Motivering

Den föreslagna databehandlingstjänsten tillhandahålls av Befolkningsregistercentralen och går ut på att uppgifter som ingår i servicemottagarens datasystem tekniskt upprätthålls i anslutning till befolkningsdatasystemet. Förslaget har sin upprinnelse i frågan hur uppgifter om kyrkliga förrättningar ska upprätthållas när de inte längre förs in i befolkningsdatasystemet efter utgången av juni 2005. Lagförslaget begränsar servicen till upprätthållande av sådana uppgifter som en servicemottagare enligt lag har rätt att behandla och som hänför sig till en i befolkningsdatasystemet registrerad person eller byggnad. Tjänsten erbjuds i första hand den evangelisk-lutherska kyrkan, ortodoxa kyrkosamfundet och registrerade religiösa samfund, men kan även tillhandahållas statliga och kommunala myndigheter, andra offentligrättsliga samfund och samfund som handhar offentliga förvaltningsuppgifter för handhavandet av dessas lagfästa uppgifter. Servicen är uppbyggd utifrån principen om utlagda tjänster. Det bör observeras att de uppgifter som upprätthålls inom ramen för databehandlingstjänsten och uppgifterna i befolkningsdatasystemet rättsligt sätt hör till olika register. Servicemottagaren är registeransvarig för de uppgifter som upprätthålls inom ramen för databehandlingstjänsten och har direkta användarrättigheter till dem. Den föreslagna lagen skapar enligt utskottets mening lämpliga förutsättningar att avtala om och sköta databehandlingen av uppgifter om kyrkliga förrättningar. Förslaget ökar också befolkningsdatasystemets användbarhet och främjar samanvändning av registren. Genom databehandlingstjänsten slipper man överlappande system och överföringar och uppdateringar i och mellan olika datasystem. Tjänsten antas förbättra datasäkerheten men också generera besparingar.

I propositionen föreslås också bestämmelser om att utlänningar som tillfälligt vistas i Finland ska kunna lämna sin anmälan för befolkningsdatasystemet till magistraten, till en skattebyrå eller, om Befolkningsregistercentralen ingått ett i lagen avsett avtal med Folkpensionsanstalten, till någon av Folkpensionsanstaltens byråer. Redan nu tillåter befolkningsdatalagen att en utlänning som vistas tillfälligt i Finland registreras i befolkningsdatasystemet och ges en personbeteckning. Men för att registreringen ska kunna ske måste personen i fråga själv besöka den behöriga magistraten. Ambitionen med propositionen är att effektivisera nuvarande praxis med samarbete mellan de nämnda myndigheterna när det gäller insamling av uppgifter och att öka platserna där anmälningar tas emot. Utskottet vill påpeka att det fortfarande är den behöriga magistraten som beslutar om de registreringar en anmälning föranleder och beviljar personbeteckning.

Om en utlänning som tillfälligt vistas i Finland lämnar in sin anmälan till någon annan myndighet än magistraten i bosättningskommunen, samlas bara de basala personuppgifterna in, inklusive datum när den tillfälliga vistelsen inleddes och upphör. Dessutom ska han eller hon uppge andra i lagen föreskrivna uppgifter som magistraten behöver för sitt beslut om registrering av uppgifterna i befolkningsdatasystemet. Dessa uppgifter är datum för inflyttning till landet, vistelsens längd och orsaken till att uppgifterna ska registreras i befolkningsdatasystemet. Utskottet påpekar att om en utlänning behöver få in andra uppgifter i befolkningsdatasystemet än de basala personuppgifterna, ska han eller hon uppmanas att vända sig till magistraten i bosättningskommunen. Likaså ska en utlänning som vill ha hemkommun i Finland alltid vända sig till magistraten i bosättningskommunen.

Med hänvisning till propositionen och övrig utredning finner utskottet propositionen behövlig och angelägen. Det krävs numera allt mer för att kunna bevisa att vistelsen i landet är laglig, att det existerar ett godtagbart resedokument och att identiteten är den rätta, påpekar utskottet. Därför bör utlänningsmyndigheterna och magistraterna intensifiera sitt samarbete bl.a. när det gäller att klarlägga identiteten. I och med att skattebyråerna och FPA-byråerna hädanefter får ta emot anmälningar behövs det mer utbildning, information, anvisningar och annat samarbete kring dessa frågor.

När befolkningsdatalagen genomgår en total översyn gäller det att noga utreda vilka behov det finns att förbättra registreringen av utlänningar. I den genomgripande genomgången får inte heller en ändring av lagen om hemkommun avseende utlänningars möjlighet att få hemort glömmas bort. När man utreder frågor med anknytning till registrering av utlänningar bör man särskilt koncentrera sig på situationer där en utlännings identitet inte kan fastställas tillförlitligt och på bedömningen av om en utlänning uppehåller sig i landet permanent eller tillfälligt. Andra frågor som kräver uppmärksamhet är övervakningen av att skyldigheten att lämna uppgifter iakttas samt eventuella missbruk av personbeteckning. De myndigheter som tar emot ansökningar behöver få bättre kunskaper och bättre teknisk apparatur för att kunna avslöja dokumentförfalskningar och falska dokument. När befolkningsdatalagen ses över i sin helhet bör också de erfarenheter vägas in som den nu föreslagna modellen för uppgiftsinsamling genererar.