Detaljmotivering

1. Lag om offentlig parkeringsövervakning

Lagrubriken.

Eftersom lagutskottet föreslår att lagförslag 2 förkastas bör ordet "offentlig" strykas i rubriken till lagförslag 1.

1 §. Tillämpningsområde.

I paragrafen föreslås inte, i linje med den gällande lagen, att den som utför kommunal parkeringsövervakning ska anmäla ett parkeringsfel till polisen om det har medfört allvarlig fara eller olägenhet. I sitt utlåtande om propositionen ansåg förvaltningsutskottet (FvUU 31/2010 rd) det viktigt att denna skyldighet kvarstår. Polisen ska då kunna ge ett straffanspråk även om felparkeringsavgift redan påförts, menar förvaltningsutskottet. I så fall ska felparkeringsavgiften givetvis återkallas.

Av propositionsmotiven framgår det att avsikten är att utvidga tillämpningen av felparkeringsavgifter till parkeringsfel som har kunnat skada eller äventyra trafiksäkerheten. Det här kan anses främja målet att övervakningen av felparkeringar i allt större utsträckning ska skötas av den kommunala parkeringsövervakningen och inte ligga på polisens ansvar. Så här kan polisen resurser bättre inriktas på polisverksamhetens kärnfunktioner. Propositionen motiveras också med att användningen av felparkeringsavgifter är en sanktionssäkrare metod och att avgiften inte efter den föreslagna höjningen nämnvärt avviker i stränghet från böter. Utredningar visar att det är mycket ovanligt att någon blivit dömd för felparkering utifrån bestämmelserna om äventyrande av trafiksäkerheten.

Med stöd av detta har lagutskottet stannat för att förorda propositionen. Det kan ändå understrykas att ingenting hindrar den kommunala parkeringsövervakaren från att anmäla parkeringsfel till polisen, trots att skyldigheten inte uttryckligen tas in i bestämmelsen. I synnerhet om en felparkering har samband med ett brott finns det anledning att anmäla saken till polisen. Utskottet framhåller också att det inte finns några hinder för att med stöd av 63 § i förvaltningsprocesslagen () söka återbrytande av ett beslut om felparkeringsavgift. Enligt den paragrafen kan ett beslut återbrytas exempelvis om det grundar sig på uppenbart oriktig tillämpning av lag eller på ett misstag som väsentligt har kunnat inverka på beslutet och återbrytandet anses påkallat av allmänt intresse. Enligt 6 § i förvaltningsprocesslagen har den myndighet besvärsrätt i fråga om det allmänna intresse som myndigheten ska bevaka. Med andra ord kan polisen söka återbrytande av ett beslut om felparkeringsavgift. Efter att ett beslut har blivit återbrutet finns det inga hinder för att behandla felparkeringsärendet i straffprocessuellt förfarande. Därmed kan det anses att det finns tillräckliga möjligheter att ingripa i efterskott.

2 §. Begränsningar av tillämpningsområdet.

Enligt 1 mom. 1 punkten får felparkeringsavgift inte påföras om en sådan övervakningsavgift som avses i lagförslag 2 debiteras. Eftersom lagutskottet föreslår att lagförslag 2 förkastas, måste också denna punkt strykas. Punkt 2 i denna paragraf blir därför 1 punkten och 3 punkten 2 punkten.

Eftersom lagutskottet föreslår att lagförslag 2 ska förkastas, måste hänvisningen i paragrafens 2 mom. om överföring av rätten att sköta parkeringsövervakningen på fastigheten strykas.

3 §. Felparkeringsavgift.

I paragrafens 1 mom. görs smärre tekniska och språkliga ändringar. I fråga om bemyndigande att utfärda förordning hänvisar utskottet till motiveringen till 23 §.

4 §. Klampning.

Enligt paragrafens 3 mom. tas för de kostnader som klampning medför ut en fast ersättning i euro. För en kommuns del tas ersättningen ut i enlighet med en taxa som har godkänts av en kommunal myndighet och för polisen del i enlighet med lagen om grunderna för avgifter till staten (). Ersättningens storlek beror alltså på om den bestämts av kommunen eller av en statlig myndighet. För tydlighetens skull konstaterar lagutskottet att avsikten med bestämmelsen är att de faktiska utgifterna för klampningen ska bli ersatta. Enligt utredning motsvarar bestämmelsen 10 § 1 mom. i lagen om flyttning av fordon (). I vissa situationer där är flyttning av fordonet ett alternativ till klampning.

7 §. Innehållet i ett beslut.

