytte också Säkerhetsteknikcentralen namn till Säkerhets- och kemikalieverket. Utskottet föreslår således att 89 § 1 mom. 3 punkten ändras i enlighet med detta.

91 §. Åtgärdsregister .

Utskottet föreslår en justering i 5 mom., eftersom Säkerhetsteknikcentralen numera heter Säkerhets- och kemikalieverket.

92 §. Register över beredskapsuppgifter .

Utskottet föreslår en teknisk justering i 4 mom. till följd av lagen om nödcentralsverksamhet.

15 kap. Ändringssökande, tvångsmedel och straff

104 §. Ändringssökande .

Vissa beslut som en räddningsmyndighet, ett räddningsverk eller en lokal räddningsmyndighet fattar får överklagas i enlighet med förvaltningsprocesslagen (). Regeringen nämner särskilt de bestämmelser enligt vilka dessa beslut ska fattas. I övrigt är det möjligt att överklaga kommunala räddningsmyndigheters och räddningverks eller det lokala räddningsväsendets beslut genom kommunalbesvär enligt kommunallagen (). I fråga om beslut som statliga myndigheter fattar med stöd av lagen gäller däremot allmän rätt att överklaga i enlighet med förvaltningsprocesslagen.

Utskottet anser att förfarandet för ändringssökande bör vara enhetligt och klart och föreslår därför att 104 § 1 mom. omformuleras så att bestämmelsen om ändringssökande blir mer generell, dvs. att förvaltningsbeslut som fattas med stöd av lagen får överklagas så som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. Annars kan det hända att det inte går att överklaga vissa beslut som enligt 21 § i grundlagen måste kunna överklagas.

106 §. Straff .

Utskottet föreslår med referens till legalitetsprincipen att till 3 mom. fogas en hänvisning till 44 kap. 12 § i strafflagen som bl.a. kriminaliserar ovarsam hantering av eld.

Dessutom föreslår utskottet ett nytt 4 mom. med ett allmänt omnämnande av att det föreskrivs särskilt om parkeringsbot som påföljd för parkering på räddningsväg (LaUB 42/2010 rd — RP 233/2010 rd).

16 kap. Särskilda bestämmelser

111 §. Räddningsväsendets uniformer och beteckningar på räddningsväsendets skyddsdräkter .

Avtalsbrandkårernas och andra frivilliga brandkårers personal har i den gällande förordningen getts rätt att med vissa begränsningar bära uniform som brandkårsdräkt.

Motsvarande rätt finns inskriven i det föreslagna 3 mom. Närmare bestämmelser om användningen av uniform som brandkårsdräkt utfärdas genom förordning av inrikesministeriet så att den brandkårsdräkt som bärs av frivillig personal kan särskiljas från räddningsväsendets uniform. Uniformen utvisar i princip vissa myndighetsbefogenheter, och därför ska räddningsväsendets uniform och frivilligpersonalens brandkårsdräkt kunna särskiljas tillräckligt klart.

Utskottet föreslår ett tillägg till 111 § 3 mom. Enligt det ska personal tillhörande föreningar som bedriver utbildning, rådgivning och information i räddningsbranschen ha rätt att använda räddningsväsendets uniform som brandkårsdräkt, om inrikesministeriet bestämmer så.

Utskottet slår fast att bland annat Räddningsbranschens Centralorganisation i Finland och de regionala organisationerna inom räddningsbranschen har hand om utbildning, information och rådgivning i fråga om räddningsbranschen i enlighet med sina stadgar. En del av utbildningen gäller också de frivilliga brandkårerna, och därför är det särskilt i dessa sammanhang motiverat och naturligt att använda brandkårsdräkt. Det är motiverat att beslut om rätten att använda föreningarnas uniform fattas särskilt i varje enskilt fall; då går det med invägande av föreningens verksamhet att bedöma behovet att använda uniform och varför uniform ska användas. Bestämmelser om räddningsväsendets uniform finns både i förordning och mer detaljerat i inrikesministeriets publikation 35/2007.

112 §. Ikraftträdandebestämmelse .

Det framgår av 3 mom. 8 punkten att ett avtal med en frivillig brandkår, en anstaltsbrandkår och en fabriksbrandkår som ingåtts med stöd av 5 § i den gällande räddningslagen, som nu ska upphävas, förblir i kraft på det sätt som bestäms i avtalet i fråga och motsvarar ett avtal enligt 25 § i den nya räddningslagen. Utskottet föreslår tilllägg av militärbrandkårer till 8 punkten, eftersom vissa sådana brandkårer har gällande brandkårsavtal med ett räddningsverk.

Enligt 3 mom. 21 punkten ska en övervakningsplan enligt 79 § i den nya räddningslagen första gången göras upp och delges regionförvaltningsverket inom ett år från lagens ikraftträdande. Utskottet föreslår här en ändring som innebär att bestämmelserna i 7 kap. om brandsyn i den gällande räddningslagen, som nu ska upphävas, iakttas i tillsynsverksamheten tills räddningsverket har fastställt övervakningsplanen.

2. Lag om ändring av 23 § i sjöräddningslagen

Regeringen föreslår att lagen kompletteras med en bestämmelse om ersättning för olycksfall till sådana som inlett sjöräddningsverksamhet på eget initiativ; motsvarande bestämmelse finns i lagen om skadestånd för olycksfall vid räddning av människoliv ) som upphävs genom den nya räddningslagen.