I ett beslut om felparkeringsavgift ska enligt 1 mom. 2 punkten nämnas förarens personuppgifter eller de uppgifter som behövs för att identifiera fordonet. I praktiken kan förarens personuppgifter nämnas bara i det fall att han eller hon har påträffats vid fordonet. Utskottet föreslår därför att bestämmelsen ändras så att i beslutet ska nämnas den kända förarens personuppgifter och de uppgifter som behövs för att identifiera fordonet.

9 §. Ansvarig för felparkeringsavgift och klampningsersättning.

Enligt paragrafen ska felparkeringsavgifter och klampningsersättning betalas av den förare som felparkerade. Samma skyldighet har också den person som i registret har antecknats som fordonets ägare eller innehavare. Den sistnämnda är det dock fri från ansvar om han eller hon gör det sannolikt att fordonet vid tidpunkten i fråga nyttjats olovligen av föraren eller att det inte fanns förutsättningar att påföra felparkeringsavgift. Förslaget svarar till innehållet mot bestämmelserna i den gällande lagen.

Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande om propositionen framhållit att ägaren eller innehavaren inte kan bli befriad från betalningsskyldigheten genom att begära omprövning eller överklaga trots att han eller hon kan bevisa att någon annan gjort sig skyldig till felparkeringen. För att befrias från betalningsskyldigheten måste ägaren eller innehavaren kunna göra sannolikt att fordonet har använts olovligen av föraren. Enligt grundlagsutskottet strider bestämmelsen om bevisbördan mot oskuldspresumtionen i grundlagens 21 § och den föreslagna bestämmelsen måste därför ändras så att ägaren eller innehavaren befrias från ansvar om den gör det sannolikt att den inte själv har felparkerat. Detta är ett villkor för att lagförslaget ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning.

Utifrån grundlagsutskottets anmärkning föreslår lagutskottet att paragrafens 2 mom. om olovlig användning ändras så att ägaren eller innehavaren av fordonet befrias från ansvar om den gör sannolikt att den inte har felparkerat.

12 §. Behörighetsvillkoren och tjänsteförhållandet för en kommunal parkeringsövervakare och parkeringskontrollant.

Från början av 2011 kan man i Finland vid sidan av magisterexamen i juridik också avlägga en ny magisterexamen i internationell och komparativ rätt. Denna nya examen ger emellertid inte samma kunskaper om Finlands rättsordning som den nuvarande magisterexamen i juridik och de äldre motsvarande högre examina i juridik. Den nya examen ger därför inte heller kompetens för sådana uppgifter som kräver magisterexamen i juridik. Lagutskottet föreslår att behövliga ändringar i 1 mom. görs i enlighet med detta.

Under utskottsbehandlingen väcktes frågan om kravet på juridisk examen är adekvat. Utskottet konstaterar att parkeringsövervakaren inte bara leder och övervakar parkeringskontrollanterna utan fungerar också i praktiken som en besvärsinstans vid behandlingen av protest enligt gällande lag och omprövning enligt den föreslagna lagen. Om kommunen har ordnat med parkeringsövervakning är det den kommunala parkeringsövervakaren som avgör omprövningar oberoende av om det är en parkeringskontrollant eller polisen som har utfärdat felparkeringsavgiften. Enligt utskottets uppfattning måste parkeringsövervakaren av hänsyn till rättstryggheten ha adekvat utbildning för att behandla sådana ärenden. Därför stöder utskottet propositionen.

15 §. Begäran om omprövning.

Vid behandlingen av omprövningsärenden iakttas bland annat bestämmelserna i 7 a kap. i förvaltningslagen () på det sätt som nämns i motiven. I 49 f § i förvaltningslagen föreskrivs om rätt för den myndighet som behandlar ett rättelseyrkande att förbjuda eller avbryta verkställighet. För tydlighetens skull konstaterar lagutskottet att det här bland annat innebär rätt att bestämma att ett hjulblock ska lösgöras.

16 §. Besvär.

Enligt 2 mom. får ändring i förvaltningsdomstolens beslut sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Enligt gällande lag får felparkeringsavgiftsärenden inte överklagas genom besvär till högsta förvaltningsdomstolen. Besvärsförbudet har motiverats med att en felparkering är av ringa principiell och praktisk betydelse. Det besvärstillståndssystem som nu föreslås motiveras främst med att antalet felparkeringsärenden är stort och att det i praktiken kan förekomma situationer där det med tanke på en enhetlig rättspraxis kan finnas behov av den högsta besvärsinstansens ståndpunkt.

Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande och med hänvisning till tidigare utlåtanden ansett att systemet med besvärstillstånd inte i sig strider mot 21 § i grundlagen. Å andra sidan, menar grundlagsutskottet, är besvärstillståndssystemet exceptionellt i förvaltningsprocessen och det finns inga skäl att göra avsteg från huvudregeln om besvär till högsta förvaltningsdomstolen annat än av tungt vägande skäl. Grundlagsutskottet anser att ett besvärsförfarande i två steg före högsta förvaltningsdomstolen kan anses säkerställa rättstryggheten i tillräcklig mån med beaktande av betydelsen och karaktären av de beslut som är föremål för överklagande. Enligt grundlagsutskottet är det också relevant att högsta förvaltningsdomstolen måste bevilja besvärstillstånd om det föreligger någon sådan grund som nämns i 13 § 2 mom. i förvaltningsprocesslagen.

Också lagutskottet anser det motiverat att slopa det besvärsförbud som ingår i den gällande lagen och i stället ta i bruk ett sådant system med besvärstillstånd som föreslås i propositionen.

21 §. Fordon som används vid parkeringsövervakning.

På fordon som används vid parkeringsövervakning tillämpas vad som föreskrivs i vägtrafiklagens 48 § 4 mom. om fordon som används vid trafikövervakning. I det momentet föreskrivs om exceptionella situationer där vissa myndigheter eller de som utför vägarbeten får avvika från trafikbestämmelserna och exempelvis stanna eller parkera i strid med bestämmelserna.

I samband med utskottsbehandlingen påpekades det att stämningsmän i tjänsteuppdrag borde ha rätt att parkera på områden där parkering är förbjuden. Enligt utredning är avsikten med propositionen inte att utveckla vägtrafiklagens trafikbestämmelser utan att förbättra påföljdssystemet. Vid beredningen av propositionen har man därför inte tagit ställning till frågan hur bestämmelserna i vägtrafiklagen ska följas. Lagutskottet menar att det inte är möjligt att göra några ändringar i stämningsmännens rätt att parkera i samband med riksdagsbehandlingen av denna proposition.

23 § Närmare bestämmelser.

Paragrafen föreskriver om sådant som ska regleras genom förordning. Enligt förslaget kan inrikesministeriet utfärda närmare bestämmelser genom förordning. Enligt 3 § 1 mom. utfärdas likaså bestämmelser om en högre parkeringsavgift än den som föreskrivs i lag genom förordning av inrikesministeriet.

Förvaltningsutskottet anför sitt utlåtande att närmare bestämmelser om det som avses i 3 § 1 mom. och 23 § 2—5 punkten ska utfärdas av finansministeriet, eftersom den kommunala förvaltningen och ekonomin numera sorterar under detta ministerium. Däremot skulle kommunikationsministeriet vara behörigt att utfärda förordning om de egenskaper som enligt 23 § 1 mom. krävs av hjulblock, eftersom det ministeriet ansvarar för bestämmelserna om vägtrafik och trafikleder.

Enligt utredning till lagutskottet hör de ärenden som omfattas av behörigheten att utfärda förordning varken till finansministeriet eller kommunikationsministeriet på ett naturligt sätt. Ministerierna har också motsatt sig att behörigheten att utfärda förordning överförs till dem på det sätt som förvaltningsutskottet föreslår. Lagutskottet ställer sig därför bakom regeringens förslag till hur förordningar i dessa frågor ska utfärdas. Förslaget motsvarar dessutom gällande lag.

3. Lag om ändring av 116 § i miljöskyddslagen

116 §.

Paragrafens 4 mom. föreslår ändrad så att hänvisningen gäller den lag som avses i lagförslag 1. Lagutskottet föreslår ovan att ordet "offentlig" stryks i lagrubriken för lagförslag 1. Motsvarande ändring måste göras i den hänvisning som ingår i föreliggande moment.

4. Lag om ändring av 5 och 11 § i lagen om flyttning av fordon

5 §. Flyttning med stöd av parkeringsbestämmelser.

Eftersom lagutskottet föreslår att lagförslag 2 ska förkastas måste hänvisningen i paragrafens 2 mom. till överföring av rätten att sköta parkeringsövervakningen på fastigheten strykas.

5. Lag om ändring av 12 b § i lagen om förvaltningsdomstolarna

12 b §.

I paragrafens 1 mom. 1 punkten föreslås motsvarande ändringar som i 116 § 4 mom. i lagförslag 3.